Det hette superbär för några år sedan. Bär som hade växt i Himalaya och andra avlägsna ställen och som innehåller stora mängder av C-vitamin, mineraler och andra livsstödjande egenskaper. Sen, från att ha tittat långt borta, hamnade fokus i våra egna Svenska skogar.

Nu torkar vi rönnbär, surt sa räven. Men surt är en underskattad kvalite och sex bär om dagen håller mannen frisk och därmed säkert även kvinnor. Prostatabesvär lär vara ett väldigt ovanligt fenomen i Ryssland med närliggande områden, studier visar att traditionen att äta rönnbär, är svaret på varför.

Andra bär ur Svensk natur är inte självklart lätta att torka, som ju rönnbär är. Ovan är det Havtorn. Havtorn är till och med svåra att plocka. De går i sönder och såsar. En kladdig historia. Så här gör vi: klipper av knippena med bär och lägger i frysen. Vi tar upp lite i taget och i fryst tillstånd är det bara att nätt gnugga bären -så ramlar de av. Vi lägger dom sen i frysen igen, att ha vid behov. ( riktiga C-vitamin bomber)

Men vår frys är liten och vi tycker att torkning är en underskattad metod. I år har vi även tagit de plockade bären, kört dom i mixern för att sen bre ut smeten för torkning. Inte helt lätt med just Havtorn då de är väldigt vätskerika. Det blev en tunn ohanterlig sås. Vi tillsatte mixade chiafrö och phylliumfröskal för att tjocka till det. Sen bredde vi ut strängar av det, på torkningsduken. Nån dag senare var det ”bär-läder”. Bara att rulla ihop.

Såhär förvarar vi nu en stor del av höstens bär. Spar utrymme och håller fantastiskt bra. Torkat blir generellt sötare medan det en fryser blir surare. Nu tycker vi nog att de här bärlädret är ganska surt i alla fall -och hur vi ska använda det, är något vi ska lära oss. Klippa i småbitar vid behov eller lösa upp, är det vi tänker oss i alla fall.

I burken ovan ser du, nedifrån: lingon, havtorn och blåbär. Snyggt på hyllan.