hos Strannerklint

Publicerad den 21 januari, 2013 av gangaochrurik

Snön ligger kall och frusen runt huset….. men otroligt, vi har försommar i tankarna. Nu är det uppstart för vår konstrunda, ”Konst runt Omberg”. Jag sitter med i pressgruppen och det är bara att köra så det ryker, från början.
en extra bonus med att vara med i Omkultur är alla spännande möten, med konstnärsvänner och deras bilder. Idag har pressgruppen möte hos Strannerklint.

Kennet Strannerklint är fotograf och filmare. Ett stort hus med rymd. Som den vackraste skulptur står en gammal kamera…
Innan vi sätter oss ner med vår uppgift bara vi måste få titta in i ateljén. AnneBritt lotsar oss bland stora tavlor.

Lekfullt och allvarligt blandar hon färg, papper och fotografiska bilder ur sitt liv. Tid och rum blir transparent.

Just den här bilden handlar om hennes mamma. Anne-Britt Strannerklint berättar och vi förtrollas, är med på resan från Finland med den stora syskonskaran, till båten som tar henne till Sverige och ett annat liv.

”Ljuset”, ”vägen” och ”sanningen” är namnet på de tre tavlor som står mot en annan vägg. Nyss hemkomna från en utställning. -”jag behöver breda ut mig mer! Det behövs mer plats” suckar hon.
Precis så underbart är det med kreativitet. Får den plats att växa så vill den finnas överallt, omfamna allt. Inte lätt att hålla sig till ett rum!

en liten bit

Publicerad den 20 januari, 2013 av gangaochrurik

En liten bit i taget. Men vi har en plan.

Skafferiet har hamnat i hallen. Ett Marbodal-kök från…. vi gissar 60talet. Väl värt att spara i våra ögon. Men ett skåp går hädan för att rymma ett kylskåp.

Mer rymd i köket är vår önskan.

kl 8.00

Publicerad den 19 januari, 2013 av gangaochrurik

Åhhh. Det blir ljusare! Vi börjar dagen med vår kopp te. Tittar ut.

Många minusgrader ute, men ljuset kommer och färgar allt vackert blått. Det är ju faktiskt bara elva dagar sedan, om man ska vara exakt, som vi satt här, vid samma tid, och stumma tittade ut i totalt mörker…

Så här såg det ut den 8 februari, vid samma tid. Lyckliga konstaterar vi att livet är på väg tillbaka.
Det är väldigt vitt därute. Den fukt som funnits i luften har sakta rört sig över landskapet. Satt sig som iskristaller på det som kommit i dess väg.

Morgonen ruvar, men jag måste bara ut och ta in skönheten i min kamera!

Det som bara är som vanligt blir nytt och spännande.

Jag går in. sysslar med annat. Plötsligt spricker solen fram en stund.

Landskapet får nya ännu ljusare kläder.

Retro: måla måla

Publicerad den 18 januari, 2013 av gangaochrurik

Ett års jubileum. För ett år sedan var Rita här och omskapade sin mamma till Bloggerska. Som gammal dagboks tecknare/skrivare har det varit ett nöje att försöka fånga dagen. Hitta en liten knorr, något att lyfta fram. En händelse eller en tanke.
Roligt att få dela det med andra.
Något som jag med förvåning upptäckte under den tid jag skrev fem-års-dagbok var, att märkligt ofta gör man samma sak år efter år – på samma dag. När barnen var små blev de ofta förkylda på exakt samma dag, som året innan. Men riktigt läskigt blev det när jag märkte att jag och barnens pappa t.o.m grälade på samma dag – då hör det till att vi inte grälade speciellt ofta. numera är min tro att vi är mer utsatta för livet än vad vi låtsas om. vi tror vi bestämmer och fixar och donar….. men livet lever genom oss…. och vi får uppleva, det är bara att hånga på!

Så vad gjorde jag idag? Gick ut och satte mig att måla i ateljén. Det var länge sedan, det har ju varit resande och annat praktiskt som gått före.. Tavlan jag målade på plockade jag fram för två dagar sedan, nu lekte jag vidare.

Njöt av att bara måla. Sen ringde jag till Rita, för att höra om hon ville komma hit nästa helg….
Så vad stod där i bloggen för ett år sedan?:

Ahhh härligt! Det var ett tag sen jag gav mej ro att måla!

Tur att Rita är här o gör skäl för sitt namn – och får igång mej!

tysta dagen

Publicerad den 17 januari, 2013 av gangaochrurik

Nu är det torsdag. Hela naturen är tyst.

Jag är också tyst.
Det är nya saker man ser, när man är tyst.

Mattor eller kebab?

Publicerad den 16 januari, 2013 av gangaochrurik

Vintervackert lägger sig en matta av snö… allt djupare runt husen. en vit heltäckningsmatta.

Vi åker till staden – Vadstena, och hämtar hämtar PAKET!

Tjejen på bensinmacken kom ut kåkande , ”här är Kebab-rullen”

Kebabrullen är de stråmattor jag har tagit hem, på test, till yoga. Tänker, att det kan vara bättre att ligga på naturmaterial istället för på plast som det vanligtvis är i en yogamatta. Stråmattan luktar gott och ger bra fäste för fötterna
Årets yoga, för mina grupper på hälsohuset i Vadstena startar den 5 februari. Är du intresserad av att vara med, är det lättast att ringa hälsohuset på tel.0143 10 000

vad händer i köket?

Publicerad den 15 januari, 2013 av gangaochrurik

Herrarna tisslar i köket.

Vad finns i skafferiet? Stig är på besök – med förkläde (som han glömde ta på). Här ska lagas vegetariskt! Med Indiska förtecken.

Stig har med sig en korg. med lite av vad de brukar ha hemma i sitt eget kylskåp. ”Tänkte det kunde vara kul att han får smaka sin egen mat, men på ett nytt sätt” säger Rurik.
Jag smyger iväg, även om jag är nyfiken, så är jag mest i vägen.

När jag kommer in i huset lutar det gott. Stig skriver så pennan och glöder… Stig är silversmed och medlem i Omkultur, precis som vi, Stig Blom. Men idag är han på djupt vatten. Skryter med att han kan koka ägg. Han är gift med Jane Sohlberg som också är med i Omkultur och är textilkonstnär. Det är nog hon som brukar stå för maten. Stig och Jane är nog vad man kallar allätare, men vegetariskt är både hälsosamt för kroppen och för moder jord. Men det är ett annat tänk när man lagar vegetariskt. hos en köttätare är det ju ofta köttet som är solen och så snurrar allt annat runt det. Nu är här inget kött… vad blir det då?

Stig har stekt fantastiska plättar! Plättar på kikärtsmjöl är en hit. Men det gäller att steka dom på rätt sätt. Lugnt och försiktigt, inte för varmt, då blir det bra.

Det blev en dhal, en grönsaksgryta och en lektion i hur många olika sorters ris det finns. ”kryddorna, det var ju flera som jag inte ens visste fanns” säger Stig och Rurik myser. Det är härligt att visa för någon som blir storögd och säger ”Ahaaaa”. Kikärter (som finns i plättarna) och bönor(som finns i Dhalen) är bra proteinkällor och ger fin mättnad.

Testpanelen (Jane) sitter i Ödeshög och inväntar leverans. Lycka till, Stig!

Ayur Veda och siddha Vaidya doktor

Publicerad den 14 januari, 2013 av gangaochrurik

Jag har lovat min doktor i Punducherry att byta ut en bild.( i ett äldre reportage, jag ska göra det, snart)

Här är den officiella bild som han helst vill ha.

En Bild med ordning och reda, som inger förtroende. Det kan vara viktigt, det förstår jag, när man är doktor.
Ser du ringklockan på bilden? Det tror jag inte att våra Svenska doktorer har. Jag hoppade en halvmeter och visste inte om jag var utsatt för ett skämt eller vad, när han plingade på den första gången.

Det tog bara tre sekunder så stod en sköterska där och undrade vad han ville…
Ett besök hos doktorn bestod av ett samtal. hur mår jag? Sedan pulsade han noga. Så pratade vi en stund. Därefter gjorde han en plan över behandlingarna och medicinerna.
De behandlingar som jag fick var Ayur Vediska. Dom byggde alltså på kunskap från Vediska skrifter. Gamla kunskaps skifter.
”men min specialité är Siddha”. Siddha Vadya är en likartad läkekonst…. kan man tycka när man ser med ovana ögon på det. Men Siddha(betyder ungefär övernaturlig) Vadya(betyder kunskap) är äldre. Bra mycket äldre.
som jag förstår det här nu, så är den Ayur Vediska kunskapen till största del bevarad i Kerala (sydvästra Indien) medan Siddha Vadya är bevarad i Tamil Nadu (sydöstra Indien) .
De mediciner jag fick var siddha. Det säger ju inte mig som patient så mycket. Men en gång fick jag lära, att siddha teknikerna går djupare och läker mer, medan Ayur Vedan är bra på att upprätthålla hälsa. Men jag vet av egen och andras erfarenheter att man Siddha Vadyas mediciner och behandlingar kan vara så starka att man blir golvad! Vi västerlänningar är ofta mycket känsligare än vad Indierna förstår, så det är lätt hänt att man får för mycket!
Jag bad att han skulle vara försiktig. Talade noga om att jag är känslig och ville gå varsamt fram.

Förutom att ”vår flicka” frågade oss varje dag om kiss, bajs , sömn och humör, så var doktorn alltid tillgänglig, för att tala om hur man kände sig. Det var en pågående dialog genom behandlingen. Medicin och behandling ändrades efter hand.

Siddha Vadya, doktorn berättade något nytt för mig. Det fick mig att tappa hakan. Så här förklarade han Siddha Vadya, det är en läkekonst, äldre än Ayur Vedan – den är från Lemurien. Det enda jag visste innan var att Siddha Vadya härstammade från den Dravidiska kulturen.

Tamil är stolta och framhåller gärna sin koppling till Draviderna. Den kultur som fanns innan Hinduismen och Vedaskriftera. Egentligen vet ingen vad det är för tidsrymder det handlar om Vedaskrifterna beräknas vara mellan 6-12000 år gamla, men man vet inte. Draviderna är ännu äldre.
Nu står doktorn där och ser ut som ”ja, det vet väl alla”. Kanske är det en självklar sanning i Tamil att Lemurien har funnits där och att de är bärare av den kulturen.
Man ser ofta de här tecknet som på bilden ovan. Ett gult sandalwood treck med en röd kum-kum prick på. En tradition från Draviderna. Är detta rester från Lemurien?

Lemurien är en kontinent som ingen egentligen vet om det funnits, fick jag lära en gång, en myt om en kontinent äldre än Atlantis. Som en vemodig saga. Atlantis gick under för att människorna missbrukade sin kunskap, så säger den myten. Om Lemurien säger man något liknande. Att det var som paradiset, men att med tiden blev där en motsättning. där en del av människorna gjorde avancerade experiment med det levande. där man blandade olika varelser med varandra, genetiska experiment. Det gick över styr.Vi har kvar myterna i det grekiska, iform av människor med häsbakkropp och andra blandningar. Det var mot slutet en tid med stort lidande. Så är myten.
Människor som levt tidigare liv på Lemurien brukar instinktivt tycka väldigt illa om genmanipulation. De känner rädsla inför det.

I stället för Lemurien, använde min doktor ett annat namn: Kumari Kandam. en stor kontinent som höll ihop Australien och Indien. Tamil Nadu är den del av Indien som skulle varit närmast denna försvunna kontinent.
Mitt hjärta blev varm för jag älskar verkligen Tamil Nadu, trots all rufflighet. här finns en osynlig andlig energi som genomsyrar allt, som en bakgrundston, helt underbar. Jag blir lugn bara av att vara här. Kanske hade de helt enkelt en teknik att dra till sig och behålla andlig energi? Kanske ligger det något där på botten i Bengaliska viken och än i dag ackumulerar denna energi?

Så visade han mig en film på You Tube , så, varsågod att titta om du vill. Vad man nyligen har hittat på djup havbotten, utanför Indiens kust. något som som förändrar våra tidsbegrepp om hur gamla våra äldsta civilisationer är.

Tillägg 16 jan 2013: Hoppsan, vilken sammanträffande! ( visst är det så, världen liksom synkroniserar sig allt mer. Sammanträffanden visar sig allt tydligare.)Igår när Rurik tittade på BBC News, fann han ett reportage om att det numera är genetiskt bekräftat att den australienska urbefolkningen och Indier har en samhörighet….. likadant med hundarna, man kan genetiskt se att de är av samma ursprung.
Liiiite långt mellan Indien och Australien så som det ser ut idag….

fler nakna fötter

Publicerad den 13 januari, 2013 av gangaochrurik

Vi som älskar fötter. Alltså, att gå barfota och känna livet. Fick en sån fin kommentar på bloggen så det får bli uppföljning på gårdagens.

Jenny bor i Båstad, ett tag var hon känd som ”barfotatjejen” för att hon barfota serverade maten på den restaurang hon jobbade på. Jag visste ju att jag hade en ”syster” i henne när jag skrev gårdagens inlägg. Här är hennes inlägg:
”Att gå barfota är underbart. Så fort strumpor och skor kommer på så blir det förhårdnader och sprickor trots skötsel enligt alla anvisningar. Trampa på glas eller hårda stenar känns inte under säsongen men ett litet gruskorn i skon!!!!! Får nog prova barfot i mon när det är grillning på stranden, ett litet underlag när man står stilla kanske eller ta med ulltofflor.”
Det är ju vinter, men både Jenny och vi här på Övertorp känner oss ändå sugna att tassa ut i kylan med bara fötter. Det kan nog vara bra med ett par ulltofflor som bakup, i alla fall i början.

Jag har tidigare skrivit om närvaro, att vara närvarande i livet. Att gå barfota är ett sätt att med hjälp av fötterna vara i nuet, att uppleva var man befinner sig. hur många har inte gått in i badrummet för att borsta tänderna och sedan kommit ut igen… undrades…. borstade jag tänderna? -därför att sinnet och tankarna för oss bort och livet, och det som är här och nu, rinner i från oss.
Med bara fötter måste man vara ömsint, gå försiktigt, vara i kontakt med det man går på. Plus att fötterna ger dig massor med information hela tiden. Så förutom att du blir jordad, så är du automatiskt mer i nuet. En nypa mindfullness i din vardag! Det är fint.

”Jag tycker du ska skriva om Bhagavans walking meditation också” säger Rurik. En underbar meditation.

Här är den, WALKING MEDITATION
Med eller utan skor, men självklart, bäst barfota.
Gå lååångsamt. Känn, känn noggrant, så noggrant du någonsin kan, känn genom dina fotsulor. Ta in allt, även hur leder och muskler i din fot rör sig medan du…… just det, går lååååångsamt.
Det handlar inte om att komma fram till något, utan om att uppleva. släpp tid och släpp sinnets eviga längtan att prestera (komma fram)
Njut, känn att varje intryck är en fantastisk upplevelse.
Du kan tänka att du är en vetenskapsman/kvinna, att du måste vara extremt observant på varje förnimmelse, allt är viktigt som du känner genom dina fötter.
Eller tänk dig att du är en sportreporter som med samma snabba intensiva entusiasm rapporterar, för dig, allt som fötterna tar in.

Efter ett tag kan du byta sinne,(släpp fötterna) växla till exempel från känsel till hörsel, och lyssna, lysssssna, genom dina öron. Fortsätt att gå, röra dig, långsamt.
Du kan byta sinne igen och välja att se, med ögonen och med total uppmärksamhet…. men titta som ett barn uppmärksamt men utan att bedöma som ”fult” eller ”fint” , bara se. vilket sinne du än väljer, så gör det med största omsorg. välj ett sinnesorgan i taget.

Efteråt, sätt dig, eller stå stilla. blunda en stund, känn din andning. Släpp sedan taget och bara var. försök inte att fokusera på något längre utan, upplev, bara var…..
Fötterna… Vet du vad? Dina fötter är som en karta… över din kropp. Det finns punkter som motsvarar varje del av kroppen. Det är som ett signalsystem till din helhet. Släpp fötterna fria!

Hälsoresa i trädgården

Publicerad den 12 januari, 2013 av gangaochrurik

Visst fick man lära sig en gång i tiden, att det är viktigt att komma ut och röra sig i friskluft varje dag? Att få cykla till jobbet eller bussen har varit en morgon njutning, ett sätt att vakna och bli levande.
Måste erkänna att jag har en djup förälskelse till moder Jord och förutom att andas hennes luft älskar jag att gå barfota.

Det är så fantastiskt sinnligt att känna alla de intryck som strömmar genom fötterna. Våra fötter är definitivt en alldeles för underskattad kroppsdel!
Mjukt, hårt, fuktigt, torrt, varm, kallt…. att vandra barfota är fantastiskt, -eller hur, Jenny?
Det här är någonting som vi vet och sällan pratar om så det var spännande att lyssna på ett You Tube föredrag om Earthing. Några av mina vänner på Facebook hanterar det här sociala mediet med stort allvar och sätter gärna igång långa dialoger, ibland kunskapsdialoger. Frågan hon ställde och som fångade mig var vad man själv kan göra när man ligger på gränsen till obalans på sköldskörteln. Massor av intressanta tips, om yogaställningar, hälsokostpreparat och… Earthing.

Det är ett nöje vi har, att hitta information genom You Tube, visst där är mycket tokigt, men också mycket av viktig information som sållas bort av konventionell media – för att den är för smal eller obekväm. Så nu satt vi där och lyssnade till en David Wolfe, en överentusiastisk man som hoppade upp på scenen, barfota, talade om barfotarevolution och gav det ett namn; Earthing. Det är ett antal klipp man kan lyssna igenom, och jag satt med ett leende… VI satt med ett leende, och kroppen kände igen det, som en sanning.
Vi behöver kontakt med Moder jord det ”jordar oss” man kan bli lugn rakt av, om man går ut barfota eller tar ett dopp i havet. Ingen samtalsterapi eller piller i världen kan ändra tankar och sinnet så fort…. som att vi jordar oss.

Det är världens enklaste och naturligaste sak att vara jordad och vi människor har verkligen fått jobba hårt för att tappa kontakten med Jorden. Men Gummisulor och konstlade syntetiska material i golv och mattor gör oss tomma. Allt det här förklarade David Wolfe med eletroner , statistik och blodprov på några ur publiken som hade haft långvarig smärta. Naturligtvis (!) botade det här allt. Så är det ju med alla nya tekniker som kommer. Men faktum kvarstår: Jag VET dethär, min kropp vet det, jag behövde bara en påminnelse, att det gör mig gott .

Varför vänta? NU går jag ut i mina tofflor, Rurik följer efter, mer tveksam med sina spruckna hälar, men med kamera i hand. Stilla ställer jag mig på det tunna snötäcket och pratar med den stora modern genom mina fötter. Sen måste jag bara prova mina bara fötter över gräsytan, den frostiga. Med hastiga, kylslagna fötter tar jag några varv fnissar lyckligt. Kan man vinterbada så kan man väl snöspringa!

Titta gärna själv, här är länken till vår inspiration.

Nu vill jag ha ett lakan eller täcke i sängen som jordar mig! Vet inte om det finns i Sverige. får man önska? Önska att det blir möjligt att köpa NUUU