Allvarligt talat, jag hade nog fått dåndimpen, om jag inte vetat vad det var som plötsligt och i total tystnad seglade upp på himlen.  I Julgransformation kom det snabbt allt närmre. Jag hade bombis trott att det var ett UFO!!

Vår vän flygkaptenen  skickade oss ett sms, det var ju tur, så vi stod beredda. andäktigt och med våra kameror klickande.  Det kändes faktiskt som dom kom, bara för OSS!  Här, där vi står, ute på landet. Lite känslan av Gevalias gamla reklam ”när du får oväntat besök”
”ja, du hoppade o vinkade, i vita kläder o röd mössa” sa han när vi pratade senare.
Ökad militär verksamhet över Vättern gör väl inte att man alltid är så där 100% lycklig över flyget… men idag…..

Inte kan jag tänka på det en sån här stund. Det är militärflygskolan i Linköping som gör sin traditionsenliga Jul-Flygning. Det är svårt att flyga så här, så många och i formation. De flyger med landningställen ute, så att lamporna ska lysa. En Rutt från Linköping -norra Gränna – oss, här vid Tåkern – Vadstena – Motala – Borensberg – och ut mot skärgården vid Nyköping-Norrköping -sen hem.
De kör långsamt, berättade han, sådär 240 km.  De glider över oss och försvinner bort i det gråa över Vadstena…..
Vi behövde inte bjuda på kaffe, jag går in o sätter på lite te till oss i stället.

Allt medan den flygande Julgranen glider vidare. Så här såg det ut från luften, strax innan landning.