Vad gör Rurik när Ganga är i skåne? Lägger stengångar, tydligen. Precis vad vi behövde! Stengången lovar ordning och reda. Underbart.
Ända fram till rampen vid studion, går den. De avlånga stenarna är Borghamns sten. De har legat nån stans i trädgården i några år, nu fick de sin uppgift.
De fyrkantiga stenarna har legat på Motala torg, en gång i tiden. Rurik berättar att när han köpt in dom, även det för många år sedan, så var de fyllda med intrampade tuggummin. Väder, vind o frost har gjort dom rena med tiden. Nu ligger de här och ser rejäla ut.
Det ska lite småsten till, in mot huset också, sen är det klart. Ja, vad är klart? Allt är små del-projekt som hakar tag i varandra. Men vi gläds åt varje liten del. Nu börjar det så smått bli dags att tänka på att bygga ute-keramik-ugnen. Men det tar vi en annan dag.
”vår” Hare är ju en historia som återkommer. Kanske är det tvärt om, vi/ tomten som är Harens? Det verkar hur som helst trivas med oss och nu när Ganga åker till Skåne, har den funnit sig en ny lega. Här ligger den i grusgången med ansiktet vänt in mot vårt vardagsrum. Hon håller koll på Rurik medan Ganga reser bort, typ.
Jaha, vad händer då?
Vänskap, massor av vänskap. bor hos Lilian en natt och promenerar längst Stensån. Mycket att prata om och mycket att se på.
Förresten, varför heter det Stensån? Det borde verkligen heta Chokladån!! Ta in känslan. Tänk dig att du sticker ner handen och får slicka av den godaste choklad.
Sen var det kalas. Älskar knytisar. Alla dessa överrakningar, allas ansträngningar att bidra är så härligt. vi äter, skrattar och dansar, så blir det när det är en frigörande dans-pedagog som fyller år. (grattis igen Anira)
Nästa dag är det power-morgon. Här testas redskap för bättre axlar och arm-muskler. dom gillade jag!
Ugnen är invigd!! Ta-Da!! Ur denna ugn ska hädanefter, i makligt tempo, komma vackra, finurliga, coola saker. Är det tänkt. Först ut är en (prov)glasyrbränning, med två Uterus-Godess (typ) och en skål som Siri tummat -tunn som papper -det är ett mirakel att den har hållit hela vägen genom alla processer (jag har knappt vågat titta på den).
Det är ju ett härligt projekt det här med att få ugnshuset på plats, det har tagit ett år och det är ju inte klart än. Men ugnen är nu inkopplad och fungerar.
I förra veckan fick Rurik hjälp med det sista, att installera elen. Två noggranna herrar. Men trots all noggrannhet eller rättare, tack vare noggrannheten hoppade Rurik till, när grannen kom och tittade in och liksom bara sådär, slängde ur sig ”jaha har ni jordat ordentligt?” Allt dubbelkollades en gång till, fast det helt logiskt var så bra som det absolut kunde. Men säkerhet är en dygd i de här sammanhangen. Ska läggas till, att den dagen, började med att vi drog ett kort ur en alldeles ny, vacker inspirations kortlek, kortet handlar i korthet om att jorda sig och stå med bägge fötterna på jorden, i sitt liv. Jorda sig.
ovan ser du kortet, vacker bild, eller hur? Så dagen började med det här kortet, sen tänkte vi inte mer på det. Sen pratar Rurik och grannen och han säger på skämt nåt om jordningen. vilket Ruriks öron uppfattar och han dubbelkollar allt. Nästa som sker är att Ganga tar mod till sig och kopplar in automat-panelen till ugnen för att börja inprogrammeringen av bränningskurvor -men se, det gick inte. Det kom ingen ström till dosan!
Ja, ni förstår säkert. Hela felsökningsgrejen startade. Finns det ström här? Ja. Här? Ja. Vi fattade ingenting, så vi ringde han vi köpt allt av och han kom schysst, med en gång. Sen letade han…. Felsökningen hamnade i dosan innan programmeringen och i den dosan hittades inget fel…. bara en konstig sladd, som ? tja, varför är den här? Den har väl ingen betydelse? Tiden gick, mörkret kom, nja det blir inte mycket mörkare än skymning nu. De stod fortfarande och funderade. När de gett upp kom det ur munnen på Rurik ”ska du inte prova o stoppa den där ledningen i jordat i alla fall? Det kan ju inte bli fel.
Tja, sen gick det. Det var jordningen. Så märkligt att det där med jordningen fanns med oss hela dagen, ändå uppdagades det inte förrän till kvällen.
Dryga tre veckor, sen kom de. Efterlängtade små knölar. Beställda genom amazon.uk. Det lilla paketet kom från Polen och vi delar skatten med Maria. Så hälften av dessa små knölar ska vidare i ett nytt paket. Men det kommer vi till senare.
För en månad sedan viste jag inte ens att det fanns något som hette Yacon. Men nu vet vi, en knöl som beter sig ungefär som kronärtskocka och kommer från Sydamerika. Beställde genast när vi hörde talas om det. Men det tog dryga tre veckor för paketet att komma fram till oss.
Ganga har hittat en ruta i örtagården som blir Yacon-hemmet och förväntansfullt stoppar vi de små heliga knölarna i jorden.
Groddarna har hunnit bli långa så det gäller att vara lite försiktig. De har väl legat mörkt och lite varmt vilket sätter fart på groddarna. Men nu ska de äntligen få börja riktiga livet. Antagligen blir det stora knölar och höga växter, se film nedan här finns massa information. David Appelgren bor här i närheten och så klart låter vi oss inspireras när vi ser filmen.
Sen var det ju den andra hälften av de små knölarna. De stoppade vi försiktigt i en låda, med bästa emballage och hängde ut nästa dag på postlådan för att lantbrevbäraren skulle ta det med sig. Eftersom vi var osäkra på porto gjorde vi som vanligt, och stoppade i en hundralapp i påsen, sen brukar brevbäraren ta paketet och lämna växeln i påsen.
Men inte denna gång. Vi fick ett förtryckt meddelande:
”Kära du som är korkad nog att fortfarande bo på landet. Du är mest till besvär och drar ner vår lönsamhet. Vi har den här verksamheten för att bli asrika och då måste man se till att dra bort så mycket som möjligt av sånt fjant som kallas service. Självklart kan vi inte hålla på med att dela ut paket, åk till stan själv din idiot och hämta ut det! Frimärke, det fattar du väl, det tar för lång tid om brevbäraren ska pilla med sånt! Gå in på internet själv och harva runt och om du eventuellt hittar var du ska förbeställa frimärke, så kom ihåg att du måste beställa för flera hundra kronor om vi tänker leverera det till dig. Hoppas det kan hålla er tröga pensionärer och annat löst folk ifrån oss.”
Nej, skämtar. Klart det inte skrev så.
Man måste ju välja sina ord. Det handlar ju om utveckling och om att underlätta…
Jag gillar folkägt. Jag tycker det är kriminellt att sälja ut post, skolor och sjukvård. viktig verksamhet som våra förmödrar och fäder med sin anletes svett i form av skatt har sparat ihop till. vissa saker är verkligen inte till för att fjantar kortsiktigt ska ta förtjänst av. Det är samhällets nervsystem.
Så vad hände med paketet? Tja, just nu ligger det i kylskåpet för att inte groddarna ska växa sig onödigt långa. nån gång i veckan lär vi ha fler ärenden till staden och då får paketet följa med.
Fuck You Posten!
Förundras.
Här sitter vi med morgonte, då brukar vi också dra ett kort för dagen ur leken från Avalon. Rurik drar HÖKEN -Omen, budskap, står det. Vi tittar och vrider på kortet och sedan fortsätter dagen. Ganga har målardagar och det är när hon därifrån öppnar dörren, som hon hör att något är på tok i det glasade uterummet en bit bort.
Ursäkta att filmen är på sne. men det här gav oss rysningar. aldrig förr, men just DEN HÄR dagen, har en hök flugit in i uterummet, där var den nu fast och hittar inte ut. Desperat flaxade den mot rutan.
Ganga måste gå in i uterummet för att komma in i huset. Där ropade hon på Rurik ”Kom!! Det är nåt du måste uppleva!” De tjocka handskarna var redan på och operation ”rädda höken” sätter igång.
När vi tillsammans går tillbaka ut i uterummet och drar ut sängen, är där inget. Bara tystnad….. bara ett lager med små fjädrar finns som bevis på att det verkligen har hänt.
Mums! Så var vi i Malmö. Det firar vi genast med att äta på en restaurant som Siri och Jonas hittat -som inte bara serverar Indisk mat utan väldigt specifikt SydIndisk mat. Dosa är galet gott. Vi äter och äter. Det är en stor, väldigt stor rispannkaka, krispig och stor med goda såser till som man doppar den i. Naturligtvis äter vi med handen.
Men resan till skåne, förvånade oss. Vi har liksom inte sett snö på hela vintern. Men just idag då vi skulle köra från Borghamn i Östergötland till Malmö då bara vädret slog till. Kallt drama.
Nästa dag är det helt nytt väder och solen flödar in i lägenheten. Det gäller att njuta. Sängen är placerad på första parkett, nybryggt kaffe o Malmöutsikt i sol.
Men sen är det växter som gäller. Siri har hittat en skattgömma, bara några kvarter bort från där de bor, och nu ska vi köpa växter. Den här plantskolan är unik och helt underbar. Men vi har mycket att se och vi kan inte gå fort. Så mycket att ta in!
Här är inga snabblommor från Holland. De verkar vara ett väldigt gediget trädgårdshantverk. Doftpelargoner står på rad, hårt beskurna. Vi ser och lär. Om några veckor har de växt till sig och blivit buskiga.
Det är rena djungelkänslan bitvis….
Det är tredje generationen som har det här trädgårdsmästeriet och en del växter verkar ha varit med länge. Ibland tror vi att vi är i en botanisk trädgård!
Vad ska vi välja?? När vi vandrat omkring i över en timma kommer vi till den mest butik-lika delen. Vi är både lyckliga och utmattade.
Men även här, i sk butiken, hittar vi världens kaktusodling. Den har stått där länge! Roligt är också, att de har skulpturer lite varstans, en elefant, gorilla, häst…. Det blir aldrig trist.
Medan vi rör oss bland alla växter, hör vi genom radion, som står på, ett ändlöst diskuterande om Coronavirus. Danmark har stängt gränsen och hur ska det gå!?
Vi ler när vi ser aktuell grafitti på stan.
Bilen är ute och kör och vi hänger med ( ibland känns det så). Ett ärende till Gnesta och ett två tre, så befinner vi oss i Järna. Nu ar vi hittat en riktig skattkammare!!
Helighet från många kulturer
Loppis står det på skylten vid vägen. Men det är en gigantisk samling av helighet från många kulturer. Ja, här är typ kläder koppar väskor och böcker också. Men vi häpnar över hur mycket fint här finns med skön spirit. Vi är på Draknyckeln.
Stefan och Siv med många namn
Det är Siv och Stefan som driver Draknyckeln. Återbruk är en livstil men det är även personer med starkt helande förmåga. De jobbar med ord, ljud och allt bortom, med stor klokhet. Det är verkligen roligt att årets dom. Vi lärde känna varandra på Shamanfestivalen Jordens Hjärtslag.
Massa smycken
Vi går ner i källaren och häpnar! Nedläggning av Zappato, fd affär i Gamla stan, allt blev inköpt och hamnade här; med alla kläder Smycken o väskor. Doften av rökelse bäddar in allt och en del av oss vill ju ta med hem ALLT!
Mycket böcker
Visst skrev vi att här fanns mycket böcker? Speciellt vill de själva framhålla mängden bra barnböcker. Vi hittar även hur mycket som helst, högt som lågt om andlighet och andlig utveckling. vilken skattkammare .
Äventyr
Vi vandrar bland bärnstenar och vintage och man kan ju undra? Vad kunde vi inte låta bli att köpa? -Denna gång blev det bästa Tutilur, en jättefin yllefilt för 175kr (superfynd❤️). Vill du titta mer på Draknyckeln, följ länken https://www.draknyckeln.se/ .
Vi drar i den gigantiska dörren in till Nordiska museet. Vi har varit uppe sedan 04.00 o tagit bussen till Stockholm. Nu e klockan 15.00 och vi laddar för fashion . Det är Rita med avgångsklass på Beckmans som har visning.
Men vet du, det går så fooort! Här är final-plagget. Ritas collektion var sist ut, grand finale. Vi begapar för det är verkligen så fantastiskt och inspirerande allt i hop. Men nästa kommer in innan den första gått ut och jag uppfattar nästan mer genom de andra sinnena: all flit, alla timmar, all längtan, all ambition. Det är så intensivt!
Här ovan är Rita med sina modeller. Hon har jobbat tillsammans med företaget Axel Arigato som gör sneakers.. Hållbarhet har varit en av komponenterna att förhålla sig till. Mycket att materialen är spill i produktionen -som härmed är tillvaratagen. Sen glittrade det coolt av Swarowski på långa band. Lite Streetglamour.
Så fint allt ihop. Även om vi önskat få se det i slow motion.
Varför går fashion så fort??!
Så är det final-parad och alla går in, med en modell vid sin sida ( Rita med modell är sist ut och avslutar visningen) och därefter fluffar en intensiv halvtimme ut sig i stillsam efterglädje. Blommor och fotograferingar. Det är mycket press och en och annan kändis ser vi i publiken.
Vi försöker att inte störa, för det är också viktiga möten med intervjuer och bildtagning.
Allting avslutas och denna enorma sal töms på folk. Tomma stolar och lite informations material från visningen är snart det enda som finns kvar. Ha, och så Rurik som sitter och läser…
Vi kramar Rita, mossar på Gustav Vasa och beger oss till T-centralen. Det har varit en intensiv dag. Snart sitter vi på bussen till Vadstena.
Rita har några lediga dagar hos syster i London, men i huvudet planerar hon redan sin slutproduktion på Beckmans. Det vet vi.
Den babymagen fick inte vara i fred nån längre stund. Och där inne, i sitt eget lilla Universum dansade det lilla livet, bompade en hälsning in i våra händer när vi försiktigt kände på magen.
Så, Heeej julen! Döttrarna är nästan på Sverigeturne under jularna, först Skåne, mormor o morfar och pappa i Båstad. Sen tuffar de med tåg hit. fyller vårt lilla hus, med ljus o bus, ungefär.
Så intensivpysslar vi ett tag. Marsipanmöss, grönkål och knäck!
Även seriöst LERpysslande, blev det i år. Mycket uppskattat. Vem gillar inte lera?!! Vi ser alla fram emot, att snart, är även ugnen installerad och hela verkstaden fullt igång. (Stark önskan inför 2020 -fullt ös på leran).
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi har även dansad runt keramik-kalven, Ruriks skulptur i trädgården. Leran får sin uppmärksamhet.
Ett återkommande inslag är cigarren, så det blev det ( dock utan den gravida).
Där sitter vi ute, och skrävlar om allt vi ska göra under kommande år, lockar in alla goda energier och möjligheter. Fast det är ju hemskt vad snurrig en blir på cigarrökning! Vi lämnade sista biten till våra förmödrar. Hoppas de tål den bättre än vi.
finaste julgranen har vi i alla fall. Vår Benjaminfikus ställer lydigt upp. Fullglittrad och överdådig och med bästa pyntet -Uturus Pose. ser du figurerna längst ner på trädet?
Nu har alla firare åkt vidare, bara Rurik och Ganga är kvar i huset. Nu drar vi till dörren. Stänger datorn och tar tio dagar off. Vi mediterar och släpper taget.
Det är en högtid, bara det. Att få meditera oavbrutet i tio dagar.
Vi ses 2020
Nu önskar vi Dig, läsare, en riktigt God Jul. Vet inte hur det blir med bloggandet de närmaste dagarna. Det är så intensivt när alla döttrarna anländer och inför det, plötsligt är hushållet sex personer som äter och sover här några dagar. I år är vi extra förväntansfulla.
En liten baby finns i Ellas mage och det gör oss alla lite upprymda. vi är liksom i Dröm-mood allihopa! Ella och Ekin bor ju i London så vi har ju inte fått klappa babymagen på hela tiden!
Babyn ligger där inne och suger på tårna och har det bra. Ella mår också bra. Det gläder mig, Ganga, eftersom jag själv var extremt illamående och kräktes hela graviditeterna.
Nu gläds vi och ser fram emot en mysig Jul. Det blir nog mycket babyprat i år.
Kram på er
gangaochrurik 