Nu den verkliga anledningen till att vi är ute och reser: vi sitter på buss från London och nUUUU närmar vi oss Glastonbury. Det stora kraftbatteriet, berget, med the Tor, lyfter upp sin siluett och syns redan på avstånd. Vi blir helt spralliga av äventyr. Vi har aldrig varit här, men vi känner redan hur platsen välkomnar.

Turistbyrån ligger vid busstoppet, så bekvämt och redan här ör anslaget, tonen för platsen klar. Ett Pilgrimscenter. Det var tre äldre personer som jobbade med det, alla med en sån ”klarhet” och okonstlad framtoning, så mycket kärlek att Ganga nästan vill gråta. Sällan personer så rakt, gör sånt intryck. Vi skaffar kartor med Leylinjer och alla de kraftfulla energibanor som genomströmmar området. Det är det som gjort att redan de gamla druiderna hade stora healingcentras här. Det gamla namnet på detta område ör the Island of Avalon. Vi är i Avalon😊😊

Vi går längst huvudgatan och helt klart, vi känner oss hemma. Det är kristaller och älvor i de flesta affärerna och i matutbudet ser vi att det är lätt att vara vego. Människorna är till och med mer färgglada och allt känns som en atmosfär av kommunity. Som när en besöker typ Auroville i Indien , lite den stämningen.

Var bor vi? Underbart! Vi bor med enhörningen. Ett litet rosa Engelskt hus där spirit är högst närvarande.