Skratta allt vad man orkar

Publicerad den av

1

Här hittar jag gamla urklipp. Från ett gapskratt i Båstad.


Vi var ett gäng som träffades rätt flitigt för att skratta och de sista åren blev det liksom jag som höll i det. Jag hade varit i Indien på det stora Oshocentret och det var många aspekter av SKRATT, som föll på plats och fanns med på våra skratt-träffar.


Nu är det dags igen. Det kommer att bli Ös-Skratt och Skratt-Yoga o allt vad man vill kalla det. I Ödeshög på kulturhuset SAGA. Jag startar i Januari 2018, varannan vecka. Det blir till att skratta in helgen, kl 13.00-14.00 på lördagar.  Ett pass ser ut ungefär så här:  introduktion och inspiration.  Sen mjukar vi först upp kroppen lite och övergår sedan till att mjuka upp skrattet med olika skratttekniker. Sen släpper vi loss. Skrattar galet länge och mycket. För att sedan övergå till nertrappning då vi låter kroppen röra sig mjukt så att energierna stabiliserar sig. Avslutningsvis, sittande eller liggande avslappning. Till allra sist : sharing.

Vi skrattar generellt så lite, ändå gör det oss så gott. Massor med gladhormoner sätter igång och vi blir helt syresatta! Nu har du chansen att få en superdos. Du är inbjuden

Baka kaka

Publicerad den av

0

Det räcker med själva ordet… Saffran. Plötsligt gick det inte längre att stå emot och här står Ganga o gör… glutenfria Livmödrar. De ser lite taniga ut till en början.


Men de blir allt kaxiga när de har fått sin stund i ugnen. Köket fylls av saffransdoft. Basreglerna jag en gång lärt för lyckat saffransbulle-bak är: dubblera volymen saffran och ha så lite mjöl som möjligt. På gränsen till för kladdigt alltså. Då blir de bäst.


När de så stolt hamnar på tallrik, pudrade o fina. Upptäcker vi något. Här har Ganga kämpat med att göra coola livmödrar men de visar sig vara totalt könsneutrala.


Så här sitter vi o mumsar, bägge två, lika nöjda. Det ör bara perspektivet som gör skillnad.

Satans evenemang, uppdatering

Publicerad den av

0

Det här är lördagens händelse för Ganga. Förväntansfull!!

Välkommen till Satans död (sparad automatiskt)

En Facebook vän som varit med och skapat rummen och en överentusiastisk dotters lovord. Gör att vi är här, i Limboland. En resa in mellan liv och död, förstår jag när vi träder in i skapelsen.


Vi blir alla iklädda en vit framknuten rock och väntar sedan på insläppet, i mindre slumpvis uttagna grupper.


”Satans Död” utspelar sig i en kontorsbyggnad som står på tur att bli restaurerad, under väntan, har den blivit till Limbo-land. Ett levande konstverk som utspelar sig på tre våningar.


När vi blir insläppta, får vi ficklampa, hörlurar med mottagare, ett häfte med text och till sist; en vit mask som täcker ansiktet.  Sen släpps vi ut att vandra, som osaliga eller eventuellt saliga andar.


Häftet kan visserligen fungera som en sorts instruktion på hur man använder de 2,5 timman men alla ”rum” är fyllda av detaljer och infogade fragment ibland kan man till och med hitta dolda rum.


Hörlurarna och maskerna gör att resan blir extremt individuell. Bitvis vackert sinnlig och ibland brutal o meningslös. Vad gör jag här?? Jag tittar försiktigt på alla andra vita varelser som rör sig.

Efteråt, när vi berättar för varandra om våra intryck tittar vi storögda på varandra. Vi har verkligen helt olika upplevelser och det är jättekul att höra de andras ”resor”. Så här dagen efter känns allt lite luddigt, som en dröm, och känslan av ”var det en dröm? Eller, vad har jag varit med om??!” Infinner sig. Liksom den eviga frågeställningen -vad ÄR viktigt i livet. 

 Vad vill jag med mitt liv? Är som en viskning i örat. VAD HÄNDE SEDAN?!:


Nästa dag åker Ganga hem med buss, från Stockholm mot Vadstena. Efter en helkväll i landet mellan liv och död, känns det mer än märkligt att en medpassagerare ringer upp en släkting och sedan i en timma (ingen överdrift) verkligen berättar ALLA detaljer på en begravning han just varit på.

Jag suckar och tittar ut, i ett landskap, lika pudrat i vitt, som gårdagens upplevelse… -är jag fortfarande kvar i Limboland?!

Veden, den älskade

Publicerad den av

0

Värme. Mysfaktor. Men just nu…. jobb.


Veden värmer många gånger. Det fick jag lära en gång. Inte bara när den brinner -den värmer när man sågar-hugger-och bär. Vi slipper hugga och såga men, mycket plockande, bärande och byggande blir det.


Men den underbara hamsterkänslan infinner sig, allt medan rummet kryper och doften av ved fyller näsan. Luktar gott. Nöjda ( snart)

Yess! Vi är redo

Publicerad den av

0

Redo för vad? Solen skiner. Det är frostigt vindstilla och helt underbart. NUUU! Ganga går ut och putsar de sista, återstående fönsterrutorna. Rent. Klart. Kanske inget konstigt alls, men alka som haft en släng av utbrändhet vet vilken enorm uppförsbacke skitiga fönster kan vara. Men i år blev de rena.


Inte nog med det. GARDINER!! Till och med gardiner på plats. Det har varit gardinlöst i ett år så vi tycker vi fått ett nytt kök.


Så en titt på detaljerna. Det blev röd chili från Lidl, till julblomma och notera inredningsdetaljen i form av dildo med röd vallmo i fönstret. Extremt vackert allt ihop!! Nöjda. Vi är redo. Det lär bli jul.

Bilder till Far

Publicerad den av

1

I Ödeshög är det tradition med konstsalong till Fars Dag. Det ör bilder i en salig blandning.


Det är proffs och passionerade och en härlig stämning.

Rurik bjuder bl.a. på en vild Koltrast.


Det är mycket prat och vänskap. Sen dras det lotterivinster o sen plockas allt ner. Två dagars konstkalas är över.

Efter sol…

Publicerad den av

0

Kommer dimma! Förvånat får vi besök, som ett väsen anländer hon, Omma.


Jag  tittar ut, över Tåkern.. och ser hur hon närmar sig. Horisontlinjen försvinner och världen tätnar,


Även ljuden förändras, och det är ett äventyr att bara röra sig i trädgården.


Jag kikar bort över Omberg och hinner se hur dimman rullar ut sig och Även Omberg sjunker in i Ommas täcke.


Sen finns bara vi….

Fördelen

Publicerad den av

0

Vi är ju Skåningar -fast vi bor i Östergötland. Dialekten avslöjar oss alltid. Men inte bara det: man minns. Och vissa fördelar finns det absolut med livet som Östgöte. Bristen på dimma!!  När man får en släng Skånelängtan finns det två sätt att förhålla sig till det. -åka dit ett tag och njuta. Eller minnas det där med dimma, som ju är mysigt, i måttliga doser. Här är dimman en extraordinär händelse i Skåne var det det normala tillståndet mellan oktober till och med februari. Överdriver jag? Tror knappas det,


Så idag har vi tacksamt badat i solljus och natten bjöd på lite frostnyp. Skönt helt enkelt.

Hello Granny

Publicerad den av

2

Hår. Man har ju inte roligare än man gör sig. Jag vill ha silvergrått hår. Tycker det passar både min ålder o stil. Jag gör en roligt upptäckt. Det heter Granny-look och är en het trend, sedan ett tag tillbaka -bland unga kvinnor!! Så smidigt att grått hår är inne, med lite tur är kanske  även rynkorna kring ögonen blir heta! Man kan ju alltid leva som om det är så.


När vi nu pratar hår. Det är Ganga som klipper Rurik. Men, sedan insikten om hur mycket intuition vi tar in genom håret, är det svårt att kortklippa honom. Ruriks lockar tittar ut. ”Så här långhårig har jag aldrig varit” Jamen, det var väl på tiden.