Författararkiv: gangaochrurik

Pinsam Älgsafari

Publicerad den av

5

Medan vi kvinnor förväntansfulla åker iväg för att uppleva safari på nära håll- Älgsafari på OMBERG. Vad händer här hemma? Jo Rurik sjunker ner i soffan… sätter på TVn och tittar på  ÄLGAR!

 

Inte vet jag. Det kanske är program om älgar på TV jämt. Men det känns i alla fall lite som, vilket sammanträffande!

Vi har kämpat hårt för att hitta kläder så vi ska överleva en kväll i skogen och helst inte  skrämma djuren. Hmm.

Efter besök på Naturum Tåkern har vi gjort oss visioner om vilka vardags hjältar naturguider är och som kan allt, vet allt  om naturen.
Kvällens guider genom Ombergsskogen var inte riktigt stöpta i samma form. Vi misstänker stark att de smet från SkogMulle-lektionerna på dagis och aldrig gått i scouterna.
Lite för mycket öppna skjortor med halskedja och för många ringar på fingrarna kan absolut vara fördomar. Men det var en varningssignal. Vi tror bestämt att dessa män tycker bättre om livets goda än livet i skogen.

Det är ett Vadstenaföretag som är arrangörer, www. utflykter.com står det på bussen. Vi kör  iväg i den gemensama buss… med  mörka glasrutor. Från Ommas Borg vid Borghamn glider vi ut i skogen,  långsamt kör de fram medan vi med ansträngda ögon gör vårt bästa att se ut genom de mörka fönstren – ut i den mörknande skogen. Hmmm det var inte lätt att se något. Inte så smart med mörka glasrutor vid en safari, skulle jag vilja påstå. en viss känsla av att det inte är på riktigt infinner sig smygande.

Vi får ett papper, ”ÄlgSafari” står där. Medan vi kör ger guiden oss lite information. Läser ur pappret. Han läser, ”visste ni att Omberg var  omgivet av vatten för 10 000år sen?! ” (viktig information) Men sen får vi veta lite mer; ”djuren har egna stigar de går på i skogen, de heter djur- stigar.” Han ser och  säger det väldigt seriöst, med tyngd i rösten. Nu har vi fått veta något riktigt viktig som vi adrig kunnat lista ut…  djur – stigar…   jag börjar bli rädd för att jag hamnat i ett bolibompa-program, barnprogram på TV.
Men än är kvällen ung och vi gör första stoppet vid ett jakttorn.

Här får vi speja ut i den mörknande skogen.  Det är vid skymning och gryning djur oftast rör på sig så här finns absolut en chans. Än levde hoppet.
Skogen är stilla, levande. Det är en härlig känsla bara att få stå stilla och vänta. inget händer. Vi går till bilen och kör i sakta mak, det kan ju faktiskt komma ett djur ut på vägen. Vi fortsätter att speja ut genom de mörka bilglasen.
Ännu en gång går  vi  ur bilen för att speja vid ett skogshygge. Vår guide pekar på den stig som  djur trampat upp i gräset nära vägen. ”Här är en djur-stig” Så går vi vidare…En fågel flyger skrikande över våra huvuden. Jag känner igen lätet, det är en nötskrika. Guiden skrattar lite förvånat ingen kommentar om vad det är för fågel. Tror faktiskt inte att han hade en aning om vad det var…

Senare i bilen vill vår guide ge oss lite mer information om älgar: vi får veta att en skjuten Älg inte  räknas i kilo utan i taggar på hornen.  ”Men om det är en älgko då?” frågar jag. ”dom har ju inga horn, då blir det väl kilo?”
”Älgkor har också horn” svarar guiden allvarligt. Nu börjar vi bli fundersamma. Stämmer det? (nej, älgkon har absolut inga horn. Renar är de enda av av våra hornklädda vänner där även korna (damerna)  har horn.)
Nästa stopp ska vi sitta kvar i den mörka bilden i stället går guiden själv ut…. han ställer sig några meter framför bilen, tar upp sin kikare och spejar in i den lilla gläntan.  Det ser verkligen ut som han är med i ett barnprogram. Låtsas att han vet vad han håller på med… Vi sitter kvar i bilen och tittar på honom. Tror han på sig själv?
Det här Vadstena företaget har kört Guidade turer på Omberg hela sommaren. Vi är de första Svenskarna de har guidat. Anja, Siris vän är från Österrike. Vi pratar engelska med henne, men hela guidningen gjorde de på Svenska. Tänk, dessa herrar har visat skogen för tyskar, holländare, engelsmän, fransmän. Vi fattar inte hur det har gått till. Deras engelska, det lilla som kom över hans läppar  var stapplande.
Kvällen avslutades med att vi själva fick gå upp till Hjässan på Omberg, tittade på utsikten.  medan de två herrarna gjorde upp en eld. Sen bjöd de på kaffe.
Vad kostade det här?  395 kr per person. ( 1200:-) Fast när vi skulle betala ville de ha 495 per person!!! (1500:-) Men när vi påpekade att vi blivit lovade ett annat pris så  blev det 1000:- jämt. Vad det värt det? -Absolut inte.  Vi fick se rumpan av en råbock när vi gick upp mot Hjässan och så var där en flock av fladdermöss, också vid Hjässa. När vi körde tillbaks sprang en hare framför oss i strålkastaren från bilen…

Ge mig två dagar för research, och jag lovar, jag hade gjort det här bättre! Jag kan ställa upp som guide för halvapriset. vår bil har inte mörka rutor. Jag kan skogen bättre. Vilken människa som helst som är van att röra sig i skogen vet mer än herrarna från Vadstena!
Jag har en far som är jägare. Att vandra med honom är ett äventyr. Hela naturen är fylld av spår, tecken.  Man behöver inte en se djuren för att känna deras närvaro. På stigarna kan man se vilka slags djur som brukar gå där, spillning (bajs) från djuren är tydliga visitkort. Vad slags ljud hör man i skogen? Ett rådjur som skäller kan ge en spökrysningar (härligt).

råd: Köp inte din Safari i säcken! Kolla vad din guide har för bakgrund. Vad kan den?

Vilda djur visar sig inte på kommando. Självklart kan man inte garantera att man får se varken älg eller något annat djur. Men man kan garantera att man får en bra naturupplevelse och att man får kunskap.
Plus får grabbarna för att de kunde tända en eld och bjuda på kaffe när vi kom ner från den vandring som vi själva fick göra till högsta toppen på Omberg, Hjässa. Men det hjälper inte.
Hur många tummen ner blir det?
TRE tummen ner av tre möjliga. Kan det bli sämre?

När vi tar bilen och kör hem i mörkret står där tre rådjur i mörkret. vi stannar och tittar…

Livfullt berättar Rurik när vi kommer hem  om de brunstiga älgtjurarna som slogs. Vi sjunker ner i soffan, tackar internet och tröstar oss med kunskapskanalen…

Ut i naturen

Publicerad den av

0

Hösten kittlar oss. Björklöv busar på trappen. Det är bara att inse,  kylan kryper sakta på.

 

Skönt att sitta inne. Siri student håller  studiefarten uppe.  Det är tjocka böcker hon hivar upp på köksbordet. Hon lärde sig läsa av sig själv redan som femåring och har aldrig klagat på tjocka böcker, tvärt om.  Läsa är en njutning. Nu är det rättspsykologi som gäller.

 

Anja är från Österrike. De träffades i Skottland för många år sen. Nu har hon studerat ett år i Sverige. Hon är taggad! Svenska röda stugor är exotiskt och en strandpromenad längst Tåkern hägrar.

 

Gårdagens besök på Naturum Tåkern sitter i. Vi dammar av våra kikare. Faktum är, örnar och korpar är inga ovanligheter från vårt köksfönster.

 

De har definitivt chans att se tranor, köttätande växter, blodiglar (nej tack, säger Siri) och annat spännande på sin lilla promenad. Helgen går i naturens tecken. Vi laddar för i kväll. Hoppas jag får något att rapportera, vi ska på viltsafari, på riktigt.

Har bokat oss för en tur med riktig naturguide upp på Omberg i kväll. 18.30 plockar de upp oss vid kiosken i Borghamn. vi ska vara iklädda varma och mörka kläder. I skymningen är skogens djur ute och rör sig då ska vi vara på plats. Alla djur är välkomna, men, VI VILL SE ÄLG!  ( den här bilden har min mor tagit då de var på Älghägn vid Markaryd) Safarin är slut vid 22, jag hoppas att vi har något spännande att rapportera….

ögon för Natur

Publicerad den av

0

Ja, det är nog helt enkelt så att härmed är det en sväng om Naturum Tåkern som gäller när vi får besök. Det är så inspirerande. Och vi verkar verkligen inte vara de enda som tänker så.  Här är gott om folk. Unga och gamla.

Men just nu har vi ju dubbel anledning eftersom vi faktiskt också är med på konstutställningen här…Siri  och Anja är här.
Vi glider in i filmsalongen. Svepande flygbilder över Tåkern och fantastiska fågelbilder sugurerande musik.

Vi gapar och facineras.  Så fantastiskt vacker. Så överdådigt.

Sen tänker jag ”herre gud, jag lever mitt i det här. Detta överflöd av liv är vår vardag!”

Vi går ut, trots regn och upplever Live. Gässen lyfter…

Grodor i gräset. Med nya ögon för naturen kör vi hem och vandrar i vår regntyngda trädgård.

Goda, goda päron. Krispiga, då är de som bäst. Men det allra bästa päronet hänger så klart högt där uppe….

Paraplyet visar sig vara bra till mer än bara att hålla regnet borta… nu har tydligen våra besökare skaffat örnblick…

Trodde jag kunde vår trädgård. Men plötsligt står de där, mumsandes på… hallon!!

Naturen bjuder på höst, men för den som har örnögon bjuds det på sommar…. Det gillar vi!

…när det går på räls….

Publicerad den av

2

Det här ska bli kul. Jag ska berätta en dröm jag hade igår natt. Den drömmen har lekt med mig sen dess. Jag åkte TÅG.

ill.GangA "tåget"

Tåget körde på, full fart framåt. Jag hade massor av bagage. Inte bara en resväska utan massor. Av väskor och kassar. Jag kunde se att där även var saker som var andras i familjen, som tex mina barns.

Tåget saktar in och jag plockar  ihop mitt bagage. Tar så mycket jag kan. Det blir till att kånka och trixa…

När jag tänkte tillbaka på drömmen så här långt, så tyckte jag mest att det var komiskt att jag hade så mycket bagage.

Jag hade så mycket bagage, att när jag väl kom av och tåget körde vidare så upptäckte jag att jag inte fått med mig allt…
Att åka kollektivt i dröm-världen brukar inte vara så bra, om man ska tolka. I drömvärlden är det bättre, generellt, att köra bil – för då styr man själv sitt liv. Så när jag såg tillbaka på drömmen, så kändes det ju bra att jag steg av, den där omedvetna main-stream, kollektiva var-andet. Det är på något plan att ta ansvar för sitt liv.
Så berättade jag drömmen för Rurik, skrattandes, för det kändes så tokigt med allt bagage som jag verkligen gjorde stor sak av. för där stod jag och var bekymrad för allt som var kvar på tåget!
ill.GangA , bagage

Lite senare i drömmen var jag åter på ett tåg. vilken lycka! Det vara samma tåg som innan och där stod allt mitt bagage! hurra!  Det var bara att plocka på sig och fortsätta att släpa sig fram…..

ill. GangA

Det var då jag ställde ner tekoppen och tänkte efter…  Bagage, vad är det? Vad symboliserar det?  Varför kånka på bagage?  Så mycket slit!
Det var en sån AHA-upplevelse. Fnissig lycka. Befrielse. – man behöver inte släpa på bagage!
Alla människor kånkar bagage. Vad är det vi kånkar på? Föreställningar om vilka vi är!  Präglingar! Dömande  av andra och oss själva; Vad vi begränsar eller tillåter oss …
Det är präglingar vi får med oss in, i detta livet, eller genom vår uppväxt. Av föräldrar, kompisar och samhälle. Det blir till förfärligt mörka glasögon. Det gör oss blinda. när vi ser vår mamma eller pappa, ser vi det genom något hon/ han kanske sa eller gjorde  för 20år sedan. Inte nog med det, även andra personer  ser vi genom situationer som hände för länge länge sedan.  Som kanske inte ens har med dem att göra! Prägling.
Som hindrar oss från att uppleva det som är. För mellan oss och  NUET ligger en prägling, som gör oss blinda och döva. Att se sina präglingar är något av det vackraste som kan ske. När man ser att man blir stressad eller ledsen för att man ser genom  väven av präglingar  – så är man nästan fri.

Det är inte viktigt att öppna alla väskorna och kolla vad som finns i dom. Det viktiga är att släppa greppet. se att man har ett bagage – och släppa!
Jag har haft min mor och far på besök, idag kommer Siri min dotter. Jag förstår, eftersom jag drömmer det här, att jag fått en påminnelse; jag behöver inte leva upp till några ”kollektiva förväntningar”  inte  bära några bagage. Man är inte alltid bekväm när man släpper bagaget,  det kan allt bli gnissel, när någon plötsligt beter sig annorlunda. Men alla mår bättre, när någon blir mer sig själv.
NUET, det stora oändliga nuet, kommer emot oss när vi inte möter livet genom våra präglingar. Plötsligt hör du, vad någon säger. Sinnet stillar sig, du upplever smaker och ser….
Det var så roligt att ha mor och far här. När vi kramade varandra så var det som ett stor flod av kärlek som kom emot mig.  Dom har alltid älskat mig. Men jag har aldrig  någonsin känt det,  så starkt och tydligt.
Jag hoppas att mina barn, någon dag också får känna, uppleva, genom sitt hjärta, hur älskade de är. Av mig, deras pappa och alla andra de har omkring sig… för dom är älskade… men man behöver släppa på bagaget för att kunna uppleva det.

Siri – Blondinen som försvann

Publicerad den av

1

Min äldsta  dotter bor i Malmö

Idag fyller hon år. förutom att vara vass på bilder…

Är hon grym på piano. Det sitter liksom i sen barnsben. Numera händer det att hon tar tonsättningsuppdrag. Titta gärna in på hennes sida, du kan klicka runt till bilder, filmer och musik….

Siri beslöt tidigt att avverka de där grundläggande milstolparna i livet. Såsom det där med att ha barn och amma…

Frihet är härligt. Livet är en upptäcksfärd

Nu fyller Siri 27 år. Det är bara en sak jag undrar….

När försvann blondinen?

Hurra, Hurra, Hurra från oss alla….. mormor, morfar, Mammi och Rurik….     ”tänk, att få äta en prinnsesstårta ihop”, sa mormor drömmande…

husvagnsbesök

Publicerad den av

2

Vi har Indianer på besök. Dom kom smygande med husvagn. Det är mina naturälskande föräldrar.

Den här husvagnen är speciell även för mig.

Två somrar bodde jag och barnen här, i husvagnen, så det var lite nostalgiskt att sitta in. Tänk, den rullar än!

Mina föräldrar kan det mesta om trädgård. Det har dom levt med hela sitt liv, så det är ett gemensamt intresse. Men bondbönor är inget som de har i trädgårdslandet. Vi tar oss fram i grönskan och fyller korgen med det som ska bli till middag. Det slinker med några bönor…

Men imponera, det lyckas jag med då det kommer till tomaterna.  Och nu är det de riktiga experterna som är här. Körsbärs tomaterna slinker bara ner, så klart, söta och goda, det vet man. Men de rosa röda tigertomaterna….. Jag skivar upp en väl mogen…. vilken tomat!  Vi rullar med ögonen.

yoga start

Publicerad den av

0

Idag börjar yogan. Egentligen har jag time -out. Känner av att jag gjort för mycket några dagar.  Men nu packar jag yoga-väskan.

Så idag har jag tuschat  mina anteckningar inför passen. Det är bara tända ljus i lokalen när vi har yogan, så jag måste fylla i bilderna med svart, annars ser jag dom inte själv…
Yoga är så stort. Kan vara så mycket. En timmas pass. Det är inte mycket tid att breda ut sig på. Det är fokus som gäller. Hösten brukar få fokus på chakrasystemet och våra energikroppar. Ja, vi”jobbar” med kroppen, utgår från kroppen, med ställningar och andning.  Den stillhet som uppstår när stressen frigörs använder vi till att fördjupa kontakten med vårt subtila varande.

Lite lustigt. Du vet  kanske hur känslig elektroniska apparater är för  vad vi är och vad vi känner? Jag är lite motsträvig soffliggare idag. Så just idag vägrade kameran motstävigt  att lägga in bilderna till det här inlägget. Nu  kommer dom, vi är tillbaka från Hälsohuset i Vandstena.

Yogan är en av de bästa sätten att ”komma hem.” Det är härligt även för mig som håller i passet, så, det är skönt även en motsträvig dag. Roligt att  så många kommer tillbaka termin efter termin. Så, jag är bra mycket piggare nu när jag kommit hem än när jag for.

 

Det är på hälsohuset i Vadstena som jag håller till med yogan. Man kan höra hur de kämpar på där ute. Det är som en annan värld.  Det är spännande att trots allt annat som finns runt om, så blir det djup avslappning.   Fint också att man kan både gå på gymmet  och få vara med på yoga till ett fint paket pris!

dra ett kort….

Publicerad den av

1

Hemma. Morgon. vi sitter med vår tekopp. En stund att bara vara utan att jaga igång. ”Nu ska jag dra ett kort” säger jag och hämtar en nyinköpt kort lek som man inte spelar poker med.

Det har gått många, många år sen jag var sådär frälst på tarotkort. Då var det minst ett kort om dagen som man drog och reflekterade över. Men av olika själ kom jag hem med Änglakort från Englagård. Det kändes väl passande…

”Jag tar också ett” säger Rurik. Så vi blandar och tar var sitt. Jag får ett kort som heter kurser och föredrag. När jag läser vidare  står det att det är en del av min utveckling att dela med sig. att ta in och ge vidare. Vidare  föreslår den lilla boken som följer med, en liten övning att göra inför att man  ska föreläsa…

”Jaha” var min lite nollande tanke. Men sen tänker jag efter. Faktum är, att jag hela mitt liv hållit på med att dela med mig av det jag lärt.Hållit kurser och varit lärare. Så visst, det är en aspekt av mig, det kan jag se. Sen fnissar jag lite, för vad jag tänkt fokusera på idag är att planera höstens yoga-upplägg. Kursen i Hatha Yoga som jag har på Hälsohuset i Vadstena börjar i morgon. Det var helt klar timing på kortet jag drog.
Det brukar vara precis så enkelt. Är du där med din ”närvaro” när du drar kortet, så brukar universum också svara med det du behöver.
Faran är bara om man blir för beroende av det.  Ditt högre medvetande brukar inte gilla att man gör sig beroende. En del kan inte göra någonting utan att först checka med korten, eller pendeln eller…. vad det nu är.  Då brukar den här dörren stänga sig, för det är meningen att vi ska leva våra liv.  Vi behöver inget facit – för allt är helt levande rätt, som det är.  Men en reflektion, kan hjälpa oss att växa och förstå. Det är fint.
Innan vi for på Ölandsresan drog jag ett dramatiskt kort.

”Skydda dig själv”, tjo, det kan ju verkligen sätta igång en massa när man ska ut o resa med sin vänner !! Ibland är det skönt med kort minne.  Inte var det något jag gick omkring och tänkte på. Men….
Det kom en natt. Vi sov på vandrarhem. underbart fint. det hade varit barnhem en gång. för barn som förlorat sina föräldrar i tuberkulos. Inte hade jag det i tanke när jag la mig. Men, det var en av mina absolut värre nätter!! Jag blev en oro och en sorg som bar ett djup förbi den jag är.
Jag vet att de flesta människor är känsliga. Dom vet sällan om det. Mobbare vet vilka som kan mobbas….  det är ett negativt exempel, men ändå.Tack och lov är inte Ruriks känslighet av samma sort som min. Det är en famn att krypa in i. Lugn höll han mig.

Det är svårt att veta eller förstå när minnena på en plats börjar tala. det flödar in i ens känslor och tar lätt kläder av ens egen minnesbank.
”Önskar jag förstod mer av vad jag känner” säger jag och suckar vid minnet av natten. ”Nä,nä” svara Rurik. ”Då går sinnet igång och analyserar och ska sortera, då plötsligt blir det ännu större och hänger kvar.  Bara låt det flöda igenom.”
Det är sant. Så många jag vet som är rädda. Så många tekniker det finns för att ”skydda sig”. Men bästa skyddet , som jag upplever är, att låta sig uppleva, inte hålla kvar, låta det rinna igenom….. då kan det inte fastna.
Du är ändå inte dina tankar. Inte dina känslor….. varför då ta på sig någon annans? Varför tro att vi har ansvar för det?
Tänk dig livet och det du upplever som en film, som spelas upp… om du ökar ljuset så bleknar bilderna allt mer. dom finns, men ljuset tar över.
Det är det man övar genom meditation. Att med sitt inre ljus bara uppleva… låta ljuset omfamna. Inte ta bort…. bara se.
-Dra ett kort? Den bästa  Tarotkortlek jag vet, är Oshos. Om någon skulle fråga mig om vilken lek de skulle välja , så är denna mitt svar.

Till varje kort finns fina texter. Ord från en djupt upplyst, Osho.   Visdom från en som såg det mänskliga och kunde peka mot ljuset.  Det är verkligen visdoms kort. Att dra ett kort eller göra en läggning med dessa gör att man lär sig mycket, både om sig själv och alltet. Me like.

Om man vill köpa sig en egen,  visdomslek. Oshos tarot,  änglakort eller något annat, så har Englagårds webbshop stort utbud.

Produkterna!

Publicerad den av

0

Upp till bevis! Vad kom vi hem med från vår resa?

Vi kom hem med Italienska glasögon. Från Clic. Dom fann vi på Vida museet. Dom kankse bara ser ut som helt vanliga glasögon?

Kolla här! Rurik är en cool kille! Det är bara att sära på glasögonen när man inte behöver dom!  Fränt.
Rurik hittade en annan fin sak. På Kalmar Slotts Shop.

Fint läder och ett välgjort arbete. Vacker väska att ha i bältet när man tex är i trädgården….

Rurik visar pungen (!!!)  Kan sitta så här, fint på ryggen och är inte i vägen när man jobbar. Personalen som gick i  1500tals kläder på slotttet hade alla en sådan här väska. Lika fint i nutid. Nu har vi också en sådan!
Ja, det var vad vi handlade, men vi kan visa lite till….. vad vi har haft på oss. Det är ju inte varje dag man åker iväg så här med alla konstnärsvänner. det ville vi ju fira med att vara fina.

Så jag bar min sidetrack  som jag hittad som second hand på Notting Hill marknad, London, när jag och Ella var där. Till det har jag min älskade handbroderade Kashmirsjal, som vi köpt i Rishikesh, när jag och Rurik var där på vår bröllopsresa. Rurik har sin vinröda kurta, köpt på Spencer Placa, det stora shopping centret i Chennai.
Ja, jag glömde nästan mina skor. Dom är värda några ord! Köpta på Sea Aveny, då min Rita jobbade där. Det är handsydda skor. Inte alls så dyra som man kan tro…. men världens absolut skönaste, bästa skor jag haft!

Godmorgon, Paradis!

Publicerad den av

2

Vi är på Öland. Vi stiger in i Paradis Verkstan.


Vacker keramik. Ovanligt med keramiker som lyckas så där helt. Både estetiskt och ekonomiskt. Keramikerparet heter alltså Paradis i efternamn. Vilket namn!  Och vilka fat. Det är mycket som är rejält stort, som det här fatet.


Paret startade på 70talet, nu är hela familjen med döttrar involverade. Det mesta görs fortfarande på Öland. Mammas stil är mer natur, medan nästa generation verkar jobba mer med linjer och rutor. Man ser faktiskt inte riktigt på fotona att det är stora föremål, men det är det.


Fina känsliga former och glasyrer. Jag gillar väldigt mycket deras färgskala. Men samtidigt kommer tanken, hur hårfin gränsen är. Mellan framgångsrikt hantverk – som känns unikt och absolut värt ett högt pris, och att det blir industriellt och massproducerat som tappar lite av sin unika känsla. Det ska bli spännande och följa deras utveckling. Vi får gå runt och får även se arbetsplatsen.


Stor produktion. Dom är flitiga… Vi går förbi lådor, med massor av runda härliga keramiska föremål färdiga att lämna verkstan.
Men även åkrarna är fyllda av runda former.  Om två veckor är det skördefest på Öland.


På åkrarna ligger lök på tork, men även  lysande orange… Pumpor!  Ofattbart många pumpor! Vem ska ska äta alla dom? Eller, vem ska karva ut gubbar i alla dom här? Gissar att väldigt många besökare på den där skördefesten, som är stort jippo på Öland – väldigt många kommer att ha en orange  pumpa med sig hem under armen… Jane Solberg, textilkonstnär,  tar sig ut i överflödet. Vi vill också ha. Nu!
Med rykande fart kör  alla vi kostnärer från omkultur vidare, från Öland, in i  Småland, till Boda. Vi är på väg hem… Vad händer i glasbruken i Småland? Vi är på resa i verkligheten. Lite vedmodigt. Tiderna har förändrats. Glasbruken töms på folk.


Lasse Frisk berättar för oss att Orrefors förr hade 300 blåsare, nu 3… Så här ser det alltså ut inne på ett förr myllrande glasbruk. Industrilooken finns kvar. Här här nu en cool outlet affär med designprylar, ”Design House Stockholm”.

Svensk design betyder ofta inte mer än att designern själv kommer från Sverige. Det mesta glaset produceras numera, som det mesta av allt annat som vi omger oss med i Kina. Vad sägs om två Pekineser i glas? 28 000 :-  stycket. Modern fräck Svensk design. Det kan vara så att just de här görs på någon liten glashytta i Småländska skogen, vet faktisk inte.  Men görs de i Kina tycker i alla fall jag att det blir mindre spännande.

Glas skogen är garanterat Svenskt glas. De har en utställningsdel på Boda.

Väldigt svår att fotografera. skirt. Lika skirt som den där enda dagen på året då det varit dimma på kvällen och så anländer frosten. Hela världen blir inklätt i is…


En fantastisk glas installation som de har på museidelen på Boda.Den har varit uppställd i USA nyligen, med svart bakgrund. Det var ett styvt jobb för sju man i mer än 14 att få den på plats, men nu är den här, i Boda. Den gillade vi.