När solen var på väg ner, den första fina,stilla och varma vårkvällen ( igår, påskafton)  åkte vi upp på Omberg. Jakten på Paddor fick oss att köra förbi Hjässatorget och ner mot Mörka Kärr.

Alldeles själva, vid en mörknande skogsdamm. Vi hör ett obekant ljud, som av en massa små fåglar som sitter o purrar… med det är paddorna. De där små prickarna och ringarna som blir på vattenytan är alla PADDOR!!

Det var vår granne som berättade att de hade varit här o tittat för några dagar sedan. För oss är det här något nytt. Nu  är vi  på PADD-SAFARI!!

När vår grannen var här, var det antagligen precis när de vaknat för året och tog sitt vakna-upp-dopp. De låg mest stilla och varit oaktiva. Annat var det nu! Bara ett par dagar senare.  Ojoj va de var medvetna om varandra! Hur många där var?? Hundratals!! Kanske femhundra, det känns som ett rimligt tal.

Efter att ha googlat lite lätt innan på dagen, fick vi veta att kväll och natt är bästa tid för att se dem. Paddorna är vårtiga och har ett gift som gör att de inte är så attraktiva för fiskar och fåglar, till och med deras små yngel är lite giftiga….  Sen läser jag att de kan bli upp till 40 år. Fatta! Fyrtio år!

Det får mig att fundera en del på hur de upplever livet. Hur mycket minnen de bär med sig. hur kloka de eventuellt  är, på paddvis. -och om de har en partner. Om man är så gammal så bör man ju känna igen en gamla älskare, tänker jag.  En honpadda med en hane som stilla sitter fast på hennes rygg får mig att tycka det är en riktigt fin romantisk teori. Ett par sitter på botten. Stilla, som i trans.

Sen krashar min teori helt! På flera ställen på vattenytan uppkommer det stora högar. Fler simmar dit. Det är liksom både stillsamt och hetsigt på samma gång.

Till sist ser vi att det är EN hona. Resten är trånande hanar.
Honorna är de stora. Desåg ut att vara mer än dubbelt så stora. Hanarna ser mer ut som små pojkar, de hänger ömsint fast vid hennes stora kropp. De rör sig inte speciellt. Ett och annat purr kan man höra från dem.
De är helt i sin egen värld och bryr sig inte speciellt om oss.

Vi har med en stor ficklampa. Den tänder vi nu, men de verkar inte ta illa vid. Livet fortsätter som vanligt.
Min romantiska teori om padda-kärlek är illa  krossad. Eller, ja, nog ser det romantiskt ut, men kanske inte som jag tänkte mig….

Den stora Padd-Damen ligger alldeles still.  Hon njuter väl av all uppmärksamhet. Det var en kväll utan tid. Men romantiken var olika…

…varför bildar vissa paddor klumpar, medan vissa bara var två och två, smög undan och till och med knuffade undan om det kom någon mer??
Paddor lägger rom i form av långa band som de virar under vattnet i vassen. Om det är som i grodornas värld, så är det då som hannarna snabbt sprutar sin mjölke över de utkläckta äggen -så befruktas de. Man kan se skillnad på grod och paddägg genom att grodans ägg bildar en klump i vattenytan medan paddan virar det som band i vattnet.

Otäckt vad mycket fantasi jag har. plötsligt ser jag mig själv, tre gånger så stor som Rurik medan han klättrar omkring på min rygg…  haha
Det är mörkt, vi sitter med släckt lampa o sippar medhavd varm choklad. Rakt mot oss kommer plötsligt en STOR rovfågel flygande! Svänger av o landar på en gren i trädet bredvid! Stor. Vi får stora ögon. Den sitter kvar länge på sin gren, fast vi prasslar o småpratar. Det känns alldeles magiskt!

Det här kommer att bli tradition. Varm choklad och PaddSafari en stilla vårkväll! På Omberg. Med ficklampa.