Titta! Det här gör mig GLAD!
Jag kör vägen längst Tåkern, förbi Väversunda.
Det ser ut som en liten by för småfolk, men det är vass. Som ska bli till vackra tak. Ren posei. Nu har på något vis vinden vänt. Förståelsen för naturmaterialens fantastiska kvaliteer ökar. Nu är det nog närmast fin-kuntur, att tex ha ett hus med vasstak.
Glänås fågeltorn, med kungligt besök
Det har Tåkerns Naturum med fågeltorn varit med om att bidra till.
Vass är fint.
Alla kan vara kung i sitt eget vasshus.
När solen var på väg ner, den första fina,stilla och varma vårkvällen ( igår, påskafton) åkte vi upp på Omberg. Jakten på Paddor fick oss att köra förbi Hjässatorget och ner mot Mörka Kärr.
Alldeles själva, vid en mörknande skogsdamm. Vi hör ett obekant ljud, som av en massa små fåglar som sitter o purrar… med det är paddorna. De där små prickarna och ringarna som blir på vattenytan är alla PADDOR!!
Det var vår granne som berättade att de hade varit här o tittat för några dagar sedan. För oss är det här något nytt. Nu är vi på PADD-SAFARI!!
När vår grannen var här, var det antagligen precis när de vaknat för året och tog sitt vakna-upp-dopp. De låg mest stilla och varit oaktiva. Annat var det nu! Bara ett par dagar senare. Ojoj va de var medvetna om varandra! Hur många där var?? Hundratals!! Kanske femhundra, det känns som ett rimligt tal.
Efter att ha googlat lite lätt innan på dagen, fick vi veta att kväll och natt är bästa tid för att se dem. Paddorna är vårtiga och har ett gift som gör att de inte är så attraktiva för fiskar och fåglar, till och med deras små yngel är lite giftiga…. Sen läser jag att de kan bli upp till 40 år. Fatta! Fyrtio år!
Det får mig att fundera en del på hur de upplever livet. Hur mycket minnen de bär med sig. hur kloka de eventuellt är, på paddvis. -och om de har en partner. Om man är så gammal så bör man ju känna igen en gamla älskare, tänker jag. En honpadda med en hane som stilla sitter fast på hennes rygg får mig att tycka det är en riktigt fin romantisk teori. Ett par sitter på botten. Stilla, som i trans.
Sen krashar min teori helt! På flera ställen på vattenytan uppkommer det stora högar. Fler simmar dit. Det är liksom både stillsamt och hetsigt på samma gång.
Till sist ser vi att det är EN hona. Resten är trånande hanar.
Honorna är de stora. Desåg ut att vara mer än dubbelt så stora. Hanarna ser mer ut som små pojkar, de hänger ömsint fast vid hennes stora kropp. De rör sig inte speciellt. Ett och annat purr kan man höra från dem.
De är helt i sin egen värld och bryr sig inte speciellt om oss.
Vi har med en stor ficklampa. Den tänder vi nu, men de verkar inte ta illa vid. Livet fortsätter som vanligt.
Min romantiska teori om padda-kärlek är illa krossad. Eller, ja, nog ser det romantiskt ut, men kanske inte som jag tänkte mig….
Den stora Padd-Damen ligger alldeles still. Hon njuter väl av all uppmärksamhet. Det var en kväll utan tid. Men romantiken var olika…
…varför bildar vissa paddor klumpar, medan vissa bara var två och två, smög undan och till och med knuffade undan om det kom någon mer??
Paddor lägger rom i form av långa band som de virar under vattnet i vassen. Om det är som i grodornas värld, så är det då som hannarna snabbt sprutar sin mjölke över de utkläckta äggen -så befruktas de. Man kan se skillnad på grod och paddägg genom att grodans ägg bildar en klump i vattenytan medan paddan virar det som band i vattnet.
Otäckt vad mycket fantasi jag har. plötsligt ser jag mig själv, tre gånger så stor som Rurik medan han klättrar omkring på min rygg… haha
Det är mörkt, vi sitter med släckt lampa o sippar medhavd varm choklad. Rakt mot oss kommer plötsligt en STOR rovfågel flygande! Svänger av o landar på en gren i trädet bredvid! Stor. Vi får stora ögon. Den sitter kvar länge på sin gren, fast vi prasslar o småpratar. Det känns alldeles magiskt!
Det här kommer att bli tradition. Varm choklad och PaddSafari en stilla vårkväll! På Omberg. Med ficklampa.
Ja! Vi hann fånga helgens otroliga väder! Hur varmt och skönt som helst, solen gassar. Vi packar en pick-nickkorg och åker upp på Omberg.
Vi var ju inte precis ensamma om den här tanken. Barn, pensionärer och coola 20åringar. Alla kände sig manade.
Jag fattar knappt att det är sant. Marken är blå. Hela Omberg är täckt av blåsippor. Att det finns så många! När vi kör i bilen följs vi av blåsippeklädda vägrenar.Nu sitter vi i Hasselbacken mitt i havet av blommor. Det känns högtidligt. det är ju faktiskt bara några få dagar på hela året som man har möjlighet att uppleva det här.
Och NÄR smakar maten bäst?? Självklart ute, på pick-nick. Det är till och med så vi, mätta, lägger oss ner och somnar en stund i solen. Vilken dag!!
Kom, vi åker till Omberg, säger Rurik. Det är kväll och vi sätter oss i bilen för ett kort besök innan solen går ner. Vi ställer bilen vi Ellen Key och vandrar ner till klipporna.
Rurik vill sitta NÄRA. Vattnet leker vid våra fötter. Det är magiskt. Ljudet av vattnet som oroligt rör sig fyller våra öron. Det mörka vattnets alla nyanser.
Mörker och magiskt glitter. Vi bara upplever, lyssnar och Vättern berättar…..
Vattnet kastar sig mot klipporna, kastar guld i luften.
Omma knackar mig i ryggen; ”jag har mer som jag vill berätta! Glöm inte det”
Vi nickar, Omma ska få berätta mer här på bloggen.
Fast just nu, blöta som vi blev, ska vi ta oss hem. Solen försvinner där, borta på andra sidan Vättern,vid Hjo. Guldet försvinner och kvar är en blå ton. Godnatt.
En dag i Linköping. Det betyder alltid mat-problem. Ofattbart att en studentstad kan ha så litet utbud på vegetariskt alternativ!
Men nu blev det BINGO! Vi fick tipset att gå till L´Orient. En lunchbuffé, en snabb titt på utbudet fick mig att fråga ägaren om han var från Turkiet? -”Kurd, men från andra sidan gränsen an Turkiet.” Vi möts av ett brett leende, skön Hela-världen-stämning och när vi satt oss med maten kommer han högtidligen ut med en underbart god Baba ghanosh, en röra gjord av bla aubergine.
”Jag är vegeterian”, säger ägarn. Det brukar behöva vara så, för att det ska bli klass på det vegetariska. Men här finns även kötträtter att lägga till, för den som så vill. Vi äter oss mer än mätta på olika grönsaksröror med fina, för oss nya smaker, bönor, oliver och yoghurt. Mjuk fin klassisk musik i bakgrunden gör oss lite förundrade. Var är vi egentligen?
Stället har lite av en nattklubbs osynlighet över sig. Man får närmast leta för att hitta hit. Ligger granne med den stora missionskyrkan där galleri Magnifiket ligger.
Det är klubbaffischerna vid dörren som visar vägen. Här spelas det så det ryker, ett par kvällar i veckan, förstår vi. Med både kända och okända band. De har en fullproppad hemsida, titta gärna…
Vi tackar Vincent för tipset. Hit går vi igen! Nu kan vi åka till Linköping utan att bli mat-olyckliga. Adress: Drottninggatan 18, Linköping.
I alla fall EN julmarknad får det bli varje jul! Vi åker till Brunneby Musteri, den gillar vi mest. Mycket hantverk med mycket lokala förmågor. Men annars är det ju bara o inse att julen är inte riktigt vår högtid. Det är köttbullarna och grisskinkans stora dagar, och revbenspjäll. Nä det är ju inte riktigt den maten på vår meny, och vi är väl inte riktigt bekväma när det blir för mycket kött på tallrikarna runt om kring en.
Då är det ju rätt trevligt med Brunneby som är nån slags Mecca för naturens gåvor. Massor med juicer, safter och sylter…
Sånt där spännande som man inte hittar i vanliga affären, eller lite extra lyxigt.
Så när vi tittat klart bland hantverk låter vi oss kittlas av svenska vilda smaker!! Så spännande!
Mängder av olika sorters honung o honungsblandningar och senap…..
Sen tog vi en fika. Satt vid ett bord, bredvid en äldre herre, han var där med ett helt bussgäng. Han hade nyligen blivit änkeman.
Hon hade samlat på tomtar, berättade han. ”Hon hade väl så där 500 kan jag tänka, så inte behöver jag köpa något här på marknaden inte!”
Jag försöker föreställa mig ett hem med femhundra mysiga tomtar! Låter närmast som en skräckfilm….
För mycket länge sedan, stod jag några gånger och sålde på marknader. ”Tomtar säljer alltid” sa någon luttrad försäljare. ”Det kvittar om det är sommar eller vinter, tomtar gillar folk…..”
Femhundra tomtar…. och en porslinskatts samling….. ujujuj
Valnötter från Hästholmen!! Vi hör ett rykte och valnötsälskare som vi är kan vi inte motstå.
Det är Julmarknad i Tollsta, en pytteby nära Hästholmen. En kyrka, en skola (som vi skrivit om för ett tag sedan, den var till salu) några få lantbruk -är det som bildar by. Men världens sötaste skylt talar om att bakom kyrkan, minsann! Där händer det något!
Marknaden får mig så där galet nostalgisk, vi möts av samma känsla som fanns på Bjäre, när man besökte sommarens höjdpunkt :tivoli på Glimminge Planetering, där alla kände varandra, eller något evenemang i min barndoms Jonstorp, på Kullahalvön. Alla tycks känna varandra tre generationer tillbaka. Det luktar kaffe, bullar och skratt från alla generationer samtidigt.
Det är då man får sådana där knäppa tankar…. ”tänk om jag aldrig flyttat från Jonstorp, då skulle jag också varit med i gruppen och skrattat o myst, alla tre generationer!” Nä, det var väl inte för mig . Men Gu´va mysigt att uppleva den så där lite utanför.
Vi går runt och upplever hembakat, hemvirkat, hemstickat, hemsnickrat, hemsytt, hemodlat.
Vi hittar våra valnötter, fint förpackade i 400gr påsar o röd rosett. Vi får veta att valnötsodlingen är ETT träd, stort o fint, gammalt träd. Vi hade visserligen fantiserat om stora säckar till vrakpris. Men vi köper några påsar. Det känns ju lite exotiskt med Svenska valnötter, det är ju inte så vanligt.
Kommer du ihåg när vi tittade på SKOLAN, och drömde om alternativa sätt att bo?
Skolan har hittat en ambitiös köpare, som har tagit sig an projektet helt och fullt.
Vi kör sakta förbi, tittar nyfiket. Nytt och isolerat tak är på gång.
Det blir dyrt, säger vi, som de värsta pensionärer. Den nya ägaren vill att huset ska leva o må bra, länge. Det är kul. Undras vad det ska bli där inne? Så nyfikna är vi från landet…
Per tyckte stenarna låg lite fel på Omberg. tur att han är stark så han kunde fixa till det.
Självklart är vi väldigt seriösa men det är ju bara så roligt att komma ut och uppleva!
Rökstenen är ett fantastiskt stycke kulturhistoria. en historia och 4-dimentionell poesi. Den lyfter!
Runor har en skönhet i sig. Maria Lindström är keramiker och har jobbat en hel del med runor i sin keramik. Det facinerar.
Medan andra besökare kommer och går lyckas vi förlora oss helt i stenens möjligheter…
Det blir ett stopp vid Heda kyrka också. Gamla kyrkor är lite magiskt!
Vad ska man tycka om det här? Det ska nog vara allvarligt, den där svävande armen på huvudet… det ser allt lite surrealistiskt ut!!
runstenar som svävar i kyrkmuren ser också så där lagom overkligt ut. Det gillar vi.
Fyrkantiga stenar är också sådär overkligt! Strandstenar ska ju vara runda!!
Välpolerade av vattnet. Spillbitar från stenbrottet när de sågat stenplattor. Nu ligger de där och… bara… måste… plockas upp. -varför har jag aldrig varit här förut?? Kändes som ett skatt-plats! Vad kan jag nu hitta på med mina bitar?
En hälsning till lilla Caffe Latte. Märkligt med en hund som ser ut som vår katt. När man tittade lite snabbt, visste man inte vilken man såg. Tur att hunden skällde, ibland.
gangaochrurik 