Uteliggar-djuren

Publicerad den 6 december, 2012 av gangaochrurik

Fina fröken Angel ( vår katt) tillhör verkligen inte uteliggardjuren – snö och kyla, då står hon och blänger på oss – som det var vårt fel att det är vinter. Hon gnäller på oss – sen går hon och lägger sig i finstolen igen.
Nu ska vi vara borta länge och projekt nummer ett är att Angel får det varm och skönt – både till kropp och själ. En helt underbar familj tar hand om henne, det tackar vi för.

Det blev en sväng till veterinären så att hon får ordning på magen.
Sen har vi projekt hare. Eller – rädda de goda äppelträden. Ut i snön och fram med kycklingnätet!

Förra gången vi åkte vintertid så var de här träden så ätna att det verkligen var tveksamt om de skulle klara sig. Nu tar vi inga risker – det blir nät! Men även om vi vill rädda träden från att bli avbarkade så vill …… jag att hararna ska få mat. Det får bli en nödlösning. För att få på nätet, så klippte vi i de lägre grenarna, det får bli har-mat.

Sen kommer det som verkligen bekymrar oss….. fåglarna. Det är ju taskit att åka iväg när man vant fåglarna vid mat!

På naturum fick vi lära oss att det är nu, i november- december-januari som fåglarna behöver matningen mest. Dagarna är så korta och de bara somnar när det blir mörkt. De somnar även om de är hungriga och det kan göra dem undernärda.
Hur gör man en fågelmatare som varar länge?

Rurik fyller hela det uppmonterade plaströret med vår fågelfrömix. Hoppas nu att vi har rätt storlek på öppningen.

Grannarna matar också fåglarna har vi fått veta, så nu önskar vi God jul till våra flygande vänner.

mirakel från trädgården

Publicerad den 14 november, 2012 av gangaochrurik

Titta här! Jag drar ut lådan i kylen, kolla! Ok de ser kanske lite skamfilade ut, men de är fantastiskt goda. Våra egna tomater! Vi närmar oss advent och vi äter fortfarande våra egenodlade tomater.

De flesta är ”rosa-röd tigertomat” så de är randiga av sin natur. Tomatplantorna har givit upp för länge sedan. De gillar inte alls kyla. Men tomaterna har vi skördat och förvarar i vårt kylskåp.
Vindruvsrankorna däremot kämpar på! Vi har haft minusgrader i ett par omgångar, men kylan har bara gjort druvorna sötare!

Nu hänger de här, på gränsen till kollaps. Mycket av det goda hänger och möglar. Man får sortera och klippa bort.

Från besöket i växthuset tar jag in druvorna. Visst är det ett mirakel! vindruvor är en av de frukter som är mest besputade ( kanske för att de lätt möglar?), så det är underbart med egna.
vi sköljer dom och plockar bort om vi hittar något mer som inte är fräscht. Sen stoppar vi allt med stjälkar och allt ( kanske inte de grövsta) ner i en bytta, tillsätter lite vatten och fram med mixerstaven.
Sen silar vi, och kanske tillsätter lite mer vatten….. gott gott
Men här kommer det största undret i trädgården!

Ta-Da! Den här overallen köpte jag på loppis, på Bjäre, för 20 år sen. Den var gammal redan då, sådär lagom omodern. De skånska vintrarna är ju inte så kalla och inte så långa så jag hade inte lust att lägga pengar på något som blev använt bara några dagar om året. Det var nästan så man skämdes, kommer jag ihåg, då man visade sig i pulkabacken med barnen. Tittade lite avundsjukt på de andra mammorna som stilade sig i sina rosa och knall-mintfärgade utstyrslar.
Annat är det nu. Den är antagligen mindre omodern nu och mammorna i sina rosa och mintfärgade overaller har slängt sina för länge sedan. Jag lufsar förnöjt omkring i min blå vinteroverall. Det är väl nästan tantstämpel, för vad som är modernt eller inte, det vet jag föga om längre. Den här årstiden kryper jag i den nästan varenda dag, när jag går ut i vår trädgård. Det är så praktiskt. Oöm, fortfarande hel efter alla år. Kanske något för mina barn att ärva? vilken mirakeloverall!

Höstrapport från trädgården

Publicerad den 20 oktober, 2012 av gangaochrurik

Jag stoppar ner näsan i burken med kvitten. En helt ofattbar doft av barndomens tuggummi slår emot mig.

Kvitten

De är märkligt lika äpplen, men de kommer från en taggig buske. Vi läser i en husmorsbok från förr, att de behåller doften och att man brukade lägga in ett kvitten i glinneförrådet, eller i en skål i rummet för att få luften uppfriskad. Den ruttnar inte som äpplen gör då de ligger för länge, utan de lär helt enkelt skrumpna in. Det här måste vi helt enkelt prova! Det kommer att ligga kvitten både här och där i vårt hus denna vinter!

Trädgården lyser i höstmörkret.

Vi har ännu en sådan där totalt-stilla-höst-dag. Det är så tyst när man är ute.

Men löven skriker, sjunger och tycks inte alls lida av den pågående nedbrytningsprocessen. Mycket av sommarens blommor reser sina frökapslar, mörka och ståtliga.

Kinensisk buskpion, frökapslar

Den kinesiska buskpionen är hypnotiserande ända in till slutet. – är det svarta blommor? Frökapslarna tittar tyst på mig.

härligt att få bjuda

Publicerad den 14 oktober, 2012 av gangaochrurik

småregn. en riktig höstdag. Vi lever ju som enstöringar men idag har våra havtorn lockat hit besökare.

Jag hade med lite havtorn på yogan som jag bjöd på. Det är spännande hur fint våra kroppar kan svara när den känner något den behöver. Ofta vet vi väldigt väl vad vi behöver, bara vi lyssnar. Så bästa sättet att öva upp förmåga att lyssna på intuitionen är att lyda när man får inpulsen. Monica stoppade ett bär i munnen och kroppen sa ”ge mig mer!” Nu byter vi med rödbetor. Lyckliga blir vi bägge två, för mina rödbetor iår blev nästan ingenting.

Havtorn är en Svenskt ”SuperFruit”, ett enda litet bär innehåller vårt behov av C-vitaminer.Den innehåller bombis massor med andra bra saker -och bara att få äta denna underbara färg är ett plus! Den växer vild längst våra stränder, men den växer tacksamt i vår trädgård. Det behövs både en hon och en hanbuske för att det ska bli bär. De är svåra att plocka av kvisten. De är sådär halvlösa så de lätt går i sönder när man tar i dom.

Vi klipper av grenen helt enkelt. Oftast stoppar vi bärfyllda grenen i frysen. när de är frysta ramlar bären lätt av. Ibland när Rurik gör juice så stoppar han kvist och allt i mixern, helt brutalt, och silar sedan bort frön och kvistdelar.
Nu tar vi lä för regnet och går in i växthuset. där är det också höst.

Vi har massor av vindruvor. Dom är grymt goda nu. Söta och fina. Typiskt. När säsongen nästan är över och nattfrosten hotar – då är druvorna klara!
Massor av bär möglar ifrån oss, ändå har vi så mycket att vi inte hinner att äta alla. Jag tvingar på min gäster några klasar. De tackar tacksamt.
Jag är lika tacksam, det är inte roligt att se fin frukt bli till mögel.

Men så kan det vara när man har överflöd.

En lugn dag, torsdag

Publicerad den 11 oktober, 2012 av gangaochrurik

Skönt när det är ”som vanligt”. Torsdagarna drar jag mig undan.Pratar bara om det är ett absolut måste, försöker hålla tystnaden.

Rurik njuter också av dagen. Han sitter med sitt. Han har satt sig på ovanvåningen, målar på en bonad.

Själv har jag förflytta mig till ateljén. . Eftersom den ligger i ett hus för sig är där mer ostört. Ställt tavlorna med ryggen utåt Jag mediterar.Där är helt tyst. När jag öppnar ögonen rör pumporna lite på sig… känns det som. De ligger här tillfälligtvis.Få se var de hamnar sen. Någonstans inne i boningshuset.

Det är bara någon dag sedan vi plockade in våra sista pumpor. De stora fantastiska ”Blue Hubbard”. Nu har frosten kommit.

När vi skördade pumporna så såg vi det här. En liten pumpa som blivit till musmat. Jag blev alldeles paff och det slog mig vad jag bara har tagit för givet att alla pumorna är våra! Dom är ju moder Naturs och jag blev full av förundran över att det bara var en enda liten pumpa som var äten på. hur kommer det sig? Alla pumporna borde vara kalas för mössen? och fåglarna? Vad är det som gör att de låter pumporna vara i fred och mogna?
Jag blev alldeles full av tacksamhet och sparade några mindre pumpor som jag helt enkelt lät vara kvar som mat till de små. Varför skulle vi ha allt?

I år fick jag lära mig något, att skaftet på pumpan är viktigt. Man ska skära av pumporna så de har ett ordentligt skaft. Det är som ett skydd som gör att de håller längre. Den här pumpan kanske blir till middag nästa sommar… det är lång till dess.
Nu sitter vi här och mediterar, jag och pumporna. Egentligen gör vi samma sak – vi mognar. Vi sitter här och låter något i vårt inre omvandlas förvandlas till sötma.

Med skottkärra i trädgården

Publicerad den 30 september, 2012 av gangaochrurik

Det brukar vara min lott att gå ut och hämta in det som ska bli till middag. Idag tog jag skottkärran. Extra hungriga? Nä, men när jag ändå var på skörderunda, tänkte jag ta in ännu några av mina babys för vinter förvaring.

Pumporna har växt sig till ett hav av stora blad… det blir som att gå på skattjakt.

Buttercup

Det är första gången vi odlar Buttercup. En lagom stor pumpa, som lär vara riktigt god. Lagom storlek för en familj på två personer. Dom är verkligen babys, jag vill inte att skalet ska bli skavt, jag har tvättat dom försiktigt, det blir filt i skottkärran. Vi rör oss vidare genom trädgården, fångar in middagen. Broccoli, bönor, sallad, tomater och till sist…. går vi till päronträden.

Skördefull skottkärra

Det är verkligen sorgligt att päron är så svåra att lagra. det är bara att äta för glatta livet! Visst, man kan koka in dom till fina efterrätter, men jag föredrar ändå känslan av att sätta tänderna i ett krispigt päron.
Päron är lugnande. Det kan vara bra att veta. Det är annat än äpple! Man blir piggare av ett äpple än av en kopp kaffe. Det kan också vara bra att veta, för det hälsointresserade. Byt ut kaffet mot ett äpple!

Päron

Men när det är kväll, så kan ett äpple ställa till det – för det är urindrivande. Det kan kosta några vändor till toaletten och en störd sömn.Då är ett bättre med ett päron, som hjälper sömnen på vägen…
Det gillar vi

Fiber genom trädgården!

Publicerad den 26 september, 2012 av gangaochrurik

Hurra! Snaart har vi super-internet. Nu kopplar vi ihop oss med dosan längre ner på vägen.

det är ett stort steg att få kabeln nedgrävd. På många sätt. vi började prata fiber på alvar förra hösten.

Då, förra hösten var detta årets grödor redan sådda. Så vi har hållit oss lugna ända tills nu. Man vill hålla sig väl med grannarna. Det är ett tungt grävjobb.Traktorn drar grävaren.

De jobbar intensivt och effektivt.

Vi trodde, efter samtal med VÖKBY, att vi visste hur tur ordningen var, då det gällde att få det installerat. Men det var bra mycket mer komplicerat. Mycket mer papper och turer hit och dit. Bu, för VÖKBY och kommunen som inte kunde ge klara, enkla besked.
Men nu är vi glada i alla fall. när väl grävaren kom, så var det gjort på några timmar.
Sista biten var känslig då den var i trädgården, en minigrävare hissades in på tomten.

De tar sig vant fram mellan rosor och syrener.

Efter grävaren går ännu en man, han lägger ner slangen som ska innehålla fiberoptiken. Över den slangen lägger han den blåa remsan, den innehåller metalltråd. ”Varför då” frågade jag. Det ser ju ganska onödigt ut. ”fiberoptik ser ut ungefär som de där mys-lamporna som ser ut som en stor bunt med plasttrådar som lyser längst ut i ändarna.” Förklarar Rurik. Det är alltså ingen metalltråd i själva fiberoptiken. Det gör att man inte hittar den när man söker efter den i jorden. Den ligger där helt osynlig, kan man säga. Därför lägger man det blå bandet som gör den lätt att upptäcka.

Ända fram till huset. sista meter gräver Rurik för hand.
Vi tillhör inte de snabba typerna. Vi har våra funderingar på hur vi ska montera det i huset, vi vill ha flera uttag och även kunna använda det i ateljén. Helst till ett bra pris. vi vänder och vrider på lösningarna…. sen har vi ju det där med TV…. och hur snabbt internet behöver man egentligen?

Höst i trädgården

Publicerad den 25 september, 2012 av gangaochrurik

Höst. Det betyder skottkärra fram. Nu rullar vi ut på Hallongatan.

Där bakom hallonbuskarna ligger spagettipumporna jäser. Men kylan kryper på nu. När som helst kan det komma en frost natt. Pumpor och minusgrader är inte så bra kombination.

Dom ligger där och gömmer sig under de stora bladen, som en skatt! Dom kallas spagettipumpa därför att de är lite trådaktiga i konsistensen.

Som mastodont ägg fyller dom skottkärran. Dom har vitt kött som man kan äta både rått, stekt el kokt. Gott vilket som. När barnen växte upp var det den enda pumpan som de godkände. Då skulle den kokas i stora klyftor, sen ätas med smör och örtsalt.
Hur bra de är att lagra, det får vi se. Enligt råd av våra odlande vänner får de nu ligga inne några dagar i rums temperatur. Det för att skalet ska få torka till ordentligt, så det inte ligger och ruttnar. sen lägger jag de svalare, antagligen potatiskällaren.

Skottkärran fick gå ett varv till. Nu står doftpelargonerna och väntar på att vintra in sig. snart ska de in i huset.

ögon för Natur

Publicerad den 22 september, 2012 av gangaochrurik

Ja, det är nog helt enkelt så att härmed är det en sväng om Naturum Tåkern som gäller när vi får besök. Det är så inspirerande. Och vi verkar verkligen inte vara de enda som tänker så. Här är gott om folk. Unga och gamla.

Men just nu har vi ju dubbel anledning eftersom vi faktiskt också är med på konstutställningen här…Siri och Anja är här.
Vi glider in i filmsalongen. Svepande flygbilder över Tåkern och fantastiska fågelbilder sugurerande musik.

Vi gapar och facineras. Så fantastiskt vacker. Så överdådigt.

Sen tänker jag ”herre gud, jag lever mitt i det här. Detta överflöd av liv är vår vardag!”

Vi går ut, trots regn och upplever Live. Gässen lyfter…

Grodor i gräset. Med nya ögon för naturen kör vi hem och vandrar i vår regntyngda trädgård.

Goda, goda päron. Krispiga, då är de som bäst. Men det allra bästa päronet hänger så klart högt där uppe….

Paraplyet visar sig vara bra till mer än bara att hålla regnet borta… nu har tydligen våra besökare skaffat örnblick…

Trodde jag kunde vår trädgård. Men plötsligt står de där, mumsandes på… hallon!!

Naturen bjuder på höst, men för den som har örnögon bjuds det på sommar…. Det gillar vi!

Höstkväll

Publicerad den 11 september, 2012 av gangaochrurik

Det var en förunderlig kväll igår.

Vi vill inte riktigt gå in. Man vet inte, varma höstkvällar är små karameller. Vi vill vara kvar och njuta av skymningen.Vi eldade på i vår gamla tvättgryta och kröp ner i badet. En i taget. Det är ett litet badkar.

Mörkret la sig sakta, ljusets alla skiftningar smekte oss,omfamnade våra kroppar. Det var bara syrsornas ljud och lite plask från badkaret.Stjärnorna började tindra. Allt fler. Jag satt kvar ute medan Rurik badade. Ombonad i min badrock. Varm. Det var som kroppen blev kvällen, ljuset, stillheten. Det finns med oss fortfarande dagen efter.