Båstad. Det är tennisvecka, byn är helt överfull av folk, men utan stopp o utan tveckan kör vi takt igenom och ner till Norrviken. Utanför portarna till Norrvikens trädgårdar ligger Cecilia Kraitz studio. Hon är grymt duktig på raku. 

Vackra krackeleringar, poetiska glasyrer, stora former och omöjliga saker som stora plattor. Nu har vi rakumedvetande. Har fortfarande kvar vår eget rakubrännande som en doft runt kroppen. Det gör oss ännu mera beundrande.

Cecilia har sin ugn i anslutning till sin ateljé. Hon arbetar endast vedeldat, vedlagret är stora bastanta bok-klabbar. En rakudag börjar tidig morgon och håller på hela dagen. Ugnen är stor. Det tar nog sitt tag innan den är uppe i temperatur , men jag gissar att den är smidig att jobba med sen, att det går av farten.

Utanför står TRE badkar med fuktig sågspån. Det är ofta stora krävande formen Cecilia jobbar med, så det behövs nog.

Spännande att verkligen uppleva Cecilias keramik o se hennes ugn, men det allra bästa, det är mötet. En gammal go vän! Vi har inte setts på flera år och mötet värmer hjärtat. Härligt! Tack !