Handla i Linköping

Publicerad den 18 december, 2013 av gangaochrurik

”Åh, så fint solur!!” Vi ska handla i Linköping idag, vi är ungefär lika fokuserade som två fyra åringar. Det vi tittar på, där är vårt fokus. Vi är alltid på det viset, så idag har vi bestämt att det ska vara lite mer ös.
Men det hjälper inte. Vi blir trollbundna av det vi har framför oss i alla fall, nu är det ett fantastiskt solur på en äldre villa i Linköping. Visst vill man ha en sån på sin husfasad??

Efter några besök i julhandeln tror vi oss se att trenden i årets julgran ( visst är det intressant med julgran som symbol för eviga värden ….och vårt behov av ständigt nya trender??)
Men fatta hur nära det var att jag kom hem med en fet liten blekrosa elefant att stoppa i granen!

Det är en tydlig trend, med otippade figurer i granen.

Svart har varit en trendfärg, i kläder, i mer än tjugo år. Inget jag gläds åt. En deppig färg, så vad tycks? Piffa upp granen med svart glitter??

JulgransUFO?

Publicerad den 17 december, 2013 av gangaochrurik

Allvarligt talat, jag hade nog fått dåndimpen, om jag inte vetat vad det var som plötsligt och i total tystnad seglade upp på himlen. I Julgransformation kom det snabbt allt närmre. Jag hade bombis trott att det var ett UFO!!

Vår vän flygkaptenen skickade oss ett sms, det var ju tur, så vi stod beredda. andäktigt och med våra kameror klickande. Det kändes faktiskt som dom kom, bara för OSS! Här, där vi står, ute på landet. Lite känslan av Gevalias gamla reklam ”när du får oväntat besök”
”ja, du hoppade o vinkade, i vita kläder o röd mössa” sa han när vi pratade senare.
Ökad militär verksamhet över Vättern gör väl inte att man alltid är så där 100% lycklig över flyget… men idag…..

Inte kan jag tänka på det en sån här stund. Det är militärflygskolan i Linköping som gör sin traditionsenliga Jul-Flygning. Det är svårt att flyga så här, så många och i formation. De flyger med landningställen ute, så att lamporna ska lysa. En Rutt från Linköping -norra Gränna – oss, här vid Tåkern – Vadstena – Motala – Borensberg – och ut mot skärgården vid Nyköping-Norrköping -sen hem.
De kör långsamt, berättade han, sådär 240 km. De glider över oss och försvinner bort i det gråa över Vadstena…..
Vi behövde inte bjuda på kaffe, jag går in o sätter på lite te till oss i stället.

Allt medan den flygande Julgranen glider vidare. Så här såg det ut från luften, strax innan landning.

nytt mode?

Publicerad den 16 december, 2013 av gangaochrurik

Min SKOförsäljande dotter håller mig (tack) uppdaterad. Vitt är ju stapelfärgen i min garderob, så, här är vita stövlar. Nyss inkomna. Moderna?? Nytt namn, men vad är det här. tydligen heter de SNOWPULSER, men jag minns dom som MOONBOOTS. Minns hur vi alla studsade omkring i pluffiga jättestövlar på åttiotalet. Jag älskade mina vita Moonboots, hade dom jämt. Men, är de redan moderna igen?? Nä, jag är inte redo för repris. Jag tycker det hade varit roligare med repris på NÄBBSTÖVLAR!
Samiskt folklore! Jag släppte aldrig mina. hittade nya på second Hand, de står i gardroben….. ska krypa in o se om jag hittar dom…..
Återkommer.

Titta, Ta-Da!!! Längst in, där står min väl ingångna Näbbstövlar. Lätta att hoppa i !
Men inte nog med det, JAG HAR ETT PAR TILL!! Jag bara väntar Näbb-vågen! Det här kan man kalla stövlar 🙂

Julterapi

Publicerad den 15 december, 2013 av gangaochrurik

Gangas julkort

Jag har julterapi. Jag har liksom närmast vant mig av med att fira jul. Det blir inte mycket bättre i år.
Jag ogillar skarp att handla julklappar – men jag är inte principfast. Men jag älskar att få något som någon gjort! och jag älskar att sitta o pyssla med något som man ska ge bort!
Så här ser ni en del av vår familj. Var och en får en liten bild av sig, att klippa ut o hänga… i granen. Jag gillar den där fokucerade, varma känslan det ger att sitta och teckna till någon. Alla har fått en stund av total odelad uppmärksamhet – och kärlek.

Jag tecknar av dom alla. Det är så roligt och när jag väl gör det, så tänker jag alltid – varför gör jag inte det här oftare.
Jag fnissar och är så där lagom små elak som jag väl är till min natur.
Detta är min mamma – en riktig bullmormor kan jag tala om. Bilden är mer lik än vad man kanske först tror när man ser den så här.
100 gånger piggare än jag och älskar livet i köket. ( jag som alltid smiter där i från)
Figurerna ska klippas ut o hänga upp, så är det tänkt.

Ella o hennes pojkvän hänger redan i plastgranen i London.

Intressant så många paket det blir – fast man inte ska ge några. snacka om att man sitter fast i träsket!!
Medan jag packar tänker jag…. att det är inte så mycket man önskar mera, av saker. Vad jag gillar är SLAVkontrakt.
Man är ju ganska utlämnad i den nya högtekniska världen. Slavkontrakt som säger ”jag lovar, heligt o dyrt att…” sen kan jag göra hur lång lista som helst på grejer som är relaterade till internet som jag skulle vilja lära, förstå eller se.
Slavkontrakt på fönsterputsare skulle väl också vara fint.
Hej tomten! Har du några slavar till oss??

våra druvor

Publicerad den 14 december, 2013 av gangaochrurik

Ibland måste man bara prova! Egna russin?? Det tog tid, de har legat i en skål i flera månader och sakt blivit allt mer russi-fierade.

I växthuset hänger det kvar druvor. dom är jättegoda, det är också märkligt. De ska först bli bitna av frosen, sen hänger de där mycket möglar, men det som är kvar….

…är jättegoda. Löven har sedan länge ramlat, bara blå druvor är kvar.
Våra russin?? Nja, de är ju med kärna o allt. Inte som köperussin, inte. Men jag minns när jag var liten, att där fanns på julbordet ett paket med liknande russin, ett inköpt paket med intorkad vidruvsklase, med kvist o kärnor.
Nä, jag får nog hitta på nåt magiskt med våra druvor… tror jag ska potentera dem med medvetandeförhöjande frekvens. någon som vill prova?
-Vad potentering är? Det är när man tillsätter en fin frekvens av ett ämne eller kvalite, utspädningen av frekvensen är potentering, ju högre tal potetenteringen har, desto finare, ljusare är potenteringen. homopati bygger på det här.
Kan jag göra homopatiska vindruvor? Vi får se vad laboratoriet kommer fram till.

snön som kommer o går

Publicerad den 13 december, 2013 av gangaochrurik

snön är närmast som bortblåst, vi har haft ett par dagar med plus (det blev genast varmare i huset, gillas, mindre ved i brasan).
Men, men,Stordrivan! Den får vi leva med, den ligger och småmorrar i skuggan o vilar sig mot häcken. Kanske ligger den kvar till våren!! Det ska allt till rejäla regn för att den ska smälta!

Barnet i mig ser en fantastisk möjlighet att bygga en snö-igloo, men, nu tittar jag med trädgårdsmästarens ögon….

Snön blir allt mer kompakt, sjunker stilla ihop – och drar med sig det som den fått tag i. Träden, buskarna… snön är stark.

Det är naturen själv som gör sin vildsinta beskärning. blir det en sträng vinter så är det hararnas lycka -de kan promenera upp på drivorna och mumsa fin-fin bark direkt i de små trädkronorna. Vi får väl se hur det ser ut till våren.

med buss till Lars Lerin

Publicerad den 10 december, 2013 av gangaochrurik

Ganga är hemma, Rurik har varit med hela Omkultur till Värmland och sett på imponerande Lars Lerin -akvareller.
Ojoj, man blir mer än lyrisk.

Han målar stort och med respektlös respekt. titta på första bilden i inslaget igen. Där hänger en matta. Du kanske tror det är en riktig matta. Det var min första tanke…

…men se, det är akvarellmålat det med. Noggrant och vildsint om vart annat. Själv blir jag närmast smärtsamt berörd av hans alltid envist, ständigt målande. hur mycket det utvecklar konstnärsskapet…. att aldrig lämna pennan eller penseln, utan ständigt stånga sig framåt. Själv är jag ju låg just nu och vältrar mig i frågor om varför jag målar över huvudtaget!! Det blir liksom komiskt.
Inte för att han levt eller lever ett liv på bananskal. Konstnärskap är verkligen både välsignelse och förbannelse. en härlig lust och en förtvivlans känslighet, och mitt i det ska vardagen helst fungera med potatis och morötter på bordet.

Det skönt med ärligheten och tydlighet. Att skavankerna får vara med. för det är ju så här vi är, allihopa. Vi får ta till häftpistolen för att hålla ihop -och då är det skönt att det får synas.
Min egen känslighet far mest illa i umgängen där attityden ”allt är sååååå perfekt” råder.
Lars Lerins bilder lyfte så fint fram hur perfekt det operfekta är, en vacker konst.

nya kameran var med. Med rejäla zoommöjligheter. Det måste ju provas! Christine Jakobsson, konstnär från Omkultur sitter i andra sidan rummet, men det blir bra ändå.

här är det Jeanette Bennich och Gebbe Björkman i en paus på en intensiv dag. Härligt för föreningens samhörighet med en sådan här gemensam utflykt. Det var en nöjd Rurik som kom hem.

snöyra, mobil-blokad och förvaltningsrätten

Publicerad den 8 december, 2013 av gangaochrurik

Kanske är det inbillning. Men så fort lilla Gullan, den nya mobiltelefonen kom i bruk. försvann min sköna sömn och djupa lugn. Veckan innan Gullan kom, så avvecklades internetfunktionen på min äldre mobil, så blev min sömn bättre… av tillfällighet? mindre mobilstrålning?
Eller är det överdos av julmarknad som ställt till det? För att om möjligt lugna mig själv, är beslutet en mobilfri vecka.
Stackars lilla Gullan, hon är degraderad till endast kamera… vi lufsar i tät, vackert snöfall.

Går nere vid Tåkern. Vi har både rådjur och älg här men idag är det visst bara jag, Gullan och tusen miljoner snöflingor!

Vid kväll slutade snöfallet, Rurik lufsar ut, mot brevlådan. Hittade lite bortglömd post? Det är ju söndag?
Förvaltningsrätten. Där låg ett brev med ett beslut jag väntat på i över ett års tid.
Första gången jag föll i ”utbrändhet” var i samband med amalgamförgiftning, för 25 år sen. Då var jag 30. Sen har den alltid legat som en skörhet, som en skugga som följt mig. De senaste tio åren har varit riktigt jobbiga och jag har många gånger tänkt tanken att Försäkringskassans idoghet, deras sätt att pressa, för att få fram arbetsförmåga, gjort mig sjukare.
Efter att Försäkringskassan gjort avslag, har nu Förvaltningsrätten beviljat mig, den delvis sjukersättning, som jag sökt. Tre års process.
Ja, förhoppningsvis blir livet lite lugnare när inte den pressen ligger över mig.
Grattis till Oss 🙂

skulpterat i vitt

Publicerad den 7 december, 2013 av gangaochrurik

Kom igen nu säger vintern. Älska mig. Allvarligt talat, idag känner jag mig verkligen deprimerad, på riktigt. brist på sol medan jag legat och låtit mig vara opererad och försiktig? Inte vet jag. Men oj, va vackert! Jag kan inte låta bli att låta mig förföras i alla fall!

Vinden har förflyttat snön och skulpterat sin finaste! Det är nyanser från barmark till 1,5 meter.
Solen och himlen skulpterar fram vackert blåa färger i den vita snön.

Det var hälsningen från Övertorp.

snöig Sven

Publicerad den 6 december, 2013 av gangaochrurik

Lilla huset på snöprärien. Småfåglar ska äta sin egen vikt x 3. Hur går det till en sådan här dag??

Kändes ju som dagens hjälteinsatts att gå ut o mata fåglarna!

…fast… jo, en hjälteinsatts till, finns det: Gå ut o hämta ved!

Gnääääl. Lördag är Caffe-Latte dagen. Idag är det fredag. Men…. inte kan man väl överleva en tjutande snöstorm utan caffe-latte vid vedspisen?? Vi kryper ihop som trollungar med våra caffe-skålar. glad att man inte är en liten fågel som jagar fågelfrö ute i stormen.