Jag vill berätta historien om den så kallade Sankt Göran – även han som allt annat,  verkade komma från Turkiet ( vi var där rätt nyligen, som en del kanske vet). En dramatiskt och symbolisk historia, så den ligger kvar och guppar i mitt inre, sedan resan. Tycker det kan passa att berätta den/ MIN version, så här lagom till Internationella Kvinnodagen…  ”Rurik, har du nån bild på St Göran?” frågar jag. Så klart, i en stor tjock bok hittar vi honom…..

Nu blir det klotter från min block, så titta noga på första bilden här ovan. Sen blir det bara streck från mitt skissblock.

Vad handlar historien om egentligen. Vem kämpar mot Vad? Vem är den där DRAKEN?

En gång i tiden var livet mindre komplicerat. Allt var rätt OK. enkelt, men OK.

Men…. lite för tråkigt för vissa. Det kunde vara bättre. Man kunde ha MAKT!

Vem hade någonsin sett en konservburk innan? Nu är det nya tider på gång!

Allt hade mer varit som en enhet innan…… men nu….. plötsligt var det olikheterna som avgjorde

Om man får bestämma över andra, så kan man ju få det extra gött själv! Eller hur?

Förhandlingarna gick inte så bra….

Stämningen blev liksom spänd….

Det blev liksom bara värre o värre.

All den där plåten runt Hjärtat gjorde Göran grym

Som vi vet, så är det segraren som skriver Historien. Vem blir Hjälte av att döda sin syster eller Moder? Nej, endast DRAKDÖDARE är Hjältar!

Därmed gick vi in i PATRIARKATETS tidevarv. Vi blev alla mer rädda för våra kroppar, för Moder Jord. Det blev synd att vara kvinna, ha mens, föda barn. Det blev fint att kriga, förtrycka och roffa åt sig. Det blev fult att känna för mycket, fint att vara ironisk, nedlåtande…..
Alla Gudinnans symboler blev översatt till ondska, vi fick lära oss att spindel, orm och ödla var farligt, att det var djävulen. Det som förut varit magikerns symboler.
Att vara lydig blev det viktiga ( för vem?).