Mossigt

Publicerad den 5 juli, 2013 av gangaochrurik

Åhhh! Det här gör mig lycklig! Vi är i Småland, vandrar på Store Mosse.

Marken omkring oss är fuktig och grön. Men oh, så spännande att följa alla förändringar längst vår vandring.

Wao! Hjortron! Massor av guld. Några är mogna och vi äter medan vi går vidare. Andas in tystnaden. Stillheten.

Vi kommer ut på den store Mossen, ut på vidderna. Den yttre stillheten är så påtaglig att den kryper in i skallen. Det blir tyst.

Det är både storslaget stort och fantastiskt i det lilla , vi förskjunker i mossans egna universum.

Vad har vi här? Köttätande växter!

Med sina klibbiga hår fångar Sileshår sina flugor till middag.

Vi blickar ut över stillheten och jag kan inget annat tycka än att den har kvaliteer som påminner om Ruriks gårdag.

Jag hämtade honom på kvällen i Hästholmen. Han var med Omkultur på båtresa till Hjo. Med andlös stillhet gled båten in till kaj på ett spegelblankt Vättern…

linblommor och Spegling

Publicerad den 3 juli, 2013 av gangaochrurik

Titta,titta, titta!! Östergötland förvandlas till ett blått inlandshav! Linet har börjat att blomma, sina små blå ögon vänder de mot solen. Tillitsfullt.
Spännande känsla att åka genom landskapet och ha upplevelsen av vattenspeglingar omkring sig.
Vatten har ju sällan en färg i sig. Att vi tycker att vatten är blått är för att himlen reflekteras… vattnet speglar bara det som finns där.

Vattnet speglar det som finns där. Spännande att tänka sig att även livet är så. Det som finns inom mig speglas i det yttre. Det är därför som relationer är så spännande.
Ofta har vi någon som vi retar oss på. Varför?
Haha, ja det är lätt att säga att det beror på vissa egenskaper hos den andre… men se, riktigt så enkel är det inte. Där finns en spegling. Personen finns där för att spegla något inom dig. Det är därför som man säger att det är en ovänner som är ens största gåva! Fast det är smärtsamt värre att ta in.
Men prova det här: Du är arg på en person. den har helt enkelt varit dum, enligt ditt sätt att se. Tänk dig att den här personen står framför dig, och säg nu till henne/ honom vad han/hon gör för fel. Vad han/ hon ska ändra på i sitt beteende eller tänk. Var tydlig och klar.
Det kan vara bra att till och med skriva ner det. Var riktigt tydlig, håll inte igen. (det här är inget som du ska presentera för personen ifråga, så ös på!)

Vänd dig nu mot dig själv. Säg allt en gång till… till dig själv. Lyssna noga. Behövde du höra detta? Var det ett råd som är dig till hjälp? Är det så här du beter dig mot andra?… eller mot dig själv?
Var ärlig. Se dig med kärlek. Ömhet. Stilla dig. Acceptera det som finns att acceptera.

Livet är magi.
Men ibland är livet väldigt mycket, alldeles för jobbigt. Om allt brusar inom dig, om relationerna till andra medmänniskor bara är för mycket, så finns ett superknep till. Det är så bra att man glömmer bort det. Stanna i kroppen!
När det blir jobbigt så galloperar tankarna. Det blir till spänningar i kroppen. Det kan göra dig sjuk.

Sätt dig, eller lägg dig ner. Blunda. Sätt på lugn stillsamt musik på låg volym om tystnaden är jobbig.
Stanna sen kvar i kroppen och följ din kropp. Var med din uppmärksamhet i kroppen där du känner något…. tex att det gör ont, kliar, bränner, ömmar….. håll kvar uppmärksamheten tills känslan släpper eller att någon annan punkt tar överhanden. Du kan hålla på länge. antagligen märker du, att om du håller på ett tag, så upplöses all din stress, bit för bit.
Är du katastrof-uppjagad så kan det vara bra att för en stund lägga sin uppmärksamhet innuti handflatorna eller under fotsulorna.

Försök inte ändra på dig, det räcker att du är där, ser, upplever.
Jag lovar, du har, ändrat din spegelbild, bara genom att se den.

nya kläder

Publicerad den 29 juni, 2013 av gangaochrurik

Ett par nya, riktigt härligt röda trosor drar jag upp ur kassen! Vi har varit i stan och handlat. Då läser Rurik på nyheterna och vi är tillbaka i den nya tidens verklighet:
Det finns inga regler för hur giftiga kläder får vara. Med mat finns i alla fall gränsvärden. Alla nya kläder är märkligt nog flamskyddsbehandlade, sen är det färgen i sig!! Färgade kläder är giftigare än vita. Hm, här står jag med mina röda trosor. Visserligen ”äter” vi med hela huden, men slemhinnor är extra mottagliga. Mycket medicin ska läggas under tungan för att det snabbt ska ut i kroppen… det är likadant med muttan. Gnida in den i flamskyddsmedel?
Nä, fy, va tråkigt det blev! Riktigt dålig stämning!

Nå, det är inte lätt att vara cool och smart på samma gång. Rurik byter lakan i sängen. De nya påslakanen? Ligga och gnida sig i flamskyddsmedel hela natten? Det lät väl inte skoj. Nä, tråkigt blev det!
De nya påslakanen hamnar i tvättmaskinen (trosorna med) och de blev de vanliga vita (vitt e fint!) påslakanen på.

Sen sitter vi där och drar andan en stund, sakta rinner nästa tanke till…. vart tar gifterna och flamskyddsmedlet vägen?? Inte försvinner dom bara för att vi stoppar det i tvättmaskinen. Det bara förflyttas. Vart då?
Vi tittar ut på vår vara natur. På Tåkern, sländorna, fåglarna och fiskarna…
Minns plötsligt att jag läste om fleecetröjor för inte så länge sedan. Det känns väl bra att köpa en fleecetröja, gjort av återanvända pet-flaskor?? – Varje gång de tvättas släpper de tusensals små partiklar av plast… följer med ut i hav o sjöar, lägger sig på botten och är nu ett allvarligt miljö hot….

Ganges, detalj av bild. Ganga Roslin Bladh

Ja, det var ju väldigt, vilken dålig stämning det blev…
Jag bara vägrar! Jag bara vägrar att stanna i ilska och förtvivlan. Min innersta övertygelse är att livet är gott, att allt har en mening… vi måste bara finna den! Eller skapa den.
Mitt hjärta blöder verkligen när jag ser hur illa vi far med moder Natur. Allt är levande. Varför gör vi så? Varför blev det så här? Vad finns det för mening? Jag tänker på ett ordspråk, ”man saknar inte kon förrän båset är tomt….”
Kanske måste vi människor skada Moder Jord, för att inse hur fantastisk hon är? För att inse att vi inte kan leva utan henne? Är det just så här, vi har varit tvungna att göra det, för att lära oss att älska Moder jord? Att både vi, fiskar, vatten, ja, allt levande blir sjuka? ska vi inte se skönheten i naturen förrän vi nästan mister den?
Är det detta som ska öppna våra hjärtan?
– hoppas det går fort!

Möte vid Vättern

Publicerad den 26 juni, 2013 av gangaochrurik

Träffas på en skogspromenad? Ganga träffar en klasskompis från gymnasiet, varför inte en promenad på Omberg. Vi sätter bilen i närheten av Hälle källor och vandrar söderut.

Vi vandrar genom en skog av vackra, visa, stora gamla ekar.
Naturen är fantastisk.

Storpissan fångar vår uppmärksamhet. Bäcken som ringlar sig så poetiskt ner mot Vättern för att kasta sig ut över kanten. Vattnet landar på en sten i Vättern, formad som en hjärta. Vi sträcker oss ut för att se magin.

Från en annan vinkel syns det bättre. Det är en mycket stilla dag i skogen. Inte ett vågkluck. Bara ljudet av vattnet som strilar ner från Storpissan.
Vi har en fin dag i skogen. Sitter en stund vid Vätterns strand.

Naturen är fantastisk och det är även livslång vänskap.

vid källan

Publicerad den 23 juni, 2013 av gangaochrurik

Hälle källa…eller Hel-ande Källan. Vi har varit på Omberg, en liiten lucka antyder att där finns något gömt.

Vatten, så magiskt.

Vatten är verkligen magi och vi har lite vattendille! känns lite märkligt, att medan en bild av Ganges kommer till i ateljén, är den verkliga, stora Ganges helt vild av katastrofalt stora monsunregn.
Det är Ganges som hjälpt mig att verkligen uppleva hur allt vatten är förbundet. Att Ganga är allt. Ja, jag har fått mitt namn efter Ganges, Indierna kallar henne Ganga, vattnets gudinna. det har ju smittat mig, så att säga, känslan av vattnets helighet.
Om du tycker att den målade bildens vatten ser gulaktig ut, så är det för att, så är det med Ganges. Den är som grädde. fina sandpartiklar fyller vattnet.

Det är en fantastisk dag och nu tar vi av källans överflöd.

Vi ska göra egen medicin, en sorts energi-medicin, grunden till den är källvatten. Man säger att vatten som själv får leta sig upp till ytan i en källa har gjort en resa genom jorden på sådär 10 000 år gammal, det är ett urtidsmedvetande som vi nu häller på burk för att använda.

En skön lite utflykt till berget, och vi inser att det finns ställen som har mer mygg än vi. ( dom var fete stora!)

nattvandring

Publicerad den 21 juni, 2013 av gangaochrurik

Vi nattvandrar vi Tåkern. Månen och midsommarsolståndet, som närmar sig, drar oss ut i den ljusa natten.

Aldrig är naturen så levande, Devorna så närvarande som de är runt midsommar. Tysta vandrar vi genom naturen. Vi får vatten-medvetande.

Ulltussarna lyser i nattljuset. När Ruriks mamma var liten flicka i lappland, plockade de Ängsullen för att stoppa i tex täckena.
Nu möts vi sommarnatten, upplever varandra. Det är som ren glädje. Det är ju klart, om man lyssnar med öronen, så kanske man inte hör vad de säger. Men om du lyssnar med ditt hjärta och ditt väsen, så kan du höra hur de påminner dig om, hur underbart skört, levande livet är.

Precis så levande, skör, kärleksfylld är även du och jag. Det är ingen skillnad.
Det är bara vårt sinne, som vill få oss att tro något annat.

vackert

Publicerad den 16 april, 2013 av gangaochrurik

Idag bjuder vi på något vackert: morgon vid Tåkern.

Stilla med lätt dimma.

-Inte tyst! Hur mycket fåglar som helst!

mysigt.

aprilväder

Publicerad den 12 april, 2013 av gangaochrurik

Jag går ut i uterummet, stannar till förvånat. Vad hör jag? Regndroppar!!

Kallt har vi haft väldigt länge, dock soligt på dagen. Men idag är det domedagsgrått och för en liten stund föll årets första regn.

Sen gick det alldeles förfärligt fort. Ella, vilken TUR att du var här förra helgen. Då satt vi ute och målade i de gula stolarna. Även om nattkylan är märkligt envis och hård så har vi vant oss vid några timmars plusgrader mitt på dagen. Nu har vi vinterattack.
Hur länge orkar våra inflyttade fåglar vänta på varmare väder? Idag hörde vi att man hittar rätt många döda svanar. De hittar inte mat helt enkelt.
Själv går jag in och sätter en brasa. Hade det varit möjligt så hade jag bjudit in våra flygande vänner. Tänk va mysigt att sitta vid brasan tillsammans och äta majskolvar. Vi och Svanarna, tranorna, gässen och pilfinkarna. Haren får också komma in. Sen kan vi sitta där o berätta hemska historier om Morran, den iskalla, och dra filten om oss.
Ja, så vill jag att det ska vara!

kvällspromenad

Publicerad den 30 mars, 2013 av gangaochrurik

En promenad i solen och man blir Påskpigg. visst är det spännande hur sol och måne påverkar. Vad händer när man vandrar med månen?Jag vet inte hur det är med dig, men jag älskar det. Det är precis som månen i sig innehåller en klar stillhet. en stillhet så klar att man nästan kan ta på den!

När det är fullmåne, så går solen ner när månen går upp. sommar som vinter. Då speglar de varandra helt. Stilla och fridfullt. Precis som solen påverkar oss, så gör även månen. Antagligen mer än vi vill kännas vid. I Indisk visdom säger man att månen ger soma, andlig energi, ljuset från månen ger soma.
nu är det inte fullmåne längre. månen är i nedan och går upp allt senare på kvällen. Men vi tar oss en kvällspromenad ialla fall. Trots påsk och snart april knastrar det av frostig snö under skorna.
Kära VÅr. både vi och alla gässen, vi väntar! Kom!

markera revir

Publicerad den 13 februari, 2013 av gangaochrurik

Det är frostigt i paradiset. Kallt och snöigt helt enkelt, men vackert.

Jag har varit ute innan och spårat, men idag är det premiär för Rurik.

Vi är ju inte kända för att vi är stora vintersportare, vår utrustning är väl närmast lite kultig!
Ska man vara på bild så ska det vara med ett lappkast, säger skåningen Rurik stolt. Hans förfäder kommer ju från Kesasjärvi.

Spåren går härs och tvärs genom trädgården. Men, vem gör revir av vår trädgård!!

Räven har släppt doftspår…. på vår stolpe! Dom är himla söta, våra rävar. Tror dom är störtkära i varandra. De springer och snurrar efter varandra och är förvånandsvärt orädda. Vi ser dom ibland när vi sitter med vårt morgon te.Men vi vill att vår katt ska vara trygg i trädgården, inte att det är rävarnas lekplats.

Rurik är hane, hans doftspår blir nog bäst. Jag väntar och Rurik sätter revir. Det blir gul snö.

Det är verkligen ingen lång runda vi gör. Men det hinner hända en hel del. Våra sex rådjur som går över åkrarna har plötsligt blivit elva stycken. Det är spännande värre.