Dags för Yoga

Detta är ett säkert höst tecken.

lappar på anslagstavlorna i Vadstena. Nu börjar snart höstens YOGA! Jag har hållit Yoga i Vadstena i, hm, jag minns inte, men  länge är det. Sju terminer tror jag. Det var en utmaning när jag började. ”Yoga för alla”…. även för skadade nackar,  för nya som gamla o stela.  Men det har varit bra, för det har hjälpt mig att förstå vad yogan verkligen handlar om. Jag har haft deltagare som legat stilla större delen av passet. För att de äntligen lyssnade till kroppen – och den ville vara stilla. Fast det är kanske lite extremt, vi använder andning, ställningar och djup avslappning och känslan efteråt är lika härlig som när man äntligen får duscha efter att varit smutsig i flera dagar. Man blir liksom  ”ren”.
Fast kanske är det onödigt att sätta upp lappar, för grupperna nästan fulla. Trevligt att så många väljer att komma år efter år.

Jag älskar Hatha Yoga, den gör mig gott och den hjälper många. Det ser jag.  De flesta människor behöver det lugn som man får hjälp att hitta tillbaka i med Hatha Yoga.   Vi människor, vi tänker och tänker. vi tänker så vi nästan tappar bort kroppen. som om det bara är ett stort huvud vi går omkring med.  Det gör oss oroliga, stressiga och kritiska. Ett huvud kan tänka vad som helst och vända och vrida på saker och situationer i det oändliga.
Det är frid, helt enkelt, att mjukt få röra sig och vara, medvetet i sin kropp. Det skingrar tankarna och en frid stiger upp inifrån.  För sanningen är den, att frid och lycka har inte så mycket att göra med det som händer eller inte händer i det yttre. Vi behöver bara vara närvarande – i oss själva. Så är något djupt förändrat.

äntligen torsdag

Det var länge sedan det var en Torsdag…. en sån där tyst torsdag

 

traktorerna köra flitigt på åkrarna, fåglarna övar sina tonåringar att flyga i linje, getingarna tar sig an den nedfallna frukten, vinden rör sig, jag låter allt skölja igenom mig… som moln på himlen

paket från Indien!

Vi har fått paket! Den där heta dagen på postkontoret i Punducherry får sin belöning. vi sliter upp det välsydda paketet och ut väller alla möjliga konstiga saker som jag inte ville kånka på när jag flög hem: tandkräm, kryddor rökelse… och saris.

Jag kan inte låta bli!! Det blir till och med värre med åren, min förtjusning i att köpa hem saris. En traditionell indisk kvinnas dräkt är sari, ett tygstycke på drygt 6 meter. Man kan slå på stort och köpa den mest fantastiska sari i siden, broderier och glitter. eller en enklare i bomull eller syntet också för den delen, men det tycker jag inte är så intressant. klara färger eller murrigt, trendigt eller traditionellt. Att komma in i  en affär som säljer sari och uppleva hur de drar fram nya stycken i en oändlig ström är ett äventyr.

Ja, så nu har jag ett par till. som kan bli dukar, gardiner, kläder eller? Så kära döttrar eller någon annan. Är där något du gillar får du höra av dig. dom finns här.

Jag köpte ju något till Rurik också…

De här träfigurerna kan finnas utanför tempel för att skydda ingången. Jag tycker dom har lite av Bonadsmåleriets mustighet över sig.

Lika färgglad som Ruriks bildvärld. Vi får se var dom hamnar i huset.
Men det allra finaste, tycker jag, som jag tog med hem var en tigerfäll.

Broderad. Om man är  i Indien, är det väldigt svårt att gå förbi något man vill ha med tron att man kan köpa det någon annan stans eller någonannan gång. Jag har ångrat mig många gånger. Men en sådan här fäll  såg jag en gång för flera år sen. Jag ångrade att jag inte slog till. Jag fick till min förvåning en andra chans.
Nu gissar jag bara, men jag vet att då det gäller tex sjalar så är det vissa familjer som väver vissa mönster och tekniker. Så kan det nog vara med den  här också. Att det är en speciell familj som specialiserar sig på det här mönstret.


Då det gäller tigerskinn i sig så  ser man ofta på bilder av Indiska mästare, att de sitter  på ett tigerskinn (det ska vara självdött i de sammanhanget, oblodigt, helt enkelt)  Så har traditionen varit. Nu i vår tid känns det bättre med levande tigrar i djungeln  och den broderade får kittla vår fantasi…

I mina ögon är den både tokrolig och alldeles kärleksfull. Med ett formspråk som, precis som trähästarna har det där fint förenklade som traditionell folklig konst kan ha. Den är gjord i norra Indien och den får mig att tänka på att Dalai Lama för några år sen bad sitt folk att sluta använda utrotningshotade djur i sina traditionella festkläder – vilket de gjort och istället skapar nya djur-inspirerade plagg. Kanske är detta något sådant. jag vet inte. Men den gör mig glad.
Ser du Tigerns mustasch? visst är den söt?

Utställningen på Naturum

Du har väl inte missat att Omkultur ställer ut på Naturum Tåkern?

Innanför de helt vassklädda ytterväggarna finns ett spännande rum med högt i tak. vi suckar lyckligt och inser att vi måste komma hit många gånger. för här finns mycket att utforska och njuta av.
Men idag går vi med bestämda steg… längst in…

Det blev verkligen en både spännande och söt utställning med alla bilder, i samma format. Det är fint och se alla de olika ”konstnärstempramenten” och hur olika vi tonar in oss på temat ”Blänk”. Tillsammans  ger de djup och skönhet, så kom och njut! 

Nu vill vi vara lite egoistiska och visa våra bilder lite extra. Rurik målade Vättern, den har jag bloggat en gång innan.

en äggtempera bild, som visar ett Vättern lika upprört som vi känner oss inför vad som händer runt Vättern just nu…

Ganga har målat himlar…. fyllda med vatten (moln)

I mitten på varje himmel har jag satt in en vattenyta…
vatten i vatten. Spännande hur vattnet omsluter oss och kan vara så föränderligt….
Någon sa en gång att det är mer vatten i en gurka än det är i Öresund…. en del saker begriper man helt enkelt inte.
Jag går på toaletten. när jag satt mig till rätta tittar jag upp.

Imponerande va? bara det kan vara en anledning att komma hit. att få gå på toan!

Kålhuvud

Det här är den största KålRabbi jag någonsin sett!

KålRabbi brukar vara små söta saker. Den här har växt i vårt kålhus och heter ”Superschmelt”.  Det är en härlig kålväxt, lika god rå som i grytan. Jag har hört att de kan bli träiga när de är stora … men nej den är verkligen superschmelt!

 

Men frågan är… vilket är det största kålhuvudet?

Närvaro… vaddå?

Närvaro. Man ska vara närvarande. Jag använder ofta det ordet, märker jag. Men det har inte slagit mig förrän idag att de flesta nog använder ordet på ett annat sätt…

…närvaro… komma i tid till jobbet?…. nä man kan vara hur sen som helst och ändå vara totalt närvarande.
Men jag vet.  Jag minns.

En del vet varken minns hur det gick till när de borstade tänderna eller hur de kom till jobbet. OK de kom med bil, men de minns ingenting om hur det gick till. Det är ganska vanligt. Jag har också levt så.  Plötsligt stannar man till och undrar, ”hur kom jag hit?”Man tänker på annat, nåt som hände för femton år sen kanske.  eller vad man ska säga till den förskräcklige grannen…. eller …. ja, det kan vara vad som helst.

Nä, närvaro handlar inte om att komma i tid till jobbet, eller vara på lektionen. Frågan är, till dig – och till mig:
Är jag närvarande i mitt eget liv?  Är jag närvarande i NUET?
Upplever jag att jag andas? Känner dofter, smaker hör jag? Ser jag? Upplever jag livet eller har jag fullt upp med att vara duktig? prestera? Hinna med?

En gång i tiden trodde jag att jag var duktigare, mer värd, om jag hann med mycket. Jag tror att tempot är ännu högre nu. Man ska så mycket -vilket gör att man ofta inte upplever alls. Det blir till innehållslösa bilder i ett album, ett slags CV utan substans. ”Jag har sett alla de här filmerna” ”lästa alla de här böckerna” ”sett alla de här länderna” ”jag är vän med den o den o den”????
Men vem är jag?
Närvaro är att känna sin egen andning…. känna fötterna och hjärtas puls.

Generöst

Fortfarande på Englagård

20120902-100148.jpg
Intressant. Igår ”fanns ingen frukost” till mig. Idag fanns det. Inte det att de ändrat på buffén utan att jag helt enkelt såg andra saker, ätbara för mig. Jag skrattar och inser att jag är på trollerikurs. Verkligheten leker med oss hela tiden, inte bara mig.

20120902-100739.jpg
Det är mycket lyssnande. Men väldigt avslappnat o roligt. Vi njuter o skrattar.

20120902-100901.jpg
Satyam älskar människor, livet och att prata. Det gör han med stor humor så även om jag hört mycket av det som tagits upp på kursen så är det roligt – och tänkvärt att höra med hans ord. Vi har gjort övningar om att släppa föreställningar, se sinnet, som han kallar för ” min Galne Kusin” och om närvaro.

20120902-101306.jpg
Däremellan är det meditationer och igårkväll, en kristallskåls healings konsert. Fatta att det är generöst. Den här helgen kostar 250kr. Jag och Hildi slog på stort och bokade ett tvåbädds rum för 500:- för hela helgen.
Om man är nyfiken, sökande, undrande, törstande… Man kan knappt skylla på att man inte har råd. Det är ett härligt, humoristiskt och generöst.

Morgon på Englagård

Det är en stor kurs jag är på, jag menar, många deltagare

20120901-101054.jpg
Kan tänka att det är mycket som ”frigörs” så det är både fantastiskt vackert och omtänksamt med de stora ametistkluster som finns utplacerade. Har aldrig sett så stora!

20120901-101315.jpg
Inspiration om stillhet…

20120901-101555.jpg
Visst är det härligt att kvasten får bilda stilleben med Budda!

20120901-140503.jpg
Men… Tack Rurik. Det är min matbeskyddare! Det var inte helt lätt att bli mätt när man är både gluten och laktos intolerant .kikärtsplättar är räddare i nöden!

Resväskan…

Jaha, resväskan hann inte ens svalna känns det som.

20120831-191725.jpg
Tack Hildi för att du drar i mig. Nu drar vi till Englagård. Det ska bli spännande att se vad en Superkurs är…
Jag tar det som det passar mig.

20120831-191937.jpg
Men vi är många som ska lära oss sätta gränser och bli lyckliga!
Jag återkommer med rapport.