Vårsalong i Helsingborg

Det blir Vårsalong på Karantänen, i Helsingborg. Det är Helsingborgs konstförening som anordnar, och både Ganga och Rurik har kommit med!! ( detaljerna ovan ger en hint om vilka bilder vi har med)

Karantänen är en anrik byggnad med historia som ligger alldeles nere vid vattnet där sedan stranden börjar, och som namnet antyder så har här varit karantän för djur. Det har även varit nattklubb, men nu är här KONST.
18 Maj startar vårsalongen och håller på till och med 16 juni 2024. Öppet på helgerna.
Mer information hittar du här på Helsingborgs konstförenings hemsida.
Salongen har ett tema FÄRG, det tyck vi passade oss, så det är extra roligt att vi blev utvalda.

Konst runt Omberg 2024

Ja!!! Det närmar sig! Konst Runt Omberg, en riktig klassiker. Därav att jag knappt hänger här på bloggen. Att ställa ut hemma är jättekul på alla sätt men även krävande. Så många detaljer som ska klaffa.
Vi har nr 11-12 på kartan även i år, så vi behöver i alla fall inte göra om skyltarna.

Ko-Point blir det och med lite tur så både blommar äppelträden och solen skiner. Just nu lägger vi mycket tid på att bränna fram ny keramik. vilket är både kul och deprimerande -ni som håller på med keramik, vet vad jag menar. Många pratar om ungs-guden, i alla fall om man lyssnar på engelska keramiker ” the Kiln-God” och det är ju för att det händer så mycket där inne i ugnen när man har stängt luckan.

Så, minns nu helgen: Kristi Himmelsfärd: 9 -12 maj 11-17.00
INFORMATION OM HELA KONSTRUNDAN finner du på www.omkultur.se
VÄLKOMNA

Insnöat

Denna bild ovan är, onsdagen den 24 april från i torsdag, en liten vecka sedan. den får vara symbol för hur vi nu typ känner oss: -sådär lagom insnöade med tunnelseende. Sådan är våren. Mer inslag kommer om det, men det är mycket att hålla rätt på.

För en månad sedan blommade krokus så vackert. Men avlöstes av tjocka snöfall. På samma yta är krokusen nu borta och en storslagen ( nyplanterad i höstas) nykomling är på väg upp. Barnsligt förtjusta som vi är i trädgården följer vi det med spänning.

Den har bara börjat. Jättestäpplilja. Hög och vacker är den i våra drömmar. Bilden ovan är från idag.

Hus & Hem

Känd månadstidning. Ja, nu provar Ganga nåt nytt. Hur känns det att ha sin bild i Hus&Hem?

En Röd Björn ( känns den igen?) på ett uppslag med konst. Helt egoistiska noteringar: Björnen har ett bra läge där blicken gärna vilar. Den syns.
Varje bild har en egen QR-kod som är länkad till motsvarande konstnärs sida på en portal på nätet.

Men det är något som inte klickar med bilden. Först tänker jag ”ja, ja, de måste tänka på helheten, på hur helheten ser ut på siduppslaget. Så att det ser bra ut. Det är därför de har beskurit bort den stora gula ramen.” Hmmm den gula tjocka ramen är ju en viktig del av bilden med den Röda Björnen, nu blir jag lite fundersam, vad tycker jag egentligen om att de bara klipper bort ramen, utan att kommunicera med mig om det. Det var väl ändå övertramp? Det är alltså en sida där jag betalat för att vara med på.

Bear in Red. acrylic on board, glossy varnish,frame in wood , recykle and painted in bright yellow. painting: 55 x 70cm, with frame 85 x 108cm

På bilden ovan ser ni Björnen i Rött i sin helhet. En himla skillnad tycker jag.

Jaj,a. Sen bläddrar vi vidare i tidningen och gläds åt att hitta så mycket FÄRG i inredningen.

Det njuter vi av:)

Liljevalqs 2024

Godmorgon. Plötsligt händ det. Kul när konstklubben ordnar gemensam resa till Stockholm och Liljevalqs vårsalong. Inträde, guidning och bokat bord på blå valvet. Liksom bara att hänga på, bekvämt och enkelt.

Visserligen har vårsalongen varit igång en hel månad. Men köerna var långa. Vi var i god tid och stod o hängde vid porten, allt med kön blev längre o lääääääängre.

Älskade den här. ” i Ulvakläder”. Mycket större än du tror! Mycket inspirerande!

Väldigt skönt med nya vindar. Det kändes verkligen att det är ny konstnärlig ledning på Liljevalqs-ingen Carsefors, skönt, för det kändes, det var ett riktigt generationsskifte. Allt var roligare, även hängningen i sig.

Ovan lite bilder bland de mindre skulpturerna. Krabbklor i storformat och Dalahäster är ju så sööööt! Och Ruriks kor fick inspiration u de små brunprickiga kalvarna. Surfiskarba i porslinslera var imponerande och ful-vackra.

Liv Strömholm var i samarbete med Lovisa Axe’n. Liv tecknar Lovisa överför till textil. Ett spännande överkast om livet med mobilen som ständigt är med oss.

Spännande återbruk med snöpinnar: ”snöpinne-DNA” och ( kanske) ett livstycke, eller en Sköld i gamla kängor.

Antalet ansökningar har brakat iväg med en 25%höjning och är nu uppe på 5000 ansökningar. Kanske lika bra, att jag glömde söka i år! Men det var en rolig utställning som var välhängd. Tack för nya vindar på Liljevalqs!

Mer kunskap, glasyr

Det här är en dröm på minst 30 år -att få gå kurs om glasyrer! Om du inte själv håller på med keramik ,så är det kanske svårt att förstå hur mycket glaseringen kan ställa till det och bli till bromskloss. Och det är inte så lätt att läsa det till sig. I alla fall jag, har läst o läst, de beskriver det där med de tre grupperna glasbildare – flussare – neutral men i slutändan har jag inte fattat i alla fall!

Men nu! Två dagar med Simone Holmdal på KVARTSLEK, i Vadstena. Grundläggande baskurs i glasyr. Så bra och så exakt. Det var verkligen att tryggt få hålla i en klok person genom all förvirring. Så var vi lyxigt få i gruppen och kunde ställa våra frågor hela tiden.

Att ha en lärare är inte bara informations överförande. Det är så mycket man tar in, på många nivåer. Älskade att se hennes noggrannhet på alla plan. Hennes naturliga förmåga att anteckna och till och med numrera varje bränning.

Kursen var lika strukturerad och det var så skönt! Det var så mycket som föll på plats! En kurs jag rekommenderar varmt.

Hon är en världsmedborgare genom att vara uppväxt i Australien, bott i New York, Kanada, Tyskland och Sverige. Så nu vet jag, mycket pengar att tjäna på att beställa keramikmaterial i Tyskland. Så det kanske vi provar. Men främst, nu ska det gå att rodda egna glasyrer på ett helt annat sätt.

Tack Simone

Premiär tomater

Nu känns det som vi har rekord!! Detta är årets första tomater hos oss! Fatta vilka stolta föräldrar vi är. Ganga valde ut två tomatplantor i växthuset, på senhösten. De var valda för deras tomater var extra goda o fina. Först stack vi med spade runt de två plantorna medan den stod kvar nån vecka till ( för att hinna vänja sig vid mindre rötter o få nya friska rötter på gång. Sen klippte vi ner växten till hanterbar storlek o ner i kruka. Så fick de följa med in i vårt boningshus under vintern

De har haft växtbelysning. Tanker var att de skulle överleva och skjuta toppskott som vi nu kan ta som sticklingar. Inget frösådd här, utan sticklingar ( små plantor) direkt. Men någonstans under jul- nyår tyckte plantorna det var fint att blomma. Jag tänkte först ta bort blommorna -så det inte skulle ta kraft från växtligheten, men det var ju bara några stycken. Så, lite hemligt i smyg levererade plantan två minitomater. Känns som en riktig kärleksgåva från plantorna. Vi tackar och hoppas att sommarens skörd blir stora bifftomater.

Alla de små tingen som sker på en resa

Från vår Höganäs resa, nu visar jag baklänges: innan bilen tog fart och åkte mot Östergötland blev det en förstärkt fika av mums hos Maria Lindström i Menlösa. Här kan vi ju egentligen stanna hur länge som helst, men vi ska ju hemmåt. Men vi bara MÅSTE få besöka ateljen en stund. Hennes senaste verk som är som Mossa-Krukor är rena mästerverken. Vi beundrar och fotograferar.

Tidigare på dagen hälsade vi på för första gången hos Anira och Peter, på deras nya stora fantastiska ställe, ett riktigt Sanctury, där drömmar ska vävas till verklighet. Ska bli så fint att få följa.

Skog, ängar, vatten och vilda djur, en väldigt speciell plats -Med plats för event av olika slag. Hus och möjligheter, kul att se.

Och verkligen, februari, är ju en ruggig månad. Det har regnat massor och vatten dränkte åkrar och även en del av Vägen in till deras gård. Det rann och bubblade och flöt förbi ner för en slänt. Den lilla sjön passade på att bli dubbelt stor. Men så är naturen, föränderlig.

Sovit och ätit de här dagarna har vi främst gjort hos Martin Andesson. Tack Martin.

Med stor omsorg har han pysslat de här dagarna. På bilden ovan ses jordgubbshjärtan men marinerad tofu.

Martin Ishtur Andesson är känd som superproffsig trumbyggare och ljudhealing musiker. ni förstår! Vi har haft det bra!

Utvecklande födelsedagspresent i Höganäs

Efter två intensiva dagar i Höganäs fyller vi bilen inte bara med keramik utan även med bättre bättre drej-förtroende, massa inspiration och gott humör.

Rurik imponerar, han är ju trots allt ganska ny i det här. Men han är så superfokuserad och det löser mycket.

Mäster, dvs Anders Johansson själv är helt underbar som lärare. Positiv, vaken och ser allt. Han finns där för oss och vi tar in så mycket vi kan!

Det känns så lyxigt att få så mycket stöd och det kommer vi att leva på hela året!

Sen är det ju onekligen en alldeles speciell känsla, att sitta o dreja i Gamla Höganäsbolagets gedigna lokaler. vi rör oss runt de gamla Saltugnarna och Aners Johanssons spännande verk och glasyrer runt oss.

Nu drömmer vi om att både komma och lära mer om drejning och även glasyr. Heja oss och TACK till alla på Saltugnarna Höganäs. Både Anders Johansson för gedigen kunskap och Anna-Lena som är bästa coordinatorn.

-Vem som fyllde år? Rurik, 78åringen!!

Vi, präktiga så det förslår!

Vi flashar i tidningen. Reportern för Länstidningen, frågar oss om hur vi gör med matrester och det där med att leva både bra och hållbart. Det kändes ju seriöst, och lite som sådant vi lätt nördar in på.

Vi visar hur vi förvarar genom att torka och fermentera. Hur nässlor blir till pulver och sen blir till typ nordiskt matchate. Vi bjuder på smörgåsar med pålägg som alla baserad på mumsiga upphottade rester. Nu känner vi oss väldans präktiga. Ja det blir inget matavfall alls hos oss, eftersom det i så fall åker direkt ner i Bokashi-hinken -som blir jordförbättring.

”-varför frågade du oss? ”Undrar Rurik. ”Det ville ha några Vadstena profiler i reportaget, och då tänkte jag på er” säger Katarina. Det är svårt att komma undan, när man sysslar med konst, man behöver synas, det kommer man inte från. Så vi skrattar glatt och smakar på hur det känns att vara Vadstena-profil.