Mot Öland

En schemalagd konstresa!

20120915-143150.jpg
Flygande stenar…

20120915-143234.jpg
Fantastiska papper klipp…

 

Med en kirurgs noggrannhet klippte hon poesi. Kalmar Slott.

20120915-143337.jpg
Nu kör vi nu över bron, med sikte mot Vida Museum. Där har jag aldrig varit….

20120915-155318.jpg
Undra hur många foton kommer vi ta lika dana!

20120915-155533.jpg
Vi är lyckliga! Jag skuttar omkring och hittar vaginor. Det är ju kul.

20120915-160044.jpg
Ja, ja, det ser kanske oskyldigt ut, lite Feminin Art

– och det är fint och oskyldigt med en vagina med mysljus i.

20120915-160329.jpg
Steget från vagina till ägg som längtar av Ulrika Hydman känns inte så långt. Det bär också känslan av Feminin Art.

20120915-160810.jpg

så nice, med handblåsta tekoppar!
Zooom, nu är vi på Cappellagården! Vi undrar, är det här rörsocker?

20120915-182013.jpg
Vi vandrar bland de biodynamiska odlingarna. Vackert och spännande. Går det att odla rörsocker på Öland? Vi får inget svar för butiken är stängd.
Kväll, buffé på Frögården.

20120915-201122.jpg
Alla pratar för sina godsaker på knytisen. Lasse Frisk har, förutom torsk i auoli, har han med Indisk öl, Kingfisher. Publiken jublar!

20120915-201546.jpg
Vi är tjugo personer från Omkultur. Vi har mat för i alla fall 50pers. Gott är det. Men mat-koma, det är priset.

Nya tider

Resväskan darrar, imorgon är det dags igen! Då bär det av  med hela Omkultur… så även du är välkommen på kulturresa, genom bloggen,  och genom Sverige med mål Öland. Men idag tar jag det verkligen lugnt. Tassar på nätta fötter. Även datorn vilar.

Men när man tittar ut genom fönstret så ser man… snart är det nya tider!

Där ute är grusen lagd åt sidan och markväven uppvikt. Vi förbereder för modernisering! Vi ska bli med fiber.
Det har varit en lång process. många prat med grannarna och sen har vi väntat tills åkrarna var skördade.


Snart kommer grävskopan, hoppas vi. Ja, efter helgen alltså. Vi ska till Öland först. Men det blir grävt längst vägen, sen till baksidan av tomten och in rakt över trädgården. Nu är vi beredda. Nu funderar vi på nästa fas… VÖKBY som dom heter bolaget som lägger ut fibern har ett Trippel Erbjudande.

Jag hukar. för jag är inte så glad i TV. Trippel betyder totalpris med TV, internet och telefon. Allt är väl OK utom TVn tänker jag och funderar desperat vad jag kan göra för att få Rurik på andra tankar. Rurik tittar mest på TV när han trixar i köket men får man 10 kanaler till – och med fantastisk bildkvalité så är det en utmaning…. Då är det lätt att fastna i soffan…. sappande fram och tillbaka…
Egentligen tycker jag att det är  roligare med det man finner genom internet. både vad som gäller information och nöjen. 10 minuter på youTube är liksom lagom för mig.
”du kanske ska ringa och prata med Tomas och fråga vad han tyckte om att få alla de där extra kanalerna? föreslår jag.

Man skulle nästan kunna tro att jag mutat honom. ”Fy va hemskt!” ”Bara skit man inte vill se, och inte nog med det. Kanalerna har synkat sig sins emellan! Om jag vill ta bort reklamen genom att klicka till annan kanal – så har de också reklam! Samtidigt! och väldigt ofta även samma reklam!” Så är det i valfrihetens rike!
Känns som det räcker bra med public-service kanalerna. Vi får se hur det går. Ialla fall får vi snart raketfars-internet. Tjohjej!

Vad hände? Datakurs?

Hihi, det är ju tur att man kan överraska sig själv!

20120913-133548.jpg
Datakurs. Informations smockad dag och sitter tätt med datorer.
Det är bra att ha kristaller runt datorn. Det neutraliserar mycket av strålningen.

20120913-133946.jpg
De har verkligen kristaller här. Både till försäljning och som hjälp i de olika rummen. Det är verkligen inte så tungt i heller som jag brukar uppleva det när jag går in i ett rum med många datorer. Det är mest ametistkluster, magnifika sådana, som de har här på Englagård.

20120913-134314.jpg
Tror faktiskt att det slutar med att jag åker hem och öppnar en webb-butik. Det verkar plötsligt helt möjligt!

Resväskan….

kära resväska, vad har hänt. du tycks inte få vila.

Det här käns som det bara händer. Är på väg till Englagård  – igen! På en kortkurs, med min dator. Han kan något som jag vill veta, den där Satyam.

Faktum är, jag blundar för att jag att jag ”bör ta det lugnt”. Ibland måste man hoppa ialla fall. annars blir livet för tråkigt.
Vi har en ny vana. En kopp chai innan frukost.

Solen lyser in och vi morgnar oss.

ALLA vill vara med.

Sitta där och mysa – utan mig!

Vad kan vara viktigare än en kopp te? Klappa katten?
snart är väska  packad. nästa gång vi ses är det från Englagård. Jag är lite nervös, att det ska vara korvstoppning. Håll tummarna för att min egen hårddisk (hjärnan) hänger med hela vägen!

Höstkväll

Det var en förunderlig kväll igår.

Vi vill inte riktigt gå in. Man vet inte, varma höstkvällar är små karameller. Vi vill vara kvar och njuta av skymningen.Vi eldade på i vår gamla tvättgryta och kröp ner i badet. En i taget. Det är ett litet badkar.

Mörkret la sig sakta, ljusets alla skiftningar smekte oss,omfamnade våra kroppar. Det var bara syrsornas ljud och lite plask från badkaret.Stjärnorna började tindra. Allt fler. Jag satt kvar ute medan Rurik badade.  Ombonad i min badrock. Varm. Det var som kroppen blev kvällen, ljuset, stillheten. Det finns med oss fortfarande dagen efter.

I Ateljen

Vi går in i ateljén. ”Hur ska vi lägga upp utställningen på Naturum” vi tittar och drar i våra tavlor. gör lite skisser.
”Titta, här ligger slagmetallen som ska vara till den stora kula!” Det blänker som guld.

Guldigt har sin attraktion och vi tittar på slagmetallen.
Vi skulle egentligen prata om vår kommande utställning, men vi fastnar i det vi har för ögonen.
Rurik går iväg och jag tar fram en stor duk som jag sparat till det här.

Det gula hänger sig envist kvar i medvetandet

Jag vänder och vrider. Det är en stor tavla 1x1m.  Det börjar se ut som storm…
Jag vet, innan jag är klar har det här blivit något helt annat.

Färgen pratar, jag får hålla i penslen. Fast just nu fattar jag ingenting, jag bara målar på.  Ett ljusglitter börjar titta fram. Mer skuggor.  Vi är på resa… mot Naturum. Vi hänger där på utställning nu och kommer än mer,  om en och halv månad.
Ganga och Rurik ska ha utställning där 28 oktober!
Tavlan får stå och vila nu. Jag går och småkikar på den. Jag tycker att det ska bli ett träd, vi får se om den vill det. fortsättning följer.

Äventyr, rakt in i hjärtat

Solig morgon. Paradiset är här och nu med klar lite kylig luft. Astrid Lindgren rosorna blommar ofattbart generöst.

Det kommer den att göra ända fram till första frosten. Men den är envis så den kan komma igen även efter lite frost. rosor i november är vi vana vid.

Blommor, vackra påminnelser om vårt hjärta och vårt hjärtas längtan….
Idag ska vi på stillhetens äventyr. Det finns många sorter av ”energiöverföringar”  Amma och Bhagavan som är de mästare som vi lutar oss mot. Indiska mästare i konsten att släppa taget om ….. det vi krampaktigt håller. För att släppa in frid och stillhet.
Några i Sverige har fått initiering  att ge ljuset, föra över ljuset, eller vad man vill kalla det för, direkt genom ögonen.

Den här bilden målade jag för länge sedan. så länge sedan att jag hade ett annat namn. Men jag tittar på den nu och ser något som jag anade då, men inte visste. Du tittar in i personens ögon, något händer eller händer inte.  Kanske hände inte, då är det som bäst. Då sitter du där med famnen full av stillhet. Nu ska vi åka till Linköping och titta in i ögonen på Kerstin Rickardsson. – fast det är inte hennes ögon, hon lånar ut dom. Till evigheten.  Det blir fint.

 

Landet där örter är tillåtna. eller hur det var att få Ayur Vediska behandlingar

Jag har aldrig mått bra av vita/ rosa piller eller vilka färger den kemiska medicinen i vårt välsignade land har.  Tycker verkligen att generellt, ört medicin fungerar mycket bättre på mig. Jag tror faktiskt inte att jag är det stora undantaget i Sverige. Det finns säkert fler (jag vet) som tycker vår kemiska medicinering är som stora feta klubbor som skadar mer än de läker!
Lite rysningar både av välbehag och av förvirring blir det ändå, vid åsynen av  örter som bara ligger där på taket i solen, på en tidning för att torka…

en del av mig är fortfarande Svensk och den delen tänker ”medicin!! var är de vita rockarna! Var är ordning och reda!”
Läkekonst har liksom fått vissa förtecken i vår värld och det hypnotiserar oss. Därför blir vi trygga av vita rockar. När vi får se staplar och diagram som visar att något så hemskt som svininfluensa är på väg (vem vill vara ett svin!)  så blir vi lätt benägna att dra upp ärmen och låta oss vaccineras. Även om vi blir lurade och allvarliga  biverkningar visar sig på, nu senast både svininfluense och livmoderhalsvaccinet så vill vi ändå tro på vita rockar. ”det var ju bara ett undantag”.
Däremot blir vi allt räddare för naturen. Örter! Det är minsann inte att leka med! Vet du att man för några decennier hade bokbål i USA och faktiskt medvetet brände upp stora omfattande litteraturverk om ört-läkekonst…. Häxbålen brinner än – men de ser lite annorlunda ut.  Massmedia är snabb att rapportera, tex om de ”oansvariga människorna ” i Järna som inte vaccinerar sig (som har dramatiskt mindre med allergier än resten av Sveriges befolkning!).
Oj nu  gick jag visst igång, men det här berör mig, att det naturliga hela tiden smutskastas.  Det ligger en kemikalie-industri bakom all ”information” om hur skadligt örter eller alternativmedecin eller naturlig odling är. Vi måste se det. Och vi måste förstå att det gör oss rädda för oss själva och naturen, men vi har egentligen inget val i det långa loppet. Vi måste leva med naturen inte leva ett krig! för vi är naturen.

Så här står killarna som mortlar och kokar medicin, en del av den. Annat medecin kom direkt från Kerala. som idag är den del av Indien som är mest känd för Ayur Vedan. Kerala ligger på Indiens västra del, jag var på öst sidan, Tamil Nadu.
Santigiri Hospital had sina rötter i Kerala, men finns lite varstans i Indien.  Jag tycker om dom, för de har sin bas i en andlig guru, numera död. De driv inte av profit utan av sitt hjärta. gurun sa, och det är de orden som lever; att det bästa man kan göra för att hjälpa världen är att ge mat åt folket, det näst bästa är att ge helande (läkekonst).  därför blir man enkelt men helhjärtat bemött när man kommer till deras hospital.
Jag ringde  ner till hospitalet i Punducherry där jag varit innan, det var doktorn där som jag pratade med. Kom, sa han.

En i mina ögon ung man. Han lät mig prata lite när vi sågs första gången, sen tog han min hand och tog pulsen. När en Ayur Vedisk doktor tar pulsen är det något helt annat än när en västerländsk tar pulsen….
Genom att läsa av subtila nyanser i pulsen, på olika djup och på olika ställen på handleden ställde han sedan en klockren diagnos. Jag kände mig nöjd, trygg och sedd. ( vilket jag sällan gör när jag är hos en doktor i Sverige) Utifrån vad han avläst la han sedan upp en plan för behandlingarna under de 14 dagar jag var hos dem.

Jag råkade hamna i någon slags vakum på deras hospital, men doktor, som jag kom att kalla ”my flying docktor” (han ligger bra till för att själv hamna i utbrändhet!)  en man med välvilja rakt igenom, han fixade och donade.  Mina terapeuter blev två systrar som var med och startade upp en liknande verksamhet lite längre upp på gatan. De gav mig mat, ett rent svalt rum att sova i, vänskap och behandlingar två gånger om dagen. De hade daglig kontakt med doktorn.
De hade jobbat som massörer i flera år redan. Jag fick en känsla av att det är ganska vanligt i Kerala, när man är ung. Ungefär som våra ungdomar vill ut och se världen.  Man jobbar några år som ung som massör, både killar och tjejer. På det sätter kommer man ut och får uppleva någon annan del av Indien ( som är stort som hela Europa)Sen fortsätter man med studierna eller gifter sig.

Här är mina terapeuter, Sony 21 och Shelmy 26.

Precis som de kvinnliga massörerna på de andra hospitalet, så sjöng de, devotional songs medan de masserade. det var väldigt fint.  Jag vet av erfarenhet att det lätt blir till massa småprat massörerna emellan annars. Då är det lätt att man, där man ligger, naken och utlämnad börjar fantisera om att dom pratar tok om mig eller att dom inte bryr sig om mig alls…. (självplågande tankar, antagligen helt i onödan)
De här små änglarna hade händer av stål! De kunde massera så man satt nitad. Men tack och lov frågade de hur man ville ha det, så jag fick det så mjukt som jag ville.

De var starka både för att de masserat så mycket, men också på grund av det här. Kolla. Detta är familjens ”tvättmaskin”. Här lägger de upp den blötlagda tvätten. här blir den bankad och gnuggad – för hand. De två kvinnorna lagade all mat  till i alla fall 10 pers varje dag, tvättade all tvätt, städade och masserade mig. Inte för att de beklagade sig eller såg olyckliga ut. Tvärtom, men jag kände mig lite skamsen ibland….
Den Ayur Vediska massagen är underbar och total. Det är hela kroppen. Från hjässan ner under fötterna. Bestämt påminner den kroppen om alla energibanor, masserar bort stagnationer. Jag var faktiskt riktigt risig när jag kom men redan efter två dagar hade jag glömt den utmattande resan.

bänken är som ett konstverk. ”hur ligger du på den?” frågar Rurik.”är det inte hårt?” Nä det var inte så hårt som man kanske tror. Men efter dagliga behandlingar i 14 dagar så började det kännas i svanskotan. Men jag såg att de hade små kuddar så de hade nog lösningar på det med. Det är mycket  hällande vid en behandling och bänken har avrinning både vid huvud och fotända. Skålen längst fram är alltså för avrinning och  halvmåneformer är där man har sitt huvud.
När jag lite förvirrat frågade efter den minimala remsan av tyg som man brukar binda över sitt kön vid behandlingen (jag hade innan fått behandling av en man och en kvinna) tittade de bara helt oförstående på mig. När kvinnor masserar kvinnor så är det helnäck. så det var bara att lägga upp sig. Men de har sett hur många andra nakna kvinnor som helst så jag är ju inget konstigt iheller.

Att det är två som masserar, samtidigt är helt fantastiskt. Doktorn förklarade, ”det är två, men det ska kännas som en”. Så var det oftast. De var så helt synkroniserade att allt var som en dans med min kropp. Höger och vänster sida av kroppen samtidigt. Alla rörelser var samstämda.
En  av behandlingarna var med örter i mjölk. Mjölken var sval, de lät den rinna längs kroppen gång på gång. Huden ”äter”, det var en del av behandlingen men även den stilla rinnande strålen når delar av hjärnan och nervsystemet med den mjuka beröringen som det blir med mjölkstrålen.

Ofta avslutades behandlingar med en stund i ångbastun. Skåpet bakom Sony. Där fick man sitta på en pall. De hade ett rör från den kokande grytan på gasspisen till boxen. Där satt man och svettades. Både för att öppna upp och ta emot mer av behandlingen och för att rensa ut och svettas bort slagg genom porerna. Det är alla väldigt fina behandlingar. Men man ska också veta, att det sätter igång grejer inom en när man får så mycket omsorg varje dag, dag efter dag. Fast jag betalade och dom var glada så märkte jag att jag mot slutet började tänka ”men inte ska väl jag…. få så mycket” Vi är så vana vid att vara oss själv nog. Att lämna över sig själv så här ställer en del inre program på huvudet. Det är verkligen fantastiskt att vi har möjlighet att få dessa fantastiska behandlingar .

Alla gudar samsas på kliniken. Varför utesluta någon? Och även de var med på behandlingarna. Innan de startade så slöt de ögonen och bad – för mig. Så, hur mår jag nu? drygt två veckor efter behandlingens slut?
”Varför ger du mig bara två veckor?!” utbrast doktorn. Han tyckte han såg massor behandlingar som skulle vara bra.
Men jag vet av erfarenhet att det kan bli lite för bra, jag är nöjd om jag så bara blir lite,lite bättre.
Jag mår bättre, har bättre kvalite på min sömn, lite mer energi och har bättre koncentration. Ingen revolution  men jag mår bättre. Hur väl det håller, det får vi se med tiden.  Den här utbrändheten som är neurologisk har ju en tendens att komma som långsam våg.  Om jag tar ut mig så kan symtomen blomma ut kanske efter en vecka eller två.
Innan jag for var det illa. Då var det stopp på det mesta. Bara att åka bil var utmattande då. Då måste man gå långsamt, som en gammal människa.Jag  kunde överhuvudtaget inte ens tänka mig att putsa ett fönster, därför att sträcka upp armarna och putsa  i det läget skulle inte gå. Idag pustade jag ett fönster…. ett, men i alla fall! Jag går lite fortare också, har jag märkt.

Jag tycker just nu att det var mig till hjälp att åka på behandlingen. Två behandlingar per dag och boende med mat betalade jag 3000rupies för. Det är inte ens 600 kr i dagskostnad.
Utanför kliniken står en stor skylt. Det står ofta en sådan utan de Ayur Vediska klinikerna. Den lovar mycket. För min egen del kan jag bara säga att jag fått ännu mer respekt för deras traditionella, gamla beprövade tekniker att nå hälsa.

Dags för Yoga

Detta är ett säkert höst tecken.

lappar på anslagstavlorna i Vadstena. Nu börjar snart höstens YOGA! Jag har hållit Yoga i Vadstena i, hm, jag minns inte, men  länge är det. Sju terminer tror jag. Det var en utmaning när jag började. ”Yoga för alla”…. även för skadade nackar,  för nya som gamla o stela.  Men det har varit bra, för det har hjälpt mig att förstå vad yogan verkligen handlar om. Jag har haft deltagare som legat stilla större delen av passet. För att de äntligen lyssnade till kroppen – och den ville vara stilla. Fast det är kanske lite extremt, vi använder andning, ställningar och djup avslappning och känslan efteråt är lika härlig som när man äntligen får duscha efter att varit smutsig i flera dagar. Man blir liksom  ”ren”.
Fast kanske är det onödigt att sätta upp lappar, för grupperna nästan fulla. Trevligt att så många väljer att komma år efter år.

Jag älskar Hatha Yoga, den gör mig gott och den hjälper många. Det ser jag.  De flesta människor behöver det lugn som man får hjälp att hitta tillbaka i med Hatha Yoga.   Vi människor, vi tänker och tänker. vi tänker så vi nästan tappar bort kroppen. som om det bara är ett stort huvud vi går omkring med.  Det gör oss oroliga, stressiga och kritiska. Ett huvud kan tänka vad som helst och vända och vrida på saker och situationer i det oändliga.
Det är frid, helt enkelt, att mjukt få röra sig och vara, medvetet i sin kropp. Det skingrar tankarna och en frid stiger upp inifrån.  För sanningen är den, att frid och lycka har inte så mycket att göra med det som händer eller inte händer i det yttre. Vi behöver bara vara närvarande – i oss själva. Så är något djupt förändrat.

äntligen torsdag

Det var länge sedan det var en Torsdag…. en sån där tyst torsdag

 

traktorerna köra flitigt på åkrarna, fåglarna övar sina tonåringar att flyga i linje, getingarna tar sig an den nedfallna frukten, vinden rör sig, jag låter allt skölja igenom mig… som moln på himlen