Lite som bilderna ovan, känns det, efter en konstrunda. Man går liksom upp i rök. Helt absorberad av att komma ikapp med vårbestyren i köksodlingarna, återställa alla utställda installationer, lugna ner det inre tempot och njuta av alla goa intryck från konstrunda och alla besökare.
Utan att visa för mycket människor, kan vi ändå konstatera att vi haft massor av besökare. Vi försöker vara väldigt närvarande, så vi verkligen ser o hälsar på alla, men vi släpper alla väldigt fria. Det fungerar väldigt bra, alla kommer med nyfikenhet, värme och entusiasm.
Ibland var vi till och med föremål för fotografering.
Ibland kan man till och med hitta nån fin look-a-like.
Nu är det över och typ som vi srattade vår konstrunda med Omma som dansade igång oss på torget är det vi som ett tag försvinner in i dimmorna och njuter av att gå barfota i gräset.
Riktigt roligt, och på något sätt värdefull, eftersom fler insåg att vi fanns. Ett större reportage i gratistidningen, inför vårens Östgötadagar. Så i år är det först Östgötadagarna, som var i helgen, och om två veckor är det Konst Runt Omberg.
Vi har riggat våra installationer och fixat med konsten. Men ändå, till Östgötadagarna vet vi, att många kommer för trädgården, och just nu, trädgården blommar såååå fint.
Vi har haft massor med besök, speciellt den dagen vädret var mulet o regnigt (!) de travade beslutsamt på och upplevde trädgården.
Supertrevliga publiken har vi haft. Det finns en sorts tacksamhet när man öppnar upp sin trädgård, märker vi, och spännande utbyte av kunskap.
Nu har vi 14 dagar på oss att komplettera till Konst Runt Omberg, det är Kristi Himmelsfärdshelgen. Ses vi?
Det känns lite som att ta keramiken till nästa nivå, när en byter slingor i din ugn. Det har vi aldrig gjort förut.
Ugnen går inte upp i temperatur, vi börjar med att ta hjälp av mobilen o kollar slingorna lite närmre.
Jotack, här hittade vi anledningen och vi fick beställa nya ( byter allt, det är tydligen standard att göra så).
Efter några YouTube filmer, var vi modiga nog att sätta igång. Sektion för sektion tog vi bort slingorna -och så städade vi upp ordentligt. Alla glasyrpluppar bort. Vi hade tyvärr en glasyr som ”skvätte” tror den är del av att vi fick byta slingor nu, men, det hör till, att de ska bytas ibland. Så inget gnäll. Ganga krafsar först med kniv, sen med borr. Däremellan dammsuger vi.
Ganga skrattar inombords o känner sig ömsom som tandläkare ömsom som gynekolog. Inget fel på fantasin.
Vi turades om, men när sen slingorna skulle förankras och kopplas ihop, så fick Rurik göra det. Så hårda dom var! man trär dom genom kanaler till baksidan och där kopplas dom.
Avslutningsvis, en liten papperslapp på varje kopplad enhet och sen provkörde vi till 100grader. Brännmärkena talade sitt språk och är beviset att alla enheter, fem stycken, funkade som de ska.
Nu sover vi gott i natt o känner oss som riktiga keramiker. Skönt att ha det gjort.
Vi firade våren med en rakubränning. Solen sken och vädret var milt. Nyanlända lärkor hängde i luften och kollade in oss. -Men hur gick det?? Vi insåg när vi väl var igång -att det var en vääldigt vindstilla dag. Det brukar inte fungera alls då.
Ser ni hur det flammar eld inte bara längst fram vid inmatningen, utan även på sidorna, lite längre fram mot själva ugnen? Vi har borrat lufthål, plus att vi har öppnat skorstenen en del för att luft lättare ska ta sig in i skorstenen. Det ena lufthålet på ugnen stängde vi igen, den ställde mest till det, men det andra funkade bra efter ett tag. Då drog den in extra syre och lågan fladdrade inte ut -utan processen gick in i kammaren. Resultat -det funkade jätte-bra!
Vi fick njuta av glasyrer som man inte kan få på nåt annat sätt. Det krävs aska, eld och oberäknelighet. vår rosa rakuglasyr drog ihop sig så spännande och den mörkröda kanten i ovankanten är en kopparglasyr. I en vanlig el-ugnsbränning hade den randen snällt blivit grön, men här har det blivit en syrereduktion och då blir kopparglasyren istället röd.
Aska och eld sprutar in på godset när det står i ugnen med glasyren lys-röd och mjuk ( 1000grader) . Det blandar sig med glasyren. Man skrubbar allt noga efter bränning, allt är täckt med sot, men det ni ser på bilderna här, är det som är stabilt i glasyren. Det var en så följsam bränning. Det var väldigt lite som gick i sönder. Glasyrerna smälte ut bra och mycket fick spännande effekter.
några reliefer, djurmasker. Se på ansiktena hur väl man ser hur de har legat i ugnen! hur askan har bildat mörkare prickar och ytor. Det här gav mersmak!
Det är bara två dagar sedan som Ganga gick en promenad genom trädgården och ner till Tåkern. Första blåsippan, krokus på väg upp, snödroppar och kunde plocka vinter sallad till maten!
Dagen efter anlände tranorna. Inga tranor på bilden, men här bor de och oj vad de lät!! De har flugit fram o tillbaka o dansat o ropat -så heja våren!!
Idag är det vi som är vårtecknet. Vi bränner raku. Lite gulligt, för då kom de nyanlända lärkorna och flög på låg höjd över oss o kollade in oss. vi kan minsann också vara ett vårtecken!
Mannen fyller 79 år och nog är det tradition vid det här laget, att fira det i Höganäs.
Vi är på Höganäs Saltglaserat, Anders Johansson är mäster och vi drillas i drejningens konst. Ovärderlig hjälp! Vi har njutit och drejat oavbrutet till utmattningens brant.
Ganga har tjurigt hålls sig till att dreja så högt som möjligt, med samma mängd lera. Det blev en skog av snablar. Så nyttigt.
Det mesta som vi drejade, gick i återbruk, rätt mycket skar vi i sönder, så vi helt brutalt fick se hur vi drejade .
Tre helger i advent med utställning på Karantänen. Idag var Ganga en av utställningsvakterna.
Kul, för under dagen såldes ännu en av Ruriks grodor och Helsingborgs konstförening har köpt en grupp sångare av Ganga. Det är ju lite knas att åka så långt för att ställa ut ett par verk, sett ur ekonomisk vinkel -men nu gick det i alla fall ihop sig, och det är alltid roligt att få hänga lite i Skåne❤️
sen blev klockan fyra, de flesta utställarna var redan på plats och -swish !! Så var all konst nedplockad och hämtad av köpare och konstnärerna. Lokalen ekade tomt, men här är snart ny utställning.
Nu har vi tagit oss en resa till Helsingborg och lämnat konst till Hbg’s konstförening s Julkonst. vi är 50 utställare som ställer ut med begränsningen av högst 2500kr per verk.
När vi anlände, höll de fortfarande på att ta ner en avslutad utställning och det ekade tomt. Men ny konst anlände allt eftersom och entusiasmen hängde skönt i luften.
Först matas allt in och sen tar en hängningsgrupp vid. Vi ställer vår keramik försiktigt mot väggen, så ingen sveper med det i farten.
Så lämnar vi Karantänen och kanske någon kommer som vill förstärka julen med en ko med förgyllda vingar.
Utställningen pågår de tre kommande adventshelgerna.
Nu har Höstens Östgötadagar varit och för dig som inte var här, visar vi lite av det här.
Vi hade verkligen tur med vädret. För att vara 2024, då det i princip har varit olika väder varje dag, kändes det helt otroligt att evenemanget lyckades pricka in en helg med härligt soligt väder. Allt var sitt bästa och vi hade totalt ca 120 besökare.
Det tycker vi är jättemycket, på två dagar och vår lilla grusväg. Nu vet vi att många kommer av trädgårds intresse. Vi presenterar oss ju som öppen trädgård, med konst. Men att vi skulle få så stor uppskattning för vår trädgård!! Det hade vi inte riktigt räknat med.
Så nu känner vi oss riktigt bortskämda. Både med gott väder, uppmärksamhet och beröm.
Vi passade även på att utmana oss själva -rejält! Vi beställde en riktig SKYLT och satte på ugnshuset ute vid vägen.
Nu står det på skylten, förutom keramik, konst och trädgård, att vi har öppet; ”enligt överenskommelse ”. Vi får se vad det betyder med tiden.
Kul att vi hade en pumpa ( som vi kallade von Limping, pga att rätt namn var okänt) den växte som galet med massa turbanpumpor och alldeles vid ingången, oj så uppskattad och alla barn blev alldeles till sig.
Här får ni lite bilder från trädgården och sen avslutar vi inlägget från vår ko-selfie som man kunde ta vid ko-pointen. Vi är verkligen ett land med ko-älskare!!
Såååååå roligt! Alltså, vilken nörd man blivit. Det här är det roligaste vi kan tänka oss, ungefär. Sittandes tillsammans med andra nördar, diskuterande elddraget, rökgångar och VILKEN aska är bäst? Från vilket träslag??
Människor som talar utifrån sin passion och som generöst delar med sig.
Och vilka otroliga resultat i leran det kan bli, när en mästare bränner. Vår ugn är ju gjord med lokal lera i egengjort tegel, det klarar inte för höga temperaturer. De bränningar de talades om idag, ligger på 1300grader -då skulle vår ugn börja smälta och bli till glasyr!
För det är också en del av kunskapen vi tar med oss -glasyr med enkla beståndsdelar: aska och lera . Salt är också en märkligt vacker glasyrskapare.
Efter dagen och seminariet slut, följde vi med till Väls där en grupp just öppnade en vedeldning. Det är kalasstämning.
De har eldat i några dagar och sen en långsam avsvalning på det.
Nu beskådas allt. Beundras, diskuteras och reflekteras. De ställs upp på borden och vi inbjudna går också runt och blir rent yra av upprymdhet.
Det var en perfekt avslutning på en vedeldnings dag. Att få se och hålla i den ännu varma keramiken
Axel var en av deltagarna i vedeldningen och vi fick köpa en lite vacker mugg av honom. Han hade varit och studerat keramik i Kina och kom hem med en gåva u-form av en näve jord som han hade i glasyren på några större pjäser.
Vi tackar för alla upplevelser och lämnar Lidköping. Så avslutar vi med en bild från Sunnersbergs kyrka och gravplats. Det ligger utanför Lidköping och det är där Gangas mormor och morfar kommer ifrån och är begravda. Även mormors mor och mormors far ligger här.
Med ny modern teknik, körde vi live med mobil och med Gangas föräldrar som lever i Skåne, och så gick vi upp till gravplatsen och satte blommor.
Det blev en fin stund, att vi på något sätt kunde göra det tillsammans.
Så fick famijerötterna lite uppmärksamhet, även de, och det kändes bra.
gangaochrurik 