två år med blogg!

Publicerad den 17 januari, 2014 av gangaochrurik

Hejsan! Nu är det jubileum! Vi startade bloggen för två år sen. Trodde vi varit igång längre!
Men jag kan bara hålla med om vad jag skrev då; Tack Rita!! Vad gör man utan sina barn? De är ens tekniska ryggrad.
För första gången i mänsklighetens historia upplever vi att det är barnen som på många sätt är de som har kunskapen, vet mer än föräldrarna. Vi som föräldrar är de som måste be dem om hjälp!! Det är tur att det finns en annan sorts kunskap som ändock förädlas med åren och man hoppas att man kan var till stöd och support när de kniper i de ungas liv. Men helt klart, utan coaching av dotter hade det inte blivit blogg.
Nu har den blivit en del av livet. Ett sätt att kommunicera med båda kända och okända.

Det var så här det började:

Det blev en Blogg….. vilken TUR att jag har döttrar! TAck Rita för tålamod! och hurra till mej själv. Idenna stund, full av goda föresatser ser jag hur jag fyller bloggen med ….. ja, det som livet för med sej…..

och Rurik min livskamrat han hänger med. Kom Rurik nu kör vi!!

Vår färska Mjölk

Publicerad den 17 januari, 2014 av gangaochrurik

Så otroligt mysigt!! Det är en daglig ritual, att sätta på mjölkmaskinen. Jag trodde det skulle låta som bara den, men nä, den står mest o småmyser, gör sig het. sen tar den satts och kör några varv med den kraftiga mixern, så blir det tyst igen. Det har blivit en del av hemtrevnaden att få varm mjölk på morgonen.
Om man räknar ihop el och kostnad för soyaböner eller nötter eller vad man nu använder…. så har vi lätt ändå tjänat minst tio kronor på varje liter vi gör!! Även om vi skulle slarva och inte göra mjölk varje dag, utan kanske köpa ibland, så har vi sparat in kostnaden för vår mjölkmaskin innan midsommar! Hon kostade oss 1200 kr.

Det tar ca 20 minuter att göra en omgång och sen får man sila upp den.
Det är ett evigt experimenterande. Mjölk på bara sojabönor är ganska strävt och tråkigt. Men tre torkade rönnbär för att få syrlighet och två dadlar för sötman så lever den upp! Nötmjölken har mer sötma och smak i sig själv. Mjölk på bara hasselnötter har en spännande, egen och lyxig smak men jag gillar nog nötblandningen med lite hassel och sedan sötmandel o lite cashewnötter bäst. Det är så små mängder med nötter som behövs, så jag tycker inte man behöver oroa sig för att det blir dyrt, det blir det inte. Bara gott!

Fast en gåta har vi – att mjölken ibland flockar sig. Det är oaptitligt och blir inte godkänt. Vi förstår inte riktigt varför ännu. Kanske är det när det blåser från söder (skämt). Men vår forskning fortsätter!

oväntat

Publicerad den 16 januari, 2014 av gangaochrurik

Vi var i stan och Rurik går till biblioteket. ”Låna några böcker om Turkiet” ber jag. Ella har en pojkvän, som väl närmast är en världsmedborgare, men sina rötter har han i Turkiet. Så Turkiet önskar jag förstå bättre!
Ett slitet papper sticker ut ur en av böckerna.

Det är ett reseerbjudande från en månadstidning, som någon lämnat kvar i boken. vi har pratat om att åka en billig resa söderut nu när det är så mörkt o kallt, men det har liksom inte blivit. Nu läser vi längtansfullt. Spännande med alla bilder från Turkiet, det verkar vara en kulturell skattkista! Märkligt nog är erbjudandet fortfarande giltigt.

Idag är det min dag i tystnad. Tar det lugnt. vilar och mediterar. Inte sitta vid datorn….. men när jag vaknade i morse…. RING! Det var nästan som en röst inom mig.
Jag bara var tvungen att kolla upp. Fanns resan kvar? Det var bara några dagar till utrese datum. Man får inte be Universum om något och sedan inte göra sin del. Jag måste ju lyfta luren! Resan för 990kr var slut, men veckan efter fanns det tre platser kvar, för 1100. Om vi kunde lämna kampanjkoden.

Ja, det kunde vi, eftersom någon vänligt hade lämnat hela foldern i boken.
Så det blev en kulturresa för två, till ett makalöst pris. Flyg, buss, hotell -olika varje natt eftersom man åker runt, med guide, allt för 2200kr.

Lite lagom sol o värme -och massor med inspiration! Vi åker den 31 jan! Med kamera och blogg!
Så kan det gå när man ska ha en dag i silense!!

Tranås

Publicerad den 15 januari, 2014 av gangaochrurik

Ja, så gamla vi är, så är vi fortfarande Skåningar. Att åka till Tranås känns exotiskt. Jag har min kiropraktor där, så det är ryggen som tog oss dit. Vi kör genom snöiga skogar i en timma. Sen öppnar sig en stad, som har allt man önskar sig. Jag blir lika förvånad varje gång. Att det känns så ”rikt” när man går på gatorna här. Cafeer, frisörer, klädes o skobutiker i massor!!

Funderar verkligen på om det inte är hit man ska åka när man behöver något, vi tittar förvånat i fönstret. Ser vinterskorna som Rurik köpte i Stockholm, där fanns de bara i svart. Vi är ju inga svartmänniskor så Rurik gnällde lite ”finns de inte i rött eller nåt?” Rita beklagade, de skulle bara ha svart -det är väl det som går i Stockholm helt enkelt. Men titta här, samma sko, i rött/orange, grönt o brunt. I Tranås kunde man välja o vraka! Tja, nu har vi redan handlat (ett par svarta) och dom gillas, men förvånad blir man….. när man åker ut i skogen!

snöigt

Publicerad den 14 januari, 2014 av gangaochrurik

Snön lägger sig vackert. Stillheten breder ut sig både i det yttre och inre. Av någon anledning som jag inte riktigt har koll på så har min utmattning varit djupare några dagar… vad att göra, mer än att följa med. Försöker se det positivt och se det som ett flöde av ibland mer ibland mindre. Har kämpat emot det, i så många år, för att försöka vara mer allert än vad jag är. Men det blir bättre när man bara är följsam.

Den här årstiden, när mörkret och kylan råder, ska man vara lite snäll mot sig. det är liksom naturligt att ta det lugnt.
Frökatalogen från Runåbergs har i alla fall kommit, så, det kommer en vår.

Payne´s grey

Publicerad den 12 januari, 2014 av gangaochrurik

Ja, vi är nog lite ”skadade” sedan Rurik var med på Omkulturs konstresa…. Lite extra känsliga för de där grå oändliga nyanserna.
Jag är ute i vårt nya pudrade landskap, himmeln är som ett akvarellpapper!

…målat med mycket Payne´s grey….. ja som en riktig Lars Lerin.

funktionskläder – YLLE

Publicerad den 11 januari, 2014 av gangaochrurik

Alltså, bara en fråga. hur länga kan man ha på sig en ylletröja utan att tvätta den??!!
Ylle kläder är ju dyrare att köpa, det krävs ju får som ska ha mat, klippas, det ska tvättas och spinnas innan det börjar bli material som kan bli kläder…. Men, Wao! Tänk, ett material som är naturligt smuts avvisande, enligt det senaste även naturligt bakteriedödande, värmande, brandskyddande.
Vill ju knappt erkänna det här, men denna tröja har jag haft på mig nu, så länge att jag inte minns riktigt…..öööööh….. två månader?
Fast den är ljus så verkar den bara fortsätta vara ren och fast jag blir varm luktar den inte svett, den är naturligt antikacteriell. Kan det bli mer ekologiskt än så här? Man spar tid, vatten, energi, tvättmedel.
Men det stämmer liksom inte med mina föreställningar om renlighet – så jag vill ju knappt erkänna det här, att jag har ett plagg så länge. Första gången jag märkte det här, var som ung. Hade sytt mig en fin yllekjol, som jag hade mycket. Dag efter dag…..efter dag? Det var liksom knepigt att kjolen i ren ylle aldrig blev smutsig medan andra plagg fick man köra i tvättmaskinen jämt!

Mina vita ylletrumpor är också underbara. Fast dom sticks! Men det problemet är löst med ett på silkesstrumpor under ylleparet(ja,ja, lite lyxigt, men underbart!). Fast lite oftare blir dom tvättade, så jag lovar, jag har inte haft på dom i två månader. Men de stöter bort smutsen de med! Har jag bomullsstrumpbyxor på – ja, de blir att tvätta bara efter några dagar!

Hurra för Ylle! vilket toppen material!!

snödax

Publicerad den 10 januari, 2014 av gangaochrurik

Ja, så var det dax! Snö. Kan inte låta bli. Jag tar av strumporna och går en stund i trädgården. Spännande. Det är faktiskt ganska halt när man går barfota i snö. det tänker man kanske inte på.

får en fotogenlampa se ut sådär?

Publicerad den 9 januari, 2014 av gangaochrurik

Ja, det är väl klart! Förr guldmålade man sin lampa då och då – för att bli av med flugskit och skavanker, då måste det väl vara OK med lys-grönt!! Vi fnissar lyckligt, visst blev det kitschigt?

Fler Bilder, från en resa

Publicerad den 8 januari, 2014 av gangaochrurik

Jag fortsätter att bläddra i min reseteckningsbok, från en Indienresa med Yngsta dottern. År 2010.
Rita blev magsjuk (sånt som händer) otvättade händer ner i en chipspåse och sen in i munnen… det räckte.
Personalen på Hotellet i Mamallapuram märkte det väldigt fort…. varför äter inte den unga damen???? Sen spred sig ryktet och ALLA på hotellet visste det – och engagerade sig.
Det roliga är, att Ritas mamma (Jag) jämt flikar in det där om att tankar och känslor påverkar hälsan och hur viktigt det är att tänka på vad man äter. Men när mamma säger det så kan man ju bara stänga öronen. Plötsligt står restaurangföreståndaren där och vill förklara alla de där sakerna. Rita ler stelt men artigt och lyssnar. Mamma ler oskyldigt.
Till och med Hotellmanagern brydde sig, tog oss under sina vingar och vi var tillsammans i ett tempel för SaiBaba och bad, bla för Ritas hälsa.
Visst var det kärt?

bästa hotellet på resan var nog det charmiga residenset i kolonialstil. Vi sov som prinsessor. Rita skulle bli brun och i sann Indisk anda vägrade jag henne exponera sin vita hy utan mamma som bodygard! Jag satt i skuggan med solglasögon och mediterade medan Rita i känd fittness-stil svettades i solen. Det var uppe på hustaket.

Jag blev också sjuk på den här resan -det brukar aldrig bli så farligt, men My God! Katastrofdålig!! Inget hjälpte, jag blev hur ynklig som helst!!

Jag levde på coca cola och bananer, det hade jag ju Gudbevars lärt mig nån gång, att det var bra. Efter några dagar kom jag till en doktor. En homeopatdoktor (helt fantastiskt, det finns många homeopater i Indien – och dom är riktigt duktiga) Han botade mig magsjuka rakt av!! Han var så duktig, så jag vill fråga om mina blodsockerbesvär (ett problem jag kämpat med genom livet)
Då hade jag levt på cocaCola o söta bananer i flera dagar. Blodprovet var rena katastrofen och han dundrade att jag genast måste åka hem, att jag hade diabetes och att Rita skulle ta hand om mig!
Vi var helt i chock båda två! Diabetes är inget man leker med, man kan dö. Så sa han till mig att göra om blodprovet nästa dag på ett laboratorie, som är mer tillförlitligt än hans enkla utrustning på mottagningen.

Jag ringde, både till en annan Indisk doktor, som jag känner och hem till Rurik i Sverige (Rurik blev väl helt ifrån sig, han kunde ju inte göra så mycket där han var, bara försöka lugna mig lite)
Jag slutade med coca cola & bananerna och nästa dag tog jag nytt blodprov. Märkligt nog var värdena redan normaliserade – och jag kommer aldrig mer äta bananer o dricka coca cola när jag är sjuk!!

Jag stannade kvar i Indien, som planerat, när Rita åkte hem själv. Jag stannade kvar och gick en utbildning på Oneness University och blev trainer, lärare för Oneness.

Rurik sa något väldig bra, då jag upprörd ringde hem…och det gäller i alla situationer, när man blir för stressad och uppskruvad. Man är för mycket i huvudet i sådana situationer…. Rurik sa helt enkelt ”lägg uppmärksamheten i dina händer” ”gå in i kroppen”. Det är ett märkligt enkelt sätt, när man tänker för mycket…. att helt enkelt skifta sin uppmärksamhet till kroppen, och speciellt bra är just händerna. Och man blir LUGN.

Slut på mina berättelser från min teckningsbok 🙂