Författararkiv: gangaochrurik

Skulptera i STÅL

Publicerad den av

0

Det var en stor dag igår. Pandemin hade verkligen skapat tidsförskjutningar i Omkulturs plåtprojekt. Men igår kunde vi äntligen träffas allihopa på Hallins verkstäder, där de jobbar med produkter i rostfritt stål. De har varit sammarbetspartner i skapandet av tolv plåtskulpturer 100 x 150cm. Att efter så lång tid äntligen få se dom var mäktigt. Hjärtat flög och det var verkligen en glädje att se hur allas olika skulpturer tog sig ut i full skala och i plåt!

På bilden ovan ses Ganga och de tre på Hallins som har hållit i projektet, men det är många fler som har har jobbat med det.
Fortfarande är en skyddande plast kvar på många ytor. Men det som är blästrat eller etsat är framtaget. Det här var tillfället vi hade för att granska och komma med korrigeringar. Det blir att granska noga -det var trots allt rätt länge sedan vi startade upp det här. Mer än två år sedan, så, hur var det nu jag tänkte….. om de där linjerna….

Hallins översatte våra skisser och önskningar till ett mer exakt språk som de kunde jobba efter, och det var det resultatet som vi nu såg. Det var mäktigt att se sin bild i plåt, kan jag säga.


Gangas egen lilla första klippta skiss, såg ut som ovan. Alla vi 13 personer som deltog i projektet från Omkultur fick var sin plåt som utgångspunkt på 100 x 150cm. Två valde att göra samprojekt, så det blev tolv plåtar som ska visas till vår konstrunda.

I just Gangas fall, var valet av en älg och Omma, utifrån att hon just då jobbade med det där med ÄLG. Ett spännande djur med fantastisk utstrålning.
Nu jobbar de vidare på Hallins med de korrigeringar el ändringar som blev i vissa fall av plåtarna. Fästanordningar o podier är beslutade och vi, hela konstnärsgruppen åkte hem, glad-yra och med fortsatt känsla av väntans tider! Till KristiHimmelsfärd får ni se det.
fortsättning följer

nu e det bestämt, Östgötadagar

Publicerad den av

0

Till hösten bjuder vi in till trädgårdsdagar med konst och finurligheter.nu har vi skickat in vår anmälan till Östgötadagarna, 3-4 september. sist vi var med, 2020 så ritade vi en karta med alla stationer vi hade i trädgården och vi kände oss väldigt uppskattade. Det kom trädgårdsintresserade och konstintresserade om vart annat.

Nu förväntar vi oss lika fint, varmt väder som då.
MEN FÖRST, ska det ju bli Konst Runt Omberg 26 -29 maj med massor av konst här hos oss. Då är det bara konst som gäller.
Trädgården fortfarande mycket vår och ”ofärdig” för året då, och många har sagt att de varit nyfikna på hur här är under sensommaren, när allt är uppvuxit i grönsaksland och rabatter.
Här är den officiella inbjudan! Välkomna: 3-4-september 2022.

Glas är roligt!

Publicerad den av

0

Vi är på det lilla glasbruket i Mantorp. Fulla av förväntan. Det är Ganga och Rurik tillsammans med Rita och Marcus. Vi är här för att fira Ritas födelsedag. Vilken lyckoträff att hyra prova-på i en timma på en glashytta!
Ovan på bild ser du samlingen av glasformar -så många blir dom efter ett långt produktivt liv. Imponerande bara det. Glashyttan har som en själ -det är glasmassan, den heta lysande av sig själv, värmen därinne stänger man aldrig av. Det är alltid hett. Svalnar den, så blir det bara en stor klump, en ohanterlig sak.

Gert var så lugn och van i allt, en perfekt guide. Så har han jobbat med det här, hela livet.
Rita är en nyfiken materialnörd o kreativ, klart det här är intressant. Gert hade ett upplägg och gick metodisk till väga. Svårighetsgraden trappades upp lite försiktigt efter hand. Att göra det själv, både rulla stången och forma/ svarva med den andra handen är två väääldigt maxade moment, på samma gång. Flexibilitet kan vara en bra egenskap som syns på filmen nedan.

Sen fick vi prova allihopa, en i taget. Gert levererade den heta glasmassan och rullade stången medan vi koncentrerade oss på att svarva, med den blöta tidningen i handen -och det var minsann inte så bara! Glas är ett väldigt flörtigt material, en blir liksom fast, med en gång, hypnotiserad. På det sättet påminner det om raku. Det är väl hettan och glöden som gör det. Det är ju smält glas! Många hundra grader varm och självlysande. En måste vara fokuserad och marginalerna för att klanta till det, är inte så stora. Ingen tid att tänka på något annat.

Men det var ju Rita som var huvudperson så vi andra bara provade lite (jättekul!) Sen fick Rita blåsa ett set (6st) glas: Eget munstycke att blåsa i och på plats på pallen. Gert hämtade och förformade massan som sen gick glasmassan ner i en form och Rita blåste.
Formen doppas i vatten mellan varje gång. Det är den vattenånga som blir av hettan, som gör att glaset inte fastnar i formen. Det liksom bildas en vägg av het vattenånga där inne i formen. Det var bara att öppna den och fram kom det glöd-lysande glaset!


en kort avsvalning ute, sedan var det in i efterugnen, där tog det typ två dagar innan den var nere så mycket i temperatur att det gick att ta på. Svalnar det för fort så exploderar det.

Det blir till att komma tillbaka en annan dag och hämta alla alster. Det är också ett viktigt efterarbete kvar: att skära av och slipa till kanterna. Tack och lov, det gör Gert.

Gert är pensionär, men tänker sig jobba ett par år till i hyttan. Han visar runt lite bland projekten. Det är dop-ljusstakar till kyrkan, glas till en samisk konstnär som sen jobbar vidare med glaset och skriver in texter…. det var mycket i ”Swedish blue” populärt i Svenskbygderna i USA.
Gert kommer ursprungligen från Rejmyre (nära Norrköping tror jag) och började jobba på glasbruket där. Senare flyttade han till, och blev delägare i glasbruket här i Mantorp, som är rätt nära där vi bor.
”skulle jag leva om mitt liv, blir jag gärna välja glasblåsare igen. Det har varit kul.”
Rita köper med sig en stor handblåst skål innan vi lämnar -det var förvånande billigt, tyckte vi och bugade. Det rekommenderar vi. Åk dit o köp glas!

Det blev ett långt inlägg, kunde inte låta bli och en avslutande bildbomb får det bli: Så ni får se några av De blåsta glasen, Ritas snigel och de svarvade skålarna och annat snyggt. Vi älskar våra grejer. Vi kanske också blir glasblåsare om vi får leva om våra liv!

minnen från en resa, det stora ljuset

Publicerad den av

0

Ganga hittar bilder från en resa i Indien 2005. vissa händelser står ut mer än andra från resan. Det här mötet till exempel. en tidig morgon är vi ute och går, har ätit frukost och ur ett av huset kommer en man ut och börjar prata med den oss. Det var ett lugnt stillsamt och respektfullt samtal. Detta var ett litet ”ashram” några människor som levde tillsammans, hade sina uppgifter och sysslor. Det var ganska anspråkslöst men ändå, jag kände sådan vördnad inför dom. Det var något speciellt.
De levde enkelt och de tjänade livet genom att laga mat och ge till de behövande. Varje dag. De var klädda i vitt, precis som jag, och kanske var det det som gjorde känslan av samhörighet. De bygger sin grupp runt en helig person som inte längre lever. Han blev till ljus. Han gick upp i ljus och det är den insiktet om ljuset, som de vårdar. De hade en sådan fridfull utstrålning.

Den äldre mannen (som jag tror är pappa) ber den unga kvinnan att sjunga. Och det gör hon, så innerligt och så vackert, så jag vet knappt var jag är! Det fanns nån liten bok, en text om den helige mannen, (Vallalar tror jag är hans namn). Men texterna var från början på franska och engelska översättningen var svår. Jag får boken som gåva. Jag ber att få köpa den cd-musiken som de även spelar för oss, vackra traditionella devotee-sånger till Vallalar. Då fick jag även den i gåva. Pengar var inget de brydde sig för. De kanske inte ens tog i pengar. skivan tycker jag fortfarande är en av de absolut värdefullaste musikskivor jag har, älskar den verkligen. På bilden har kvinnan både boken o CD skivan i sitt knä. På bok-bilden ser man också hur personen är upplöst, bara ljus.
När vi gick därifrån sa Vasanth, att det var stort att vi blev inbjudna. att de gav oss sin tid och närvaro. De sköter sitt, i all anspråkslöshet. Ett så vackert minne.

Nu mera vet jag, att det finns fler historier om heliga personer i Indien som gått upp i ljuset och att det är kraftfullt att koppla upp sig i ljuset. Inom Oneness tals det om The Great Compassionated Light, ljuset bortom manifestationer. En blir ödmjuk.

sol och vår i trädgården

Publicerad den av

0

Jo, visserligen fortfarande lugnande nattfrost.
Men dagarna bjuder på generös sol! Det är liksom kalaskänsla hela tiden!

Vi njuter vid stugknuten med både semla smörrebröd och tranorna tjuter av förnöjsamhet.

Det är verkligen något rogivande, upplyftande och befriande med den här tiden på året, att solen skiner är en extra bonus.
Lärkan anländer, tranor, gäss sedan länge och allt fler konstiga okända fågelläten blandar sig in i ljudmattan när vi går här ute.

I växthuset kommer modiga mizunakålplantor och sallad upp. Bokashin gräver vi också ner i växthuset nu, medan det fortfarande är frost i marken ute. Fåra för fåra fylls med fermenterad kompost vilket är fantastisk gödsel till sommarens odlingar.

Men våren är vår, och där finns en ro, så plötsligt så står en bara där och insuper, värme skönhet och den där sällsamma känslan. Och nog är det ett säkert vårtecken att vi tar fram rakuugnen och bättrar på i murningen. snart brinner det 🙂

Familjen som växer

Publicerad den av

0

Varning för mormor inlägg 🙂 Lycka.
I London växer familjen. Både genom att Eden växer till sig på alla sätt. bilden ovan är när de alla tre är ute och åker TÅG (tuu-tuuu) det är nämligen det bästa i världen ungefär. Men en bebis till är på gång. Den sprattlar på där inne i Ellas mage och planeras komma sådär till början av juni.

Ganga får så länge trösta sig med keramikvarianten. En baby skulptur som jag började på när Eden var på gång. Nu blev den målad och ligger fint i famnen, om en vill det.

Ganga har redan köpt biljett, har fått äran att vara i huset unden den där tiden runt nedkomst. Det är nog skönt med en mormor i köket då. Det är lite underligt med barn på distans, har inte ens klappat på babymagen, så längtan är stor.
Sen är det ju EDEN. Tack och lov för internet. vi skapar en slags relation i alla fall. roligt att kunna vara med. Videosamtal är ju en underbar möjlighet, bara man svarar…..

Mer utställningar

Publicerad den av

0

här är lite uppdateringar på konsten. Ganga syns i två sammanhang under Påsktiden. I Stockholm och i Holland.

galleri BELLMAN Stockholm, 16 – 21 april
Ganga är en av 13 utställare som under Påskveckan ställer ut på Horngatspuckeln, Bellmansgatan 9.
som det ser ut nu kommer Ganga att vara närvarande på utställningen sista dagen den 21 april, men det kan ändras. Dubbelkolla gärna om det är av intressen.
Det kommer säker uppdateringar på denna utställning, stockholmsutställningar är liksom ett äventyr. Det är både långt borta och nära, så det blir att packa och kånka och vara närvarande, i alla fall till viss del. Det blir förhoppningsvis för mig, efterlängtat besök hos Siri o Rita, döttrar som bor i huvudstaden.

GANGA PÅ EXPO AT ART EIDENHOVEN 9 – 10 april, NEDERLÄNDERNA

(fin bild med underbara vänner, Hbg) Vissa bilder blir beresta. Sviten med badbilder( ovan) har hängt på Dunkers i Helsingborg och den mittersta blev ( i en Europeisk konsttävling) utvald till en av de 50 bästa, ”PAINTING OF THE YEAR 2021” nådde dock inte ända fram att vara nr ett, men utvald i ett så stort sammanhang känns otroligt hedrande.
Under påsken 9 – 10 april kommer den att vara utställd på konstexpo i Nedelrälderna.


KONST RUNT OMBERG 2022 -JAAAAAA!!!!!!

Publicerad den av

0

Ja, vi är verkligen GLADA -Enligt tradition: fyra dagar vid Kristi Himmelsfärd.
Vi bara känner att vi vill göra det bättre än någonsin och det blir det!
26 – 29 maj torsdag till söndag kl 11 -17
Vi öppnar våra ateljeer, med måleri och keramik. kom o njut.
Ni får så klart följa uppdateringar i ämnet här på bloggen.

Kan säga redan nu, att vi är fler som medverkar än på länge -ja, nu var det ju länge sedan vi ens kunde ställa ut, men ändå! 20 utställare är vi i år. Nu är ju vi här på bloggen väldigt intresserade av vad som händer i vår egen värld och närhet, så stolt kan vi berätta att vi nästan slår världsrekord i antal utställare på denna sidan Omberg -vi är tre stycken. Ny, väldigt duktig textilkonstnär bor i Borghamn, anna-Karin Bylund, och det kommer antagligen även vara öppet på borghamn Strand, vid vattnet, fin fika och förutom underbar miljö i sig, finns ju en del konst av oss, även där.
Så vi känner att vår del av rundan har en växande attraktionkraft.
Missa oss inte!

Vackra trummor

Publicerad den av

0

Hej Martin, nu blir det ett inlägg med dig:
För sådär 18 år sedan kom Martin promenerade på Köpmansgatan i Båstad och gick rakt in i Gangas trottoarskylt om Healing. Så han klev in och vänner har vi varit sen dess.
Martin är duktig på mycket, men att bygga trummor är han extra duktig på.
Därutöver har han meditationer, ritualer, ljud och musik meditationer/healing bla. ( och älskar att odla)
Han var och hälsade på några dagar hos oss för han hade en speciell trumma som han byggde. Trumman skulle till en Doula ( stödjande kvinna vid förlossningar) i Mexiko. Han ville ha trummans handgrepp i keramik. Så vi bjöd in honom till vår studio. Det där klarar han bäst själv, tänkte vi. Han kommer att älska att jobba i lera.

Martin tog sig an sin uppgift med iver, lera är ju ett så sympatiskt material. Man blir liksom alltid på gott humör när en håller på med lera. Det blev ett antal olika varianter och lite andra olika ideer, och så sov han över ute i ateljen. Det var då vi log brett…. nästa morgon…… ett TROLL!!
Martin kom in på morgonen med en så söt sotnäsa!

Haha, sot är verkligen kletigt. Inte lätt att fixa eld i kaminen och sen börjar det klia på näsan…

Keramik är gärna en process över tid. Så Martin fick ha förtroende för oss. vi fotade och diskuterade hur han önskade ha sina grejer då det kom till glasering och färgsättning.

Bilderna ovan ser nästan ut som om det var ur en kriminal utredning. Men det var i alla fall till hjälp för att veta vad vi pratade om. och, ja, det blev TVÅ trummor till sist. Det var kul!

Ovan är Doula trumman. mitt på figurens mage ska det sitta en rund kristall. Trumman har antagligen åkt till Mexiko nu.
Det blev en spännande trumma till, se nedan.

Martin är så omsorgsfull och varje trumma är unik, den ska vara i samklang med den person som ska ha den ( eller vad intuitionen säger för tillfället)han gör dom verkligen med hjärtat.
Kanske vill du själv unna dig en trumma, gå en kurs eller bara följa Martin på Fb?
Här är hans uppgifter:
Ishtur Martin Andensson
mojligheternasrum@gmail.com
0763697762
På Facebook heter sida… Medicin Drums and Shamanic tools by EagleheArt

(bild för ett event, lånat från Martins fb-sida)

Guld och vitlök

Publicerad den av

0

Nu ska vi förgylla. Men först lite reklam: Titta på bilden ovan, denna lilla söta skål! Den är redan förgylld, men inte av oss. Den kommer från Galdra keramik, Maria Lindström. där skapas många vackra ting, stora och små. Åk dit, njut, köp. du ångrar inget! Lovar.

Skålen ovan är målad och bränd med guldfärg. Idag ska vi förgylla en ler-mask. Den kommer liksom inte att hanteras med diskning och så, den kommer mer bara vara att titta på, ett konstverk, därav beslöt förgyllningsmäster Rurik att det blir med bladguld.
Det finns olika metoder för att fästa bladguld. Oftast sker det med en klibbig olja som får torka till något. Men idag är det en annan metod -vitlök. Därav den lilla skålen ovan. en stor, pressad vitlöksklyfta som sedan blivit pressad genom en väv. Det blev några starkt doftande, gula droppar som nu väntar i den lilla skålen.

en liten nätt pensel, som kan måla exakt. nu målar jag över lim-fogarna (lagningar) med vitlökssaften. Bara måla exakt där guldet ska vara. sen ska det torka en stund.

Rurik visar upp bladguldet. Små, extremt tunna ark av guld. för att överhuvudtaget kunna hantera, är det på något snällt sätt sammanfogade med ett följpapper. det gör att man tex kan klippa i det.

nu är guldet är klippt i lämpliga remsor, bredare än vad som ska vara på förgyllningen. Penseln och borsten är de redskap som används för att lyfta själva guldet från arket.
-Nej, Ganga försöker inte äta upp vitlökssåsen. Det är en lång varm, fuktig utandning på den tilltänkta yta, det aktiverar vitlökslimmet. sen är det dags att lägga på guldet. Men det är alltså viktigt att andas först på ytan.

Ganga försöker med darrig hand sätta dit guldet. det är liksom tänkt att penseln ska vara statisk så att guldet liksom hoppar fram och sätter sig på penseln. ”Du ska dra fram och tillbaka i håret! annars händer inget!” Rurik visar och guld-biten sätter sig lydigt på penseln.

Se på bilden ovan, så ser du hur guldet liksom sugs upp på borsten. Sen är det tämligen lätt att överföra till vitlöksytan -och man ska inte gnugga o hålla på, det klarar inte guldet, bara lägg dit. Bara lägga ner. guldet blir lite vilt av den statiska dragningskraften och är lite små busig när den ska på plats, det behövs bitar som är lite för stora, så att finns en felmarginal att räkna med.

Så, nu är guldet på plats och det måste få ligga och torka in ordentligt. ha inte för bråttom. Vi låter det ligga, pysslar med nåt annat ett tag, kanske en timma.

När det är riktigt torrt, är det dags att borsta bort överflödet ( testa försiktigt först). borsta så att bara bladguldet i limningen finns kvar.
Sen är det KLART! Om man jobbar med slagmetall (lite billigare) så krävs att man avslutar med att lacka över förgyllningen, men riktigt bladguld håller sig vackert guldskimrande, år efter år.
Nu är Ommas mask klar så här långt. Nu behöver den någon form av montering. Men det är en annan historia.
Vitlöken. Den inspirerar. Penseln med vitlökssaft låg och torkade -och blev alldeles hård och stel, men den gick att blöta upp med vatten igen. -Kan man måla med vitlök som bindemedel?! Rimligtvis.Alltså, det måsta jag bara prova! Vilka superkrafter vitlök har!