Våra ryggar (kiropraktor besök) tar oss till Stockholm ännu en måndag. Idag har vi parkerat på ett nytt ställe o får nöjet att gå över st Eriksbron
Solen skiner o grönskan har precis smått ut. Vi känner oss som bästa turister…

Nä, men, Grattis till oss! Kattbajs! sånt här vill man inte se! Man kan bli KNÄPP!

Jag tar på mig offerrollen och sätter igång med projekt tvätta gardiner. ( finns massor av andra saker jag skulle vilja göra idag)

Gardinerna har gnällt om att bli tvättade i flera år – jag har inte låtsats om det….. men nu har katten ordnat till det. gnääääl.

Den lilla damen kurar ihop sig. Det är ju henne det är synd om. Du som brukar läsa bloggen vet att vi varit hos veterinär med henne, för ett tag sedan. Dyrt som bara den och egentligen kunde de inte ge något bra botemedel, bara rådet att ge henne specialmat. hon är gammal o skruttig….

Men vad gör man?? Katten går ut och nu har hon väl fånget en fågel eller nåt och sen är magen kaos.
Vi är ju gamla vänner vid det här laget. Trist med kattbajs men tråkigast är allt känslan av att hon är gammal, kanske snart för gammal…
En livslevande Hälsobutik, finns knappt ute på landet längre. Här är välfyllda hyllor av allt spännande. Klart vi står här o tittar.
Vår ryggar skall till kiropraktorn, det är därför vi är i Huvudstaden.sen ska man ju ta det lugnt så inte några kotor lägger sig fel igen, med en gång. Så vi gör alltså bara det allra viktigaste ….
…som att kolla in Stadsmissionen vid Fridhemsplan. Den e så mycket bättre än alla andra second hand affärer att man knappt vill tipsa om det. Man vill liksom ha allting själv! En riktig skattkammare.
Ut kommer man med fräscha kvalitets o märkeskläder ( hehe o en o annan galen grej) till ett fantasieggande lågt pris. Glada!
Äta… Hare Krishnas restaurant; Govinda.
Rita! Klart vi måste hälsa på Rita. Tyvärr kunde vi inte bjuda henne på middag, står man i butik, så får man vara på plats. Det blir istället jag som får experthjälp med inlägg i skorna. Topp!

Skogen, full med sippor – både blåa och vita.

vinterns sista snö. vi är i skidbacken på Omberg.

Så tar vi en fika…. ( vi har ingen kak-kondis längre – vi är helt utmattade efter tre dagars fikande! Rita tog en apelsin i stället)

Full rulle. Så här är livet med vuxna ”barn”. Ena stunden ös….. sen lägger sig tystnaden….. en bild ligger kvar i ateljen….

Skönt slappa. (ursäkta bilden Ella)
…sen vaknade kreativiteten…

Det blir full kvällsaktivitet i ateljén.
Perspektivets ädla konst….

…och Rita ritar modell!! ( gissa vem som är modellen?)
Det är allvar, nu. Ella går på design i London o Rita är på väg in i klädernas värld, nu kör vi så det ryker! (tills vi somnar)

”Jag följer er bara hit, annars hittar jag kanske inte tillbaka.” Vi skrattar alla i kapp. Att inte minnas, är inget hinder för glädje .

Vi vet att vi hör ihop. Men det är väldigt många gånger idag som vi talar om våra namn, släktförhållanden och ålder. Mormor hör till det Stora NUET, där har visserligen många minnen har raderats, men konflikter och oro har också försvunnit… Kvar finns bra mycket mer av glädje. Vi håller handen o har det gott. Skattar tillsammans.
Vi har en fin eftermiddag .

Hurtiga vanor måste hållas! Två döttrar på besök.
Det blev löpträning längst Vättern.

Rurik vill inte släppa iväg någon utan genomgång på kartan. Vi har kört till Ödeshög och ner mot stranden.

Lite stretching o iväg genom vårligt landskap. Rurik o jag kollar på hurtbullarna som försvinner i fjärran.

Ett PAKET. Till London.
Tre kilo av allt möjligt till min dotter Ella.Det brukar vara ett trixande att hitta det bästa/ billigaste sättet att få iväg paketet. Det senaste året har det varit bäst att göra ett eget paket…… nu lägger jag upp det på paketvågen på ICA i Värnamo (vi var ju på genomresa)

Läs: 459 kronor!!! för ett paket på 3 kilo. visserligen, Ella, är du värd varenda krona. Men man undrar, ska det verkligen behöva kosta så mycket att skicka ett paket??
”om du packar om allt till det blåa paketet, så kan du spara femtio kronor” säger flickan bakom disken. Ute på parkeringsplatsen väntar Rurik och den res-rädda katten i bur. Katten har bajsat.
Jag suckar och betalar, tycker inte att det är värt att rädda hem de femtio stackars kronorna när katten bajsar i reseburen….
Men man får ju sig en funderare…. jag väger sådär 70 kilo……. jag kan åka 175 kronor med Ryan Air -till London.
Kanske ska jag klä ut mitt paket och skicka det med en flygstol till Stansted i London???
sätter dit lösarmar och lösben på lådan. Den kan ju inte gå själv, så jag får väl beställa assistans, vad kan det kosta? 100kronor extra, kanske?? Det är fortfarande billigare än om jag skickar mitt paket med posten. visst är det konstigt?

70 kilo människa är billigare än tre kilo paket?? Kanske har posten något att lära av Ryan Air?
Det är något som inte stämmer i alla fall…….