Författararkiv: gangaochrurik

Hus & Hem

Publicerad den av

0

Känd månadstidning. Ja, nu provar Ganga nåt nytt. Hur känns det att ha sin bild i Hus&Hem?

En Röd Björn ( känns den igen?) på ett uppslag med konst. Helt egoistiska noteringar: Björnen har ett bra läge där blicken gärna vilar. Den syns.
Varje bild har en egen QR-kod som är länkad till motsvarande konstnärs sida på en portal på nätet.

Men det är något som inte klickar med bilden. Först tänker jag ”ja, ja, de måste tänka på helheten, på hur helheten ser ut på siduppslaget. Så att det ser bra ut. Det är därför de har beskurit bort den stora gula ramen.” Hmmm den gula tjocka ramen är ju en viktig del av bilden med den Röda Björnen, nu blir jag lite fundersam, vad tycker jag egentligen om att de bara klipper bort ramen, utan att kommunicera med mig om det. Det var väl ändå övertramp? Det är alltså en sida där jag betalat för att vara med på.

Bear in Red. acrylic on board, glossy varnish,frame in wood , recykle and painted in bright yellow. painting: 55 x 70cm, with frame 85 x 108cm

På bilden ovan ser ni Björnen i Rött i sin helhet. En himla skillnad tycker jag.

Jaj,a. Sen bläddrar vi vidare i tidningen och gläds åt att hitta så mycket FÄRG i inredningen.

Det njuter vi av:)

Liljevalqs 2024

Publicerad den av

0

Godmorgon. Plötsligt händ det. Kul när konstklubben ordnar gemensam resa till Stockholm och Liljevalqs vårsalong. Inträde, guidning och bokat bord på blå valvet. Liksom bara att hänga på, bekvämt och enkelt.

Visserligen har vårsalongen varit igång en hel månad. Men köerna var långa. Vi var i god tid och stod o hängde vid porten, allt med kön blev längre o lääääääängre.

Älskade den här. ” i Ulvakläder”. Mycket större än du tror! Mycket inspirerande!

Väldigt skönt med nya vindar. Det kändes verkligen att det är ny konstnärlig ledning på Liljevalqs-ingen Carsefors, skönt, för det kändes, det var ett riktigt generationsskifte. Allt var roligare, även hängningen i sig.

Ovan lite bilder bland de mindre skulpturerna. Krabbklor i storformat och Dalahäster är ju så sööööt! Och Ruriks kor fick inspiration u de små brunprickiga kalvarna. Surfiskarba i porslinslera var imponerande och ful-vackra.

Liv Strömholm var i samarbete med Lovisa Axe’n. Liv tecknar Lovisa överför till textil. Ett spännande överkast om livet med mobilen som ständigt är med oss.

Spännande återbruk med snöpinnar: ”snöpinne-DNA” och ( kanske) ett livstycke, eller en Sköld i gamla kängor.

Antalet ansökningar har brakat iväg med en 25%höjning och är nu uppe på 5000 ansökningar. Kanske lika bra, att jag glömde söka i år! Men det var en rolig utställning som var välhängd. Tack för nya vindar på Liljevalqs!

Mer kunskap, glasyr

Publicerad den av

2

Det här är en dröm på minst 30 år -att få gå kurs om glasyrer! Om du inte själv håller på med keramik ,så är det kanske svårt att förstå hur mycket glaseringen kan ställa till det och bli till bromskloss. Och det är inte så lätt att läsa det till sig. I alla fall jag, har läst o läst, de beskriver det där med de tre grupperna glasbildare – flussare – neutral men i slutändan har jag inte fattat i alla fall!

Men nu! Två dagar med Simone Holmdal på KVARTSLEK, i Vadstena. Grundläggande baskurs i glasyr. Så bra och så exakt. Det var verkligen att tryggt få hålla i en klok person genom all förvirring. Så var vi lyxigt få i gruppen och kunde ställa våra frågor hela tiden.

Att ha en lärare är inte bara informations överförande. Det är så mycket man tar in, på många nivåer. Älskade att se hennes noggrannhet på alla plan. Hennes naturliga förmåga att anteckna och till och med numrera varje bränning.

Kursen var lika strukturerad och det var så skönt! Det var så mycket som föll på plats! En kurs jag rekommenderar varmt.

Hon är en världsmedborgare genom att vara uppväxt i Australien, bott i New York, Kanada, Tyskland och Sverige. Så nu vet jag, mycket pengar att tjäna på att beställa keramikmaterial i Tyskland. Så det kanske vi provar. Men främst, nu ska det gå att rodda egna glasyrer på ett helt annat sätt.

Tack Simone

Premiär tomater

Publicerad den av

0

Nu känns det som vi har rekord!! Detta är årets första tomater hos oss! Fatta vilka stolta föräldrar vi är. Ganga valde ut två tomatplantor i växthuset, på senhösten. De var valda för deras tomater var extra goda o fina. Först stack vi med spade runt de två plantorna medan den stod kvar nån vecka till ( för att hinna vänja sig vid mindre rötter o få nya friska rötter på gång. Sen klippte vi ner växten till hanterbar storlek o ner i kruka. Så fick de följa med in i vårt boningshus under vintern

De har haft växtbelysning. Tanker var att de skulle överleva och skjuta toppskott som vi nu kan ta som sticklingar. Inget frösådd här, utan sticklingar ( små plantor) direkt. Men någonstans under jul- nyår tyckte plantorna det var fint att blomma. Jag tänkte först ta bort blommorna -så det inte skulle ta kraft från växtligheten, men det var ju bara några stycken. Så, lite hemligt i smyg levererade plantan två minitomater. Känns som en riktig kärleksgåva från plantorna. Vi tackar och hoppas att sommarens skörd blir stora bifftomater.

Alla de små tingen som sker på en resa

Publicerad den av

0

Från vår Höganäs resa, nu visar jag baklänges: innan bilen tog fart och åkte mot Östergötland blev det en förstärkt fika av mums hos Maria Lindström i Menlösa. Här kan vi ju egentligen stanna hur länge som helst, men vi ska ju hemmåt. Men vi bara MÅSTE få besöka ateljen en stund. Hennes senaste verk som är som Mossa-Krukor är rena mästerverken. Vi beundrar och fotograferar.

Tidigare på dagen hälsade vi på för första gången hos Anira och Peter, på deras nya stora fantastiska ställe, ett riktigt Sanctury, där drömmar ska vävas till verklighet. Ska bli så fint att få följa.

Skog, ängar, vatten och vilda djur, en väldigt speciell plats -Med plats för event av olika slag. Hus och möjligheter, kul att se.

Och verkligen, februari, är ju en ruggig månad. Det har regnat massor och vatten dränkte åkrar och även en del av Vägen in till deras gård. Det rann och bubblade och flöt förbi ner för en slänt. Den lilla sjön passade på att bli dubbelt stor. Men så är naturen, föränderlig.

Sovit och ätit de här dagarna har vi främst gjort hos Martin Andesson. Tack Martin.

Med stor omsorg har han pysslat de här dagarna. På bilden ovan ses jordgubbshjärtan men marinerad tofu.

Martin Ishtur Andesson är känd som superproffsig trumbyggare och ljudhealing musiker. ni förstår! Vi har haft det bra!

Utvecklande födelsedagspresent i Höganäs

Publicerad den av

0

Efter två intensiva dagar i Höganäs fyller vi bilen inte bara med keramik utan även med bättre bättre drej-förtroende, massa inspiration och gott humör.

Rurik imponerar, han är ju trots allt ganska ny i det här. Men han är så superfokuserad och det löser mycket.

Mäster, dvs Anders Johansson själv är helt underbar som lärare. Positiv, vaken och ser allt. Han finns där för oss och vi tar in så mycket vi kan!

Det känns så lyxigt att få så mycket stöd och det kommer vi att leva på hela året!

Sen är det ju onekligen en alldeles speciell känsla, att sitta o dreja i Gamla Höganäsbolagets gedigna lokaler. vi rör oss runt de gamla Saltugnarna och Aners Johanssons spännande verk och glasyrer runt oss.

Nu drömmer vi om att både komma och lära mer om drejning och även glasyr. Heja oss och TACK till alla på Saltugnarna Höganäs. Både Anders Johansson för gedigen kunskap och Anna-Lena som är bästa coordinatorn.

-Vem som fyllde år? Rurik, 78åringen!!

Vi, präktiga så det förslår!

Publicerad den av

1

Vi flashar i tidningen. Reportern för Länstidningen, frågar oss om hur vi gör med matrester och det där med att leva både bra och hållbart. Det kändes ju seriöst, och lite som sådant vi lätt nördar in på.

Vi visar hur vi förvarar genom att torka och fermentera. Hur nässlor blir till pulver och sen blir till typ nordiskt matchate. Vi bjuder på smörgåsar med pålägg som alla baserad på mumsiga upphottade rester. Nu känner vi oss väldans präktiga. Ja det blir inget matavfall alls hos oss, eftersom det i så fall åker direkt ner i Bokashi-hinken -som blir jordförbättring.

”-varför frågade du oss? ”Undrar Rurik. ”Det ville ha några Vadstena profiler i reportaget, och då tänkte jag på er” säger Katarina. Det är svårt att komma undan, när man sysslar med konst, man behöver synas, det kommer man inte från. Så vi skrattar glatt och smakar på hur det känns att vara Vadstena-profil.

Sista gurkan

Publicerad den av

0

Hej på er! Andra februari. Här har vi sista gurkan. Känns nästan ofattbart att den växte i växthuset i somras och sedan fått ligga i ett fat med andra gurkor här i hemmet. Nästan som en inredningsdetalj. De har långsamt gått åt, en efter en, ner i smothien! Så nu är det den sista gurkan som hackas ner i mixern. Hade ingen aning att de var så lagringståliga. Visserligen gul av mognad, men jättefin.

Vad vi tyckte om frukten vi köpte

Publicerad den av

4

Hur gick det med frukten vi köpte i Linköping. Direkt kört från odlingen i Spanien till Linköping och ekologiskt? Känns ju jättebra! -Köpte dyrt, och om man har oändligt med pengar så kanske inte reflektionen behövs, men. Tja.

Vi har ju bara handlat av Finca en enda gång och vi kommer allt prova fler gånger. Frukten är ju underbart god. Men det är ju det där med att öppna en avokado och se att den till största del består av en stor kärna. Det är ju mycket av frukten som går bort och ett högt kilopris blir ju ännu högre.

Nu vet vi nog för lite om avokado, kanske är det så att avokadons frukter får mindre kärnor när trädet blir äldre? Eller så är det vissa sorter som har större kärnor? Eller nåt annat. Men det var besvikelse. Även om de smakade mycket, mycket goda.

Citronernas hållbarhet var kortare än anat. Men det vill jag inte dra för många växlar på, vi får, som sagt, nog prova lite mer. men grejen var ju att det var nyplockat utan mellanhänder och då är ju förväntningarna högre. vi handlar nog lite försiktigare nästa gång.