trädgårdsfix

Publicerad den 28 april, 2013 av gangaochrurik

Hurra, vilken härlig dag!

Med en aura av flit kånkar Rurik skottkärran. Gödsel till växthuset. en perfekt dag. Fram och tillbaka mellan växthus och vår gödselstack.

Vi njuter, alla tre. för inte kan vi gå ut utan att katten springer mellan benen på oss.

Om vi öppnar dörren till växthuset så kilar Angel alltid in och gosar med Valerianaplantan som växer där. Gos-i-gos, sen nafsar hon lite och som avslutning… ja, hmm så kissar vi lite på den. Valeriana verkar vara oemotståndligt för katter.

Själv har jag fått en present. Ett helt litet hölass!

Jag vill få ut halmen tidigt på våren. Jag har den som täckningsmaterial. På gångarna i grönsakslandet och på komposterna. Lägger man ut det tidigt på säsongen innan ogräset har fått för hög fart så behöver man knappt täcka något mer under året.

Jag tycker inte alls om att dra ogräs, så det här passar mig bra. Första året la jag först blöta dagstidningar på marker och halmen ovanpå. Ett ganska tjockt täcke med halm, minst en dm, innan man trampat ner det . Då, det första året var där mycket tistlar som var envisa så jag fick komma med mer halm och lägga på punktvis flera gånger under sommaren. Man täcker istället för att dra upp ogräset alltså – så tynar det bort.

Så, nu är jag klar. Det ser ut som ett halmhav! Halmen är lätt, så om det börjar blåsa nu så blåser mycket bort.

Det kanske inte syns, men här har jag både vattnat och trampat till halmen. nu håller den sig på plats! Jag är inte så där ordingsam av mig. Men jag har märkt, halmade gångar – så blir det så stiligt så! Kalasfint med en gång.
Tänk, det är alltid så spännande med ett nytt år i trädgården… även om det är tomt i odlingslådorna så ser jag hur mangolden växer meterhög och bondbönorna växer mig över öronen, solrosorna svajar förnämt och pumorna sväller! Verkligheten brukar sällan slå mina drömmar – men jag är lycklig ändå!

Ur jorden

Publicerad den 27 april, 2013 av gangaochrurik

Hurra ! Idag är det premiär för året. Ur jorden stack det upp…

…en rad med baby-rucola!! Jag sådde det för bara någon dag sedan och genast sprängde den sig upp i ljuset.
Ja, det här är i vårt växthus, ute ligger nederbörd i form av hagel, i små drivor och i natt blir det frost. Jag när en förfärlig tanke… tänk om det håller på att bli en ny istid! Kanske blir vi djupfrusna här, hittade igen om sådär 10 000år, ungefär som en gammal mammut!

Förfärliga tankar! En kopp te på Citronmeliss skulle kanske få mig på bättre humör (Hjärtansfröjd). Även den sticker upp försiktigt i växthuset. Men det är toksent! Citronmelissen brukar vara en tidig vän på våren. Jorden är kall, det växer långsamt. De flesta knopparna på persikoträdet har frusit bort.

Vi har planterat en koppartråd i marken, nära huset. Rurik till och med vattnade på den för att det skulle bli bra kontakt. Projekt Earthing tar ett steg framåt. Jag går barfota så mycket jag kan (skönt att bo på landet) -nu jordar vi… hmmm följ tråden… upp för fasaden på huset… upp på övervåningen…

Tråden smyger in under fönstret och ringlar sig bort till sängen!!

Där ligger den och ser helt livsfarlig ut!! Koppartrådarna är virade genom en förzinkad stålplatta. Min jordningstation… joniseringsadapter.. kroppsbalanserare!

Vet inte om den ser mindre ”farlig” ut om jag tar bort banden jag virat runt den. Koppartrådarna är virade lite fram och tillbaka genom hålen -sen ville jag inte sticka mig i rumpan på metalltråden, så då blev det ett bandage runt trådarna.
Ja, jag lägger mig helt enkelt på den här på natten. Och jordar mig, – känns faktiskt skönt. Tycker att sömnen blir något djupare. Alla terapier man håller på med lovar minst mirakel. Så när jag sovit på den här en månad så förväntar jag mig minst att jag skuttar genom verkligheten som en superkvinna!! Men, sanningen är, alla nyanser som är till det bättre, mottages med tacksamhet!

växtrapport i april

Publicerad den 13 april, 2013 av gangaochrurik

OK. Kallt ute, men det växer på fönsterbänken. Nöjd är jag med mina avlägg.

här under påsen döljer sig en lila skönhet, som jag tar avlägg på varje år. Den fick jag en gång för många år sen av min mor. Vi tror den heter Blomstervagga. Gissa om jag blev förvånad på min första resa till Indien år 2000, när jag var med och rensade rabatter på Oshos center i Pune. Där växte denna vara planta som marktäckare… Den är väldig fin i kruka också, vissa år gör jag exemplar som jag tar ut över sommaren, på trappen .

Att knipsa toppar och sätta i jord är ett naturens under! Bra mycket snabbare än att sätta fröer. Denna som jag kallar för Nässla, är nog ganska vanlig, men vad heter den egentligen? Mamma!! Vad heter de här krukväkterna? Du får skriva och ge svar. (svar=Palettblad, på latin; Coleus)
Den här nässlan är ju världens tacksammaste, både inne och ute. Stor och vacker i många nyanser av djuprött. Det gillar vi.

Men vad säger man om den här? Doftpelargonierna klarar inte av samma vinterbehandling som de vanliga pelargonierna ( upp och ner med roten i plastpåse). Men de ser rätt risiga ut nu, trots att jag pysslat och vattnat genom hela vintern. Inte mycket att skryta med. Det blir fram med saxen och klippa ner hårt, de brukar komma lydigt, men nya fina skott. en del slänger jag brutalt och tar bara nya skott i en kruka, det är nog dags nu…

Bekymmer just nu, är att jag var så himla duktig med mina tomater. Satte dom i god tid i februari. Vädret fortsätter att vara isande -de hade behövt komma ut i växthuset nu, med lite småkyliga nätter och mycket ljus på dagarna. Nu står de mest och växer för mycket…. liknar mest förväxta tonåringar…. håll ut vänner!

sol i trädgården

Publicerad den 31 mars, 2013 av gangaochrurik

mmmm lite vårkänslor har vi allt.

Soldränkta städade vi i trädgården.

Sågar, sekatör och skottkärra.

Plötsligt har vi sommartid – och kvällen är ljus. Vindstilla.
Härligt.

omplantering

Publicerad den 27 mars, 2013 av gangaochrurik

Lyckan är att ha en påse med plateringsjord kvar sedan förra säsongen!

Dom små tomatfröna som jag stoppade i jord i slutet av februari, har redan vuxit ur sin andra kruka. Man liksom ser på dom när deras rötter har lyckats fylla ut hela krukan… Det är då man ska kruka om.

Det gäller nog alla små växter som står på växt. Om man låter dom stå i en för lite kruka för länge… så tappar dom fart. Tappar växtförmågan, så det är bra att ta tag i projektet med en gång. Då växer de så det knakar.

Ett knep speciellt för tomaterna är, att när man planterar om dem – att sätta dom djupare. så man täcker en del av stammen – då utvecklar de fler rötter, vilket så klart hjälper dem att bättre ta upp näring.

Man nästan hör hur de kvittrar av förtjusning där de står i sina nya, större krukor! Ännu är det alldeles för kallt för ett liv i växthuset. Jag har mina babys i ett söderfönster.
Tigertomater (flammiga), röd biff, körsbärstomat och nytt för i år, en pastatomat. Vi vårdar fröerna från de sorter som vi tycker om. Medvetet har vi valt bort frestelsen med att odla gula och svarta tomater, av den anledningen att det är de röda tomaterna som har mest av antioxidanter och lykopener.
Av samma anledning kommer vi antagligen att odla bara orange morötter – det är de som innehåller mest karoten… kanske lite trist, eftersom det är så inne med blandade färger…. men när man sedan blandar med andra grönsaker i salladsskålen, så blir det färgstarkt ialla fall.

Nu, två dagar senare. Våra tomatplator fnissar inte längre. De är tvärtysta och har fullt upp med att vääääääxa. De har blivit kraftigare. nu väntar vi på varmare väder.

Lyckan är….

Publicerad den 2 mars, 2013 av gangaochrurik

det finns mycket man blir lycklig av. En extremt lycklig sådan sak, är att ta koppen med caffelatte och sätta sig i vårsolen.

Första gången för året. Man tror knappt det är sant. Vinden blåser där ute, kallt, men här i det soldränkta uterummet är det varmt och gott. Uterummet är fortfarande vårt projektrum. Förvaring för vårt blivande nya kök.

Vi får stega oss mellan snickarlådan och blomjorden. Vi njuter. Blundar och sticker näsan mot solen.
Så öppnar jag ögonen. Vad är det jag ser?

Skitiga fönster. Men det skiter jag i. solen är avslöjande, men nu är det prioritet som gäller. Fylld av kaffeglädje kilar jag in i min garderob (!) i brist på bättre plats, så hänger jag upp mina pelargoner där, upp och ner, bakom att kläderna (!!) Där har dom de mörk och får sova under vintern. Nu längtar dom.

Sötisarna ser inte mycket ut för världen just nu. På hösten tar jag in dom, tar av eventuella blommor som är kvar. roten i påse. sen är det upp och ner -i mörker. Nu ska de torra rotklumparna ner i kruka med ny jord.

Nä, det här är inget jobb för veklingar. Lätt att vara för mesig. Men det är stora saxen fram. Om man inte klipper tillräckligt hårt så blir det bara spretiga varelser. Jag sväljer och skrider till verket.

Har jag varit tillräckligt hård? Man vill ju inte ta dö på dom! Bara få dom buskiga . Känner mig rätt nöjd. De här har varit mina kompisar i snart tio år!
Det är lite sport att ha ”sina” pelargonier.De här tre heter ”Jenny”. De heter säkert något annat fantastiskt. Men i min värld heter de Jenny, eftersom det var Jenny som kom med dom till mig. Vita med rosa kant. dom bodde i flera år på trappen, på Köpmansgatan i Båstad. Nu är de lantisar, precis som jag.

beskära

Publicerad den 27 februari, 2013 av gangaochrurik

solen skiner och fruktträden stoltserar med rufsiga kallufser. Ofattbart många grenar har lyckats växa under ett år. Naturligtvis pekar alla uppåt! Inte så bra, man vill ju ha grenarna ut, åt sidorna. Då ger de mer frukt och är mer lättplockade.

Efter en koll med månfaserna ger jag mig glad ut i solen. Man kan bli rent kollrig av alla beslut. Man kan ju inte klippa bort allt, man ska ju klippa så att man får fin och riklig fruktskörd, så det gäller att tänka till.

Det är inte bara jag som har hittat till fruktträdgården. Vår hare tycker det är mums…

…speciellt med Ingrid Marie och Cox Orange, de andra träden lämnar de . De ska vara gott! o tydligen är de här äppelträden godast.

Många pinnar blir det, känner mig rätt brutal. Dom får ligga kvar i snön – det får bli till har-kalas.

frö

Publicerad den 22 februari, 2013 av gangaochrurik

Frö är magi. Tänk att allt finns klar där i ett frö. Ett tomatfrö blir inte en purjo, den vet att den ska bli tomat. Och ett frö av en bifftomat växer inte upp och blir till körsbärstomater, den blir bifftomat!
Inte heller kan man vara säker på att fröstorleken säger något om hur stor växten blir. Nä, stora träd kan ha små pyttefrö… många fröer har en otrolig skönhet. Men tomaterna är rätt ”vanliga”.

Tomater är speciellt tacksamma att ta fröer ifrån, eftersom de inte brukar korsa sig med varandra. sorterna brukar fortsätta att vara det dom är. Men i de moderna tider vi lever finns hybrider F1sorter och annat konstigt som inte är frukt-frö-samma. Men om man hittar en fin tomat, som är ekoodlad, så är också chansen stor att den har bra fröer. Man kan ju alltid prova.

Idag är det högtid. en och en stoppar jag ner fröerna. Mina blivande tomatvänner och årets kronärtskockor. Har jag nu satt er tillräckligt tidigt för att ni ska hinna blomma, kära skockor? Jag talar väl med mina fröer, talar om för dom att jag önskar dom stora yviga och fruktbärande!

Så här ser det ut i mina tomatfrökuvert. När vi har delat på en fin tomat, så har vi helt enkelt smetat ut innehållet på ett hushållspapper. Där får det torka in ordentligt. Vi skriver namn och år. Tomatfröer verkar vara seglivade. En vän till oss berättade om grannen som flyttade och blev av med sina tomatfröer. En specialsort som de haft i många år och som man inte kan köpa. Efter 20 år hittade han fröpåsen i snickeriverkstaden, satte fröna -och de grodde!

tillbaka till vintern

Publicerad den 4 februari, 2013 av gangaochrurik

Rurik har hjältestatus. Han stod på plats när jag ankom till Skavstad. Efter några dagar i London med temperaturer som kan få en att tro att det kanske kommer en vår… så är det dags att komma tillbaka till verkligheten!

TRött Ganga stoppade ner både sojayoghurt och nötsmör från Wholefood i handbagaget. Det gick ju inte så bra. De beslag tog både min jättefarliga (!) yoghurt och den nymalda hasselnötscrämen (buhu) men jag fick behålla pechannötsmöret. De tyckte helt enkelt inte att det var tillräckligt flytande för att beslag tas. Den sätter jag nu stolt upp på bordet och bjuder Engelsk te.

OK, det är fortfarande vinter. Men det är ändå ett säkert vårtecken när man får sina fröer från Runåberg. Kanske är det bästa tiden, när man fortfarande sitter där med sina fröpåsar. Man har liksom ännu kvar visionen av hur perfekt allt ska bli! Knölfänkål blir nytt i vår trädgård. Sockermajsen… ja, den har jag tidigare behandlat styvmoderligt. I år ska den få bättre placering i odlingsbänkarna. Och kronärtskockorna, som jag kämpar med år efter år – utan resultat. Nu ska jag sätta fröerna rejält tidigt. Då ska de väl ändå hinna gå i blom!!

Det är mysigt att vara hemma, få berätta om alla äventyr och bjuda på smaker. Accompanjerade av jamen från en sur katt. ”Ni ser väl att jag vill ha nåt gott! Nåt mer gott! nåt annat gott! Vad som helst som är gott!
Det är inte kul att gå ut i kyla och snöslask! Bättre att bara vara inne få nå nåt gott! Det är inte så stor skillnad på oss människor och katten…