Nu var det dags igen. vi gör en Om-hängning på galleri Omkultur. Beslutet är att göra en delsvis omhängning, så de som ville, bytte ut eller kompletterade de konstverk som redan fanns. Att hänga utställning är nästan som att måla -fast man gör det med andras konst. Nu sätter vi igång.

Även om det bara är Ganga (inte Rurik) som är med i hängningsgruppen, så blir det ett gemensamt engagemang hemma hos hos. ”Hur gör vi lite kul i Skylten?”  Ja, det slutade med att Rurik tar fram favorit sprayfärgerna och vår skottkärra ( som nu inte kan använda hemma på ett tag) blev väl-pimpad. Sen rullade vi ihop mattor och var vid sjön och skar vass. Allt för konsten.

I andra delen av skyltfönstret blev det både spade och potatislåda.  Två mattor i sköna höstfärger fick också bo i fönstret. Sen plockade vi ut konsten. Tänk de små fåglarna som kurade såg så höstlika levande ut vid spaden – det blev en känsla av jord och höst.

Ambitionen med skyltfönstret är så klart att den ska vara spännande och inbjudande men också att helst alla ska vara representerade.

Det är rätt många meter skyltfönster och det är nog nåt vi får lära oss -för att göra det absolut maximala av det. Men, vi är nöjda. Denna gången la vi mycket energi på att fönstret skulle fungera.

och eftersom det här är vår egen blog, så kan vi ju vinkla presentationen lite till vår egen fördel. Här syns då Gangas Krokodiltavla i mitten – omringad av enbart helt fantastisk konst. Vi, både Ganga och Rurik, är så glada att vi är med i Omkultur. alla är verkligen så duktiga och med sitt eget uttryck.

Ruriks Ikonvägg

Rurik har en Ikonvägg, förutom att han har med bonader.

Ganga har bytt ut en del Muttor, nu finns FineArt-trycken här. Kom och köp!

Vi har en intensiv dag. Lite vana är vi nu, både vid lokal och varandra. Ofta är det bara tyst och alla jobbar intensivt med att få till det, sen stoppar vi, kollar tillsammans och tar sats igen. hitta rätt plats till allt och sen hitta rätt längd på alla linor. Det tar sitt tag.

Men allt hittar hem, tycker vi och nöjda kan vi till sist konstatera att vi är klara.

Vi kikar på Ruriks blåa Fåglar och allt det andra i skylten, skulptur-ormarna ringlar sig upp ur mattan. Ja, ett litet egoistisk vinkling på inlägget, men under hängning är det bara ett som gäller; ”alla barnen ska vara lika nöjda”så är det. och det är skönt att man kan fokusera så på helheten, så det nästan är en överraskning på slutet var ”man själv” har hamnat. nöjd är man  bara om helheten fungerar.

Väldans nöjda är vi, det är bara Karin Langhart och Ganga som är kvar när vi låser. Det blir ett glädjeskutt innan vi skiljs åt.