Så skönt. Har bara suttit lite med pennan. ritat för att det är avkopplande.
En huldra i skogen…. hmm
Författararkiv: gangaochrurik
Bananflugorna
Idag blir det ett tips. En riktigt hemmagjord lösning på de jobbiga bananflugorna. Det är en gummihandske jag har trätt på den lilla burken, då blev den så vinglig så den fick stå i ännu en skål.
Men det funkar! Tänk att det ska ta ett helt liv att inse att bananflugor har sin årstid!! Hur mycket jag än håller rent så kommer de så här års. Det är deras natur helt enkelt. Nu vill de ta över köket!!
Rurik var hjälplös, recepet fanns i mitt huvud och jag var i Indien. Så de dansade runt i köket när jag kom hem, de feta bananflugorna!
Det ska helst vara en gul skål (därav plasthansken)
Häll i vatten + socker + lite diskmedel
Några flugor drunknar helt enkelt, men inte så många. Men de försvinner ändå, på bara några få dagar var de helt borta. Vi är som vanligt lika förundrade hur effektivt det är.
Misstänker att de lägger sina ägg i den söta lösningen och att diskmedlet gör att de inte kan kläckas. De dör ut.
vad gör jag egentligen??
Två systrar och en dotter – visst är de söta?
Jag pysslar med bilder från Pondicherry, ska skriva ut och skicka lite bilder till vännerna där.
Sherly och hennes syster är några av de bästa matkonstnärerna jag ätit hos. När jag bodde hos dom för ett år sedan blev jag helt bortskämd av all god mat. Vad sägs om bananblomma till middag?
Tjejerna på kliniken är underbara. när man bor på kliniken så kommer man så nära, så man känner sig lite som del i en familj. Här sitter de i den stora bädd de sover i och deras gemensamma garderob är snöret ovan sängen. Jag tog rätt mycket bilder på dom, för att skicka ner till dem. De har ingen egen kamera. dom är så snälla och så fulla av livsenergi så man själv blir alldeles bubblig!
Till sist, Tulsi. Städerskan, som mot extra betalning tvättade mina kläder. Hon fick mig att inse att jag är urusel på att tvätta kläder för hand. Kläderna var kritvita, inte en fläck kvar när hon lämnade över dom till mig. Jag undrar fortfarande hur det gick till.
Det var en smak på mitt bilderblädder….
lite paus
Vi har paus. Känns inte som det är nåt fel på mig, men delarna fungerar inte så bra. Jag är liksom annorlunda, är ute och cyklar. Auotomatlådan är ur funktion. Så när jag ska göra något, så måste jag fundera rejält innan jag får ihop det! Även enkla saker som tex diska.
Tar det lugnt några dagar.
Nu kom tröttingen
Solen går upp och dagen ser lovande ut! Entusiasmen bubblar i mig. Vad ska jag välja att göra denna fantastiska dag!
Uppackning fortsätter. Så lätt att simma bort i allt görande… Sinnet tar in allt man kan lägga sin tid på.
Det blir middag. Och vilken middag!! Det blev faktiskt kronärtskockor i grönsakslandet iår. Vi äter dom högtidligt.
Någongång på eftermidagen inser jag att det är tredjegången jag ligger o halvslummrar.
Nu kom tröttingen. Hela kroppen har inte landat i Sverige än. Det är bara att inse, ta det lugnt.
Men Rurik satte sågen i väggen. En frysbox ska in under trappan, den är för bred för dörren. Det ser brutalt ut…
Trädgårdskollen
Tomaterna hänger röda, i överflöd.
Spindelliljan doftar välkomnande.
Solen lyser (tydligen som vanligt det här sommaren!)En vandring genom trädgården är så klart det första vi gör. Ja, det brukar ju vara en gång här, men, pumporna tog över! Det har verkligen växt!!
Vi kollar på allt, medan jag proppar i mig mogna plommon och djupröda hallon.
Jag kollar, men jag blir också kollad. Vem är det som kommer hem?
Om man lämnar huset -så blir det plats för nya att flytta in! Kommer du ihåg förra året? Jag kom hem och mössen hade flyttat in i spisen.
Vem/ vilka bor i fågelholken??
Bålgetingar jobbar fort. Rurik älskar livet. Bålgetingar är alltmer trängda i den moderna världen. de har svårt för sin överlevnad. Rurik såg hur de började flyga in i fågelholken för fyra veckor sen. För en vecka sedan började de att fylla ut även utsidan av holken.
Så otroligt vackert!
Nära ateljedörren… helt facinerad och nästan stel av fasa ser jag hur de grandiosa getingarna flyger fram och tillbaka. Vågar vi ha ett bo så nära dörren? Om inte, har man hjärta att ta dö på insekter vars överlevnad som art är i fara? Kanske kan man flytta på boet?
Undras hur stort boet kan bli?
Ja, vi är väl utvalda (!) vi går vidare och upptäcker att en fågelholk till har blivit bålgetingbo!
Skratta eller gråta??
Som dom livsnjutare vi är glömmer vi genast problemet inför den nybakade pizzan! Toppad med trädgårdens överflöd. Tomater, broccoli, basilika med mozzarella.
Vi äter, och bålgetingboet växer sig allt större.
Stor-IKEA
Vi känner oss som myror!
Största IKEAvaruhuset ska ligga i Sverige. Ja, då får man ju bygga ut härhemma innan man bygger ut, utomlands. Så här står vi på världens största IKEA.
Rita har med sig en effektivitetslista. Jag och Rurik som alltid brukar simma bort oss bland allt man kan välja på, vi är imponerade över effektiviteten!
Ännu inte uppackade. Flyttar från fin men dyr lägenhet till en studenttvåa. En besparing på mer än femtusen kronor i månaden!
Mindre men ljust o fint boende. Grattis!
Stockholm välkomnar
Ett försenat flyg och en krånglande bil gjorde vårt möte extra lyckligt! Stora kramen.
Stockholm välkomnar med värme o sol.
Fotografiska har öppet till tio på kvällen. Kultur är inne. Så trots att vi har en sen dag så tar Rita med oss på bildäventyr i det relativt nya museet.
Det är mycket Afrika här, just nu. Starka intryck. Vi tittar till vi stupar…
Sista timmarna
Sista timmarna i Indien spenderar jag på grönsaksmarknaden.
Alla mina sinnen är med! Vilka dofter, vilka… Ja allt vill ha uppmärksamhet. Ett kokosnötsberg! Hur ofta ser man det?
Jag har alltid undrat hur blomsterbinderskorna får tag i sina blommor. Nu vet jag. Vilka berg av blommor!
Tänk alla säckar man måste titta i!
Och bananparadiset. Det är inte så mycket jag handlar. Jag njuter mest.
Känner, att nu är jag på väg hem.
Så härligt att längta hem. Så härligt att ha någon att längta till. Längtar efter dig Rurik!
Nästa gång vi ses, blir det Stockholm. Jag andas in dofterna, värmen och ljuden. Sparar det i minna celler. Känner mig färdig för resa.
Sett på stan
Jag är på väg ut på stan. De bygger och fixar på gatan.
Ja, det här är vardagen för en målare. De anlände med att antal störar, knöt ihop och nu är det en stege.
Jag håller andan när jag går förbi.
Längre ner på gatan gräver de.
Tänk, de lyckas få saker att fungera fast det för Svenska ögon bara e kaotiskt.
Jag försöker ta mig upp för gatan.
Var är trottoaren undrar den utmattade svensken i mig, allt medan Indierna lugnt går ut i trafiken och bara går på. På nåt märkligt sätt formar sig trafiken runt dem. Jag har bara hjärtat i halsgropen.
Det löser sig verkar vara slagordet för det mesta…
gangaochrurik 