Liljevalqs 2024

Godmorgon. Plötsligt händ det. Kul när konstklubben ordnar gemensam resa till Stockholm och Liljevalqs vårsalong. Inträde, guidning och bokat bord på blå valvet. Liksom bara att hänga på, bekvämt och enkelt.

Visserligen har vårsalongen varit igång en hel månad. Men köerna var långa. Vi var i god tid och stod o hängde vid porten, allt med kön blev längre o lääääääängre.

Älskade den här. ” i Ulvakläder”. Mycket större än du tror! Mycket inspirerande!

Väldigt skönt med nya vindar. Det kändes verkligen att det är ny konstnärlig ledning på Liljevalqs-ingen Carsefors, skönt, för det kändes, det var ett riktigt generationsskifte. Allt var roligare, även hängningen i sig.

Ovan lite bilder bland de mindre skulpturerna. Krabbklor i storformat och Dalahäster är ju så sööööt! Och Ruriks kor fick inspiration u de små brunprickiga kalvarna. Surfiskarba i porslinslera var imponerande och ful-vackra.

Liv Strömholm var i samarbete med Lovisa Axe’n. Liv tecknar Lovisa överför till textil. Ett spännande överkast om livet med mobilen som ständigt är med oss.

Spännande återbruk med snöpinnar: ”snöpinne-DNA” och ( kanske) ett livstycke, eller en Sköld i gamla kängor.

Antalet ansökningar har brakat iväg med en 25%höjning och är nu uppe på 5000 ansökningar. Kanske lika bra, att jag glömde söka i år! Men det var en rolig utställning som var välhängd. Tack för nya vindar på Liljevalqs!

Alla de små tingen som sker på en resa

Från vår Höganäs resa, nu visar jag baklänges: innan bilen tog fart och åkte mot Östergötland blev det en förstärkt fika av mums hos Maria Lindström i Menlösa. Här kan vi ju egentligen stanna hur länge som helst, men vi ska ju hemmåt. Men vi bara MÅSTE få besöka ateljen en stund. Hennes senaste verk som är som Mossa-Krukor är rena mästerverken. Vi beundrar och fotograferar.

Tidigare på dagen hälsade vi på för första gången hos Anira och Peter, på deras nya stora fantastiska ställe, ett riktigt Sanctury, där drömmar ska vävas till verklighet. Ska bli så fint att få följa.

Skog, ängar, vatten och vilda djur, en väldigt speciell plats -Med plats för event av olika slag. Hus och möjligheter, kul att se.

Och verkligen, februari, är ju en ruggig månad. Det har regnat massor och vatten dränkte åkrar och även en del av Vägen in till deras gård. Det rann och bubblade och flöt förbi ner för en slänt. Den lilla sjön passade på att bli dubbelt stor. Men så är naturen, föränderlig.

Sovit och ätit de här dagarna har vi främst gjort hos Martin Andesson. Tack Martin.

Med stor omsorg har han pysslat de här dagarna. På bilden ovan ses jordgubbshjärtan men marinerad tofu.

Martin Ishtur Andesson är känd som superproffsig trumbyggare och ljudhealing musiker. ni förstår! Vi har haft det bra!

Hur mycket kan man hinna?!

Vi som vill undvika stress, vi förundras. Hur kunde vi hinna så mycket på en dag? Både se konst i Värnamo, checka in på hotell i Helsingborg och gå på Lousiana? allt flöt visserligen bara på. Men den finns en förklaring. Kulturvanorna i samhället tycks vara i förändring.

Jag fotar in på restaurangen på Lousiana. Det 20.30 på en vardagskväll -här är fullt med folk, sorlet och gemytet är högt. Museet har öppet 11-22.00 alla vardagar. Kvällsöppet! Jag trodde vi skulle vandra ensamma här, men nej, fullt med folk som tittar på konst och som äter gott! Vi tog färgan 17.30 från Helsingborg och vi hann allt i lugn och ro.

Kvällsöppna museer verkar vara en hit och nu är jag övertygad kulturen har både ett starkt värde och dragkraft.

Konstuppdaterade

Hungrig på konst. Resan till Helsingborg var ett bra tillfälle att tanka konst. Halvvägs till Helsingborg ligger Värnamo, om man utgår från vårt hem. i Helsingborg var tanken att även hinna med att åka till Lousiana, på andra sidan sundet.

Men en sak lärde vi oss denna dag. Konst och konstkonsumtion är i förändring!!

Ljud-musik-film-teknik tar sig in. Naturligt högdraget tysta konsthallar verkar vara ett minne. jätteskärmar, flimrande och uppmärksamhetskrävande står de där. Ibland blir det riktigt riktigt berikande.

Det lilla stoppet vi skulle göra på vägen ner till Skåne vill mera. Vi släppte tiden och njöt av allt. Bäst av allt var nog Front: design by nature. Sällan man får se en VACKER utställning, men det var den. Finstämd och fylld av teckniska lösningar som gjorde den magisk.

Skogens djup och lavans skönhet. Det var så många nyanser av skogen som fanns med.

Men att få se Lisa Larsson i stor retrospektiv utställning var också himla upplyftande.

Lisa Larsson, keramiker på Gustavsberg. Här fanns känt och okänt. En riktig folkhems-byggare.

Det var som att få en dos lekfullhet.

Det var annat än att komma till Lousiana! Jo, visst, lekfullhet -men en väldans allvarlig sådan. Ovan, Pussy Riot.

Och teknikens självklarhet. Det låter överallt. Som ett tidens tecken. Bitvis mer än överväldigande. vi vandrar från sal till sal. Det är liksom bara att släppa taget

Södertälje häng

Här står Ganga o hänger. Med all rätt! Jurybedömd utställning i Södertälje. Känns ju kul att vara med.

Det är i Södertälje konsthall. Härlig lokal o en hel del konstnärliga vänner är här.

Man kan betrakta konstnärer likväl som konsten. Det är så härligt med människor som tillåter sig vara lekfulla.

Flera bilder fångar in en, haren kan en annan känna samhörighet med.

Och bilder som berättar något viktigt. Det är mycket som berör.

Själv bidrog Ganga med en plexiglasbild. Med en mörk bakgrund var den monterad med distanser. Men ojojoj vad retligt att komma på efteråt ett ännu bättre sätt att visa bilden. Nästa gång minsann, så blir det ett mörkt bakgrundstyg som hänger ned längst väggen och ned på golvet. Stort och platskrävande. Och sen bilden framför, svävande. Visst låter det fint!!

Rurik är med på resan även om han inte ställer ut. Det är så roligt att vi delar konstintresset! Det blir mycket snack om bilder.

Vi minglar runt tills vi inte orkar mer. Sen tar vi oss hem och planerar redan nästa utställning…… i Vadstena. Snart!!

Vänner på Länsmuseet

Det känns ju både coolt och oerhört ROLIGT att ha vänner som ställer ut på Länsmuseet i Linköping. Nu är vi här. Jonathan Rose’n och Malin Granroth ställer ut, båda är serietecknare. Det är Jonatan vi känner så inlägget fokuserar på honom.

”Vi måste ju få se vad som finns i hans huvud” sa Ganga förväntansfullt. Och, ja, det infriades. Det kändes så. Det var en ärlig utställning, i tiden, med serieformatet.

Det var en ganska stor utställning de hade skapat, det gav det hela rättmätig pondus.

Det är väldigt speciell och värmande att gå på utställningar där en känner den som ställer ut och på ett museum är det oftast mindre kommersiellt och mer kommunikation.

Vilken tur, att Rurik fick problem med en tand, så vi var tvungna att köra till tandläkaren i Linköping. så blev det konst på samma gång!

Att sova mitt i skattkammaren

Hittar fler bilder från skåneresan, så det blir ännu ett inlägg om det.. Vår sovplats i Menlösa. Maria Lindström är keramiker och mångsidig hantverkare, vi brukar sova i hennes verkstad. Det är likadant varje gång….

När vi kommer in för kvällen för att sova, så får Maria stå kvar tålmodigt och svara på alla våra frågor o kommentarer om ALLT!. Det är vackra ting överallt! -Hur har du gjort det? Vad är det för nåt. Så fint. Hur får du ihop det? Frågorna haglar och vi tittar och vrider på allt, på ALLT!

Se här: Koppar med onödigt mycket guld! Visst blir man glad ( och girig som en skata)!! Maria jobbar med handformat, utan drejning och det ger så fin känsla i det hon gör. Coola koppar! Som passar…. på ett slott. Minst!

En mäktig urna med en vallmo i dekoren och blandmaterial i form av en kvist. Den hittar vi när vi böjer oss ner. -vad gör den där!! grälar vi lite snällt. Det är lite som en skattkammare och vi får sov mitt i allt det fina.

Maria Lindström bor på landet, någonstans mellan Båstad och Våxtorp. Galdra keramik. Bäst hittar du hennes keramik på fb, sök Galdra keramik. Så får du också sitta i hennes skattkista en stund.

Passa på i Skåne

Nu är vi i Skåne. Då gäller det att passa på. Vad behövs göras? Först på listan är det nya området i Helsingborgs hamn, en snygg gångbro svävar fram och sammanbinder p-platserna vid centralen och det nya området längre ut, här finns Castellum. Nytt och elegant, alldeles vid färjorna. Byggt med känsla för platsens historia, ska vi besöka företagarhuset ägt av Castellum, där ska Ganga ställa ut under sommarmånaderna.

Vattnet är nära och allt känns lyxigt. Huset ovan, är det som gäller och de vill vara lite Hälsohus och stimulera de som är i huset att ta trappan, i stället för hiss. Det är konsten som ska locka.

Sju våningar där Ganga alltså ska ansvara med sin konst under en kommande period. Nu är vi här och kollar in. Upphägnings anordningar, belysning och är allmänt nyfikna.

Sen blev vi ju hungriga. Tur att vi har Maria med oss, för vart äter vi gott och veganskt? -Ginger!! det visste Maria, Ganga och Rurik hänger på. Det låg ungefär bakom Rådhuset. Vi gjorde oss en salladstallrik -och det var klass på den!

Som avslutning på måltiden beställde Ganga en rawfood kaka med kakao-latte. Kakaolatten vann: den innehöll även tahin och dadel. Mums❤️

När dagen var slut var det till Menlösa vi for, hem till Peppe o Maria. Visst är det kul med stan… en liten stund. Sen är landet, friheten, tystnaden mer värdefull. Ute är så mörkt och tyst att vi tror vi är de enda människorna som finns. Vi myser.

På natten sover vi i Marias atelje. Känns som vi är i en sagobok.

Imorgon ska vi hämta lera i Tomelilla. Det var det avslutande ärendet i Skåne för denna gång.

Välja konst är en konst

Konstlotteri. Har vunnit -igen!! Det värsta, som verkligen inte går att klaga på är, att jag hade turordning nr 3. Massor att välja på!

Det är trettio priser, bilder, skulptur och konsthantverk. Vi kom i god tid, gick många rundor. Vi har ju redan rätt trångt mellan konsten så det behöver verkligen inte vara stort. Men man vill ju liksom bli berörd, på nåt sätt.

Nästan bestämt mig, men bara nästan. Den blåa bilden i mitten hade liv och var spännande. Målad, är inte så glad för tryck. Gillar när en känner handens närvaro. Men…

Men, Telemann. Jag valde en rörlig skulptur av honom när jag vann förra gången. Kanske kul att ha en samling ( två) av honom? inget lätt val.

Det blev den blåa tavlan, den andra, Teleman, var ett tryck, inte så kul.

Sen satt vi kvar och tittade på processen när alla dessa bilder blev utvalda. Kändes som alla verkligen hittade hem och att alla var glada. Spännande att följa. Vi är väl lite konstiga, men nog är det roligare att titta på än fotboll! Eller typ skidåkning.

Skulptera i STÅL

Det var en stor dag igår. Pandemin hade verkligen skapat tidsförskjutningar i Omkulturs plåtprojekt. Men igår kunde vi äntligen träffas allihopa på Hallins verkstäder, där de jobbar med produkter i rostfritt stål. De har varit sammarbetspartner i skapandet av tolv plåtskulpturer 100 x 150cm. Att efter så lång tid äntligen få se dom var mäktigt. Hjärtat flög och det var verkligen en glädje att se hur allas olika skulpturer tog sig ut i full skala och i plåt!

På bilden ovan ses Ganga och de tre på Hallins som har hållit i projektet, men det är många fler som har har jobbat med det.
Fortfarande är en skyddande plast kvar på många ytor. Men det som är blästrat eller etsat är framtaget. Det här var tillfället vi hade för att granska och komma med korrigeringar. Det blir att granska noga -det var trots allt rätt länge sedan vi startade upp det här. Mer än två år sedan, så, hur var det nu jag tänkte….. om de där linjerna….

Hallins översatte våra skisser och önskningar till ett mer exakt språk som de kunde jobba efter, och det var det resultatet som vi nu såg. Det var mäktigt att se sin bild i plåt, kan jag säga.


Gangas egen lilla första klippta skiss, såg ut som ovan. Alla vi 13 personer som deltog i projektet från Omkultur fick var sin plåt som utgångspunkt på 100 x 150cm. Två valde att göra samprojekt, så det blev tolv plåtar som ska visas till vår konstrunda.

I just Gangas fall, var valet av en älg och Omma, utifrån att hon just då jobbade med det där med ÄLG. Ett spännande djur med fantastisk utstrålning.
Nu jobbar de vidare på Hallins med de korrigeringar el ändringar som blev i vissa fall av plåtarna. Fästanordningar o podier är beslutade och vi, hela konstnärsgruppen åkte hem, glad-yra och med fortsatt känsla av väntans tider! Till KristiHimmelsfärd får ni se det.
fortsättning följer