Livet på Landet. Lyxen med stadsliv är väl att kunna gå på bio när man får ett infall, typ. Lyxen på landet är att kunna smita ut i källaren och hämta upp de finaste rotfrukter när de tagit slut i kylskåpet.
Fast man är lite extra vaksam, så där generellt. Naturen är alltid påtaglig, även om vi inte haft en enda levande mus här inne denna vinter så hoppade jag till när Rurik kom med rotsakerna…
Jag tyckte det såg ut som han hade några RÅTTOR i handen…..
Ja, man är väl lättskrämd.
Ursäkta att vi varit så sporadiska med inlägg. Har tagit ett djupt beslut att ta det lugnt. Att inte försöka klämma in aktiviteter. Beslutet, plus att jag märker att det är precis som nån slags prestationsstress har ramlat bort efter sista Indienresa till Oneness gör att det verkliga ÄR lugnare. vi är helt enkelt lite insnöade.
Men Januari är en i-hop-sammlingstid , snart börjar yoga, meditationer, konsten men främst har jag focus på trädgårdshomeopati. Men det blir mer om det längre fram.
Mitt stora GNÄLL just nu, är datorbristen….
Findatorn som dog alldeles för tidigt! Det tar så otroligt mycket tid o kraft med datakrångel, så vi låtsas inte riktigt om det. Nu har vi en dator till, tack och lov, men det blir liksom inte datalugn så man kan sitta o kåsera riktigt, den måste ju bli använd demokratiskt. Jag kan ju inte låsa in mig med den. Det behövs nästan för att Ganga ska få ihop orden. bättre blogginlägg i framtiden utlovas, när vi är mer dator-rika.
Men vi skiter i datorproblemet tills vi varit i Turkiet. Först ska vi roa oss. Sen blir det dator.
Tystnad är en bra medicin.
Godmorgon! Nya härliga Yoga ÅR!!
Vill du vara med? Nu planerar jag YOGA MED GANGA
Vårens yoga i Vadstena, med start TISDAGEN 20 JANUARI.
GRUPP 1 DJUP, för kropp och själ. KL 18.00 -19.15 (passar alla)
GRUPP 2 SENSITIV, subtil yoga för att nå ännu djupare. KL. 19.30 -20.45
Mer information hittar du under fliken ”Kalendarium”
Vi kommer att vara på RÖDTORNET, Vadstena.
DAGAR ATT SE FRAM EMOT I JANUARI:
20 JANUARI – YOGA START (tisdagar)
28 JANUARI – SRI CHAKRA MEDITATION
30JANUARI – BEFRIA DINA FÖRFÄDER ( och därmed även dig själv) 4 tim process.
Nyår i Dharamsala, det ska bli 2006. Det är i norra Indien, en bit upp i himalaya. Lite för kallt, tyckte jag.Varmt o soligt på dagen men det var dunkappa, yllesjal och stövlar som gällde. Bergstopparna runt staden var snöklädda.
Dharamsala är ett helt annat Indien än det jag vanligtvis rört mig i. ExilTibetanerna är ett starkt inslag och frågan som ständigt hänger i luften när man är här är -”är Dalai Lama Här??”
Det undrade jag också, ryktet gick, men blev aldrig bekräftat. Jag kom aldrig närmre än så här.
Jag var här med focus Tibet och på budismen. Utan att egentligen ha några ledtrådar letade jag konstnärer.
Efter mycket letande fann jag några och blev väl mottagen. Väldigt fascinerande att se deras arbete.
Ett nytt galleri, det första med modern Tibetansk konst, skulle öppnas. Jag var med på invigningen och deras möte. första frågan är: vad är galleriets vision? ”Fred På jorden” visst är det vackert?
Så var det det där med NYÅR. Jag var på ensam resa och funderade på om/ hur jag skulle fira nyåret. Det kommer rätt mycket folk från huvudstaden Dheli, för att fira här. De tyckte väl helt enkelt att det är coolt med lite kyla. Ett bättre hotell skyltade med att det skulle vara NYÅRSFEST.
Jag beslöt mig helt enkelt för att gå dit. Köpte min biljett och fick veta att det skulle bli DANSTÄVLING.
Som ensam kvinna håller jag låg profil så jag satt mest och sipprade på nån juice medan folk allt mer strömmade till. Musiken dunkande från rummet bredvid. riktigt discogolv med ljusplattor hade dom!
Så kom några Indiska tjejer och sträckte ut handen till mig och vi gick alla till dansgolvet. Sen var det ju kört ( jag visste det) man kan ju inte dansa till hälften. Allt eller inget.
Alla dansade, små barn, mamma o pappa, unga o gamla. Har du sett en HindiMovie så vet du att de kan dansa- rejält!! Det var ju skitskoj. Jag gick loss jag med och lät kroppen dansa!! Indierna blev mer o mer entusiastiska och jag fick high five och det blev massor med kort där de skulle stå o se coola ut bredvid mig. Jag dansade och blev beundrad så jag började känna mig som en bättre Travolta o lite till. Golvet kokade, stämningen var hög.
Men en del män stod o hängde längst väggen, precis som i Sverige. De drack sprit istället, precis som i Sverige. Men de blir extra läskiga här, rödögda o ser ondskefulla ut, jag kände det var dag att gå därifrån. Jag hade ju haft kul några timmar och var nöjd.
När jag hämtade ytterkläderna blev jag stoppad av tre myndiga och allvarliga män. ”Where are you going madame?” De ville inte låta mig gå. Det var hotellledningen. ”You have won the contest – NO WESTENER have ever done that!!”
Nu när jag röjde på kontoret hittade jag tidningen som någon lade framför mig nästa morgon då jag drack te. ” Jag vet vad du gjorde igår!” sa han o skrattade.
Mitt hotell skulle låsa porten kl 22.00 sa dom. Jag kände mig tvungen att gå hem. Trots att hotelledningen på festen tiggde o bad mig stanna. Jag fick en hatt till pris och tog med mig några påsar av den goda festmaten hem till mitt eget hotell. Jag bad dom välja en annan vinnare. De var inte nöjda.
Att tidningen var där och fotograferade hade jag inte en aning om. Det måste ha varit i början på kvällen, för senare var där tjockt med folk.
Lite sött var, att den som liknade mig mest, var en hund! Det var inte så många turister, nästan inga i December månad (kallt) Mitt ljusa hår och vita kläder gjorde att jag snabbt fick ett namn, SnowQueen.
Det är ingen stor stad, allt är extremt backigt.
När man rörde sig i den övre delen, McLojdGanj (ursäkta stavning), kändes det nästan som att man kände folket där efter några dagar. Det var inte större. Ändå är det pampigt, har en stark närvaro av Tibet.
Man blir ödmjuk när man ser strävan efter att bygga upp och bevara det tibetanska och det finns verkligen en möjlighet att fördjupa sig i det om man är här och verkligen vill.
Men den här historien handlade mest om en kväll på dansgolvet då jag fick känna mig som Askungen som var tvungen att springa hem innan klocka blev för mycket….
Slut på res-skravel
Utan el ingen blogg!
Idag hade jag tänkt berätta om en Nyårsafton när jag var Dancing Queen eller som Askungen i landet Långt Borta. Men stormen stoppade mig.
Tre strömavbrott ikväll. Det är bara månen som lyser där ute.
En liten tillbakablick. Hos Ganga och Rurik kom OMMA på besök. hon hade mycket hon ville säga. Ombergs gudinna är upprörd på hur lågt vi värdesätter Vättern och Omberg. Ett av hennes önskemål var cykelturism. Att möjligheten att CYKLA runt Vättern skulle tillvaratas och utökas. (Turism är bättre än militärism)
Det verkar som Omma inte bara var och viskade i våra öron, planerna är på väg att bli verklighet har vi läst i tidningen!! cykelvägen runt Vättern håller på att skapa sig!
Att utlysa MUTTANS ÅR, muntrade upp. Märkligt nog kändes det som om hela världen (Sverigen) blommade ut i….hm….FITTOR
Plötsligt var det snabba ryck och utställning i Stockholm.
Så roligt att inse hur många som målar fittor. Känslan av vänskap och systerskap var stor och aldrig har det varit så roligt att hänga ut!
Men det är bara att inse, det ligger i tiden. Fittan vill UT! ha RESPEKT. Slut på tjafset, en stark feminin energi och medvetenhet verkar tydliggöra sig nu. Det VAR/ ÄR verkligen Muttans ÅR!
I julklapp fick jag den här boken av Siri, skriven och ritad av Liv Strömqvist (KÖP DEN!!)
Den fick mig/ oss att inse, vi visste ingenting!! Och det visste inte världen iheller. Tänk att vetenskapen inte kunnat inse klitoris anatomi förrän 1998 – och det verkar egentligen inte som det är anatomiskt helt klarlagt ändå.
Man kan ju undra om den där Snorren, mannens heliga stav, om man egentligen vet så mycket om den iheller. Men just nu är det en annan historia. Värt att lyfta fram är att det verkligen var MUTTANS ÅR….
Ja, nu är det nytt år….. vi får väl se…….
Sockermedvetandet är stort så här års. Men oj, vad försiktiga vi har blivit, med alla insikter om hur sockret saboterar kroppen är det verkligen till högtidliga tillfällen som vi gör oss till med eget godis.
Men till nyår ÄR det verkligen ett högtidligt tillfälle. Eller Hur??
Nu måste jag bara visa termometern!! Rurik ska göra världens nötkola. förvånad ser jag att han går ut till snickarverkstaden och hämtar en pistol!
”Det gäller att vara noggrann!” smeten ska kokas tills den når 120 grader. Laser pricken mäter smeten, på tiondelen.
Jag trodde bara det var killarna i tullen som mätte på det här sättet – för att förhindra att Ebola kommer med flygturister.
Rurik myser, den här termometern brukar han använda då han grunderar ikoner. Då är det väldigt noga med temperaturen, men det är ju noga med kolan också. Inga kulprov här inte, nu är det laserpistolen som bestämmer.
En ofattbart stor mängd rostade casewnötter rörs ner i den 120 gradiga smeten. Det är mysigt med godispyssel. .. i formen, stelna, skäras i bitar, doppas i choklad….
Nu har vi mer än vi orkar, tur vi har grannar att bjuda.
Gott Nytt ÅR
Så Tackar vi, Ganga och Rurik för i år. Utan dig som läser, är det ju inte så kul att skriva.
Vi önskar dig och oss ett Nytt År med härliga överraskning . Med himlar som bryter upp i ljus och härliga krusiduller.
Snö och vackert. Men det är innepyssel som gäller.
Fixar Rurik är i gång. Ikväll får ni se hur det blev…. Hur Bra Som Helst!
Massor med ordning o reda! Så tänk nu inte inget annat! Här är struktur o diciplin på väg in.
Ibland i alla fall. Först ska alla pappershögar hitta rätt. Inte min starka sida, men man hittar roliga bilder…
Ganga-yoga
gangaochrurik 