bland tigrar och svanar

Publicerad den 5 mars, 2013 av gangaochrurik

Vi har hämtat hem våra bilder från Naturum. Vi ser med spänning fram mot dagen då det inte finns några bilder att hämta när man haft en utställning -utan bara en fet, fet check!

Tills dess njuter vi av det underbara att ha spännande bilder att hänga upp på våra egna väggar!
Det brukar vara ett äventyr innan bilder hittar hem till de nya hem som de ska ha. Just nu har vi ett fantastiskt vardagsrum. Känner mig lite liten bland tigrar och svanar och gigantiska allmogeblommor. Hela Ruriks bonadsvärld sjunger från väggarna. mina bilder fyller trappen.
Plötsligt blev vi väldigt bildmedvetna. Helhets-medvetna. känns som detta var det mentala startskottet för årets konstrunda. (den är till Krisi himmelsfärd, om du inte vet)

Siri ställer ut

Publicerad den 27 februari, 2013 av gangaochrurik

Siri tecknar för det är roligt, och hon gör det så himla bra, tycker jag. Men mammor,räknas inte, säger Siri. Dom håller alltid med.
Men när man ställer ut, då är det på riktigt. Härligt att få flyta i beröm!

Det är på Studentbiblioteket i Malmö. de är flera som ställer ut tillsammans.

Utställningen hänger i Malmö till en bit in i Maj.

Siri ställer ut

Publicerad den 25 februari, 2013 av gangaochrurik

Jag har visat Siris bilder förr, här på bloggen. Men nu blir det live, i Malmö.
Det här är premiär och det blir på studenternas Galleri i Malmö.
Hittade du upphängningsanordningarna – klämmor, som du sökte?Imorgon hängs det.

Det blev Siris bild som hamnade på affischen. hur känns det? Visst är det kul att se sina egna grejer i tryck! Nu får jag se min dotters bild i tryck -det är faktiskt också väldigt kul.
Hur är det nu med tidningarna? Har någon kontaktat dom? undrar mamma som är med i Omkulturs pressgrupp.

födelsedag

Publicerad den 17 februari, 2013 av gangaochrurik

Nähä, födelsedag det firas inte. Storögd lyssnade jag på Rurik då han sa en gång att han till och med glömmer bort att han fyller år. Men inte glömmer jag när Rurik fyller år! (dagen innan Rita-dotter) Det är idag.

Men Saffran-risgröt till frukost, med skivor av mango på, kan ju få en att komma ihåg. I min värld är det en helt underbar anledning att få göra, och leka precis vad man vill, hela dagen! Naturligtvis måste man få extra smarrig frukost!

Ruriks kärlek till färg och form startade med en DALAHÄST. Eftersom mamma kommer från Kesasjärvi, var det en årlig resa till Norrland, ofta med bil.
Det blev ett stopp i Mora, en Dalahäst köptes till lille Rurik, 6 år.

All den färgglädje som finns i Ruriks bonader, har sitt ursprung i den glädje den unge pojken kände då han höll i trähästen, ”tänk att man kan måla så”
visst är det fint vad ett ögonblicks intryck kan sätta sig, och påverka hela livet. hurra för livet och hurra för Rurik!

ögon-dille

Publicerad den 15 februari, 2013 av gangaochrurik

Idag glömde jag bort mig. Förlorade mig i färgen.

Har beslutat mig för att utforska vad som händer om jag tillåter mig att måla alla de där ögonen som så lätt vill komma ur min hand.

Dom busar med mig. vill vara med lite var stans.(del av äldre bild)

Har egentligen inte velat måla för mycket ögon, för jag har tyckt att bilderna lätt blir för ”stickiga”. Men eftersom mitt åtagande är att vara ”sann”, så har jag intet val. dom här ögonen är inte klara, än kan mycket hända…

Så idag målade jag på…. målade på ett par bilder samtidigt. Det är lätt att glömma tiden, dialogen med bilden-färgerna-processen, tar liksom över.

Lite spännande, för när man slutar att måla för dagen, som idag. Så känns det nästan som man är nyvaken. Var har jag varit? Inte konstigt att jag nästan glömde skriva i bloggen…

Siris nya hemsida/Blogg

Publicerad den 10 februari, 2013 av gangaochrurik

Så spännande att ha barn. Det behöver ju inte vara egna, men att få följa några som växer upp, när en. Höra hur deras tankar växer, hur de skapar sig in i en föränderlig värld. Hurra! Det gillar jag.

Tre döttrar har jag. Den äldsta heter Siri, bor i Malmö. Hon tecknar, målar, spelar och absorberar krimonologi på högskolan. Och så tänker hon själv.

hon har sin egen bildvärld. Den hamnar både på hennes egen kropp och på huskroppar.

Nu har hon gjort om sin hemsida/ Blogg. (Snyggt, Siri) Gå gärna in och titta. Men varför heter det Hells Bells Adelle?

ett par ögon

Publicerad den 8 februari, 2013 av gangaochrurik

blev påmind om att jag gillar att måla ögon, när jag var i London.

Vad händer om jag målar ett par ögon mitt i min tavla?

Nu får den vila. Den får hänga på väggen och mogna. Men jag ser, ögonen vill flyga ut ur bilden. Det ska bli spännande o höra vad bilden vill säga!

bild i en bok

Publicerad den 5 februari, 2013 av gangaochrurik

Kul med bloggen. Rurik ser bara ryggen på mig. Det är roligare att ta kort nu när jag har användning för dom på ett annat vis.

Det blir mer vardags bilder. sådana som jag aldrig tagit tidigare, men som jag velat ta. just för att det är så mycket tidskänsla i dom. Tänk att ha bilder när man gick o handla i lanthandels på 70talet? Nej, det gjorde jag aldrig, så det finns inte. Men affärer ser väldigt olika ut nu mot då. Även det som finns på hyllorna har förändrats förändras. Men med bloggen är det roligt att ta bilder, som när man snuskar till sig med ketchup och burgare på MAx.

Man blir ”hittad” också.
Den här bilden hamnar i en skolbok om snabbmat. Jag gissar att det inte är till fördel för våra matvanor, även om jag sjöng lyckopenernas lovsång.

National Gallery

Publicerad den 1 februari, 2013 av gangaochrurik

Man är ju från landet. Bara att åka på the tube är ett äventyr. Men dagens STORA och helt oöverskådliga äventyr är; National Gallery, ligger vid Trafalgar square.

Ofattbart. ALLA bilder här är favoriter! Alla bilder är fantastiska storverk, hänger bra och pedagogiskt. Vi bara begapar… Och går från tavla till tavla.

Lite extra lät vi oss favorisera ”en rucklares väg” av Hoghart en serie bilder med härliga detaljer. Vi fnissar och hittar fler och fler klurigheter.

Gång på gång under vår konstvandring slår det mig hur även mycket gammal kan se så ”moder” ut. Hogharts bilder är 1700tal. Mest förvånad är jag att renässanskonsten är så ”poppig”. Det hade jag inget minne av.

ALLA storheter var här, i kunglig exponering. Vi dregla över Monet, Turner, van Gogh…

Hurra för van Gogh! Han är en sån mästare och ger hopp till alla oss fattiga konstnärer. Ingen köpte hans konst (ingen) bara hans bror som stödköpte så han kunde få till ny färg. Ändå är han en sån mästaren!
Se penselföringen, han levde under en tid då man trodde materia var stabil. Med kärnfysiken lär vi oss nu att allt är rörelse… Se hur van Goghs bild vibrerar, man ser hur känslig han var för livet.

”Här är min favorit” säger Ella o skuttar fram till Rosseu(?)s tavla.
Det är verkligen något alldeles extra med att uppleva orginalbilder. Att se penseldrag och linjer. Vi njuter av regnet och vinden som piskar runt Rosseus katt. Känner hur han jobbat med bilden, för färgen över ytan. Han och alla de andra konstnärerna känns väldigt närvarande, genom tid och rum.
Ja, sen kom en barsk vakt och tyckte inte jag skulle fotografera!

Vi går och letar efter Leonardo da Vinci istället. På vägen dit inser jag. På National Gallery skulle jag kunna vara en vecka utan att bli uttråkad!
Har man läst konsthistoria så se man, det är bara storheter här, staplade efter varandra. Dom är här, allihopa.
Eller, har man skrivit konsthistorien efter National Gallery.
Hur som. Detta var kvalitetstid, tummarna upp!

Litet tillägg; om du vill köpa konstmaterial när du är i London, så finns det en med bra priser bakom National Gallery. Kan vara bra att veta.

hos Strannerklint

Publicerad den 21 januari, 2013 av gangaochrurik

Snön ligger kall och frusen runt huset….. men otroligt, vi har försommar i tankarna. Nu är det uppstart för vår konstrunda, ”Konst runt Omberg”. Jag sitter med i pressgruppen och det är bara att köra så det ryker, från början.
en extra bonus med att vara med i Omkultur är alla spännande möten, med konstnärsvänner och deras bilder. Idag har pressgruppen möte hos Strannerklint.

Kennet Strannerklint är fotograf och filmare. Ett stort hus med rymd. Som den vackraste skulptur står en gammal kamera…
Innan vi sätter oss ner med vår uppgift bara vi måste få titta in i ateljén. AnneBritt lotsar oss bland stora tavlor.

Lekfullt och allvarligt blandar hon färg, papper och fotografiska bilder ur sitt liv. Tid och rum blir transparent.

Just den här bilden handlar om hennes mamma. Anne-Britt Strannerklint berättar och vi förtrollas, är med på resan från Finland med den stora syskonskaran, till båten som tar henne till Sverige och ett annat liv.

”Ljuset”, ”vägen” och ”sanningen” är namnet på de tre tavlor som står mot en annan vägg. Nyss hemkomna från en utställning. -”jag behöver breda ut mig mer! Det behövs mer plats” suckar hon.
Precis så underbart är det med kreativitet. Får den plats att växa så vill den finnas överallt, omfamna allt. Inte lätt att hålla sig till ett rum!