Uppdraget uppfyllt, läser jag på datorskärmen. Det är stort. Det märks inte så mycket i det yttre -ännu. Men världen förändras.
Att uppdraget är uppfyllt betyder att det löfte som Bhagavan en gång gav, att han skulle sätta igång den här förändringen, i stor skala. Det har skett!

Jag vet inte om du har hört talas om begreppet ”den hundrade apan”. Förenklat beskrivet: Ett experiment där apor på isolerade öar fick lära sig använda redskap för att få mat. När ett viss antal apor lärt sig tekniken (100 individer) så spred sig kunskapen, oväntat, till alla. Även till andra öar som inte hade kontakt med varandra. Kunskapen var plötsligt kollektiv…
Ju fler som är uppvaknade -desto mer sprider det sig, även till andra, som kanske inte ens haft en tanke på livets djupare mening. Det blir allt lättare, Hjärtat VILL öppna sig… på alla.
Det gör mig så glad!
Jag var så trött, uttråkad på livet. Kändes så futtigt, sitta o titta på TV o äta ostbågar -medan världen går under, djurarter dör ut… på grund av vår gemensamma dumhet och girighet!!

Jag hade precis varit i Indien för första gången när jag hörde talas om Amma och Bhagavan. Redan när jag blundade ( en övning på föredraget jag gick på, 2001) Så kände jag igen styrkan och smaken av evigheten, som jag fått uppleva i Indien några månader tidigare.
När jag sen förstod att Bhagavan pratade om en positiv framtid, ja, då kände jag… det är kul och otroligt spännande att få leva i den här tiden.
Det är möjligt att vi alla ändra vårt sätt att tänka och uppleva verkligheten. Då kan vi samarbeta istället för att sprida rädsla. Det här är det enda som kan rädda vår planet. Det sker på många sätt just nu, inte bara genom Amma och Bhagavan. Det är en kosmisk impuls, kan man säga, att allas vårt medvetande ska förfinas.
Människor som simmat omkring i ytlighet stannar upp, börjar fundera… känna efter. Andra får en smäll av livet, ligger ner och inser att, de gamla sanningarna inte gäller längre.
Att rädda världen börjar i din verklighet, i ditt hjärta. För mig, med min opålitiga hälsa känns det gott. att man inte behöver ut som en superhjälte och stå på alla barrikader och skrika -eller vara engagerad i alla föreningar.
Nä, den största skillnaden sker när jag stannar upp, ser mig själv, utan att döma. ser och omfamnar allt. Där börjar lugnet. Det blir som en våg som sprider sig och utan ett ord berör helheten.
Hurra!!







