Gillas mycket. Publik som kommer o vill se elefanten i verklighet, efter att ha sett den här på bloggen.
Invigning av Konstrundan i Ödeshög. Solen lyser och massor av folk!
Mycket prat, många möten
600 besökare idag. Men utställningsytan är stor så det fungerade bra utan nån större trängsel.
Kalasstämning.
där nere ligger Hästholmen. Där hänger Ruriks konst över Konstrundan.
Hela naturen är så där galet vacker nu! All anledning att sätta sig i bilen och ta sig till de olika konst-stationerna, däremellan får man åka bil och även uppleva fantastisk natur.
Gullvivorna blommar, marken är fylld med blommor och träden är skira.
Naturen rockar loss just nu, så häng på! Allt är som bäst nu!
Fullmatad dag. börjar i ett Blommigt Motala. Det är Kulturen som står på schemat.
Vår främsta uppgift i Motala är att få ut så många foldrar som möjligt om vår Konstrunda, Konst runt Omberg.
Då hamnar man väldigt snabbt på Stadsbiblioteket. Egentligen är det ju bara att gå in o säga ”hej kan vi lämna några broschyrer om Konstrundan?” Men Här är ju så fiiiint!! Vi bara måste gå in o gå ett varv runt det stora TRÄDET.
Åke Wasén har skapat detta fantastiska träd. Starkt, stadigt, vackert och sinnligt. Det har stått här i många år och glatt många besökare.
här är mysiga läsgrottor…..
…och små titt-fönster in i trädet…
Vilken värld det finns där inne, med känsligt, fint utformade figurer, som man kan känna igen från bokens värld….
Så lämnar vi det Kalas-blommande Motala, vi har lämnat våra broschyrer (snart konstrunda, missa inte!) och vi far mot Linköping. Där är det Ganga som är kulturen.
Här ska jag tala om min konst. vi håller till på trädgårdsföreningens lokaler för kvällen. Med mina bilder som utgångspunkt talade jag om, både hur jag målar och hur jag kommunicerar med det som kommer fram genom bilderna. Om att det är viktigt att låta det som vill komma fram, får komma fram genom bilden. Det var en vacker kväll med spännande samtal och många bilder som berör.
Inte kan man hälsa på i Vadstena utan att få uppleva Heliga Birgitta. Vi går rakt in i hennes vision, KlosterKyrkan.
Vi är på en rask promenad genom en snöyrig stad. Raska steg längst strandpromenaden.
Vi pekar än hit o än dit. Stolta visar vi upp sevärdheterna.
Slottet. Gustav Vasa slottet, pampigt värre!
Så vill vi ju visa var Rurik o Ganga gifte sig….
Sen längtade vi hem, till vårt snöiga rike.
Tidig morgon. Vi har besök och idag åker vi till Norrköping. Känner mig manglad av gårdagens magnifika process för att befria Förfäderna. Nu drar vi upp frekvensen ännu mer med Sacred Chambers.
Nu är vi på väg hem. Vår gäst frågar, var det inte en deltagare från Bonde Söker Fru…..?
Absolut. Vi kör genast vägen förbi o jagat upp oss till värsta papparatsi.
Så heliga vi är(!) fnissat vi glatt o är eniga om det viktiga dokumenterandet.
Nöjda åker vi hem o äter…. LAKRITSTÅRTA.
OK vi har varit i Skänninge. I min värld känns det som ingenstans. Men häng med o kolla. De har en alldeles för stor kyrka. En liten pytteort som stoltserar med jättekyrka. Varför??
Det här var en gång Sveriges centrum, ett lags Stockholm. -Va, kan det stämma?? Ja det här är en del av vårt land med ett stolt förflutet. Vad finns kvar?
En ödslig överdådig altargång och en väldans tom kyrka.
…en alldeles för fet Ängel (gillas)….
…den fulaste (förlåt mig käre gud) Jesus jag någonsin sett!
…ett torg med en gigantisk staty av TURE LÅNG ( vem e han?)
Färlåt mig kära Skänninge att jag raljerar med er, ni har ju faktisk en hel del mys – och en otroligt stort utbud av cafeer.
Jaha, det var det det.
Gäsp. Godmorgon, detta är Nya Looken!! morgonrufs. Så hädanefter har ni inte en chans att hålla reda på om jag är nyvaknad eller mitt bästa jag ( som om det skulle vara nån skillnad?)
Igår satt jag i stolen hos en frissa som lyckades med det omöjliga -hitta lockar i mitt hår!!
Efter tt vi pratat ihop oss om arbetsprocessen sa Jenny, ”Jaha då klipper vi till” så tog hon en tag om håret där bak och -klippte till. sen la hon tussen med en portion humor på bänken framför mig. Efter att ha varit med om att raka av allt hår på huvudet, så känner jag att det finns ingen frisyrsrädsla, och Jenny e trygg men lekfull.
Jenny har haft salong på Söder i Stockholm o klippt punkare o annat skoj folk, nu livar hon upp Skänninge. Jag fick tips om henne för ett år sen…. så snabb e jag med att gå till frissan….
Men jag var inte beredd på helhetsintrycket.
Vi har fullt upp med att titta åt alla håll, så vi inte missar nåt!
Vart tog alla dricksvattens kranar vägen -som inte kräver några plastmuggar? Här finns en.
Naturligtvis är det rätt stil på möblerna!
hon lägger på en skön femtiotalslåt på skivspelaren, sen klipper vi.
Jag sitter med ett leende, uppfylld av helheten. Den sköna inredningen och av Jenny som person. En stråle av okomplicerad människokärlek och proffsig frissa. när jag går kommer en äldre dam med tunt hår in. hon är bekymrad över håret som blir allt tunnare. Jenny lyssnar, ringar in problemet med rätt frågor och ger kloka svar.
Sällan man möter människor som är så närvarande. En frissa får nog möta mycket av livet. Man ska vara fin till fest men håret avslöjar ju också mycket av vad man som person går igenom. Det är mognad att kunna möta upp till det.
Salong Mothår var ett äventyr, värt att ta sig till Skänninge för. håller måttet ända ut i frisörsskylten. Det blir nog fler klippningar för min del.
tack Kristina för tipset.
visst är det promenera man ska göra på juldagen?
Jag trippar glatt omkring i mina liv första hålfotsinlägg och konstaterar att mina ömmande fötter som gjort mig grinig inför alla gå-i-skor-projekt, plötsligt är det bara skönt. Så enkelt var det. Hålfotsinlägg är härmed min melodi. Tack Rita.
Att kängorna är röda gör mig bara ännu lyckligare. (Julklapp)
Vadstena har en strandpromenad. klart att det är där man ska gå, en sån här dag! Patrik som bor här, säger att idag har här varit fler promenerandes än en sommarkväll. Alla behöver väl gå ner jul maten. här är vackert, minusgraderna har skapat ismagi.
Vi går ut mot piren för att möta kvällssolen.
Vadstena har en stilig profil.
Blåsigt och kyla…..Solen glittrar i alla istappar – och vi hann fånga sista solstrålarna!
Älskar himmlar. Molnen. Ljuset.
Ikväll var en SÅN kväll. ”kör sakta” säger jag till Rurik. Vi har varit o fikat i Vadstena. Nu är vi på väg hem i bilen. Himlen leker. Ändrar sig minut för minut.
Fågelstrecken drar ner mot Tåkern. hör hur gässen tjattrar. Mörka toner vältar sig in över det rosa och innan vi hinner hem, kommer regnet igen.
Vackert.
staty Gösta ekman
En gråtande Gösta Ekman
En ledsen hund
En bedrövad Kristus
En galen ängel
Härlig nu-konst och hantverk från händer och hjärtan som bor i Östergötland.
Vi är på Östergötlands länsmuseum, främst för att se på ”under samma tak”.
Det är bara gubbarna på bilden ovan som är där i från, de andra bilderna är från den fasta utställningen. Figurerna är av Moa Frisk, en medlem av vårt Omkultur. Det var flera från Omkultur som var med, men inte vi. Vi hängde inte med i svängen när man skulle söka in och sökte aldrig. Då får man titta på sina vänner i stället och njuta av dem.
För det är så det går till. Man får skicka in bilder på sina alster, betala en peng. Sen är det en jury av ansedda tyckare som gör ett urval.
En fin, inspirerande utställning var det, hög klass. Skön blandning av konst och hantverk.
