Siri Haavimbs finurliga bilder kommer att finnas utställda här hos oss under Konst runt Omberg. Finurliga bilder kräver finurlig placering och finurliga priser. Kom o leta!
Kategoriarkiv: andras konst
Skruvad konst

Här sitter Ganga och ser så himla nöjd ut!? Tro väl jag det! Efter en hel dags skulpterande -i trä. Hela Omkultur är inbjuden till Bolist i Ödeshög att arbeta med spillmaterial. Så roligt! Ljudet av skruvdragare har låtit hela dagen.
Alla får en pall som bottenplatta, för stabilitet och för att det praktiskt ska vara lättflyttat.

Starten är trevande. Det är väldigt inbjudande men vad och hur?….

Ganga är i grupp. Husbyggarna slänger vant med skruvdragaren och något börjar växa fram.

Efter en del förvirring så har det växt sig högt. Den stora Vaginan börjar ta form!

En djupblå planka blir Vätterns vatten och över den sträcker sig Vaginan mot himlen, en guldmålad cirkel -en klitta, eller en måne , har hängs upp. Det blåser och tröttingen kommer. En del är klara eller väljer att fortsätta imorgon.

Vi ser oss omkring -o ser bara härliga saker! Eva Rödher har gestaltat Kristi Himmelsfärd…

Kanske en pingvin(av Morgan Johansson) står snällt på en pall.

Men Rurik har byggt en Urskogs vilddjur ! Den står med raggen upp och ser ut som kraften själv. Sen skriver han namnet, med lagom klurig Rurik humor ”fågel Blå”. ”-Det är väl ingen fågel!” Säger någon. ” den e inte blå i heller…”

En grupp människor – ”konstrundebesökare” säger Sören om sitt verk.

Så blev även vi klara till slut. Då hade en del redan varit tvungna att gå, så det blev inget samlingsfoto av vår grupp. Namn: Vättern, den eviga Vaginan. En hyllning till dess feminina, utsatta väsen. Men även dess starka eviga natur. Det är mycket bark med stark skogkänsla, några rosa infällningar för att påminna om det sköra sinnliga. Månen längst upp glittrar som en påminnelse om klittan.

Det gjorde vi bra! Tack för gott samarbete, Karin o Ganga som var kvar, skakar hand. Skulpturerna lär bli avtäckta till konstrundans start, Kristi Himmelsfärds helg.
Måla själv
Kerstins värld
Det är spännande med Kerstin Grönvalds värld. Vi besöker hennes värld, hon bor i ett litet härligt hus vid Omberg, fyllt med spännande detaljer. Jag känner mig som en femåring med stora ögon när jag tittar mig omkring.

Korpen, den uppstoppade. Den kände hon väl, djuren är så levande o närvarande. Har sina personligheter. Nu finns den kvar här i huset, korpen och vakar bland näverslöjden, väl använda som även de har sin historia.
Det här är min pappas säng, han byggde den själv. Han hade färg där uppe i skåpen. Någonstans i mitt indre undrar jag och glömmer att fråga, om hon haft med sig denna häftiga möbel under alla år . Vi beundrar! Gang o Rurik gillar folklore och vi står här med våra wao-ögon!!

Kerstin skulpterar djur och lever med djur. Stor snäll Grand Danoise.

Japp, djuren liksom sitter i hennes fingrar.

Gammal arbetsbod ska bli ateljé. Nyfiket har vi fått titta runt. Kerstin har flyttat tillbaka till Omberg, från Irland och skapar sig ett riktigt konstnärshem.
Måndag
Här börjar vår dag.snö blåst och en fastkörd postbil.

Dagen fortsätter bland fiskeredskap. Så här ser större delen av galleriet i Ödeshög ut på vinterhalvåret.

Den andra delen, den som fortfarande är galleri, även nu under vintern fyllde vi idag med möjligheter.

Det är en hel del av springa in och ut när vi hänger. Hur ser det ut?

Gröna o gula textilier och grejer som ger ateljé känsla.

Nu börjar vi ju bli mer vana vi att hänga in lokalen och det är mest trevligt hela tiden.

Nu har vi bytt ut all konst. En rejäl uppfräschning .
Vårsalong
Godmorgon Rurik❤️ nu sitter vi på bussen upp till Stockholm. Vi ska frossa i Vårsalong på Liljevalqs.

Oj vad vi har frossat. Att gå på vårsalongen är uppfriskande. Vi frossar bland dansande bananer och klimakterie-livmödrar.

Muttans År forsätter. Det är vår tid nu!

Det är kul med de vilda kasten o olika teknikerna. Vill hem o klippa, måla o böka runt i ateljén.

Ibland blir vi betagna i penselns djärvhet

Vi går här i flera timmar, fikar o tittar lite till. Sen blir vi hungriga.
Muttor i lera, NSFW
Lera. Om man drejar till det kollapsar så kan det bli som en Vagina. Vivian drejar och , ja, det stämde.

Idag samlas vi hos Jeanett Bennich. Färgstark och formstark keramiker, medlem i Omkultur. Med alla Gudars tillåtelse, nu blir det Muttor.

Fri tolkning på temat MUTTA. Vi går från idétorka till allt vildare och friare skapelser.
Det finns en slags uttalad och outtalad föreställning om att när man säger mutta/ så ska det också vara en snopp med. Tröttsam föreställning. som om det nödvändigtvis är ett hål som ska fyllas med något. En riktigt jobbig tvångstanke.
Titta gärna igen, på Kerstins skulptur ( ovan bilden här med hjärtat) Hon skulpterar om en gammal forn Engelsk Kvinnofigur, Sheela-naGig, som man gärna satte satte ovanför ingången till sitt hus. Inte för att bjuda in till samlag utan för att hon visade sin kraft och styrka genom att visa sitt kön. Ingen flört alls. Kan vara bra att komma ihåg.
Det är kraft.

avgjutningar, brons
Men det är bara att inse, vi behöver utbildning…. Google löser allt. Som bilder på avgjutningar. Det är nämligen inte bara vi som är ”outbildade”. Kvinnor över lag är så ”outbildade” på hur kvinnliga kön ser ut, att könsstympning har blivit stor business, och nu tala vi Sverige och ”alltid-bott-i Sverige- Svenskar. Porrindustrin (lätthittat, tidningar, internet..) väljer ut en viss typ av könsorgan, som bildat ”norm” för hur ett ”snyggt organ” ska se ut – och resten deppar ihop för att de är ”fel” -och det i sin tur blir någon leverbröd… Det har liksom blivit dramatiskt hur man ser ut mellan benen.
Så nu avdramatiserar vi det, vi, 55-are.

Jeanette bor fantastiskt, gott om plats för kreativitet.

O kolla utsikten. Hon bor i ett fd mejeri, alldeles vid en fors, Linnefors heter platsen.

Härlig dag, här är ett av mina bidrag. Galna skulpturer o mycket härlig gemenskap. Hurra för systerskap!
Keramik, julbord och sockerbak
Här börjar dagen. Känns lite magiskt.

Vi är hos Karin Langharts och frossar i keramik.

Frosseriet fortsätter, nu på Ombergs Hotell. Julbord med Omkultur.

Äta långsamt är en bra teknik. Vet inte hur många gånger vi var framme och plockade till oss bland allt det goda. Men många gånger var det.

Vi frossar oss vidare, hemåt. Resten av dagen blir det kola och pepparkakshus.
Decemberkväll i Vadstena
Tidig kväll, vi anländer till torget i Vadstena. En oskyldig högtalare sprider ut tangodragspel i torgens väv av mörker och gatlyktsljus.

Här bjuds det på både FOLIO release, varm glögg och julstämning som är svårslagen. Stadens Kulturtidning har kommit ut med sitt fjärde nummer och vi firar. Drar upp yllekragarna och lägger lite mer ved på glödkorgen, sippar på glöggen och mossar på varandra. Mys.








