Medan Rurik målar

Medan Rurik är hemma och målar magisk fågel ( kanske inte klar….) och blommiga fötter, är Ganga, som nämts i tidigare inlägg, i Malmö.


Dagtid, visserligen ute vid vattnet, nära den vridna torson. Men var bo? -helt magiskt, skulle jag vilja påstå. Kan det en bli bättre än att få sova i en Shamans lya?!!


Vi sätter nyckeln i dörren och stiger in… i en magisk, jordnära värld.


Här är massor av egna kraftfulla lösningar på boende. Yxan och täljkniven är liksom inte långt borta… man hör skogen och kraftdjurens andedräkt…


Massor av detaljer. Inget är självklart och vi får gå länge och titta innan vår nyfikenhet är stillad. Men trots det:


Bara några steg från lägenheten ligger Folkets Park. Vi är ju alla från landet 😊 så det är ju spännande. Skulpturer som pratar!


Från det runda huset hörs ett intensivt fiolspelande. Nån spelmans förening har hyrt in sig och det spelas över allt -om det inte dansas. Det är livet i Folkets Park, en lördagskväll. Med stillad nyfikenhet går vi hem o sover shamansömn.

Shamanchoklad

Siri
Siri är magiker med pennan i hand (det är hennes egna klistermärke hon har framför sina ögon). Annars känner vi henne mest som en person med båda fötterna på jorden.  Så roligt att hon är här några dagar!
I sin väska tar hon upp en massa spännande saker från sin resa i mellanamerika, El Salvador och Guatemala, bla en bit choklad…..

choklad
För tydlighetens skull vill jag säga, att nu är det choklad vi skriver om, ingenting annat. Så läs inte in mer än vad det är! Men det är en bit choklad med historia. Där ute i djungeln bor en  man som kallades för Choklad Shamanen, som bjöd på en ceremoni där en kopp choklad ingick. en stund av frid och helande. Det var en äldre amerikans man, en gammal hippie, skulle jag säga, snäll och klok.  Han hade lagt ner tid och energi på att hitta den rätta sorten eller kombinationen av kakao som passade till en healing-ceremoni.
Kanske skulle man kunna jämföra det med vad man i Japan har sin teceremoni till?

vispa choklad
Det var  rå, lite torr choklad som Siri hackade, och vispade ner i den varma sojamjölken. Inget annat. Vi satte fram både chili, kanel och kardemumma i fall man vill  krydda till det.

glas m shamanchoklad
Sen satt vi där högtidligt och sippade denna choklad. Den anses öppna Hjärtat, och göra en mer andligt uppmärksam, närvarande och det kan stämma. Vi har väl sällan njutit så av en kopp choklad. På botten bildades som en grynig massa som vi åt med sked, lite god-beskt.
vilket trevligt sätt att tillbringa skymningen, med en kopp magisk choklad. Leende sitter vi där och känner närvaron av en Shaman och den varma djunglen….

blodigt

Draculla

Får man prata om blodiga muttor? Hm…det är väl knappt något  man får prata om, än mindre skämta?
Det är ett evigt smusslande med bindor och tamponger -och det ska inte synas.
En av mina döttrar berättade en gång om en redovisning i skolan, som en av tjejerna i klassen hade. Det gick inte så bra och det slutade med att hon grät, kom med ursäkter för varför det inte var bra och till sist sa hon ”och så har jag meeens!!”
Lärarn svarar, att ha mens, är ingen ursäkt för att inte göra sin läxa ordentligt. (underförstått ”hur skulle världen se ut om alla kvinnor skyllde på att de hade mens??”) Hormonerna åker upp och ner, hummöret likaså, plus mensvärk…… ändå är det inget man ska ta hänsyn till??

NÄ, så här kan vi inte ha det!! Röd flagga i topp för mens!

Om det nu ska vara klibbigt, obekvämt och till och med göra ont att ha mens – så borde det i alla fall vara lite coolt??
Till vårt hus kom en kvinnlig Shaman. Det var spännande värre, jag hade börjat min resa innåt och mina öron växte stora när jag lyssnande till Shamankvinnan.  Året var väl så där….. 1994?
Det hon sa förändrade min syn på min kropp. Hon berättade om uråldrig kvinnlig magi. Att perioden för mens var kvinnan magisk, och som mest känslig. Drömde mycket. Hon sa att mensen var helig.
Det var ord som etsade sig in i mina öron!! Ord som gjorde livet mer levande, spännande. Och gjorde det röda blodet till något att vara stolt över.
I vår serie om ”Muttans År”  hittar vi nu en utställning om och med mens. Hurra!!

utställning mens

Så, ja,nu ska ni få veta hur den Shamanska kunskapen förändrade min vardag. Har man mens ska man ta det lugnt. Vila och ha det bra. Absolut ska man slippa stå i köket! Det blev en ursäkt att gå ut och äta i familjen. Faktum är, att även i gammal svensk tradition, skulle menstruerande kvinnor inte laga mat.  Förklaringen gissar jag dock var mer att maten blev ”oren” (men det kan ha varit kvinnlig list att kalla det så.)
Mens blev från den stunden en anledning att byta tempo i tillvaron och få lov att vara mer innåt vänd i några dagar. Vi var fyra kvinnor i familjen.

Jag brukade vattna blommorna, både inne och ute, med mitt mensblod. -därför att mensblod är kraftfullt och intonat även på en annan verklighet. Det var ett sätt för mig att tala om för andra levande väsen, djur, från både detta o andra världar, att det här var mitt hem. Det gjorde också att blommorna blev väldigt intonade på mig. Vi blev liksom ett och fick ett nära förhållande.
Hur jag gjorde rent praktiskt? Tja, det är ju bara o ta den blodiga tampongen och stoppa ner den i blomvattnet. Kramat man till tampongen så blir vattnet ljusrött…Det var verkligen bara för mina närmaste vänner som jag bekände det som jag nu erkänt öppet.  Det gläder mig att tiden NU är mogen för mer mensblod!

blodigt blomvatten

Jag har slutat att blöda, jag har gått in i nästa fas -I Shamansk tradition säger att den gamla kvinnan extra helig. Den som slutat blöda…. är i det heliga tillståndet hela tiden. Det är också fint att ta till sig. Att det är en ädel kvalite i att åldras.

Trist att det i vår kultur har blivit sorgeramar runt mensen.  Det är ju en initiering i sig själv, när en ung kvinna får sin första mens. En period i livet är slut och något nytt startar. En väninna till mig samlade sina kvinnliga släktingar till en gemensam kvinnlig måltid, för den unga tonåringen som fått sin första mens. ett sorts upptagande i den kvinnliga klanen som vuxen kvinna.  Det tycker jag var fint.

Mina döttrar blev bjudna ut på en resa. Både i det yttre och inre, där vi var väldigt uppmärksamma på alla detaljer. Allt som skedde.
De fick ett nytt kraftdjur och en initieringsrit. Sen spenderade vi tid, ensamma tillsammans på vår resa och gav oss tid att prata om sådan som det kanske inte annars gavs plats för.
– Sen kom den tredje dottern….. fick mens flera år tidigare än de andra två….. och hade mensvärk så stark att vi inte kom mycket längre än till affären och köpa in vad vi skulle ha med på resan. Sen låg hon dubbelvikt…..   Ja, där försvann den romantiska initierings idyllen!!

kåseri mens

Jag hör om allt fler som gör sina små ritualer just för att markera det som högtidligt, när första mensen anländer.  Det handlar ju om våra attityder -och de förändras, sakta.Känner mig inte så udda längre. Hurra för Muttan!