Retro: måla måla

Publicerad den 18 januari, 2013 av gangaochrurik

Ett års jubileum. För ett år sedan var Rita här och omskapade sin mamma till Bloggerska. Som gammal dagboks tecknare/skrivare har det varit ett nöje att försöka fånga dagen. Hitta en liten knorr, något att lyfta fram. En händelse eller en tanke.
Roligt att få dela det med andra.
Något som jag med förvåning upptäckte under den tid jag skrev fem-års-dagbok var, att märkligt ofta gör man samma sak år efter år – på samma dag. När barnen var små blev de ofta förkylda på exakt samma dag, som året innan. Men riktigt läskigt blev det när jag märkte att jag och barnens pappa t.o.m grälade på samma dag – då hör det till att vi inte grälade speciellt ofta. numera är min tro att vi är mer utsatta för livet än vad vi låtsas om. vi tror vi bestämmer och fixar och donar….. men livet lever genom oss…. och vi får uppleva, det är bara att hånga på!

Så vad gjorde jag idag? Gick ut och satte mig att måla i ateljén. Det var länge sedan, det har ju varit resande och annat praktiskt som gått före.. Tavlan jag målade på plockade jag fram för två dagar sedan, nu lekte jag vidare.

Njöt av att bara måla. Sen ringde jag till Rita, för att höra om hon ville komma hit nästa helg….
Så vad stod där i bloggen för ett år sedan?:

Ahhh härligt! Det var ett tag sen jag gav mej ro att måla!

Tur att Rita är här o gör skäl för sitt namn – och får igång mej!

Levande dag

Publicerad den 25 november, 2012 av gangaochrurik

Martin och Ganga jobbar. Poesi och bilder…

Sen blir det vacker musik. Martin Andersson spelar från hjärtat och jag blundar och lyssnar.

Målar. Vackra texter. På ytterdörren och runt toalettspegeln. Jag pysslar i min egen lilla målerivärld, allt medan Martin lagar mat och Anira laddar , det ska bli dans lite senare…

Mina gubbar dansar över linjerna, ”gå på hjärtats väg”

”All skönhet finns inom Mig” Det är något att fundera över medan man uffar på toaletten!
Vi avslutade dagen med makalös dans. Anira Möller för oss ut i den frigörande dansen. Vi dansar jorden och ljuset. Vi morrar och ljudar, dansar och rullar. Underbart.

Rödkindade, gladmosiga i ansiktet sitter vi nu. Upplever våra kroppar, allt liv och all stillhet som vi skapat.
Levaverkstan.
Jag älskar verkligen frigörande dans!

En dag i Malmö

Publicerad den 22 november, 2012 av gangaochrurik

Vi är i Malmö och bor hos Siri.
Jag är ju en sån där obotlig fan av mina barn. ( vad ska man annars ha sin mamma till?)

Med stora ögon tittar jag på de bilder hon gjort. Det är ju inte konst hon studerar… Men wow. En amatör i ordets rätta bemärkelse: någon som gör något med passion från hjärtat och inte för pengarna.
En egen och driven stil.

Det har varit en slogan jag kört under mina döttrars uppväxt. Att det är viktigt att vara kreativ, för det är det. Det stimulerar den högra hjärnhalvan och vårt andra chakra så det hjälper oss att känna oss hela.
Det handlar inte om att vara ”duktig” och prestera utan mer om att vara levande och inse att vi är ”skapande”.

Därför är det så härligt att se Siris avslappnade attityd till sina bilder gör dom så bra! Siri studerar, mycket, mer än fulltid. Kriminologi, ekonomisk historia och rättspsykologi.
Måste vara skönt att koppla av med sanslösa figurer….

vi är i Tidningen

Publicerad den 15 november, 2012 av gangaochrurik

Titta minsann! Vi är i tidningen. Det är vår kära landsortstidning, Länstidningen, som har uppmärksammat att vi har utställning på Tåkern Naturum.Hela sidan breder vi ut oss på. Länstidningen är en fin tidning som prioriterar och lyfter fram speciellt det som händer på landet, det gillar vi.

”Ganga! kom o titta” ropar Rurik som sitter med tidningen. Sen står vi där förnöjt och läser om oss själva. Ibland fattar jag inte att jag bor här uppe i Östergötland. Men när jag ser mig själv i tidningen, så tänker jag, jaha, så är det, det är här jag bor.
Lite mer rötter som sticker ner i jorden.

Östgötsk Tiger

Publicerad den 3 november, 2012 av gangaochrurik

Vi gillar vår tiger på Naturum Tåkern!

Tiger har liksom en speciell plats i vårt medvetande.

Ramana Maharishi

En upplyst eller yogi ska sitta på ett tigerskinn. Men det ska vara självdött. Man får inte döda det. Det har jag nog skrivit om tidigare.
Tigern har oändlig symbolisk kraft. Men skinnet i sig lär också ha en svalkande effekt. Indien är ett varmt land och man blir varm av kundalinin, tigern svalkade.

Här i Sverige minns Rurik från sin uppväxt ”En Svensk Tiger” – någon som inte berättar eller skvallrar för främmande makter.
Min Svenska tiger, är de tigerfotspår som fanns på marken, på Esso bensinmackarnas plan på 60-talet.

vår tigermatta

Den första tigerfällen som kom in i vårt hus är en spännande tigermattan. Den kommer från Kina. Det är den som satte ränder i huvudet på Rurik.

Min tigerkärlek är den fantastiskt fint broderade tiger som jag stolt bar hem till Rurik från Indien. Jag tycker Tigern ska få, tigande, stolt och värdigt få smyga i djungeln. En broderad dito är mer värdig att ha på soffan.
Tänker på en bild jag såg för många år sen. Av en man som arbetade ute i tigerdjungeln. Självklart är det ett problem att människan i djungeln kan blir tigermat. Men tigern tycker inte om när maten tittar på den. Så han hade en mask med ögon på sig – där bak. Det såg alltså ut som han verkligen hade ögon i nacken, vilket gjorde att tigern inte anföll.

Ruriks tiger ligger bland kurbitsblommor. Även om just de här blommorna är från en annan bonad så får de bli slutknorren.
KURBITS var namnet på en växt, som omnämns i Biblen, (en gurka). Inte visste man här hur de såg ut. Därför hade konstnären full frihet.
Frihet måste naturligtvis utnyttjas på bästa sätt! Stora härliga frodiga fina blommor.
Nu går jag in i inre frihet. Kommer att ha 10dagars tystnad.
Så, tigrar på Övertorp tiger . Vi hörs den 13 november.

kort till Naturum

Publicerad den 1 november, 2012 av gangaochrurik

Novembergrå dag. Det blev knappt dag, jorden ligger nyplöjd och tung. Den har sin kyliga skönhet.

TUR att vi har ett uppdrag idag! Igår fick vi äntligen vårt paket med kort…. till utställningen. Det piggar upp!

Nu ger vi oss av till Naturum Tåkern med vår skatt.
Ofattbart. Det är mulet, mörkt och småkallt. Här är varmt,mysigt och fullt med folk.

Våra konstkort tas om hand med uppskattning och stolta beundrar vi våra bilder när de hänger i kortstället. (ser du Jenny! din gröna Omma som vykort!)

Först fram att handla är Ruriks mamma som är med oss. Jag ler med hela ansiktet och tänker, ja, det är verkligen underbart, typiskt för en mamma! Självklar får hon inte betala för korten. Vi hade kvar en del i vår låda…. dom fick hon ta.

Det börjar redan i tre-års åldern när barnen kommer med sin teckningar. ”oh, så fint” säger mamma – och menar det. Så blir det att hänga upp på väggen. Har man sen barn som blir konstnärer är det en Never-Ending-Story. Nu ska det skickas kort till vän och släkt!

en bild vaknar

Publicerad den 31 oktober, 2012 av gangaochrurik

En bild på vår utställningen heter ”slumrande verklighet”. Den är ganska typisk för hur jag oftast jobbar.

slummrande verklighet, start….

Jag njuter mycket av att bara måla på, snurrar på bilden emellanåt. Det blev en slags mittlinje genom bilden som jag behöll.

slumrande verklighet, fas 1

Jag försöker känna mer än jag tänker, medan jag målar. märkte att det blev två sidor – som en spegelbild. Det liknade mest en insekt, tyckte jag först.

Slumrande verklighet, fas 2

Men så började sidorna att ändras, få olika färgskala en likhet- men även en olikhet vill komma med.

slumrande verklighet, fas 3

ett landskap…. men formerna i landskapen speglas…. och blir till en kvinna. WOW, när jag förstod, var det som mitt hjärta expanderade. Jorden, vattnet tog formen av en kvinna – en gudinna. Slumrande.Nu har jag och tavlan en dialog! Jag lyssnar.
Varför slumrar hon? Därför vi väljer att inte se henne. Vi väljer att se vår Moder Jord som död materia. Som grundämnen, kemi, fysik och biologi. Sakligt katalogiserande. Men det där levande… det blundar vi för.
Vi tycks vara i en fas av den mänskliga utvecklingen där vi helst vill se allt som något vi kan tjäna pengar på. Exploatera, utvinna och konsumera. Frågan är bara, var tar livet vägen? Vi gör naturen stum. vi gör oss själva blinda. Precis som vi behandlar våra egna mammor. Tar dom för givna. Tar för givet att de alltid ska finnas där, som en outtömlig resurs – som man inte ens behöver tacka för. ( tack mor!)

del av. slumrande verklighet. fingret

Fingret som sticker upp genom ytan ser jag som bildens centrum.
Jag ser naturen som ett levande väsen. När vi stillar oss -så finns den där, naturens själ eller medvetande. Just nu lever vi efter ett trossystem att naturer är ”farlig” – vi behandlar den som en motståndare som ska tämjas. Istället för att arbeta med den. Tex har vi väldigt stränga lagar mot örtmediciner… och låter kemiska läkemedel som rubbar inte bara våra kroppar utan hela ekosystem härska. Det är känt att fiskarnas reproduktionsförmåga minskar kraftigt på grund av både nerspolade mediciner och ut-kissade sådanan. Detta är bara ett exempel, det finns massor av exempel, där vi behandlar vår natur brutalt.
Här där vi bor, är bombningarna i Vättern och planerad gruvdrift färska exempel.

Slumrande verklighet, slutlig

Även våra kroppar är en del av naturen och den mår bra av att leva ett naturligt liv, äta naturliga saker. Sova när det är mörkt. Vandra i naturen. Andas frisk luft.
Ja, såhär blev den till sist. Om du tittar noga, så kan du se att det här är en ny bild. Jag har målat den här bilden i två omgångar. Den här som du ser här, är den som jag målade sist och som nu finns på utställningen på Naturum Tåkern. Denna vecka, höstlovsveckan, så är där öppet varje dag, 10 -16. Resten av hösten är där öppet söndag till tisdag 10 – 16. Välkommen

Vernissage på Naturum Tåkern

Publicerad den 28 oktober, 2012 av gangaochrurik

Så var det dags. Vernissage.

Det var ett fantastiskt väder idag. Det var måååånga som tyckte det var en bra anledning att åka ut till Naturum.

Parkeringen var mer eller mindre full. (bilden gör inte rättvisa, där var många bilar!!) Förr när man åkte hit var här kanske 2 eller 3 bilar….. nu….. har det blivit ett folknöje. Allt från fågelskådare till damer i fin-skor vill njuta naturen här!

Vi bjöd på pepparkakor med chevré, havtornsmarmelad och oliv…

….en bricka med massor av våra helt gudomliga vindruvor. Det kalla vädret gör dom fantastiskt söta och goda i smaken. dom behöver helt enkelt nästan frysa ihjäl för att bli sådär perfekta. Så är de nu. Det var många som åt och rullade med ögonen.

Men vår publik bestod av många skygga fåglar, så vi var lite försiktiga. Det gick inte att vara för framfusig. Det kan nog ha varit flera hundra besökare på området idag, kanske 500. Av dom var drygt hundra även hos oss och tittade på konst.

Det tycker jag inte är så illa för Naturum i sig bjuder på mycket att titta på.

Vi bjöd på vilt tillugg och vilda bilder.

vilt och magiskt

Men vi väntar fortfarande på den där publiken som flämtar till och rycker upp plånboken!
Vi tröstar oss med att räkna ut hur stor publik vi kan räkna med att få medan vi hänger här. Öppet tre dagar i veckan med, lågt räknat, ca 50 pers per dag som verkligen tittar på vår konst. Helt säker har de öppet fram till jul. Det ger en publik på minst 1200 pers, det är jämförbart med en konstrunda. Att bli sedd är viktigt, håll tummarna.

Inte bara vi som har vernissage

Publicerad den 28 oktober, 2012 av gangaochrurik

Nä, det är inte bara vi som har Vernissage. Det verkar vara vernissage i Båstad också…

Graftitikonst

Icke namngiven dotter har med kritor gjort Båstad till en mer lekfull plats. Enkelt, roligt och väldigt bildsäkert.
Det blir alla tummarna upp. Fler bilder hittar du här.

vi är nöjda

Publicerad den 27 oktober, 2012 av gangaochrurik

Alla tavlor på plats. Jag målade en Livets Träd, stort, tyckte jag, till utställningen. Men kolla, Rurik slår mig med hästlängder!! Det var knappt borden var stora nog därhemma när han höll på. Till stor del kröp han på golvet.

Min tavla ser nästan liten ut! Men den är 1 x 1 meter. Det är stort när det står på staffli i vår söta ateljé.
Här är fina ytor att hänga på. Det är roligt att hänga när det är lugnt. Tavlor påverkar varandra mycket. Det är spännande att uppleva hur de börjar prata med varandra. Samskapa. Nu är vi nöjda.

det är första gången vi gör en utställning tillsammans, utanför vår egen ateljé (till konstrundan). Känns härligt att se att de passar så bra ihop, våra bilder, precis som vi, Ganga och Rurik trivs tillsammans. Så gör våra tavlor.