Här står Rurik och hänger. En dag i London. Vi har kommit hit med tidiga morgonflyget. Nu begapar vi kontrasterna av vattnets lugn och storstadsbrus.

Vi tar oss ner till stan, mellan glassiga nybyggen glider giganter som st Pauls kathedral fram och visar sig. Vi rundar vant för vi vet vad vi vill.

Vi ska till Tate. Det här var det enda roliga, tyckte Ganga. Rurik tyckte nog inte att det var något roligt alls där. Bara eländeskonst. -de bara målar av sig sin egen stress, säger Rurik surt. Vi ville bli hänförda. Men vi suckar som bortskämda barn o e inte nöjda. Men en vägg med fittkonst, det hade dom. Gorillagirls har varit här, och de har väl satt sina spår.

Gorillagirls är vassa på att peka på hur skevt urvalet av konst är på de stora instutionerna. Så nu ligger det framme på Tates böcker om kvinnliga konstnärer och fotografer…. suck

Bara det, att det finns böcker med kvinnliga konstnärer visar hur tokigt det är. Ungefär som, att det skulle finnas konstnärer och kvinnliga konstnärer? Som om en konstnär var självklart vit och man och att då är kvinnor nån slags låtsas konstnär? Som behöver en speciell bok??

Bättre var det efteråt ( efter vi varit på Tate) vi mötte upp med Ella och Ekin. God turkisk mat och mycket prat. Sen var det slut på dagen.