Närvaro… vaddå?

Publicerad den 3 september, 2012 av gangaochrurik

Närvaro. Man ska vara närvarande. Jag använder ofta det ordet, märker jag. Men det har inte slagit mig förrän idag att de flesta nog använder ordet på ett annat sätt…

…närvaro… komma i tid till jobbet?…. nä man kan vara hur sen som helst och ändå vara totalt närvarande.
Men jag vet. Jag minns.

En del vet varken minns hur det gick till när de borstade tänderna eller hur de kom till jobbet. OK de kom med bil, men de minns ingenting om hur det gick till. Det är ganska vanligt. Jag har också levt så. Plötsligt stannar man till och undrar, ”hur kom jag hit?”Man tänker på annat, nåt som hände för femton år sen kanske. eller vad man ska säga till den förskräcklige grannen…. eller …. ja, det kan vara vad som helst.

Nä, närvaro handlar inte om att komma i tid till jobbet, eller vara på lektionen. Frågan är, till dig – och till mig:
Är jag närvarande i mitt eget liv? Är jag närvarande i NUET?
Upplever jag att jag andas? Känner dofter, smaker hör jag? Ser jag? Upplever jag livet eller har jag fullt upp med att vara duktig? prestera? Hinna med?

En gång i tiden trodde jag att jag var duktigare, mer värd, om jag hann med mycket. Jag tror att tempot är ännu högre nu. Man ska så mycket -vilket gör att man ofta inte upplever alls. Det blir till innehållslösa bilder i ett album, ett slags CV utan substans. ”Jag har sett alla de här filmerna” ”lästa alla de här böckerna” ”sett alla de här länderna” ”jag är vän med den o den o den”????
Men vem är jag?
Närvaro är att känna sin egen andning…. känna fötterna och hjärtas puls.

Jag ska bara

Publicerad den 2 september, 2012 av gangaochrurik

Jag ska bara… sa Hildi

..gå en sväng till butiken… Det blev fyra svängar och ett antal Änglar….

Generöst

Publicerad den 2 september, 2012 av gangaochrurik

Fortfarande på Englagård

Intressant. Igår ”fanns ingen frukost” till mig. Idag fanns det. Inte det att de ändrat på buffén utan att jag helt enkelt såg andra saker, ätbara för mig. Jag skrattar och inser att jag är på trollerikurs. Verkligheten leker med oss hela tiden, inte bara mig.

Det är mycket lyssnande. Men väldigt avslappnat o roligt. Vi njuter o skrattar.

Satyam älskar människor, livet och att prata. Det gör han med stor humor så även om jag hört mycket av det som tagits upp på kursen så är det roligt – och tänkvärt att höra med hans ord. Vi har gjort övningar om att släppa föreställningar, se sinnet, som han kallar för ” min Galne Kusin” och om närvaro.

Däremellan är det meditationer och igårkväll, en kristallskåls healings konsert. Fatta att det är generöst. Den här helgen kostar 250kr. Jag och Hildi slog på stort och bokade ett tvåbädds rum för 500:- för hela helgen.
Om man är nyfiken, sökande, undrande, törstande… Man kan knappt skylla på att man inte har råd. Det är ett härligt, humoristiskt och generöst.

Morgon på Englagård

Publicerad den 1 september, 2012 av gangaochrurik

Det är en stor kurs jag är på, jag menar, många deltagare

Kan tänka att det är mycket som ”frigörs” så det är både fantastiskt vackert och omtänksamt med de stora ametistkluster som finns utplacerade. Har aldrig sett så stora!

Inspiration om stillhet…

Visst är det härligt att kvasten får bilda stilleben med Budda!

Men… Tack Rurik. Det är min matbeskyddare! Det var inte helt lätt att bli mätt när man är både gluten och laktos intolerant .kikärtsplättar är räddare i nöden!

Resväskan…

Publicerad den 31 augusti, 2012 av gangaochrurik

Jaha, resväskan hann inte ens svalna känns det som.

Tack Hildi för att du drar i mig. Nu drar vi till Englagård. Det ska bli spännande att se vad en Superkurs är…
Jag tar det som det passar mig.

Men vi är många som ska lära oss sätta gränser och bli lyckliga!
Jag återkommer med rapport.

Blänk på Naturum

Publicerad den 30 augusti, 2012 av gangaochrurik

Den här vassväggen ser vi hemifrån. Från andra sidan Tåkern. Idag är vi på Naturum Tåkern. Världens vackraste vass-hus.

Fast idag får du bara se den väggen. Det rinner vatten, sådant väder har vi. Regn som vanligt. Vi ska gå in för idag är det hängning av Omkulturs gemensamma utställning ”Blänk”, en utställning med anspelning om vatten.

I det något begränsade utrymmet med sneda, spännande väggar beslöt vi om ett gemensamt, lite mindre format på våra bilder. Nu väntar bilderna i långa rader på att bli upphängda. Bakom varje tavla finns ett par till så det blir fullt av tavlor när det är klart. Nu återstår att välja ut vilka som ska hänga bredvid vilka… Det är ett pyssel…

Inte alla bilder är på papper. några är elektroniska…

Det är lite småmysigt, för vi har inte träffat varandra på hela sommaren. Alla skruvar i öglor isina tavlor och små snackar.Vi bloggare tar fram våra kameror. ”ställ upp er” säger Gebbe och tar fram sin kanon. Han har en fantastiskt fin blogg med sin konst och naturlivet runt Tåkern.

”den är inte klar än” säger Stig, silversmed. ” det ska ligga mynt under fågeln, den heter; jag ska köpa vingar för pengarna” Vi skrattar. sen tar jag en bild i alla fall, fast den inte är klar. Den är fin så här med, med hela utsikten av Tåkern bakom sig.

Denna gången tillhör vi dom som vinkar av och önskar lycka till till utställningsgruppen. Utställningen öppnas på lördag, kl 10.00
Då är du välkommen.

Hennamålning på huvudet

Publicerad den 29 augusti, 2012 av gangaochrurik

Göra en Peppe…eller en Siri?
Tyckte ialla fall att jag, en vecka efter tempelrakningen började bli långhårig(haha). Så jag gick på salong.

Onekligen, lite nervös är man ju när barberaren kör igång med ett rakblad! Det är samma kille som, av respekt, inte ville raka mig när jag kom med mitt långa hår. Men nu var det OK. Det är Full koncentration.

Men det här hade han gjort hundratals gånger sa han. Rasp, rasp mina fjun försvinner medan han berättar att det tar tre dar med tåg att komma dit där han kommer ifrån.
Känner att det är lite farligt det här. Man kan nog bli beroende av att raka huvudet. Känns väldigt befriat.

.. ville fira mitt ”nya jag” med en vacker bild.Brodera huvudet, med henna. Det är Indisk tradition att måla sig när det är högtidligt. Fast det är inte så traditionellt att göra det på huvudet. En ung tjej från stan , hon heter Alice, Maria (men inte Ella). Jag trodde att hon var kristen, men nej hon är hindu men hon och hennes familj har haft support av en Fransk familj under hennes uppväxt. Det är förvånandsvärt mycket franska i Punducherry. Men det beror mycket på närheten till Auroville och Aurobindoashram. Alice är verkligen inte den enda Indiern i stan som pratar bättre franska än engelska.

Jag tittar på fina bilder på dekorerade händer och fötter medan hon sätter igång. Oftast är det till bröllop som man dekorerar sig med dessa underbara mönster. Henna är en växt med små små blad. Därför blir det en liten bild (!)

Det blir en brun-röd ”tatuering”. Alice spritsar ut mönstret och pastan ska sen ligga mot huden några timmar.

Att måla mönstret tar sin tid, det tar dryga timman, tålmodigt jobbar hon på medan jag får dricka jättegott te med mjölk.

Det var ett riktigt flashigt ställe jag fick gå till för att få min henna. Man kan få fiskpeeling här också. En bänk att sitta på, sen är det bara att stoppa ner fötterna.

Ja, så blev den klar till sist. Visst blev det vackert? Varför kallar jag det att göra en Peppe? Därför att 1999 kom Peppe på en fest, med tatuerad ödla på huvudet. Skitfint. Men det här är nog inte en Siri- för Siri fegar sig inte. Hon tatuerar sig på riktigt!
Den här Hennan ska nu helst torka så långsamt som möjligt. Alice gör en blandning av citron och socker som hon baddar på. Det gör att hennan kan verka längre. Det blir det sista jag gör för dagen att tvätta bort henna-pastan.

Mina hjältar tyckte också det var fint. De var ju skaparna av konstverket. Så de drog fram sina mobiler de med och tog kort.
Även min Ayur Vediske doktor var nöjd. Henna har en kylande verkan, det var precis vad jag behövde, tyckte han.

Exakt en vecka senare. sitter hemma iSverige och klappar katten. Håret växer förvirrat fort och hennan är redan på väg att blekna bort. Ungefär en vecka sitter den fint. Men målningen som gick ner i pannan och ner i nacken var i princip bort redan efter tre dagar. Men det var roligt så länge det varade!

En rostig ärta

Publicerad den 28 augusti, 2012 av gangaochrurik

Knack, knack på dörren. Är det en ärta? Den har stått bakom huset i ett år. Men nu vill det visst vara med.

”Den Gyllene Bollen” Symboliserar all den visdom som finns genom de mästare som lever och har levt. På något plan finns den, all den samlade visdomen,och är tillgänglig för oss. Det var det som Rurik uppfattade när han såg den rostiga kulan. ”Jag vill förgylla den!!” Det var med stor entusiasm som vi tog hem den.

Det har varit lite olika förslag på var och hur den ska ligga, vår Gyllene Boll. Men det senaste är att den ska få vila på en ställning så att den blir ”svävande” i vår örtagård. Förhoppningsvis är den klar så att du kan se den till nästa års konstrunda.

Håret som försvann

Publicerad den 27 augusti, 2012 av gangaochrurik

Här kommer en uppdatering på inlägget från resan… och äventyret med mitt rakade huvud.
I Indien har jag ju mina kompisar.

I Sverige… Jag vet inte. Det är liksom andra sorts tankar som sätter igång i människor. i Indien är det ett tecken på att man gått sin egen andliga väg. Många Sadhus har tovat hår. Och många fixar sig tovor för att se ”andliga” ut. Därför blir man synad i sömmarna. ”-how did you get this?”

Efter 10 har mitt hår blivit väldigt långt. Något, vad nu något är, har förberett mig på förändringar.

Så när min Ayur Vediske läkare antydde att det ställde till besvär, var frågan mest… HUR gör jag detta?

Efter att ha gett upp en resa till Tirupati, som är alla rakade huvudens Mecka. (förfärligt jobbig resa, som jag inte orkar just nu)Tycke dr Kaanan att jag kunde gå på salong!
Men se, det tyckte inte universum, det sista, som avgjorde var att frisören själv svalde och sa att han inte kunde ta bort håret. ”-I don´t know why, but I can´t!”

Det blev en resa ut till det Riktigt Indiska Indien. Inte ett västerländskt ansikte.

Min chaufför hade fått instruktioner på Tamil att hjälpa mig. Nu pekade han på barnen frågande, för säkerhets skull. O jag nickade.

Rakblad köptes och rakningsbiljett, det kostar 30 rupies (ca 5 kr)

Det var en van barberare. En flaska med vatten hällde han över huvudet, sen föll det tovade håret.

Det här är alltså en plats där man ger sitt hår, som ett heligt offer.Jag känner att jag är en del av en tradition och för mina händer ihop, av respekt, både för mig själv och för det större som jag nu på något sätt är del av.

Det var ett märkligt ljud och en märklig känsla när han lugnt och metodiskt rakade. utan lödder. Bara vattnet han hällde från sin avklippta läskflaska.

Där ligger mitt tovade hår, vid mina fötter… Förlåt Berit (min textile konstnärsvän) jag lovade att om det var så, skulle hon få mina tovor. Men här ger man sitt hår, lämnar det gamla, det var inget jag tog med mig hem.

Här är min barberare. Han har rakat många. just när jag var där var det lugnt. Men människor, män som kvinnor kan sitta på rader och vänta på att få sina huvuden rakade. Vanligtvis har kvinnor i Indien väldigt långt och vackert hår så det är ett offer man kanske gör någon gång i livet. Löshår är väldigt inne i väst. Det mesta och det bästa kommer från Indien, från templen och mest känt av alla ställen är Tirupati. Tempelstaden jag valde att inte åka till därför att det var för långt iväg. Det blev Murgan tempel i Mailam.

Ja, där ligger resterna av mitt gamla jag. Fort gick det och här står jag med naket huvud.

Nu drog chauffören mig till ponden, vattenbassängen, med ett antal sandalwood tabletter som han löste upp till pasta och sen gned in mitt huvud med. Sandalwood är heligt beskydd, lugnande o svalkande.

Så gick vi in i Murugan färgsprakande tempel för välsignelse enligt traditionen.

Bara man ser färgerna känner man ”hurra för livet!!”

Ja, så här är jag. Nyrakad och nyvälsignad med stor blomkrans runt halsen.

Utan återvändo. Vad tycks? Det känns väldigt bra.

Invigning av vårt badrum

Publicerad den 26 augusti, 2012 av gangaochrurik

Här ligger någon och myser….

Det är en vindstilla milt lysande Sverige-varm kväll. Vi är med badkar ( Tack Jenny!!)
Vi eldar i det gamla tvättkaret som står i trädgården.

Det ryker ur skorstenen, knastrar av elden, vattnet värms upp. Rurik går en runda i vår vilda örtagård.

Generöst lägger han på med örter i badet. Det blir daggkåpa, lavendel, oregano, johannesört, smultron och gullris.

Vi väntar – och njuter av kvällsolen. när vattnet nästan är i kok så är det dags.

Vi har fått ett alldeles lagom litet badkar, som passar vårt lilla hus. Men idag inviger vi det i vårt stora utomhus badrum.

Ja, det tog inte många sekunder innan jag hoppade i!

Kära vän, man äter med huden. Mycket mer än man tror! Att ta ett örtbad är ett väldigt bra sätt att få i sig allt värdefullt som finns i örter. Man får i sig mer än om man druckit det som te! Det är något och tänka på när man tex smörjer sig med hudkräm – ta aldrig något på din kropp som du inte kan tänka dig att äta – för du kommer att äta det.

Livs poesi!