Vassa drömmar

I vår trädgård stod där plötsligt en kanot! Väl använd men i aluminium, vilken dröm!!
Det här blev en av sommarens peak, kolla Rurik, hemmafixaren nummer ett. Snickrat kärra till kanoten och gräsklipparen före…

Ett två tre så var både vi och kanoten nere vid Tåkern. Det här känns som vårt eget ställe, en väg mellan grannens hus, tar sig ned till den här kanalen.

för när det gäller Tåkern, så är det kanal man pratar om. Sjön är grund, därav att fåglarna älskar den ( och alla insekter). Vassen är både hög och tät runt hela sjön, så det är grävda kanaler som behövs för att man ska kunna komma ut. Det är väldigt speciellt.

Det HÄR har Ganga drömt om i många år! Men verkligheten var bättre. först var det väldigt smalt men sen kom vi ut i en lååååång kanal med höga ståtliga väggar av vass. Här är det fullt av liv. Skäggmesen är känd, vit häger flög upp när vi närmade oss och vi hör hur tranorna går ner för landning längre bort, plus små söta andfåglar. Men ändå, det mäktigaste, det var som att plöja rakt in i en alldeles speciell stillhet som var så påtaglig.

Rurik är rutinerad. Han paddlar på, lugnt och stabilt och Ganga vet inte vad hon ska göra -vill ju fotografera ALLT och filma ALLT!!! Men lite skam får en ju ha i kroppen, lite paddling får en ju bidra med.

Det är en lång skön paddling innan en kan ana slutet på kanalen och mer öppet vatten syns. här möter oss näckrosorna. Det är höst, och det ser lite utmattade ut, men det är en egen värld i sig.

Det är ju främst fåglarnas sjö, som man känner sig verkligen som på besök. här, i alla fall där vi bor, får man inte ens vistas vid eller i sjön under fåglarnas häckningsperiod. där någonstans på andra sidan sjön, liggen Naturum. Vi sitter och spanar, efter det ena och andra landmärket.
Sen tar vi det bara lugnt, andas.

De är sensommar. Kanske höst. Det är totalt lugn.

Vi tar oss runt en ö där ute och sen letar vi oss tillbaka till samma kanal ( vilket kan vara klurigt) och paddlar hemåt.

Så otroligt fint vi bor! Man fattar det knappt. Det här är lite skrytbild: Ser ni trädpelarna (poppel-asparna) mitt i bilden, vid horisonten? där bor vi!

Solen sjunker sakta och det blir kväll. Nu är vår kanot invigd men framöver kommer vi att avstå paddlingen, eftersom andjakten börjar. Det skjutandet vill man verkligen inte komma i mellan!!
Men senare i höst, då!!!
Avslutar med en liten film….. från när vi paddlade oss ut i Tåkern

Trädgårds projekten

Blått lyser marken, ännu ett tag, över marken svävar  vassväven. Nu när det åter är varm och skönt ute ska den både bli klar och få en funktion till konstrundan. Men ett större projekt såg sin fortsättning idag. Det började som en rostig ärta.


Förra sommaren förgyllde vi klotet. Den gyllene Bollen har fått komma ut. Stor, tung och mäktig.


Förgyllda klot hanterar man varsamt. Men stor koncentration rullar vi den nu genom trädgården.


Nästan framme. Sista fasen av placeringen kräver fler händer och muskler, så det sker, när vi får hjälp. Tills dess, klotet får sova i skottkärran. Fortsättning följer…..

Rita och vassen

img_5686
Rita var ju med under Vass Workshop, men vad hon gjorde, det hade vi inte så noga koll på.  hon filmade när vi var i vassen och senare satt och med lim, wellpapp och små bitar från vassen. vad kan det bli av det?

Vasskrona, Rita
Nu vet vi. En krona, värdig en vassDrottning. Vi är imponerade! Den har bra passform på  huvudet också!

Det blev en film också, the True story om vad vi gjorde den där dagen 🙂

Ja, Rita var effektivast av oss alla… Helt klart.

Rita med väskor

nu har Rita bott med oss…. nästan en månad. Idag tog bussen henne till Stockholm och vi ska acklimatisera oss tillbaka till enstöringslivet. Om några dagar går hennes flyg till Milano.

Vasst Värre

Rita i vassenIdag hade Ganga och Rurik bjudit in till Vass Workshop.Rita är vår poster girl.  Med tillåtelse från markägaren, har vi jobbat med vass. Vilket material!!!

Primitiv vävstol
Vi tog inbjudan på största allvar och det har spånats mycket på olika projekt man kan göra med vass. Vi beslöt göra en enkel väv-upphängning, Rita hängde upp och förberedde väven: två raka pinnar, den övre pinnen hängdes upp i äppelträdet och sen knöt hon upp trådar som bands fast i den nedre pinnen. enkelt med fungerade bra, visade det sig.

vid tåkern
Hade vi tur med vädret? JAAA! Med handskar , sekatör och stillsam natur.  Prasslet av vass efter hand som vi plockade ihop det vi klippt.

Rurik i båten
Rurik till och med hade ordnat en båt. en typisk Tåkernbåt, som är flat i botten eftersom här är så grunt.
ligga i gräset
Men man kan ju hitta på så mycket. Njuta av värmen o solen titta o lyssna. eller filma, vilket vi gjorde. Men de är visst på Ritas mobil, bevis kommer senare, hoppas jag.

Nadja med Vass

Sen satt vi där i trädgårdens stillhet. Med famnen full av vass. Det blev så fint stilla, alla flöt in sitt eget arbete.

bunte med vass
Alla kom med egna ideer och hade verktyg med sig.

vass worshop, Susanne

Birgits kors och vassknippe, Kerstin
AV Kerstin fick vi lära.  hon gjorde sig ett Birgit kors, som skyddar hem och allt liv ( Irländs tradition).  Vidare kunde hon berätta att hon som barn hade varit med om att väva Vass, som blev till väggar i ett utedass, och dom väggarna finns fortfarande kvar på dasset!

trädväv
Väven fungerade bra. Eftersom tråden var tjock är väven gles. Det blir till att jobba vidare på den framöver, det behövdes längre tid än en eftermiddag för att få den klar så klart.

Ida o vassen
Ida fick ihop sin bunte – men önskade att hon fått den tjockare. Den ska skäras jämn innan den är klar.

Rurik o vassen

Rurik då? Det är nog en installation på gång tror jag. vi får väl se…

Vass

Väntande Vass
Titta! Det här gör mig GLAD!
Jag kör vägen längst Tåkern, förbi Väversunda.
Det ser ut som en liten by för småfolk, men det är vass. Som ska bli till vackra tak. Ren posei.  Nu har på något vis vinden vänt. Förståelsen för naturmaterialens fantastiska kvaliteer ökar. Nu är det nog närmast fin-kuntur, att tex ha ett hus med vasstak.

Glänås fågeltorn, med kungligt besök

Glänås fågeltorn, med kungligt besök

Det har Tåkerns Naturum med fågeltorn varit med om att bidra till.
Vass är fint.
Alla kan vara kung i sitt eget vasshus.

vasst

Plötsligt har vi plusgrader. Snön blir tunn och vi njuter av en promenad här hemma hos oss. Vi bor ju rätt vasst.
stubb 1

”Oj” säger Rurik när han kikar på bilderna i kameran. Jenny sitter redan på tåget mot Skåne. (Förhoppningsvis går det som på räls denna gång.) ”Vad grov vassen är”
stubb 2
Med sällsam kaxighet sträcker sig åkerns stubb upp. Jag känner mig nöjd med min fotokonst – den lurade i alla fall Rurik.
stubb 3
Så bonddotter jag är, njuter jag av närheten till åkrar. Följer föränderligheten och nyanserna under året. visst är det vackert!
vass 1
Bara 100 meter längre ner, vid Tåkern, sträcker sig vassen högt. Ett fint knappt hörbart ljud svävar mellan rören.
vass 3
Jag drar med mig Jenny in i vassen. hur är det att vara rördrom? Den där fågeln som låter som man blåser i en flaska. Den brukar smyga i vassen, vi smyger på, går med fågelkliv och ger konstiga ljud ifrån oss. vi skrämmer en stackars hare som försvinner i fjärran.
vass 2
Man kan undra, hur många små djur och varelser vassen ger skydd åt.  Vilket material! Igår såg vi på Naturum Tåkern hur de byggde insektsbostäder av vassrör – och hela Naturum är täckt av vass, vasstak och vassväggar. Man skördar vass här, det mesta körs till Tyskland och Danmark för att bli vackra tak. Vi gillar vass.

-kan tala om att tåget kom fram i tid, men vagnen som hon hade sittplats i, fanns inte. De hade inte hunnit rätta till skyltarna. när hon väl hittade vagnen, så satt där redan en – som också hade bokat… samma plats… Kära SJ…

Vass

Rurik tog kameran och gick ner till Tåkern. Nu är det närstudier som gäller!

 

En mörkfuktig dag. Nästan grå, reser sig vassen, prasslande tyst och hemlighetsfull. Rurik tar sina bilder och går hem igen. För nu målas det.

 

Ett alldeles galet utsnitt ur en stor bonad. Vad är det som landar i Vassen? Jag har smugit in och tagit en bild mitt i arbetet. Det kommer att hända mycket mer innan den är klar, det har jag lärt mig.
Imorgon börjar vi att hänga på Tåkern Naturum. vi gör en ”grovhängning”. Sen kommer vi tillbaka på lördag och finhänger. Jag är glad att det gick att ordna, ett tag såg det ut som att vi skulle bli tvungna att göra hela hängningen dagen innan. Det är det värsta jag vet. Det blir så stressigt när hela hängningen är precis dagen innan, det hänger liksom halv panik i luften.   Det brukar bli så slarvigt. Där är stängt imorgon men en man som är betrodd nykel och larm kommer och släpper in oss. Det gillar vi.