Inte kan man hälsa på i Vadstena utan att få uppleva Heliga Birgitta. Vi går rakt in i hennes vision, KlosterKyrkan.
Vi är på en rask promenad genom en snöyrig stad. Raska steg längst strandpromenaden.
Vi pekar än hit o än dit. Stolta visar vi upp sevärdheterna.
Slottet. Gustav Vasa slottet, pampigt värre!
Så vill vi ju visa var Rurik o Ganga gifte sig….
Sen längtade vi hem, till vårt snöiga rike.
Tidig morgon. Vi har besök och idag åker vi till Norrköping. Känner mig manglad av gårdagens magnifika process för att befria Förfäderna. Nu drar vi upp frekvensen ännu mer med Sacred Chambers.
Nu är vi på väg hem. Vår gäst frågar, var det inte en deltagare från Bonde Söker Fru…..?
Absolut. Vi kör genast vägen förbi o jagat upp oss till värsta papparatsi.
Så heliga vi är(!) fnissat vi glatt o är eniga om det viktiga dokumenterandet.
Nöjda åker vi hem o äter…. LAKRITSTÅRTA.
OK vi har varit i Skänninge. I min värld känns det som ingenstans. Men häng med o kolla. De har en alldeles för stor kyrka. En liten pytteort som stoltserar med jättekyrka. Varför??
Det här var en gång Sveriges centrum, ett lags Stockholm. -Va, kan det stämma?? Ja det här är en del av vårt land med ett stolt förflutet. Vad finns kvar?
En ödslig överdådig altargång och en väldans tom kyrka.
…en alldeles för fet Ängel (gillas)….
…den fulaste (förlåt mig käre gud) Jesus jag någonsin sett!
…ett torg med en gigantisk staty av TURE LÅNG ( vem e han?)
Färlåt mig kära Skänninge att jag raljerar med er, ni har ju faktisk en hel del mys – och en otroligt stort utbud av cafeer.
Jaha, det var det det.
Gäsp. Godmorgon, detta är Nya Looken!! morgonrufs. Så hädanefter har ni inte en chans att hålla reda på om jag är nyvaknad eller mitt bästa jag ( som om det skulle vara nån skillnad?)
Igår satt jag i stolen hos en frissa som lyckades med det omöjliga -hitta lockar i mitt hår!!
Efter tt vi pratat ihop oss om arbetsprocessen sa Jenny, ”Jaha då klipper vi till” så tog hon en tag om håret där bak och -klippte till. sen la hon tussen med en portion humor på bänken framför mig. Efter att ha varit med om att raka av allt hår på huvudet, så känner jag att det finns ingen frisyrsrädsla, och Jenny e trygg men lekfull.
Jenny har haft salong på Söder i Stockholm o klippt punkare o annat skoj folk, nu livar hon upp Skänninge. Jag fick tips om henne för ett år sen…. så snabb e jag med att gå till frissan….
Men jag var inte beredd på helhetsintrycket.
Vi har fullt upp med att titta åt alla håll, så vi inte missar nåt!
Vart tog alla dricksvattens kranar vägen -som inte kräver några plastmuggar? Här finns en.
Naturligtvis är det rätt stil på möblerna!
hon lägger på en skön femtiotalslåt på skivspelaren, sen klipper vi.
Jag sitter med ett leende, uppfylld av helheten. Den sköna inredningen och av Jenny som person. En stråle av okomplicerad människokärlek och proffsig frissa. när jag går kommer en äldre dam med tunt hår in. hon är bekymrad över håret som blir allt tunnare. Jenny lyssnar, ringar in problemet med rätt frågor och ger kloka svar.
Sällan man möter människor som är så närvarande. En frissa får nog möta mycket av livet. Man ska vara fin till fest men håret avslöjar ju också mycket av vad man som person går igenom. Det är mognad att kunna möta upp till det.
Salong Mothår var ett äventyr, värt att ta sig till Skänninge för. håller måttet ända ut i frisörsskylten. Det blir nog fler klippningar för min del.
tack Kristina för tipset.
visst är det promenera man ska göra på juldagen?
Jag trippar glatt omkring i mina liv första hålfotsinlägg och konstaterar att mina ömmande fötter som gjort mig grinig inför alla gå-i-skor-projekt, plötsligt är det bara skönt. Så enkelt var det. Hålfotsinlägg är härmed min melodi. Tack Rita.
Att kängorna är röda gör mig bara ännu lyckligare. (Julklapp)
Vadstena har en strandpromenad. klart att det är där man ska gå, en sån här dag! Patrik som bor här, säger att idag har här varit fler promenerandes än en sommarkväll. Alla behöver väl gå ner jul maten. här är vackert, minusgraderna har skapat ismagi.
Vi går ut mot piren för att möta kvällssolen.
Vadstena har en stilig profil.
Blåsigt och kyla…..Solen glittrar i alla istappar – och vi hann fånga sista solstrålarna!
Älskar himmlar. Molnen. Ljuset.
Ikväll var en SÅN kväll. ”kör sakta” säger jag till Rurik. Vi har varit o fikat i Vadstena. Nu är vi på väg hem i bilen. Himlen leker. Ändrar sig minut för minut.
Fågelstrecken drar ner mot Tåkern. hör hur gässen tjattrar. Mörka toner vältar sig in över det rosa och innan vi hinner hem, kommer regnet igen.
Vackert.
staty Gösta ekman
En gråtande Gösta Ekman
En ledsen hund
En bedrövad Kristus
En galen ängel
Härlig nu-konst och hantverk från händer och hjärtan som bor i Östergötland.
Vi är på Östergötlands länsmuseum, främst för att se på ”under samma tak”.
Det är bara gubbarna på bilden ovan som är där i från, de andra bilderna är från den fasta utställningen. Figurerna är av Moa Frisk, en medlem av vårt Omkultur. Det var flera från Omkultur som var med, men inte vi. Vi hängde inte med i svängen när man skulle söka in och sökte aldrig. Då får man titta på sina vänner i stället och njuta av dem.
För det är så det går till. Man får skicka in bilder på sina alster, betala en peng. Sen är det en jury av ansedda tyckare som gör ett urval.
En fin, inspirerande utställning var det, hög klass. Skön blandning av konst och hantverk.
Visingsö. Då blir det pick-nick.
Sen måste man ju vila… Omskrivning för att vara golvade av Visingsö lantliga idyll.
Om vädret varit bättre hade vi nog utforskat på cykel, nu blev det bil. Tomas tyckte vi var mesiga. (Erkänner , cykla o vara blöt? Nej tack)
Men fint, sol och regn i ömsint blandning. Visingsö är en märklig upplevelse för en landkrabba. Ön ligger i Vättern, är låg, nära vattenlinjen och vatten ser man nästan hela tiden, ibland från två sidor.
Älskar Brahe kyrkan! Den är som ett smyckeskrin. Överdekorerad och söt.
Pampiga träskulpturer från 1600talet. Så personliga, kraftfulla o säkra. Johan Verner den äldre, från Gränna var skulptör. Tydligen ansågs de länge fula. Man sa, om gravida kvinnor tittade på dom, då fick de fula ungar!
Knotiga, lite utdragna i sina uttryck, imponerar de på mig.
Även Jesus är livfull, hans ljustrålar ser ut som dreads och gör att han ser ”modern ” ut.
En ängel. BOND-ÄNGEL kallade guiden den. Hur busfin som helst! En lagom tjock liten flygande sak!
Men…. vi vilar lite till. Sen blir det fika.
En dag i lagom tempo
våra fötter och Omberg
Goda, sköna kvällar. Vi vill ju också på utflykt, nu när sommaren är här. när konstrundan stängt För kvällen har vi gett oss iväg.
Men först, packa korgen!!
det här är räddningen vid alla utflykter. Vet inte vad de heter, kallar dom för risblad. De är gjorda av ris, finns i kinesaffärer, håll dom lite under rinnande vatten, så mjuknar de. Det räcker.
Alla matrester kommer till användning, eller sallad, det går att variera. sen gör man som en liten vårrulle.
Det blir fina små paket, som man en kan doppa i tex soja sås eller sötsur sås. mumsi!
I lördagskväll bredde vi ut filten i Borgamn.
Hamnen är så fin. Alldeles vid foten av Omberg.
Där satt vi o mådde bra.
I kväll var det till och med ännu härligare väder. Så stilla o varm. Så, nu firar vi, Konstrundan för år 2014 är avslutad. Välkomna igen alla härliga besökare, nästa år!
Nu viftar vi med tårna. Njuter av kvällen….. och kisar bort mot Ellen Keys hus, den vita pricken i allt det gröna. Allt medan Vättern breder ut sig inför våra ögon.
Måndagen var en magisk dag. vi avslutade den med en färd till Omberg.
STRAND, är namnet på Ellen Keys berömda villa. Huset ligger alldeles nära Vättern och ser nästan ut som en ångbåt när vi skymtar taket genom skogen.
Här började vi vår kvälls vandring. Rakt ut i den pågående lövspricknings – ljus – gröna – -skogen…
Det här är den Nordligaste bokskogen vi har i Sverige. Vi som är äkta Skåningar, vi känner oss som hemma. Man blir lycklig.
Lite brutalt kanske, men vi har lite svårt att motstå! Vi tuggar oss fram genom skogen. Nyutslagen kirskål såklart, bokblad och den gudomligt goda ramslöken!
Ramslöken har en fin smak av vitlök. växer med alla bladspetas åt samma håll – ser nästan ut som päls…. bladpäls.
Bokbladen behöver man inte ens böja sig ned för att få i sig. Det är bara att gapa. Spröda o fina, milda. Det är bara o tacka!
Vi äter ju inte hela tiden, vi lugnar oss efter ett tag. tillåter oss att äta mer med ögonen…. Bokskogen är underbart vacker. Gammal, är sig själv, träd som faller – får ligga.
Rötter som väver broar…
Man kan bokstavligen låta sig uppslukas av skogen!
Massor, massor av blom! Hela Omberg har många klarbärsträd (syrliga körsbär) och allt, alla träd o buskar tycks blomma just nu!!
Det var en härlig kväll!
gangaochrurik 