Efter en kurs lyser allt i blått. Så blått att det har varit dåligt med uppdateringar här på bloggen.
På en helg, två dagar, lyckades vår värld gå över i blåa nyanser o humlorna badar krokus bad
Blåsipporna blinkar mot solen och…. tranorna tjoar, rördromen hoar och änderna flyger som tokar
Nu tar vi in förra helgens kurs i cellerna. Stänger av den yttre världen. Tysta o kreativa. Så, om vi ( främst Ganga) inte svarar i mobil o mail, så vet du varför..
Vi har haft Rita boende hos oss ett tag. Nya maträtter har introducerats på menyn.
Grönsaker på persiska tillhör en av höjdpunkterna ( en annan är kolasåsen,hehe)
Hackade, puttrade grönsaker slätas ut i formen och därefter blir det knäckta ägg och fårost. Ägg är inte vad vi vanligtvis äter (aldrig, säger Rurik) och ost sällan (men gärna, säger Rurik).
Allt bakar till sig i ugnen och vi får en rejäl snabblunch. Ritas matkonster har breddats av att bo med vänner från andra matkulturer. Uppskattat.
Vi mumsar o äter. Det mesta blir lite annorlunda när vi nu är en till i familjen. Men som sagt. Nu ska vardagslunken lägga sig igen.
Extravagant yoga i trädgården ( för att få snygga bilder) ger vika för timmar i ateljén, det är tanken(jobba, jobba). Rita är tillbaka i Milano. Vi satte henne på flygbussen till Skavsta och sen var hon hemma i ett Magnoliablommande Milano några timmar senare. Vad hände här?
Det SNÖAR!!
En komprimerad dag, som inrymde ett helt liv. Vi har varit på urnsättning o begravning för mormor Alice.
Känslan inför begravningar är verkligen dubbel. Många känslor är närvarande. Gemenskap finns där mitt i tomheten. Gemenskap med oss som är där. Siri berikade stunden med Månskenssonaten. Så fint!! Ja, allt blevvså himla fint man bara kan önska.
Blåsten rev och slet i oss när vi avslutade stunden med urnsättning.
Så vilar hon nu med make, med sin mamma och pappa.
Gittan och Mor RoseMarie. Roligt att träffa så stor del av släkten, som man inte sett på lång tid.
Far Gundvald levandegjorde Alice på bästa sätt.
Sen blir det uppbrott. Vi kom från alla håll i Sverige, kändes det som. Kramkalas och sen. Skiljs vi åt med värme i hjärtat.
Nu har vi en sån sväng. Bilen har utmattningssyndrom och vi tror att batteriet laddat ur. Men så enkelt var det inte alls. Det blir bärgning för att få den på reparation. Startmotorn har gett upp och vi är utsatta för världen.
Vi har lånat bil och nu hyrt bil. Inte alltid så lätt det heller. ” ingen fara, den kommer att fungera. Strunta i lampan som säger att den ska på verkstad. Jag garanterar” ” hmm” säger vi.
Stickning är nog lite smittsamt. Pussy Hatten provsittter på Ritas huvud… inte nog med det. Ganga suckar lite villrådigt, det var ju kul att sticka och nu är det redan över. Men det finns ju bot för allt…
Mer stickning! Rita rasslar igång med sin första stickning, en mössa är ju väldigt överskådligt projekt. Det blir på rundstickor. Och Rurik anmälde genast intresse för en vit mössa. Så här sitter vi o stickar in tiden.
Ett två tre, så var den klar!! Vad gör vi nu?
Så här har Rita det här. Bara så ni vet.
Dagen bjöd på SNÖ! Det bara höll på o höll på. Det fanns många planer för dagen. Men de ställdes in.
Det blev YOGA istället. Vi är två på mattan nu.
Yogan tar sig till nya höjder.
Hejsan. Rita bor här, i två veckor. Jobbar med sitt i ateljén men lite frisk luft i trädgården blir det också. Visst är hon fin i håret?
Så nu blir det en Rita-fläta.
Först delar hon på håret och börjar flätningen vid örat.
Hon plockar in lite hår, för varje flätning. Lugnt o metodiskt.
Så flätar hon sig längst hårfästet, hela tiden lite nytt hår.
Fortfarande samma fläta, närmar hon sig nästa öra.
Snart är allt hår infångat i flätan. Då får man vara lite observant för man ändrar flät-vinkel. Så man inte in istället för ut.
Nu är där inte något mer, nytt hår att fläta in utan nu är det bara att fläta på.
… fläta på………
…så långt ut det bara går…
Ett gummiband och två hårnålar, vad var som krävdes. Nu lirkar hon till ett hår-tunnel.
Trär igenom flätslutet och nålar fast, med två hårnålar.
Klart! 10 minuter. Utan skrik o svordomar. Jag kan inte ens tänka vilket drama det hade varit om jag (om jag nu hade haft så långt hår) hade försökt mig på detta projekt. Men det gick ju hur lugnt som helst.
Röjartag i ateljén. Rita ska få plats här inne och det blir till och strukturera (lite). Konstrundan tickar i bakhuvudet och Ganga står med huvudet i kartong o letar efter material o ramar – och…. oj…… något från förr!!
Vi skulle på bröllop, antagligen 2001. vi gör alla vårt allra bästa för att visa att det är kul med bröllop. Fin-Punk-siri till höger, Indien-Mamma, Kalas-Ella och en Försiktig-Rita som inte har blivit tillräckligt stor för att ta dom stora kläd-svängarna (det lär hon ta igen). Jag ler hela jag när jag tittar på Siris vita läppstift, slitsade klänning och gardinsjal, inget fel på kreativiteten! Själv tog jag det glittrigaste jag kunde hitta, tydligen.
Men, så här drygt femton år senare har jag förstått, att vi lyste för mycket. Bruden kände konkurrens om strålglansen, det var visst inte populärt. Jag som trodde hon hade ont i magen, att det var därför hon såg så allvarlig ut. Så lär er gott folk. Klä er inte i vitt, inte glitter, inte roligt, o fula till er så bruden kan sova belåten.
Fylla år.” Det firar inte jag” sa Rurik. ”Men extra saffrans-fastlagsbulle kan väl slinka ner.”
gangaochrurik 