Mannen fyller 79 år och nog är det tradition vid det här laget, att fira det i Höganäs.
Vi är på Höganäs Saltglaserat, Anders Johansson är mäster och vi drillas i drejningens konst. Ovärderlig hjälp! Vi har njutit och drejat oavbrutet till utmattningens brant.
Ganga har tjurigt hålls sig till att dreja så högt som möjligt, med samma mängd lera. Det blev en skog av snablar. Så nyttigt.
Det mesta som vi drejade, gick i återbruk, rätt mycket skar vi i sönder, så vi helt brutalt fick se hur vi drejade .
Nu har vi tagit oss en resa till Helsingborg och lämnat konst till Hbg’s konstförening s Julkonst. vi är 50 utställare som ställer ut med begränsningen av högst 2500kr per verk.
När vi anlände, höll de fortfarande på att ta ner en avslutad utställning och det ekade tomt. Men ny konst anlände allt eftersom och entusiasmen hängde skönt i luften.
Först matas allt in och sen tar en hängningsgrupp vid. Vi ställer vår keramik försiktigt mot väggen, så ingen sveper med det i farten.
Så lämnar vi Karantänen och kanske någon kommer som vill förstärka julen med en ko med förgyllda vingar.
Utställningen pågår de tre kommande adventshelgerna.
Vi vandrar bland delikatesserna i NK nedre våning. Inte utan att man blir nyfiken på vad tomater för 263kr/kg kan tillföra för exklusiv kvalitet?
Vi har fått utsäde till Banan-scharlottenlök, något helt nytt för oss. Men det fanns banan-schalottenlök att köpa, såg vi här bland delikatesserna. Se filmen, se styck-priset. Jag tror vi ska sälja vår kommande lökar till NK 😊. Det blir kosing det!
Sen var vi på Etnografiska och såg Yokai. En utställning med Japanska naturväsen o andra demoner fram till dagens Mangakultur.
Här vandrar de hundra demonerna genom den Japanska natten. Redan på 900talet hade man en seriös Spådoms byrå, som gick ut och tex varnade för när det var risk för att det skulle bli en natt med de 100 demonerna ute på gatorna, då rekommenderades utegångsförbud. Det här var allvar.
Men det finns onekligen både en spänning och en slags skönhet i den totalt besjälade värld som kunde omforma sig och vara både hjälpfull och hotfull.
Även köksredskap, koppar o pannor kunde bli till väsen, verkligen helt hämningslöst! Mycket befriande och upppiggande för fantasin.
Avslutar med en parad av spännande väsen. Håll till godo.
Med kort varsel blev vi officiellt pensionärer. Det får man kanske vänja sig vid, men när vi nu hänger på pensionärsföreningens bussresa till Oslo, så är det nog dags att erkänna att vi ÄR pensionärer. Hur mysigt var inte det, att sätta sig på en buss, med program, förbeställda stopp med mat, och ett tu tre, så är vi i Oslo.
Så fort vi gick ut i Oslo, så började klockspelen spela, de måste ha väntat på oss! Efter incheckning på hotellet gav vi oss ut för att uppleva allt det vi haft på önskelistan i flera år: ” om vi kommer till Oslo, då ska vi…..”. så vad blev det?
Det nybyggda Operahuset! Det stod högst på listan. Vi har bott och rört oss i en ganska snäv radie, men förutom hotellet, så har hör varit väldigt kulturtätt. Det ligger alldeles vid vattnet och vi tittar ut över lilla viken och tittar på skapelsen som mest ser ut som fjäll i snö eller isflak!
Vi vandrar längst kajen som för inte så länge sedan var industri område med mycket bök. Nu är det nya tiden och här ligger i stället små flytande badustugor med bad rakt ner i klart Atlantvatten. ( mycket, mycket frestande). Fiskmåsar och trutar seglat i lyftet och trutarna avnjuter ”isflaken” de med.
Det här var liksom ett dröm-cenario: vi vandrar sakta på Operahusets tak OCH dricker en caffelatte. Japp, vi fann en urgod latte och tillsammans med MASSOR av folk gick vi här, stannade, njöt och verkligen upplevde. Som att vandra i ett stort interaktivt konstverk.
Vi chillar, precis som trutarna.
Inga trappsteg, bara perfekt lutning. Märkligt lätt att vandra både upp och ned. De var ett par unga arkitekter som vann arkitektävlingen den gången -nu är de världsberömda. Vi har en teori, att de själva trodde att de var så unga och okända att de inte hade en chans i tävlingen. Så de bara rockade loss och helt enkelt gjorde det roligaste de kunde tänka sig.
Man riktigt kan fantisera om att de har suttit med frigolitblock och skurit och sågat, men det vet vi inget om, vi bara leker med tanken. Man känner sig nämligen nästan som en liten myra bland en hög frigolitblock ( i bästa bemärkelse)
-och vad hittar vi längst upp på toppen?? En dagisgrupp! Här sitter de små knytena och äter matsäck -som om de vore på tur i fjällen!
Så drog vi vidare. Tog oss ner från Operafjället och gick längst sidan på huset. Då var där generösa fönster in i rekvisitan och syateljeerna!
Kommer vi någonsin tillbaks till Oslo, då blir det guidad tur på Operan!
Medan vi går längst Operan och vattnet, så ser vi vår nästa station på önskelistan…..
Det nya Munchmuseet, men det blir ett annat inlägg.
Vi kom, från när och fjärran. Otroligt med bilar redan när vi kom, sådär 15 min efter öppning. Hermelin’s har avslutande självplock i sina stora ekologiska odlingar.
Riktigt höstfest. Det är så fint, för Hermelins , gör detta med stor omtanke. Vi känner alla att det är fest. Stora vackra arrangemang med de orange pumporna, livemusik, mat och skottkärror att låna när man ger sig ut på fälten. Gott om hjälpande personal.
Vi stannar länge bland löken, det är ju efterplock, löken är lite mindre. Men det är ok. Ibland är det till och med en fördel att den är liten. Nu har vi så det räcker över vintern -och det till 10kr/kg!! Allt vi plockar med oss idag, har samma pris.
Det är många som verkligen passar på! Det blir mycket grönsaker på mångas tallrik i kväll.
Vi blir lite till oss, så efter löken glömde vi att fotografera! Men vi fyller skottkärran med lite av varje: majs är najs. Några minipumpor , palsternacka och selleri och mycket mer. vänligheten mellan alla människor är påtaglig och vi åker hem, med både goda grönsaker,gott humör och med massa friskluft.
Såååååå roligt! Alltså, vilken nörd man blivit. Det här är det roligaste vi kan tänka oss, ungefär. Sittandes tillsammans med andra nördar, diskuterande elddraget, rökgångar och VILKEN aska är bäst? Från vilket träslag??
Människor som talar utifrån sin passion och som generöst delar med sig.
Och vilka otroliga resultat i leran det kan bli, när en mästare bränner. Vår ugn är ju gjord med lokal lera i egengjort tegel, det klarar inte för höga temperaturer. De bränningar de talades om idag, ligger på 1300grader -då skulle vår ugn börja smälta och bli till glasyr!
För det är också en del av kunskapen vi tar med oss -glasyr med enkla beståndsdelar: aska och lera . Salt är också en märkligt vacker glasyrskapare.
Efter dagen och seminariet slut, följde vi med till Väls där en grupp just öppnade en vedeldning. Det är kalasstämning.
De har eldat i några dagar och sen en långsam avsvalning på det.
Nu beskådas allt. Beundras, diskuteras och reflekteras. De ställs upp på borden och vi inbjudna går också runt och blir rent yra av upprymdhet.
Det var en perfekt avslutning på en vedeldnings dag. Att få se och hålla i den ännu varma keramiken
Axel var en av deltagarna i vedeldningen och vi fick köpa en lite vacker mugg av honom. Han hade varit och studerat keramik i Kina och kom hem med en gåva u-form av en näve jord som han hade i glasyren på några större pjäser.
Vi tackar för alla upplevelser och lämnar Lidköping. Så avslutar vi med en bild från Sunnersbergs kyrka och gravplats. Det ligger utanför Lidköping och det är där Gangas mormor och morfar kommer ifrån och är begravda. Även mormors mor och mormors far ligger här.
Med ny modern teknik, körde vi live med mobil och med Gangas föräldrar som lever i Skåne, och så gick vi upp till gravplatsen och satte blommor.
Det blev en fin stund, att vi på något sätt kunde göra det tillsammans.
Så fick famijerötterna lite uppmärksamhet, även de, och det kändes bra.
Tjohej, plötsligt kör vi till Lidköping. Vi har pratat om det i flera år och nu med kort varsel fick vi veta att NU är det Porslinsfestival!! Vi nappade på ett lyxigt paketerbjudande och både fick bo bra, äta gott och lite annat bonusmaterial.
Vi vill se mästerskapet i drejning och sen, suga i oss så mycket kunskap o inspiration vi bara kan!
Spännande föreläsningar. Kristallglasyrer, om skulptera i stort, tips o trix. Många kändisar från keramikvärlden är här.
Allt sker inom gamla Rörstrands fabriksområde. Det är så sorgligt och tragiskt att det är nedlagt, men kul att det ändå är levandegjort och har blivit ett vackert och spännande område
Bland butiker och företag finns här även ett vackert Rörstrands museum. Vi hinner knappt gå in och titta ( bara tjuvkika lite) vi har ett fullt program!
PLUS alla tälten men utställande keramiker, material och föreläsare som visade upp och svarade på frågor efter de varit på scen.
Och hur gick det på drejtävlingen? vem blev mästare?
Det var inga sånnadär drejar-rävar med, som vi trodde. Men väl duktiga förmågor som provade sina vingar. Ika, känd från tv-serien om keramik, på tv, vann. det blev lite rolig stämning för hon var även konferencier på festivalen, så det var imponerande! Hon gick från mikrofonen och satte sig och dreja, hittade fokus och vann!!
Nu får vi ju gå hem och prova själva: så hög cylinder som möjligt, 15 cm diameter och lerklump på 4 kg. Den andra uppgiften var så brett som möjligt med 5 kg lera.
Men det riktigt stora var mötena. Råden och samtalet tex med Isak Isaksson, hur han visade och förklarade de vackra kristallerna i hans magiska glasyrer.
Nu ser vi fram emot dag två i Lidköping. Det blir nästa inlägg. Vi ses
På besök i verkligheten. Vad gör vi i Ullared?! Förväntansfulla har vi kört kl 07.00 från hemmet komma till en bokad tid 12.40. Innan den bokade tiden skulle vi hinna titta på de 5000 bågarna.
Vi tänkte alltså bli med nya glasögon på Glasögonfabriken i Ullared. Tid bokad för undersökning. Nu ska det väljas båge.
Trots 5000st bågar, så var det svårt att välj, tyckte Ganga. Tur att Rurik hjälpte till.
Gangas första progressiva glasögon. De röda glasögonen med Esprit-bågar är vanligt progressiva, inställda för läsning/ och se på långt. Det runda paret med John Lennon bågar är rumsligt progressiva , avsedda för terminal/ konstnärligt arbete och inomhus. Två progressiva och undersökning helt gratis: summa 5000kr . Det är mindre än vad ETT par progressiva kostade för fem år sedan, då vi frågade i en lågprisbutik. Nu fick Ganga TVÅ par till det priset. Inte nog med det; det tog alltså tre timmar, så var glasögonen klara att få med sig hem! Samma dag.
Ruriks glasögon är lite special och blir hemskickade. Vi fördrev tiden med att äta medhavd matsäck, titta på alla shopping-glada människor och sedan kasta oss in själva i projektet ”handla Ullared.
Trots mycket folk, så var alla snälla och vänliga. Vi gjorde vårt bästa att inte hemfalla i att handla för handlandets skull, men visst hittade vi både regnstövlar och hängslen till riktigt bra priser. Men det var ju glasögonen som var grejen. Klockan 17.30 var glasögonen klara för avhämtning. Då åkte vi vidare på nya äventyr.
Idag åker vi mot Järna. på vägen gör vi stopp i Norrköping och besöker utställningen om UFO Norrköping som säger sig vara världens största arkiv om UFO -4 km hyllor med dokumentation.
Vad ska man tro om en sådan utställning? Bra eller dålig? Feg säger vi. Så mycket antydningar och typ jämförelse med tomtar och troll.
Lite mörkt i rummet svag belysning över massa dokumentpapper och lite affischer från vad som säljs på marknaden.
Vi hade önskat att man hade VÅGAT; tex ha en karta över Sverige där man markerat ut områden med mer omfattade rapporteringar om okända händelser. Lyft fram i alla fall några vittnesmål och händelser på sådant som ej gått att bort förklara.
Nu låter jag lite gnällig, men lite kittlad vill man ju bli! En sak var en riktig kittling -men det är kanske mest ett bevis att vi lever på landet och inte är uppdaterade på att en film gjorts i Norrköping, med hjälp av Crazy Pictures och UFO Norrköping. En rafflande actionfilm.
Vi får poppa popcorn och snoka rätt på den på nätet❤️ så får vi kanske vår kittling.
Resten av vår resan bestod av ett besök på en uppgrad toalett! På en bensinmack längst E4an: Med härligt målade landskaps blommor o fåglar och med fågelkvitter i högtalarna inne på toaletten. Det vill man ju ta med sig hem, till sin egen toa!!
Från kvittrande toaletter till magiska toner på Draknyckel, Järna.
Det var ju Draknyckeln, Järna, som var resans mål. Nu har vi njutit av bästa loppisen, och HÄR blir man kittlad! Stefan spelar här på kompakta former av Didgeridoo: -För den som vill resa med sitt instrument eller som gillar spännande former.
Vi kom hem med en kasse full av skatter ( dock ej didgeridoo) en norskekofta, rökelse, flera MAD-tidningar från 80-talet, coola byxor, en ask, ett rep och ett ställ för konstbilder. Draknyckeln levererade. Tack Siv o Stefan.
Nu känner vi det som riktigt tant o farbror utflykt, men när det funkar är det ju bäst. Utflyktsväder och bilen kör mot Örebro. Perfekt att stanna på den stora rastplatsen vid den stora bron vid Hamnarsundet. Fram åker stora korgen med egna frukostmackor o smothie. Känns ju tidlöst mysig, som mor och far eller mormor och morfar ute på äventyr på vägarna. Fåglarna kvittrar och trafiken surrar.
Märkligt enkelt är vi plötsligt i Örebro. Det som alltid kännas oöverskådligt långt borta. Men det var det inte alls! -och här är Open Art. Massor med spännande konst i hela stan!
Det fanns en önskan från arrangörerna att fånga nutiden, att våga lyfta svåra frågor ( även om glad-konst också fanns.) En riktig ”missa-inte” fanns framför slottet. insvepta i tyg, indränkta i betong: tungt fladdrar unga flickor som enligt Irakisk lag fråntas rätt till eget självständigt liv, vid ung ålder. Man stod där och kände sorgen.
Konstnären var från Irak o uttryckte utifrån egen känsla. Det kändes.
En annan spännande skulptur med anknytning till naturen ( jag får lägga till namn ody senare, sitter i bilen o skriver) var den hör cirkeln av sjöfågeln som alla sitter i en cirkel. De har lysande gröna ögon, precis som kokongen i mitten, den har ett grönt ljus innifrån.
Samme konstnär hade gjort ett gäng strömming av olika nationalitet som hade möte om sin hotade existens.
Ja, här är konst överallt känns det som! Här är bara några av de som berörde oss lite extra, av det vi såg. Vi hann verkligen inte med allt. Ovan är ”Evas sju döttrar” som står i vattnet och betraktar med viss tveksamhet i kroppsspråket.
Vilken dag! så nöjda. Och en reflektion, precis som vid vår egen konstrunda runt Omberg, så mycket det gör för alla fik o restauranger, alla affärer. Grattis till Örebro, säger vi.
gangaochrurik 