
Mysigt att vara ute precis i skymningen. Andas in den nya vår-luften. Njuter av….
Nej -eller Ja -året

vet inte om det är ett JA eller NEJ -år.
det är inte bara Facebook som får NEJ, det är till och med självaste konstrundan som får sig ett NEJ. Rurik kommer vara med, men ställer i år ut på Hästholmen, tillsammans med konstnärsparet och kolleger Stranneklint. Men se, Ganga vill inte.
Kanske finns det en enkel naturlig förklaring…. man hinner inte allt. är man sen utbränd är det mycket man inte hinner / orkar. Jag tittar på trädgården med samma bistra blick. Det blir bara ett urval av fröer som hamnar i jorden i år.
Jag vill ha mitt focus på de Homeopatiska preparaten. Det är det som är viktigt nu. Att jag får pyssla med det i lugn o ro, så jag hinner känna in det. JA till Homeopati.
Därför ställer Rurik ut på Hästholmen i år, på årets konstrunda.
Grönt
Ganga ligger mest o kurar. Men ute tittar solen fram. Plötsligt flyger änder och svanar i streck över huset och ner över sjön.

”Titta vad jag hittat” säger en glad Rurik. Jag har sett honom tassa omkring därute, långsamt, letande. Nu visar har skörden.

Små nätta saker. allt från vintersallad, jordgubsblad, mangold, oregano, röleka……
vilken skatt!!
Sjukan

Jaha, sjukan e tillbaka. All aktivitet idag är avblåst. Det känns liksom inte som nån normal förkylning. För säkerhets skull tar jag på full mundering, så ingen (läs Rurik) inte missar hur oändligt ynklig jag är.

Bara en känsla, men det känns som det inte bara är mina förfäder som befriar sig. Inkapslat elände vill rensa sig ur min kropp. Nu blir det fotbad o ompysslande.Det här var dagen i morgonrock.
över en kopp kaffe

kommer du ihåg att fjäskade för min Förmödrar och Förfäder. Det var innan vi åkte på resa. Men instruktionerna var, om man ville, att göra den här efterprocessen i elva dagar. Själva processen var en process som Malin var här och genomförde för oss; ”Förfädernas Befrielse”.
nu är jag jätte glad att jag gör det här. Jag är förvånad, mina avlidna släktingar är inget som jag direkt brukar uppleva vanligtvis -men….. de är väl svaga för kaffet?
Det var andra gången jag gjorde själva den stora ritualen och första gången gjorde jag aldrig det här ”efterfjäsket” (jag menar inget negativt med ordet fjäsk, men man kanske behöver ställa in sig lite för dom på andra sidan…)
”Jag vill ha kaffe” sa en kvinnlig, avliden släkting bestämt. Så, på den vägen är det. för några dagar sedan, kom till min förvåning även mina gamla svärföräldrar. Det är ju lättare att känna igen de som man har träffat i livet, de flesta av de döda är ju egentligen bara historier, men har man träffat dem i livet så känns de igen lättare. Men flera tycker jag mig sakna, jag har undrat, var är dom?
Så igår hände miraklet, fråga mig inte med vilka sinnen jag upplevde detta – med underjorden, eller de lägre världarna tycktes öppna sig och förfäder som suttit fast – i sina föreställningar….. om att inte duga, vilja ha hämnd, eller känna skam, sorg -det kan verkligen finnas många olika anledningar till att en själ fastnar, något öppnade sig, och de kom fria.
Det var trångt vid kaffekopparna idag! Lite omtumlad stämning.
Jaha, vad säger man då, när alla kommer på kaffe? Jag tackar dom på hela släktens vägnar. Jag tackar för allt deras hårda arbete, för att dom har möjliggjort att vi har det bra. Talar om att de ska släppa det som håller dom kvar och att vi som lever nu önskar att de ska vara lyckliga -att de kan gå in i det stora ljuset.
Sen berättade jag för dom om mina barn, att Siri har sparat ihop pengar och flyger till CentralAmerika just nu. Att hon ska vara valövervakare i El Salvador och jobba med fattiga människors hälsa i Guatemala. Jag berättade om Ella o Ritas studier och drömmar. De lyssnade och var stolta, delaktiga.
Det var spännande o känna alla nyanser i rummet.
Så avslutar jag kaffestunden med att ta kontakt med den kontakt jag använder för att få hjälp med arbetet i de andra dimensionerna och ber om hjälp att alla förmödrar och förfäder ska få in fin resa in till de stora Ljuset och Kärleken.
Ja, det är tydligen mycket som kan hända över en kopp kaffe. Jag känner stor tacksamhet till de som skapat den här möjligheten att hjälpa och kommunicera med dom som gått före.
Tack Amma o Bhagavan
vår trettonåring
Vi var så sjuka att katten bara fick måttlig uppmärksamhet. Lite torrfoder, så där pliktskyldigast. Vi tyckte mest synd om oss själva (bättre nu). Men katten jamade på!
Inte förrän döttrarna började sända meddelanden om Happy Birthday till katten – hon fyllde ju år! Då skärpte vi till oss. En katt-tårta?
Det blev en bit kokt fisk och på det toppat med mjukmat i god sås. Det blev mycket väl godkänt. Katten blev tyst, åt o åt….. låååångsamt så hon kunde känna alla smaker.
Hade de varit för nåt år sedan så hade det varit naturligt att toppa med några räkor också. men njurarna är inte riktigt bra. Det fick vi veta efter veterinärbesöket. Det här är tråkigt, men sanningen. Angels mage pajade efter det att jag avmaskat henne. hon blev verkligen helt förstörd i magen och njurarna fick sig också en skada.
Det visste man ju inte att det kunde bli så! Men när jag började prata med andra om det, visade sig att kattuppfödare och veterinärer känner till problemet -att maskmedel är en fara för katten.
Om vi nu absolut ska avmaska katten ( och det är man väl så illa tvungen ibland, när katten hittar mat ute…) så blir det med avmaskningsmedel som man smörjer genom huden. visste inte att det fanns innan, så det är nog något ganska nytt. Men jag vet inte, det känns inte så bra iheller, nu när man varit med om det här.
Ja, nu har jag gjort en lång historia väldigt kort. Inga riktigt bra fixartrix fanns iheller, för att få katt en ”hel” igen, när jag frågade veterinären. Så vi fick gå hem o fundera, lägga om hennes kost enligt riktlinjer och droppa lite av våra egna homopatiska droppar i mate, nu är hon bättre (inte bra, men bättre) så vi ser fram emot många fler födelsedagar!
Sjukt
så här blir det
Alltså….. hur tokig får man vara?…..
Som en lite konstnärlig löpeld på Facebook, lägger mina vänner ut bilder på sin konst och bjuder in mig. Nej, sa kroppen. Här står jag o tjurar….. vad var det för personlighet som kom framhoppande??
Så här blir det…. jag kan ju inte gå emot mig själv! vi får väl se om jag kan ta mig samman?
Hurra

Hur många gånger har man inte hört andra berätta om den märkliga känslan, att ens ”minsta” barn plötsligt är stor…
Här står hon, 23åringen. Skönt att vi alla har barna sinnet kvar och att en dag med fjärilar år glädje, för oss alla. Så här kommer en bukett…
Har ingen aning om hur länge symbolen för HJÄRTA har funnits med mänskligheten. Man ser den inte så ofta på äldre bilder…. så vad vet jag. Men lite förvånade såg vi den i sten i Istanbuls stora kyrka/ Museum: Haga Sofia. Så eftersom Rita även heter Hjärta, så visar vi de turkiska Hjärtan här.
grattis till Rita på Födelsedagen, vi förutspår ett spännande och omvälvande, nytänkande kanonår!












