Trädgårdsmys


Skön sommar och vi får besök.Frida o Rita sitter i hammock o myser.


Bad. Vi (Frida o Rita) badar i Borghamn och myser.


Sen blir det Optimalmys. Skura -skura. Tvätta -tvätta.


Nyplockade örter från trädgården kokad i den gamla tvättbaljan. Det luktar härlig rök och magiska brygder.


Det blir allt mörkare, ljusen tänds och myggen viker när vi hänger upp moskito repellers som avger högfrekventa ljud som myggen uppfattar som att det är fladdermöss… och de (myggen) flyger nån annanstans.


Sen blir det SPA.


”Mamma, varför har du aldrig berättat det här!” Välbehagliga suckar. Stjärnorna vaknar, syrsorna sjunger i natten. Nu blir det nog bad varje gång det är Rita-besök.

Gottfridska gården

Vi är i lilla Vadstena -som förresten råkar ut för ungefär samma transformation som Båstad sommartid. Massor av turister! Och här är verkligen mysigt. Vacker gammal bebyggelse o kullerstensgator.  Nu har vi tagit oss till Gottfridska gården, här ligger även spetsmuseet.


För det är en sån där udda sak som Vadstena är känt för: spetsknyppling. Det är ett högst levande inslag än idag, med festival med knypplerskor längst gatan.


Här har Irene Nordh utställning just nu -med bilder gjorda av tillvaratagna spetsar -återbruk och riktigt fina bilder. Irene är ju med i Omkultur, så det ger en extra dimension till bilderna, för vår del.


Annars är det Gottfrid Larsson, som det handlar om här. Bygdens stora skulptör. Kompis och bästis med Carl Milles. 


Här är massor med fina byster o en del stora skulpturer, fast en del är flyttat till sommarutställningen på slottet i stan. Idag fastnar jag för en liten nätt skulptur av en kvinna, så enkel o poetiskt. Den gillar jag!

Öppning, Grenna

Mr Walker la sina helt underbara toner över vernissagetillställningen. 


Konstnärliga vänner kom och förgyllde.


Med dold nyfikenhet betraktar vi hur publiken betraktar.

Hela tiden är här folk, många ”råkar” komma till utställningen eftersom de är på museet, men det är spännande när det blir ”tjockt ”


Tiden går fort och idag tycker vi att vi är viktigast i Gränna!


Och, ännu en gång… tack ❤️ för musiken


Det blev en härlig dag.

Dagens Grenna

Idag körde vi Gangas konst till Grenna. Här hänger redan affischerna uppe. Det känns ju hur bra som helst! Tyvärr, Ylva kan inte komma förrän i morgon, vi bara förbereder idag. Och det var bra. För det tar sin lilla tid med all upphägning. Alla linor som ska träs… slutlig placering bestäms dock imorgon tillsammans med Ylva.


Vi satte upp skulpturerna. Några av de rakubrända Vaginorna. Ovan ”skogstjärn” omgiven av mossa.

 

Så tacksamt med hängnings hjälp. Rurik jobbar på, tålmodigt.


Väldigt tacksam miljö att ställa ut i och väldigt hjälpsam personal. Nu är vi klara för dagen och det ska bli så spännande när Ylvas bilder kommer till! vi brukar säga, att vi ser snygga ut tillsammans. Våra bilder gör sig ihop. Så imorgon är upp till bevis. 


Det var allt för idag. 

Pilla tavlor

IMG_1062
Så här ser det ut när det är utställning på gång. Idag har det småpysslats. Kollat över alla tavlor. Prislappar på. målat guld på spiken. Packa ihop.

Här är lite vad vi packar in i bilen när vi åker till Gränna.
en annan viktig del av pysslandet är att SYNAS. Fb evenemang till exempel -och idag…. TA -DAAAA   en Hemsida speciellt med Gangas konst lanseras idag. En hemsida är ett evigt pågående projekt såklart, säker något som kan läggas till eller ta bort. Fler förklarande texter ska in med tiden….. men…… den är så  SNYGG! ( Rita is the master, bara så ni vet)  Gå nu in och titta!

Sveriges äldsta syren o annat ädelt

Nu är vi på Omberg. Vi är med i ett matlag som handlar eko tillsammans. Vi är här för att hämta varor. Men, inte vill man ha för bråttom. Det är en gammal gård, även om boningshuset är från början av 1900-tal, så är det onekligen antik mark. Ser du den gigantiska busken till höger om Rurik och Rune? Det är en syren. Den tillhör de äldsta som finns i Sverige.


Vi rör oss in i buskaget och stammen är enorm. En av de gamla buskarna är nedsågad och årsringarna är minst  250st!! Mitten av 1700talet. Det var när Karl  XII kom hem från Turkiet, som de hade med dig syrener. Några blev planterade här, vid Omberg.


Sidobyggnaderna till gården, fanns då. Hela Omberg var inhägnat, för det var kungens jaktmarker och här var en av boställena för de som som vaktade området o jakten.


-o bakom den osannolikt stora forsytian, uppe i backen. Här fanns vägen (som försvinner bort i grön-tunneln), -redan på vikingatiden.


Men Rune själv, är en Mäster, i Zenmeditation, på gården hålls regelbundet kurser i detta. Zen, då är det kanske naturligt att man har förkärlek för bambu… och Rune är kanske även en Bambu-Mäster. Vi vandrar ut i den stora trädgården…


Nja, det var ju inte sådär enkelt som att det bara fanns ”bambu”. Här finns många individer, som Svartbambu…


…Zig-zag bambu… de växer snabbt. En sort var riktigt extrem med 15 cm per dygn. Med stillsamma meditativa ögon, så kunde man faktiskt SE, hur bambun växte! Då undrar man ju så klart. Vad äter en Panda?


Såklart, den fanns här. För inte äter en Panda vilken Bambu som helst. Nä späd och buskig ska den vara! En alldeles speciell sort.


Så lassar vi bilen full av vår beställda mat. Vi tackar för äventyr både i historia o botanik.

Kraitz Raku-Poesi

Båstad. Det är tennisvecka, byn är helt överfull av folk, men utan stopp o utan tveckan kör vi takt igenom och ner till Norrviken. Utanför portarna till Norrvikens trädgårdar ligger Cecilia Kraitz studio. Hon är grymt duktig på raku. 


Vackra krackeleringar, poetiska glasyrer, stora former och omöjliga saker som stora plattor. Nu har vi rakumedvetande. Har fortfarande kvar vår eget rakubrännande som en doft runt kroppen. Det gör oss ännu mera beundrande.


Cecilia har sin ugn i anslutning till sin ateljé. Hon arbetar endast vedeldat, vedlagret är stora bastanta bok-klabbar. En rakudag börjar tidig morgon och håller på hela dagen. Ugnen är stor. Det tar nog sitt tag innan den är uppe i temperatur , men jag gissar att den är smidig att jobba med sen, att det går av farten.

Utanför står TRE badkar med fuktig sågspån. Det är ofta stora krävande formen Cecilia jobbar med, så det behövs nog.


Spännande att verkligen uppleva Cecilias keramik o se hennes ugn, men det allra bästa, det är mötet. En gammal go vän! Vi har inte setts på flera år och mötet värmer hjärtat. Härligt! Tack !