lite otippat för min del. Men så kan det gå när man rör sig i det okända.  Efter Processen vi hade här med Malin; ”Förfädernas Befrielse” känner jag nu en längtan att bjuda mina förfäder på kaffe. För tt jag tror att det är nåt de gillar och så får jag en chans att tala om hur mycket jag uppskattar allt de gjort för att jag ska ha det bra.

Kan bara säga att processen var en fantastisk upplevelse och jag var tagen av att deras närvaro var så stark. Att jag rent känslomässigt kunde känna det som de satt fast i. Det som fortfarande tog mig mest och fortfarande gör mig väldigt glad, var att farmor kom, inte en tvekan! Hon kom satte sig vid mig och höll min hand… mycket kärlek….
Processen går ut på att de döda ska kunna släppa det som håller dem frö att gå vidare i ljus och där finns en efterprocess som man kan göra….. fjäska med dom ( bjuda på nåt gott, därav kaffe med grädde), prata med dom, ge dom respekt och tala om att de kan vandra vidare i ljus – och att vi önskar dom det, att få vara fullständigt lyckliga.  Ungefär så, går det till. Jag tänkte göra det här efter vår resa, med de ville ha kaffe NU!

Så det blir kaffe med grädde och hårda sockerbitar som man kan suga på. Sen får det ju vara en liten kaka också. Jag går in o sätter brickan vid ett tänkt ljus, i vårt meditationsrum. där är stilla o fint. Jag sitter en stund o pratar med dom.
när jag kommer ut, förstår jag att det är EN TILL i huset som vill ha kaffe! -”Hur länge ska de dricka kaffe?” Frågar Rurik. När jag ser undrande ut, förklarar han ” Ja, när börjar efterfesten??”

”Det bästa med fester är rester” det lärde farmor. De får god tid på sig att glädjas åt kaffet, men sen kommer brickan ut i köket. Så här är det med allt som offras till det osynliga eller det absoluta. Efteråt är det välsignat och helt som det ska att man äter av hjärtats lust.

Kaffe med grädde! hur ofta får man det. Rurik klagar inte. Tre koppar!
Att inse förfädernas betydelse för vem man är, är ganska nytt för mig. Jag har förstått och verkligen fått uppleva hur mina egna tidigare liv, gör upprepningar i det här livet. Men att det som mina förfäder upplevt påverkar mig??
Det var som en rysning, när jag insåg hur det fanns paralleller i känslovärlden av vad de har upplevt och det som håller mig fast.  Det var stort att se och inse det. Sen är det här en fantastisk process, välsignad och beskyddad, så det tog inte lång tid innan man verkligen kände närvaron i rummet av fler än vi som var där fysiskt.

Att sedan fortsätta själv efteråt för att göra processen mer omsorgsfullt, är nåt man väljer själv. Det är inget tvång. men jag kände det så stark! Så nu står jag här med kaffebrickan!
Vi brukar ju bara dricka kaffe nån gång i veckan, så det här blev ju kalas, även för Rurik! förstår att förfädernas godsaker kommer att bevakas väl.

snipp, snapp, snut, så var det goda slut.
Med kärlek och Tack till Malin och Tack till alla de som gått före.