Inläggen just nu, när jag bara skriver från mobilen, blir kanske lite kantiga. Ibland fattas ord och ibland bilder.
Tänker mig att pyssla lite med både ord och bild när jag är hemma. Det finns nyanser som jag vill förmedla… Men just nu är jag glad att jag ialla fall kan ge lite rapport.
Det var ju för att få behandlingar som jag kom hit till Pondycherry. Jag bor hos familjen som behandlar mig. Det här ligger uppe på taket och torkar. Blivande medicin. Det har kommit med kurir från Kerala, snart är det del i någon väldoftande blandning.
Här är mina terapeuter, i ålder som mina döttrar. De är systrar.
De lagar maten till alla som jobbar här och masserar de kvinnliga klienterna. Starka händer har de. Ser du kannan som hänger i luften? Den används vid behandlingar då man häller olja över pannan o huvudet, jätteskönt.
Här är bänken jag får ligga på. Visst är den vacker? Det är mycket oljor och blandningar. Mycket hällande, gnuggande och masserande. Därför är där ordentligt med avrinning.
Dags för behandling. Först en olja med örter att masseras in.
Efter det ska jag bada i mjölk och… Kunde varit honung, men det är örter, väldoftande. Ser oskyldigt ut som blek chokladdryck. Men även om jag torkat av mig efter behandling blir kläderna röda.
Det här vill jag också visa. Förutom lillasyster Sony som är nygift, 19 år. Bakom henne, ser du skåpet? Det är mig de stoppar där. Det är bara huvudet som sticker ut. Sen har de en slang med vattenånga från en kokande gryta, ett ångbad helt enkelt.
Här är expiditionen. Det är här jag sitter med min lilla telefon o bloggar på deras wi-fi. Det är tolv år sen jag var i Indien första gången. Då fanns det STD telefoner du kunde ringa ifrån, de fanns verkligen överallt. Nu ha Indien fått en mobilexplosion och de små telefonkontoren finns i princip inte längre. Denna gången hittade jag inte ens internetcafe, alla turister verkar komma med sina surfplattor. Det är trådlöst som gäller och det där gamla Enkla Indien är på väg bort med raketfart. Det gör mig faktiskt lite förvirrad.
Tillbaka till kliniken. Två behandlingar per dag och boende med mat betalar jag 3000rupies för. Det är inte ens 600 kr i dagskostnad.
Godmorgon. Idag är det India Independet day.
Lyckligt satte de på mig en flagga när jag var i den Gandi-store som jag hittat.
”ingen kommer att rädda Indien” sa Gandhi”vi ska rädda oss själva”. Därför finns Gandi store som ofta är enklare affärer med varor, oftast producerade på Indisk landsbygd.
Igår hittade jag en fin yogamatta i naturmaterial så nu blir det yoga på hustaket. Tidig morgon.
Jag, tvätten, kråkorna och alla andra högröstade fåglar… Ja, och trafiken, de tutande rikshorna ska vi inte glömma.
Men det är yogans lag. Ljud som ljud, låt de passera…
Ahh vilken härlig start på en dag! Allt är perfekt utom insikten att mattans lila färg fastnar på både händer, fötter och kläder. Det är sånt som händer i Indien! Det får vara priset på ett yogapass…
Nu när jag går på behandling, hyr jag ett rum. Där bor en prinsessa. Verkar vara så skönt att vara barn i Indien. Har aldrig sett en blöja. Och där är alltid en famn att sitta i. Dom är så barnkära.
Över dörren är ett fint träarbete med Lakshmi som välsignar med överflöd.
Ner till på dörrsidorna har man målat med gul och rött. Det är också ett tecken som ska dra till sig det goda. Tamil och södra Indien är kulturbärare av det riktigt gamla ursprungliga. Dessa är tecken äldre än hinduismen.
Ser du Rurik, så fint de har hängt dörren. Det är roligt att kolla in de små detaljerna.
När man kommer in är där ett stort rum. Dom som jobbar på kliniken kommer hit o äter dom med.
I köket gör prinsessan precis som Rita när hon var liten. Hon sitter mitt i kastrullerna.
Mitt rum är enkelt o rent. Jag har AC vilket jag är glad för. Här är VARMT.
Jag sitter på sängen när jag äter. -och jag äter kungligt. Dom två systrarna har säkert lärt sig allt av mamma i Kerala.
Toaletten måste jag ju visa.
Det blir allt vanligare med en toalettstol, vet inte om jag tycker det är så bra. Att sitta på huk är egentligen bättre. Lättare att tömma magen.
Men inte bara det. Hur hygieniskt är det o sätta sig där någon annan suttit! Egentligen tycker jag att Indier har bättre hygien än vi. De är de ju tvugna till.
En liten balkong framför bostaden, skönt att sitta med sitt morgonte.
Ja, o så till sist vill jag gärna visa hur det ser ut framför ytterdörren.
Det är också något typiskt för sydIndien. Varje morgon sopar de framför dörren och gör ett vackert mönster….
I Indien har jag ju mina kompisar.
I Sverige… Jag vet inte. Det är liksom andra tankar som sätter igång i människor.
Efter 10 har håret blivit väldigt långt. Något, vad nu något är, har förberett mig på förändringar.
Så när min Ayur Vediske läkare antydde att det ställde till besvär, var frågan mest… HUR gör jag detta?
Efter att ha gett upp en resa till Tirupati, som är alla rakade huvudens Mecka. (förfärligt jobbig resa, som jag inte orkar just nu)Tycke dr Kaanan att jag kunde gå på salong!
Men se, det tyckte inte universum, det sista, som avgjorde var att frisören själv svalde och sa att inte kunde ta bort det.
Det blev en resa ut till det Riktigt Indiska Indien.
Min chaufför pekade på barnen frågande, för säkerhets skull. O jag nickade.
Rakblad köptes.
Det här är alltså en plats där man ger sitt hår, som ett heligt offer. Det var en van barberare. En flaska med vatten hällde han över huvudet, sen föll mitt tovade hår.
Förlåt Berit (min textile konstnärsvän) jag lovade att om det var så, skulle hon få mina tovor. Men här ger man sitt hår, lämnar det gamla, det var inget jag tog med mig hem.
Här är min barberare.
Nu drog chauffören mig till ponden, vattenbassängen, med ett antal sandalwood tabletter som han löste upp till pasta och sen gned in mitt huvud med. Sandalwood är heligt beskydd, lugnande o svalkande.
Så gick vi in i Murugesh färgsprakande tempel för välsignelse enligt traditionen.
Bara man ser färgerna känner man ”hurra för livet!!”
Ja, så här är jag. Nyrakad och nyvälsignad med stor blomkrans runt halsen.
Utan återvändo. Vad tycks? Det känns väldigt bra.
Äntligen!! Nu kan jag bjuda dig på frukost.
Jag bor på klinik. Hemma hos Ayur Veda-familjen. De matar mig som en gudinna. Detta är dagens frukost. Det syns de kommer från Kerala, mums med risfluff och bananer.
Men jag får själv stoppa maten i munnen.
Ner med fingrarna i maten o gosa runt så man får av både ris banan o socker. Faktiskt ovanligt lite chili idag. Så trycker man ihop maten så man har en mums mellan fingrarna.
Sen är det raka vägen in i munnen! Så för man in maten genom att fösa in den med tummen. Blir man för kletig på handen så rensar man handen genom att föra tummen uppåt. Så man stoppar sällan hela fingrar i munnen, bara fingertoppar.
Shelmy, som är den unga frun i hemmet är redan igång med middag. Det bli bananblomma(!)
Hennes syster, Sony sätter igång och hackar… Smått
Dom små blombitarna som aldrig fick lyckan att bli bana-frukter utan är på väg med raketfart i våra magar, ska kokas med kokos, lök o chili. Däremellan ska shelmy och Sony ge mig en timmas Ayur Vedisk massage.
Vi ses. Snart igen, för nu har problem med internetanslutligen äntligen löst sig, och det är nära. Vi ses igen i eftermidag, Indisk tid.
jag pratade med Ella i Telefon och berättade om att jag tänkte skaffa Indiskt sim-kort till mobilen. ”kolla så den inte är låst” sa hon. Den var låst. Alla I-phones är det. Men de går att låsa upp.
Så det blev till att åka om Teliabutiken innan jag satte mig på bussen mot Stockholm. För den vetgirige kan jag tala om att för att man verkligen ska kunna få ett annat simkort att fungera behövs därefter att man kopplar upp telefonen mot en dator med i-tune program…. Och det tar några dagar innan den blir upplåst. Suck säger jag som vill det ska funka NU.
”det är jätte långsamma köer på Telia” sa Rurik. Han var där förra veckan. Så vi åkte in med god marginal innan Stockhlomsbussen gick. Så, som riktiga pensionärer fick vi sätta oss på en bänk vid vattnet och göra av med tid. Men det är en glädje att se på Irene Nords fina Motala skulptur, med anspelning på Vättern runt. Hon är med i Omkultur, precis som vi. Det gillar vi.
…dansar mössen på bordet? Kanske det. Det räcker att se på hur Angel fokuserar in under kylskåpet för att man ska fatta…
Tröskorna går runt huset, något har flytt från fältet, något har kilat in i huset och någon vill äta upp! Vår katt har fullt upp medan jag är borta. Kanske hon inte ens märker att jag rest bort…
I växthuset är det djungel. Men det är också en del som vi har rivit ut och satt nytt. Små baby-koriander och baby-basilika har precis kommit på plats. Det är mycket som ska vattnas och så är det alla sniglar och jordloppor som man måste hålla i tukt. Ojoj. Rurik har fullt upp. Men jag tror att han märker att jag har rest bort…
Från och med imorgon så är Ganga på resande fot. Först buss till Stockholm och dagen därefter flyg till Chennai. Jag hoppas att jag kan ordna med ett Indiskt sim-kort till telefonen. Iså fall blir det nog blogg som vanligt. Men inte vet jag….. Du får titta in här på gangaochrurik och se vad som händer.
Jag är på healing-resa. Kommer att ta det väldigt lugnt och låta andra ta hand om mig. Vilar i det. Önska mig gärna lycka till. Den 23 augusti är jag i Sverige igen.
Känns inte som det var så länge sedan som fältet runt vårt hus lyste i gult. Det var till konstrundan.
Men nu är det mognad. Tröskan går…
Kvar blir bara stixig stubb.
”fåglarna verkar väldigt förtjusta i de små fröna…”
Rurik frågar om vi kan få köpa lite … Tomas stannar snällt när han kör förbi med vagnen full av raps.
Så små, så oändligt många. Varenda en fylld med möjligheten till en ny blommande rapsplanta…. eller till kraft och energi för en fågel…. eller fantastisk olja för oss människor.
Kolla vår köksbänk! Den är invaderad av godsaker. Det kommer från våra odlingar alltihopa!
Kökskonstnärens beslut blir att satsa på rött och orange. Dvs pumpa ( ja, vi har fortfarande kvar av våra pumpor från förra året – och dom är godare än någonsin!) och tomat. Resten av middagen får underordna sig.
Ungsform fram. På den ringlade oljan hamnar kryddor, mandlar och hackad lök. In i ugnen och gosa ett tag. Sen är det dags för det tunga varorna.
Bitar av tomat och pumpa. Mer kryddor. och ringlad olivolja…
Sen hände något otippat. Vi hade den här rätten för någon dag sen, den hade en sån fin och tydlig smak av tomat som smälte ihop med pumpan som den finaste poesi. Nu får jag veta varför.
Allt sedan vi fick veta hur nyttigt det är med röda tomater – ketchup – juice så har det övergått till ohämmad konsumtion. Där finns lyckliga lyckopener och annat som är till hjälp, tex om man tröttat ut sig och det hjälper till att motverka träningsverk. Nu kom den fram. Ketchupflaskan.
Nu är den klar för ugnen. 175 grader. där ska den stanna tills den är mjuk o fin, ca en timma.
Himmelskt god pumpa och himmelsk god middag.Kryddad med solsken…..
Idag fick vi lära oss något om STEVIA. För just nu har vi TVÅ ketchupflaskor (!) här hemma. Idag var det ketchup med socker som Rurik ringlade över. Den stannade kvar ovanpå. Det tyckte jag egentligen gjorde att rätten såg lite billig ut . lite halvfabrikatkänsla. Men när det istället var ketchup med stevia så smälte det ner i och blev mer ett med pumporna och tomaterna. Det var allra finast.
Detta är ännu ett recept från det nya trendiga sättet att laga mat, utan exakta recept.
Använd din egen känsla och lek. här följer en lista på vad som är bra att ha i
olivolja
curry, peppar, kardemumma, chili,salt
hackad lök
mandlar
toma och pumpa i bitar
ketchup
Lycka Till!!
gangaochrurik 