Hmm jag har fortfarande svårt för Fitt-ordet , men det är ju så det benämns på den här utställningen. Ett riktigt överdåd är det av detta, det mest förbjudna.
Åh vad jag är glad att jag anmälde mig till hängningsgruppen! Idag har jag varit på plats och träffat alla konstnärer och deras fantastiska bilder. Det är allt i hop så vackert.

Fia har kommit i fint sällskap. En märklig känsla av hur alla bilderna tillsammans blev vackrare och vackrare. Bilder av humor, romantik, magi o allt man kan tänka.

Spännande att se alla dessa sköten -som inte är porrbilder utan har en helt annan dignitet.

Men det är en hel del jag fått inse idag: att livet kan vara mycket mer komplicerat än jag fattat…. Att det är bra mycket vanligare med rakade muttor och frisserade sådana, än jag kunnat tro.
Imorgon fortsätter vi hängningen. Vi är nästan klara, sen ska det bli rätt med allt det där runt om. Det är alltid mer än man tror, att få ihop helheten.

Trött som en sill, ligger på det som är min säng två nätter. Bor hos Rita.

Har jag berättat vad hon gillar? Skor!
Hon har alltid sett till att ha många skor.

”Vad ska du med så många kängor??” Typiskt tråkig mamma kommentar. Inser att min tös har redan fler skor än vad jag haft på en hel livstid.
Men jag får svar, nån e blank en annan matt. Nån tål regn en annan e tjock o varm. Ja det är ju klart man måste ha 7 par kängor!
Jag känner mig som ett UFO-eller kanske mer som en uråldrig dinosaurier som inte begriper nåt.

Visserligen mitt på eftermiddagen men skymningen hänger tungt en gråregnig novemberdag. Bussen tar mig till Stockholm.
På hyllan över mig ligger en hel hög med väl packade fittor/muttor.

Det blev en intensiv dag igår. Ramade och packade. Trodde faktiskt inte jag skulle ställa ut nåt mer i år. Men det blev en Fitt-utställning i storstaden .
I morgon är jag med och hänger utställningen. Det ska bli skoj!

På rekomendation går vi mot Knäppingsborg, i Norrköping och på Mimmis Visthus får vi den finaste rawfoodpizzan. Mycket nöjda och skönt, rejält mätta vandrar vi mot kulturen. Utställningen är ett spännande spektrum genom tiden.

En prinsessa som asar omkring med matkassar och barnvagn, får mig så klart att genast associera till en egen utställning, en gång i tiden, tillsammans med konstvänner på Bjäre.
”Prinsessor och Kraftverk”, minns ni? Tina, Lilian, Berit och Lena??
Om jag hittar nåt retro så får jag lägga ut det här och visa!

Så fick vi även lära något om Carl Larsson. En gigantisk vardagsbild visar sig vara inrutad i botten. Så där som man lärde barnen i skolan på bildundervisningen. väldigt noggrant. Undrar nu om han inte hade en rut-kille som rutade in hans bilder…..
Av detta förstår man att foton var oftare använt än vad i alla fall jag trott. Inget fel i det.  Bara kul att förstå….