Varsågoda. Här var det tänkt att allt vårt filmade material, helt precis som det är, skulle ligga, oklippt. Men det ville inte tekniken.
Grrrr säger vi. Har ju lovat filmer. Men det är som det är just nu.
MEN som ett bonus material för nyfikna: gå gärna in på Rita Roslins nyss öppnade hemsida och titta. Där finns hela kollektionen och lite tidigare kollektioner att se.
Stockholm. Slakthusområdet. Korvfabriken. Kultur. Ateljéer. Och en helkväll med kläd-gestaltning, performance och utsökt hantverk.
Det är Gangas dotter. Rita Roslin, som härmed släppt sin debut i ett samarbete med fyra andra designers, några från Bäckmans, några från Oslo Konstakademi. Att släppet var den 1e november, satte väl ett avtryck på utformningen av kvällen.
Insläpp kl 19.00 , baren öppnar. Sen show med kläder, rörelse, dans o performance. kväller övergår till halloweenfest till 3 på morgonen.
Bra tryck redan från början.
Mycket förväntansfull, må jag säga. Nu ser vi ju på eventet utifrån Rita, som har jobbat med det här projektet i flera år, på flera sätt, i olika tempon o material. Till och med Ganga har en liten koppling, eftersom Rita har en del detaljer i porslinslera som är gjorda i vår studio. ( ps kolla Ruriks axel, vi hittade superfin tweedkavaj på Vintage i Gamla stan, tidigare på dan) Scottish wool👍👍.
Sen drog det igång. Vi sitter bra, nära händelserna. Ganga fotar och för att undvika förvirring visar vi ( förutom denna bild) bara bilder från Ritas kollektion.
KUSARI, namnet, Japanska för kedjor och band. Undertoner om det som bider oss. Håller oss fast.
Suggestiv musik, visserligen rör modellerna sig ganska långsamt, eftertänksamt, men ändå, det känns som det går fort. De rör sig och försvinner bort.
Många av modellerna hade bindningar runt huvudet och de röda sömmarnas snörning lyser i rött. Som blod. Vackert o intensivt.
Kedjorna, fint virkade i sin grund, varierar i storlek, väldigt suggestivt.
Vi planerar att göra ett inlägg från showen, separat, med filmerna vi tagit. så ni kan få ljud o rörelse också.
Ja, sen var det inflikningarna med rörelser o dans. Det blev en riktigt bra helhet.
Sen, swish ungefär, kreatörerna kom gående förbi, fortare än vi riktigt hann med och sen var det uppbrott runt catwalken. Siri ( Gangas dotter) och Jonas var också här, och många, många vänner. Kul att se.
Vi går back-stage, och fotar mer av modellerna.
Så kom designern själv. Najsigt klädd i Kusari.
Det blev härligt, stimmigt mingel.
Yeahh gruppfoto med Rita, Siri o Ganga. Ella vara också med, i form av buketten.
Sen var det dags för oss att avvika. Vi sov gott på ett hostel i Gamla Stan och på gamla Korvfabriken ökade tempot, med fest till morgonen, ungefär.
Vi rör oss ut i natten, coola neonljus berättar för oss att det som en gång varit ett område av blod o slakt numera innehåller massor av konst o kreativitet.
Inlägg med filmat material från kvällen kommer. Håll ut!
Detta är en detalj av en väska – i porslin och remmar.
Nästa helg är vi i Stockholm – om du är i Stockholm, kom du med!
Rita, Gangas dotter är en av fem kläddesigners som släpper sina kollektioner och det sker på Korvfabriken. Ja, vilket namn, men nu görs där ingen korv längre, det tillhör platsens historia -nu härskar kulturen.
Tre vänner från Beckmans, två personer bildar team och releasar sin gemensamma kollektion, och Rita har sin. Därtill kommer två personer som gått på Oslos konsthögskola. Förlåt jag vet inte så mycket om de andra så det är fokus på Rita i det här inlägget.
väskorna här, är i porslin. så fina. De är hennes egen tillverkning ( i Östergötland, säger inte mer 🙂 och remmar är även de handens (Ritas) arbete. Både Ganga och Rurik är så spända att nu äntligen få se helheten -hela kollektionen. Det som visas här är lite detaljer.
Men så är det, varje detalj har fått total uppmärksamhet och bildar en helhet. Nu ska den visas. Visningen är endast en kväll, en visning. För den som vill och kan, här är länk till biljettköp.
Här är ett tryck. Inspiration från en spindellilja.
Kollektionen är Ritas debut och heter KUSARI.
för er med Fb, finns evenemanget utlagt även där.
Men inlägg inför släppet, sker på instagram, ritaroslin.
Efter showen blir det fest hela natten, det är ju Halloween. Då har vi nog åkt tillbaka till hotellet. Rapport kommer. Lovar
Vadstena är visserligen en liten stad, men oj vad den kan leverera. Gustav Vasa byggde en försvars anläggning mot angrepp från främst Vättern, men redan han son Johan den III och Katarina av Jagellonica från Polen, omvandlade det till ett kungligt slott. Till Vadstena kom duktiga hantverkare från hela Europa för att genomföra uppgraderingen. Det var allt från bildhuggare till spetsknypplerskor från Belgien. Knyppelkunskapen har bevarats här och blivit till en sorts metropol för knyppling. Vi har till och med en speciell spetsbutik: Svenska Spetsar. På uppdrag av Rita, Gangas dotter, var vi där och kollade igenom.
Till en speciell utstyrsel önskas spetsar, vad finns att välja på? Naiv fråga för det finns massor. Men det är en butik med kunskap så frågan är: ska vi knyppla själva, eller köpa färdig?
Verkligen som att gå in i en egen värld som vi inte tänkt så mycket på innan. Tänk Sverigedräkten och alla folkdräkter! När det är fint, så ska det var med spets.
Ofta har det poetiska namn, de olika mönsterna. Och ja, man kan beställa knypplad spets. I alla fall om man har lite framförhållning. De finns alltså personer i Vadstena tar beställningar och knypplar på sin dyna så det dundrar i knyppelpinnarna.
Till och med knypplade brudkronor.!!
Spännande också att se hur olika de blir med tanke på trådens tjocklek.
En bred komplicerad spets kan ha ett meterpris på flera tusen kronor och kan ta låååååång tid att göra.
Vi var förvånade över överdådet, mångfalden och kvaliten -plus att alla i butiken var så trevliga och engagerade. Hur det och vilka val Rita kommer att göra angående en kommande dräkt, varken jag vet eller vågar skriva om, men det var kul att få vara med. Vi fotade, filmade o körde ljudsamtal under tiden vi var där, så att så mycket information som möjligt skulle gå fram. Det var roligt även det: teknik-kul materialfrossa, kan man säga.
Ta-Da!! Sommar, varmt och inbjudande. ”PLUMS!!”
Rita hoppar i vattnet utan att ens känna efter. Det gick bra, för sommaren levererar. Kväll i Borghamn och magiskt att simma i kvällsljuset.
Nöjda är vi, när Rita och Marcus fångar sommaren. de bor hos oss i flera dagar och allt är avslappnat och kravlöst. De är de här dagarna, med sol, stillhet och värme som värmer en hela vintern.
Lite Keramik-häng blir det också. De är bägge kreativa själar och ingen startsträcka behövs. Det är bara rakt in i leran!
”Hur går det med carporten”, frågade Rita en dag. Ganga berättar om vårt sommarprojekt att fixa med husen, främst måla och snickra på där det behövs.
Tja, den där carporten, som vår fina gamla bil så väl behöver, har vi knappt vågat sätta på fixarlistan. De kom som Guda-sända och plötsligt var de eländiga groparna grävda och plötsligt bara skedde det!
Här får vi nu göra en en inflikning: Ser ni Ritas coola linne? Det dubbeljobbas, inte bara byggs det en carport, det utprovas också hur textilt material fungerar. Hur slits linnet när det används -och det ska återvända till Moder Jord, i en snabbare takt än vad vi vanligtvis tänker om kläder.
Rita är del av teamet på Streamateria, där det experimenteras väldigt mycket. Experimenten inkluderar även nya tankesätt -att kläder ska vara nedbrytbara med kortare livslängd än vad vi vanligtvis tänker oss.
TT gjorde ett reportage nyligen, där de var med. Det blev sålt till dagstidningar runt om i Sverige, kanske har du läst det?
Förresten, gulligt; symaskinen, den gröna gamla Husqvarna, på stora bilden, nu är det Rita som syr på den, innan dess var det Ganga som sydde kläderna till sina tre döttrar (Rita,Siri och Ella) på samma maskin och innan dess var det mormor Rose-Marie som sydde hela sin familjs kläder på den, till och med skinnjackor! TRE generationer har denna underbara, starka maskin levererat! Heja Husqvarna!
Inte illa.
Sen var veckan slut och bilen packades. Så är det när ett hem skapas. Bilen blir full.
Nä, ännu är det inte var dag som Rita är i Vouge. Men nu har det hänt. Världens största mode-magasin bevakar avgångsprojekten från Beckmans. Själva sitter vi hemma i soffan, för det är ju det märkliga covid-året, så det som vi sett fram emot i tre år, sker Stream över internet.
Till och med pressfolket från Vouge är på plats… vid sin dator. Men de är uppmärksamma.
Visar här några av Ritas kreationer. Vi VET vilket oändligt antal timmar hon har har lagt på det här. Arbete in i detalj är utsökt. Materialen är väl valda
Vi vet att alla har jobbat som galet, med var enda detalj av sina kläder. Modevisningar är något som sker fort. Ett två tre, så har alla gått in och gått ut. Det gäller verkligen att inte blinka för långsamt.
Ursäktar att jag här bara fokuserar på Rita och vi kan inte heller recensera, vi bara tar in och imponeras.
Sju modeller går in, en efter en och i en tämligen sammanhållen färgskala av mer dova, jordiga färgtoner, så kommer den sista, den åttonde; klart lysande i orädd gul! Väldigt fint.
Naturligtvis så skrevs det en analys av Vouge också. Men, jag klipper helt fräckt ut texten där Rita är nämnd och omtalad:
”There’s something inherently hopeful about a student fashion show—even when the mood is one of preparing for an apocalypse. Such was the case with the opening collections presented by the graduating class at Beckmans College of Design, shown at the Swedish History Museum in Stockholm yesterday (which I accessed via video). Rita Roslin and Eli Solberg delivered a one-two punch with harnessed looks that had a militaristic feel. In a statement, Roslin, who described her pieces as “quite dark, yet romantic,” said she was presenting a “post-digital version of couture” that combined hand and machine, hardness and flou. She wasn’t alone in catching some air_ _ _ ”
Nu är det skål. Rita och några klasskompisar kom hit till oss över helgen och firade, snackade, badade och letade loppisfynd.Kul att i alla fall kunna bjuda på det! Detta covid-år.
Hoppas det går kanonbra för dom alla, det är dom verkligen värda!!
Nu firar vi Valborg. Här har det blivit en markerare för Gangas hår. Nu är det exakt ett år sedan Ganga klev in i dreadsen igen.
Tyckte att håret var tillräckligt långt och pengar var sparade för projektet. Det var en halv dags jobb hos frisör i Stockholm. Noggrant rutade hon in hårbotten efter hand och tuperade en bit i taget, innan hon började nåltova. Det tog sin lilla tid. Och hårlängden krymte rejält, det försvann in i dreadsen.
De var alla helt perfekta när jag gick där i från. Alla hårt knutna vid hårbotten för att stanna på plats. Så hårt att det var inte lätt att sova första natten. Men hår växer fortså redan nästa natt var det mycket mindre spänning och efter tre nätter var det helt över, håret hade börjat växa ut. Men det har verkligen varit något för håret att vänja sig vid. I början ville dreadsen lätt lösgöra sig så det har varit mycket gnuggande ( vilket inte var så effektivt) och nåltovande (bäst).
Ja, jag var verkligen så glad när de var på plats, de nya dreadsen. Kändes så SKÖNT, att liksom vara sig själv igen. Rakade av de gamla sju år tidigare, men har saknat dom hela tiden. Nu är de åter på plats. Men lite skumt är det, för då, förra omgången, så gjorde de sig själva, hela tiden. Så inte nu. Men nåltovningen har blivit en liten kvällsvana. Sitter enstund och gör vid några, lite då o då.
Om du tittar noga, så kan du se att snöret finns kvar på de flesta av dreadsen. Det är från förra Valborg, då dreadsen gjordes, allt innanför knuten, är det som har växt det här året. Utväxten är nu mestadels lika lång som blev de dreads som blev gjord vid starten, så dreadsen växer på bra. Intressant dock, att hår växer så olika fort, på olika ställen av huvudet. Men det är verkligen inte bara utväxten som behöver nåltovas så här första året, hela dreadsen har en tendens att vilja lösa upp sig, så en får gå igenom hela dreaden i mellanåt och rätta till lösa partier.
Sen verkar det som att det yttersta på dreadsen, som inte blev tovat, har slitits bort ganska mycket, så de ser sammantaget inte så mycket längre ut, än.
Men det gäller att lära sig hantera virknålen! En tunn rackarns nål. vi hittade den här i knyppelaffären här i Vadstena. Det är ju tunna hårstrån som ska tovas, nr 1 eller mindre (men det finns olika märkningssystem). Är den för stor gör det ont och är den för smal blir man tokig av frustration. Sen gäller det att dra nätt, metodiskt och lugnt, så blir det dreads. När prestationshetsen kommer med så är det lätt att sticka sig i fingret, AJ!!
Man kan så klart gå och få dreadsen vidgjorda, men det är jag lite för snål för, och det är ju roligt att kunna det själv. Det gäller bara att ha tålamod med sig själv, det tar ett tag att lära sig, men plötsligt går det bara.
Nu går det ganska bra. Gäller bara, att det inte ska gå fort. Lugnt, och inte för många på en gång, det är bäst. Grattis håret på ett års-dagen.
Ok. Nu ska vi se positivt på det här. Vi håller så klart med att uppgradera vår kommunikation, nya tiden kräver även att en ser över sin egen personliga kommunikation-med sig själv och med andra.
Rätt många telefonsamtal och en del kravlande bland internet kablarna under skrivbordet. Vi är fortfarande o process och är utan internet. Wökby kör slow-service, och verkar inte tycka det är nån större grej att vara utan internet en vecka. De leder felsökningen per telefonitjänster steg för steg. Vi lär oss en del på det såklart. I detta nu, väntar vi på posten, de ska skicka en ny kabel, för o kolla om det är det som är orsak.
Livet med växande dreads är betydligt härligare process. Vi var i Linköping och fixade bl.a. med våra mobiler ( ja,ja, ännu mer med kommunikationen). Det var många år sedan jag blivit så väl bemött och fått så många vänliga blickar. Livet utan dreads har jag upplevt som att vara osynlig på det tråkiga viset. Främst uppskattar jag att ungdomar pratar och uppskattar mig mycket mer. Allt är trevligare med dreads😊
Nu är det bevisat. Detta är det fenomenala trixet att få regn. Häng ut tvätten!
Regnet skvasar ner och den blöta tvätten blir bara blötare. Det är mysig regnig morgon, speciellt när det varit oroande torrt länge -då är regn tveklöst MYSIGT. Det hindrar inte Ganga att göra morgonyoga ute.
Rurik smygfotograferar och de nygjorda dreadsen strålar åt alla håll, välvaxade som de är. Allt är gott.
Det var ju för det här, vi är i Stockholm. Fyra timmar sitter Ganga i stolen, tåligt, med Dreadsmakaren låter den lilla virknålen jobba.
Dreadsen är så hårda att de står nästan rakt ut. Nymornade och förvirrade tittar dreadsen fram.
Ann-Marie var helt rätt, att göra mina dreds. Med djup, andlig vishet virkade hon goda vibes. Min stora blommiga hårklämma kom väl till pass för att hålla de vild tottarna något i styr.
Det var allt för idag.
gangaochrurik 