Behandling i Indien – kostar skjortan eller rupies?

Dags för sammanfattning av tre veckors Ayur Vedisk behandling i Punducherry, södra Indien.
Eftersom vi inte direkt tillhör samhällets toppskikt då det gäller inkomst är en viktigt fråga för oss – vad kostar det?

Ganesh

Det kan säkert kosta hur mycket som helst om man åker på en hälsoresa. Indier som börjar få upp vittring på västerländska pengar kan verkligen vara helt odrägliga.  Ett bra varningstecken är om priserna är i dollar….
En tumregel då det gäller vad som är rimligt för vad man får för rupier är, och det stämmer faktiskt väldigt väl, det du får för 100 rupier oftast motsvarar vad du i Sverige får för 100 kronor.  Om du vet det Svenska priset på en vara så vet du ungefär det rimliga Indiska priset. Fast det gäller ej för elektronik och märkeskläder.

Jag ville inte bli lyxomhändertagen, vi gillar Indien som det är.  Jag vände mig helt enkelt till ett Ayur Vediskt, Siddha hospital. reception

Här kom massor med människor varje dag. För att träffa läkare, köpa medicin och få behandling. Kan säga att läkarkonsultation var gratis, för alla, det såg man som service. Det här hospitalet låg i Pundicherry, de tillhör ett ashram, vilket jag såg lite som en garant för att de ville väl.
Vi blev inte hjärntvättade. Vi fick vara precis som vi var.
De sjöng mantra/ böner  för att ”hålla energin” under behandlingarna. Det gillade jag mycket, för de är två terapeuter som ger behandling, det blir lätt prat… man känner hur de tappar koncentration när de sätter igång att prata – och känslig som man blir av alla behandlingar kan man bli alldeles förtvivlad av att de pratar om något man inte förstår. Så var det alltså inte här, de sjöng. Det blev till en rytm, gav focus och jag kände mig otroligt omhändertagen!

altaret

kl05.00,  12.00, 18.00 och 21.00  Sjöng de mantrat för kliniken, i prayer room. Lyckost dom som bodde runt om hospitalet, man hörde de ljusa kvinnorösternas sånger som ringlade sig ut ur fönsterna mest hela dagen! Men förutom det, var det (sången) var det i princip inget prat om deras guru.
Men Indiskt var det. Vi fick all vår mat på en bricka, i rummet. vi åt sittande på sängen.

äta på sängen

Den var, självklart helvegetarisk och anpassad för våra kroppar och behandlingen. Den lagades i ett litet mörkt, väldigt typiskt för Indien kök. Man fattar inte att dom klarar av att laga mat där, men det tycks gå. Det ser inte ut att klara Svenska Hälsovårdsmyndigheters krav, men det var gott och vi blev aldrig sjuka. ( Däremot kör det fortfarande i Ruriks mage efter det att vi var ute och åt på stan).
te

Det var te två gånger om dagen och frukost kl 9, lunch kl 13 och kvällsmat…… ja, det blev vi aldrig riktigt kloka på, men försent kändes det som.
rummet på kliniken

Vi hade ett enkelt rum, med för Indien nästan mjuka sängar. Rummet blev städat varje dag.
toalett

Västerländsk toalett -men på Indiska, dvs inget toapapper. Egentligen gillar jag inte det här, för den där traditionella, med ett hål och plats för fötterna tycker jag är bäst. Att sitta på huk är en för kroppen bra ställning – den är naturlig. Det här blir blött!!
OK man kan gå ut och köpa toalettpapper , men släng det inte i toalettstolen! Då samlar man papperna för sig (om dom inte är för kladdiga!) De har smala avlopp, det blir lätt stopp . vi körde på indiska, då är det vatten i kannan och tvätta rumpan, med vänster hand. Man vänjer sig och man blir ren.

trappan

Hospitalet var rent, men begreppet rent är lite annorlunda än för Sverige. Det ser skamfilat ut. Men så är Indien. Men behandlingsrummet var noga rengjort efter varje behandling.

behandlingsrum

Flickorna var helt underbara. Duktiga och rara. I början fick jag en behandling om dagen sedan ökade vi till två per dag.

ris och mjölk

Nu vill jag avslöja en sak; man blir hospitaliserad! Jag tror det är oundvikligt. Om du åker på en sådan här behandling, får du massor av beröring (massage) minst en timma varje dag.  Var beredd på att du blir känslig -även känslomässigt. Vi är inte vana att få så mycket uppmärksamhet och omsorg, det här är verkligen en riktig överdos! En härlig överdos.

hylla behandlingsrum

Men samtidigt är man helt utlämnad. Att inte få teet i tid eller doktorn inte har tid att prata… kan bli en jättegrej.  Man kan bli skör och komma i kontakt med delar av sig själv som legat gömda.

sovande Ganga

Man blir trött, slö. Det är ju stora processer som är igång i kroppen. Man behöver ta det lugnt.

smile

Så vi tog det verkligen lugnt. Men vi hade friheten, det gillade vi. vi kunde gå ut när vi ville och ta en liten portion av stan.

Lakshmi

Vi betalade 800 rupier/ dag för rummet och maten kostade oss tillsammans 300 rupier. Medicin och behandlingar tillkom. Behandlingarna kostade i genomsnitt 1000 rupies/behandling. Det var bara jag som tog behandlingar men vi åt bägge deras mediciner ( som var gjorda under bön i Kerala) När vi fick sluträkningen, så hade vi sammanlagt betalat ca 65 000 rupier, det blir i Svenska pengar 8 852kr.
Alltså, 8 852 kronor för tre veckors behandling, mat och boende. det tycker vi är fantastiskt!
Fast, man måste ta sig hit. en resa till södra Indien brukar ligga, högt räknat på 10 000 skr per person.

Nu förmedlar jag gärna kontakt till det här hospitalet, men, de är mina vänner och de är så himla känsliga för hur de presenteras på internet, speciellt då det gäller bilder. Ashram är alltid lite utsatta i ashram-landet Indien, de är rädda för att ….. ja, allt möjligt. Det gjorde att jag tappade sugen. Jag väljer härmed att inte skriva ut namnet, men jag förmedlar gärna kontakten om du hör av dig till oss.
Men du kan gärna titta noga på det här reklambladet, här står informationen , dolt för googles sökningar.
reklamblad

Här kan du också se vad de lovar effektiva behandlingar för. Man lovar mycket, men det är en helt annan typ av behandlingar än vad vi vanligtvis är vana vid. De använder en uråldrig visdom metoder, Vedisk kunskap, där teknik och tankesätt är väldigt annorlunda. det kan vara befriande och förlösande.
Jag åkte hit för att jag verkligen har ett fysiskt problem, där västerländsk sjukvård inte är till någon större hjälp, ME, Kronisk utmattnings syndrom. Så, oavsett pris, hjälper det? Då är det värt pengarna, men det får jag ge lite tid. Jag återkommer med rapport.

elektriska prylar i Indien

Den trötta bloggerskan (jag) tänkte göra ett låång inlägg, om det här med Ayur Vediska behandlingar i Indien. Men se, tröttingen vann. Men något vill jag ju ändå dela med mig om.
Det blir om elektrisitet, i Indien. Jäklitt viktigt att det blir rätt när man åker utomlands!  Men se, det är samma spänning i ledningarna där, som här….
kontakter i Indien

OK kontakterna ser annorlunda ut men det ar bara att ta med sig mobilladdare, batteriladdare och annan utrustning som man kanske har.   Det behövs ingen mellankontakt/omvandlare, utan det är bara att plugga in! Kontakten som sitter bredvid uttaget får man kolla, är den på off så händer det inget.

Men det finns  en  sak att tänka på i Indien; man kan råka ut för powercut! Plötsligt är det mörkt. Beroende på var man är, så kan det hända mer ofta. Ficklampa är standard utrustning på en indienresa.
vill man jaga upp sig lite, så kan man tänka på ormar. Det kan vara farligt om du är ute efter skymning i naturen, det kan vi ju glatt göra i Sverige – men här finns inte så många giftiga ormar, det finns det där. Dom är framme på natten – så ha en ficklampa om du är ute o går och det inte finns belysning.

ljust?

Men, vad är det här. Klockan är åtta, här sitter vi  och morgnar oss! Te och änglakort… och totalt mörker. Hjääälp var är ljuset!

mörkt

 

Idag har vi helmulet, det blev aldrig ljust. (OK lite ljusare än på bilden blev det)  Är jag den enda som känner att till och med tankarna tänker sig annorlunda om det är mulet eller sol?

koppar ut och fiber in

Dagens stora händelse var en tur till VÖKBY i Boxholm. Vi ska bli riktigt otroligt moderna, med fiber. Allt blev nedgrävt och klart lagom tills vi for till Indien. nu ska det installeras. Telefonkopparledningar ut och fiber in!
hos VÖKBY

Så här vill man ha det när man är tant! Lugnt och överpedagogiskt. Ingen stress eller arrogans, nej plats för alla frågor och tankar. Vi begrep alltihopa och vi inser nu att vi behöver inte dra så många ledningar i huset som vi först trott.
Så skönt att få en människa att tala med! Måste erkänna att jag retat mig blålila på alla gånger som jag ringt, av olika anledningar, till Telia.  Bu för alla elektroniska telefonsvarare som ska lotsa en vidare i all oändlighet. Har man då sagt ”fel” ord, som ”internet” – då var det kört. Då hamnade man alltid i en automatisk kontroll av ledningen – allt medan jag hyperventilerade av frustration!
Hurra för  levande människor!! Det blev tre stjärnor i kanten, rakt av för VÖKBY

Vi vill undvika trådlöst. Förstår inte att det bara tas för givet, att man ska ha trådlöst, till telefon och internet.  Vi människor är mer rymd än fast materia. Vi är atomer och har man sett en atom, vet man, det mesta är bara väääligt små partiklar som rör sig väldigt fort runt en väääldigt liten kärna. Det mesta är rymd, en atom är mest av allt bara en rörelse, materian är en illusion. Att vi består så mycket av rymd gör också att vi är mer känsliga för strålning än vad vi vill fatta.
Har du wi-fi hemma – så stäng av det på natten ialla fall så din kropp får vila! Inbilla dig inte att du är stålmannen som klarar allt. Kanske går du redan omkring med huvudvärk och är trött?  Svårt att sova? Man får aldrig nån riktig vila om man har för mycket strålning omkring sig.

sladdar

Men mannen i Boxholm var lyhörd och försökte hjälpa oss att hitta bästa lösningen för oss. För att få internet på flera ställen i huset kommer vi i första hand att använda oss av  elkontakterna.

konakt i

En dosa tar impuserna från fiberingången i huset och in i våra elledningar, sen sätter man en andra dosa med kabel där man vill sitta med sin dator, ja, vad kan det heta?

ethernet bridge

Ethernet bridge, kanske?
När sedan mina barn är på besök och belastningen på internetanvändningen ökar, då kryper vi till kors och sätter in en router och låter wi-fi spraya över oss… ett tag. Kära mina barn, härmed kan ni sitta var ni vill i huset och surfa. Alla på en gång.  Detta är en revolution i vår värld.
Hemma igen med alla våra nya prylar, inser att det där kråkboet….. brrrrr….. och suck, på golvet, det kommer inte att försvinna.
Det är bara att krypa in under skrivbordet och ta fajten med alla sladdarna!

Ganga och alla sladdarna

En del av mig tycker det här är roligt. Men mest av allt gillar jag när det fungerar.  Nyinköpta kablar på plats. Lamporna lyser. Triumfens ögonblick. Visst är det underbart med någon som beundrar en! Jag kallar på Rurik.

telefonen funkar

Han inser vikten av sin uppgift som entusiastisk utprovare av den nya tekniken. Vi är med fiber, både  (supersnabb) internet och telefon.
Nu väntar vi bara…. vem ska bli den första att ringa? ( det var Jenny, kan jag tala om)

stråmattor

öhhhh nä, nu går det  fort. Hade tydligen för stora ambitioner för dagen.  Känner mig i linje med mina tilltufsade doftpelargoner!

doftpelargon 2

Doftpelargonierna trivs inte med vinter. Inte blev det bättre av att vi åker bort och de blir ihop trängda i en balja. Men de lever -och det gör jag med. Men seeeeg. Men idag hämtade vi all post som grannen snällt samlat i en kasse.  Vi satt med eftermiddagens tekopp och andades för en stund in den svenska julen som vi rest ifrån.

julkort

Sen slet vi med plast… ville ta hem några stråmattor från Indien för att ha till yoga. Känns ju inte alls bra att ligga och gnugga sig mot en yogamatta i plast!  Speciellt mjuk plast, plast som är ”fet” och som doftar, ”läcker”kemikalier som man inte alls vill vara i kontakt med. Men visst är det ironi att de blir inpackade  i plast!

plasten

Jag får öva i att bli fullfjädrad eko. vägen är full av fallgropar. Men de mattor som vi skickade hem med posten, de blev insydda i tyg! Alltid något!
Efter idogt slitande i den sega plasten som aldrig verkade ta slut….. så kom mattorna fram. Den friska doften av ny stråmatta spred sig. Faktiskt, man blir lugn bara av doften.

mattor strå

Dom är tätare än de stråmattor man vanligtvis hittar i Sverige.  Sköna och varma att stå på när man gör yoga. Eftersom stråna gör att mattan är naturligt räfflad så glider man inte utan har bra fotfäste.  Det känns bra mycket mer naturligt än de vanliga yogamattorna. De här har jag tagit hem på prov. Få se om några av ”mina” yogisar vill prova.  Är det någon annan som är intresserad, så får ni höra av er.

resa som kvinna i Indien

När man är på Ayur Vedisk behandling så är det inte så smart att sitta och läsa dagstidning och bli upprörd. För läke och ommöbleringsprocessen skull ska man  vila mycket och hålla sig vid ett lugnt och positivt sinnestillstånd.
30 dec tidning

Debatten som rörde om i Indien och som kokade på nyhetssidorna då vi var där,  ögnade jag bara försiktigt. Rurik läste och refererade bland.  Skit händer överallt tänkte jag, och tidningar vill sälja, så de hänger ut det. Men det är tufft att vara kvinna i Indien och att det blev ett sådant raseri är säkert för att detta var liksom var droppen som fick bägaren att rinna över.
Men kvinnor är utsatta världen över, både när de rör sig ute i samhället och i hemmet.  – och övergrepp sker minsann inte bara i form av  våldtäkt!
Sexualitet och våld är två  ”kvaliteer” som ligger nära varandra, i samma chakara, baschakrat.
Så är det även i hjärnan” tillägger i Siri när vi pratar om det. Våld och sexualitet har inget med varandra att göra. Ändå blandas de ihop -I krig är våldtäkt en vanlig ingrediens, som inte ens har räknats, förrän rätt nyligen.
svensk tidning

När vi hemkomna bläddrar igenom en svensk dagstidning, ser vi att debatten uppmärksammats även här.
Men egentligen fattar jag ingenting. Varför ska  halva befolkningen vara rädd för den andre? Jag har liksom svårt att tro  att män föds till sexgalningar som inte kan tygla sig.  Hur många män tvingas in i våldsamma beteenden mot sin vilja?  Längtan efter ömhet och kärlek känns ju naturlig men att längta efter våld…. är det naturligt? Vad har man råkat ut för för att längta efter det? Jag är glad att våld och kvinnors värde  tas upp på allvar i Indien. Men ska man komma till rätta med det behöver man nog se på hur man behandlar varandra över huvudtaget, även män. Våld föder våld.
Jag vet inte om Indien är värre än andra länder, men det är så naket, du ser det svartaste, svarta och det ljusaste ljusa. Det är verkligen ytterligheternas land.

Det jag ville skriva om idag var hur det då är att resa som kvinna i Indien.
Jag har ju rest de flesta gångerna själv. Jag känner mig mer trygg när jag reser i Indien än i Europa, rent generellt. Varför? De dricker sällan sprit.  Det är emot religionen, och det är ett religiöst land.  Vidare är de flesta människorna väldigt oskyldiga. De har aldrig sett en naken kvinna och de har inte så mycket fantasier om det, det märks.
Men träffar man på onyktra Indier, så är det obehagligt. En gång, en, så var jag med om ett obehaglig incident. Det var mitt på dagen, jag satt själv på en park soffa och ett gäng på fyra fem indier, fulla och rödögda kom. Det kändes genast att det var hotfullt. Vad de sa till mig har jag ingen aning om. Jag hade en manlig indisk bekant med mig som kom – därmed försvann de. ”hade det varit mörkt hade de våldtagit dig”, sa han krasst och tillade ”om det händer någon gång, så gå inte till polisen -då våldtar de dig en gång till. Gå till ambassaden”. Då var jag lite skärrad! (Det behövs nog en debatt om polisen också!)
Han sa en sak till, min vän, ”dessa människor ställer till det, även för Indier”. så är det ju, ruffliga människor finns över allt och ställer till det för alla.
Med andra ord, man får vara på sin vakt överallt, egentligen.

Ganga vid banjanträd

Så här var jag klädd nu, på resan till Punducherry. En lång klänning med bara axlar, tunna axelband och en sjal över. Om jag reste själv och till någon annan del av Indien skulle jag absolut inte resa så här. Av flera skäl. Jag är en fegis och vill inte utmana med mina kläder. Jag vill bli bemött med respekt, det blir jag om jag följer Indisk klädkod. Jag vill inte dra till mig tiggare, då är det bra att vara mer Indisk i klädval.
Köp dina reskläder på plats, köp  en dress med tunika, byxor och sjal, Punjabidress. Att visa axlar och ben är vulgärt och de kommer helt enkelt inte att respektera dig på samma sätt.
Inte nog med det, Indier är oftast underbara, vänliga människor, om du klär dig enligt klädkod så bjuder du in till många fina möten och samtal! De ”vanliga” människorna vågar närma sig dig. De vill prata, visa…. och veta var du kommer ifrån.  Ofta är det öppningen till oväntade äventyr och vänskapsband. När du kommer hem efter en sådan resa är du lycklig.
Punjabi dräkt

Nu är Indien i en brytningstid, och allt fler unga Indiskor vill klä sig västerländsk, men jag märker ändå att detta är regler som gäller.  Så det är så här jag oftast är klädd, som bilden ovan.
Vidare, om jag är själv så är jag försiktig med att gå ut när det är mörkt. Jag lägger mig tidigt istället och går upp när kråkorna kraxar och man hör kvinnorna sopar framför huset…

Vad är ett hem utan katt?

Hemma. Solsken. Shiva dansar. På fastukvisten står vår packning.

20130104-185621.jpg
Vi fick hem vår skulptur, vi är lyckliga. Packningen har fått stått ute över natten. Man kan ju få med sig objudna gäster hem… Kackelackor och spindlar… För säkerhets skull skakar jag av allt ute i kylan.
Sen åker vi på viktigt uppdrag.

20130104-190102.jpg
Vad är ett hem utan katt! Tack, tack hela snälla familjen Hovnert! Vi hämtade en lugnt fin katt men hon gick o bajsade i kattlådan så fort vi kom innanför dörren. Hon har bilpanik och brukar bajsa av ren stress när vi åker bil – så ej denna gång. Hon klarade av allt innan vi for.

20130104-190539.jpg
Nu måste hon ju kolla att allt är som det ska.

20130104-190707.jpg
Först av allt… Ut i mörkret! Hon är borta länge. Vem vet kanske knep hon sig en mus.

20130104-191042.jpg
Så kommer hon in, alldeles förfärligt ointresserade av oss.

20130104-191151.jpg
Jag smyger efter med kameran, hon vänder sig om med en uppfostrande blick. Nog har jag bättre saker att göra än att smyga på henne!
Jag smyger på Rurik istället.

20130104-191358.jpg
Det tar nog några dagar att komma i balans. All luftkonditionering, speciellt på flygplanen är jobbig, Rurik mår inte bra av den, sen är det tidsförskjutningen plus alla restimmar….
Några extra liggningar på soffan brukar vara medecin!

Hemresa

Dagen har varit ett enda långt resande. Tre timmar , nästan, med bil från Punducherry till flygplatsen i Chennai. Att komma hem med yogamattor var ett av våra projekt.

20130103-164445.jpg
De blev väl inpackade på paketservicen. Nej nej flämtade Rurik. ”Inte för mycket plast – det blir för tungt” den ständiga oron på hemresan, övervikt… Men det klarade sig.

20130103-164744.jpg
Soluppgång i Doha. Vi mellanlandar i ökenland och insuper värmen och ljuset, flyget blir fyllt med skandinaver från hela Asien som nöjda nu är på hemväg.

20130103-165424.jpg
Nästa gång planet går ner är allt grått. Mulet och kallt. Stockholm klockan två på eftermidagen. Så skönt att veta, att NU, nu går vi mot ljusare tider, för varje dag. Vi njuter av tanken.

20130103-165830.jpg
Var är mattorna? Världsvana går vi bort till utlämningen av skrymmande bagage. Sist stod jag olyckligt och väntade och väntade…. Vid bagagebandet. Då tog jag också med en matta. Då ringde jag till Rita under tiden jag stod där och fånväntade. ”Dom har nog en speciell utlämning för skrymmande, sa Rita.
Så var det, Rurik stod där ute på Arlanda och oroade ihjäl sig för att jag aldrig kom ut…
Men nu visste vi!

20130103-170602.jpg
Så nu sitter vi på stationen i Stockholm och väntar på Blåklintbussen som ska föra oss hem till Vadstena. Yllekläderna är på, hatten utbytt mot den tovade i rött.
Det är en lång resa att komma hem, både i längd och tid. Flygandet har tagit 12 timmar lägger man sedan till taxi och buss så blir det ett dygn som det tar oss. Det blir härligt att få krypa ner i sin egen säng…

Sockerdagen

Vi har ju inte besökt chokolatteriet. Choklad i Indien? Det är nåt nytt. För mig smakar Indisk choklad bara något torrt, menlöst. Choklad smälter ju helt enkelt när det är för varmt, så de har haft en egen torrare (tråkigare) choklad. Men i kapp med moderna tider med kylskåp så har något hänt.

20130103-080613.jpg
Nya tider i kombination med franska köket.det är sånt som händer i Punducherry. I slutet av Missonstreet hittar vi zuka. Det är den absolut godaste varm choklad jag druckit! Till det får vi en sked av choklad att röra med…. Mmm de olika chokladsmakerna gifter sig i munnen. Jag slår på stort och tar även en mousse som heter Moksha -ja det är nästan så jag blir upplyst på kuppen. Moksha betyder upplysning så det är ju verkligen ett namn som förpliktigar. det lever den upp till. Det blir alla tummar upp.

20130103-081132.jpg
Chokladlyckliga tar vi oss sedan till en bakery. Bröd och bakelser är också något förhållandevis nytt här. Jag är lite misstänksam mot de pastelliga skapelserna. Men nu är vi på uppdrag!

20130103-081406.jpg
En avskedstårta till alla på kliniken nu när vi ska avsluta vår vistelse. Vi vill ge dom det allra godaste!

20130103-081530.jpg
Vi kan inte ens gissa vad dom smakar. Flickan i affären får välja, den absolut godaste!