Äntligen,  sa familjen tomat

En våg av stilla tacksam från våra gröna vänner slog emot oss, när vi öppnade växthusdörren.


Igår blev äntligen tomater o tomatillo stoppade i myllan. Äntligen vågar vi tro att frostnätter är över och att de ska klara utplanteringen.


Så gängliga tomatplantor!! De har fått stå i kruka för länge, på grund av kylan. Då blir det långt o tunt. Men NU, njuter dom, inte att ta miste på! De står där drömmer sina drömmar om hur rottrådarna nu kan sträcker sig ut tar in ny kraft. 

Det gillar vi.

Ur jorden

Hurra ! Idag är det premiär för året. Ur jorden stack det upp…

rucolarad

…en rad med baby-rucola!! Jag sådde det för bara någon dag sedan och genast sprängde den sig upp i ljuset.
Ja, det här är i vårt växthus,  ute ligger nederbörd i form av hagel, i små drivor och i natt blir det frost. Jag när en förfärlig tanke… tänk om det håller på att bli en ny istid!  Kanske blir vi djupfrusna här, hittade igen om sådär 10 000år, ungefär som en gammal mammut!
citronmelissen

Förfärliga tankar!  En kopp te på Citronmeliss skulle kanske få mig på bättre humör (Hjärtansfröjd). Även den sticker upp försiktigt i växthuset. Men det är toksent! Citronmelissen brukar vara en tidig vän på våren. Jorden är kall, det växer långsamt. De flesta knopparna på persikoträdet har frusit bort.

jordning

Vi har planterat en koppartråd i marken, nära huset. Rurik till och med vattnade på den för att det skulle bli bra kontakt. Projekt Earthing tar ett steg framåt. Jag går barfota så mycket jag kan (skönt att bo på landet) -nu jordar vi… hmmm följ tråden… upp för fasaden på huset… upp på övervåningen…

sladd fönster

Tråden smyger in under fönstret och ringlar sig bort till sängen!!

platta

Där ligger den och ser helt livsfarlig ut!!   Koppartrådarna är virade genom en förzinkad stålplatta. Min jordningstation… joniseringsadapter.. kroppsbalanserare!

jordningsplatta

Vet inte om den ser mindre ”farlig” ut om jag tar bort banden jag virat runt den.  Koppartrådarna är virade lite fram och tillbaka genom hålen -sen ville jag inte sticka mig i rumpan på metalltråden, så då blev det ett bandage runt trådarna.
Ja, jag lägger mig helt enkelt på den här på natten. Och jordar mig, – känns faktiskt skönt. Tycker att sömnen blir något djupare. Alla terapier man håller på med lovar minst mirakel. Så när jag sovit på den här en månad så förväntar jag mig  minst att jag skuttar genom verkligheten som en superkvinna!! Men, sanningen är, alla nyanser som är till det bättre, mottages med tacksamhet!