hoppsan. vi har haft 10000 inklickningar. Det är fantastiskt mycket i vår lilla bloggvärld!
Tack, du som har hittat hit. Du inspirerar mig/ oss att fortsätta skriva – och jag märker, jag tycker det är kul. Extra tack till dig som gett dig till känna, det är jätteroligt med respons.
Grattis till oss, för att vi verkligen har skrivit, med få undantag, varje dag, sen vi startade. Det har blivit en vana.
Nu ska jag åka och hålla i yogan i Vadstena. vi ses!
Vi ska bara……
Nu när vi är i stan måste vi ju göra alla små ärenden som vi sparat på oss.
Sen står jag där, på IKEA, helt hypnotiserad. Vita råttor…
Hela granen full av råttor, jo, det kan väl vara något för oss på landet!
Som vanligt blev vi helt förtrollade, vi är så ovana att vara i stan. Det är så mycket att titta på. Helt klart, vi är förlorade. Plötsligt inser vi att vi håller på att missa den enda tid vi måste passa. Tandläkaren!
Så vandrar vi senare vidare ( inga hål!) genom ett Linköping som laddar för jul.
Julgranarna är inte vad de varit.
Jag minns när barnen var små och vi fick välja den finaste granen i mina föräldrars granodling… Vi valde en krokig med två toppar och min mor skakade på huvudet. Vi tyckte vi var coola!
Tiden har verkligen kommit i kapp oss – vad är en krokig gran mot en utan barr?
Om man läser bloggen lite slarvigt….. så kanske man har missat en detalj i senaste texten, och undrar varför det inte har varit några inlägg på några dagar….?
Retreat. Tystnad. Meditation. Vila. 13 november då är det som vanligt igen. Håll ut.
puss
Vi gillar vår tiger på Naturum Tåkern!
Tiger har liksom en speciell plats i vårt medvetande.
Ramana Maharishi
En upplyst eller yogi ska sitta på ett tigerskinn. Men det ska vara självdött. Man får inte döda det. Det har jag nog skrivit om tidigare.
Tigern har oändlig symbolisk kraft. Men skinnet i sig lär också ha en svalkande effekt. Indien är ett varmt land och man blir varm av kundalinin, tigern svalkade.
Här i Sverige minns Rurik från sin uppväxt ”En Svensk Tiger” – någon som inte berättar eller skvallrar för främmande makter.
Min Svenska tiger, är de tigerfotspår som fanns på marken, på Esso bensinmackarnas plan på 60-talet.
vår tigermatta
Den första tigerfällen som kom in i vårt hus är en spännande tigermattan. Den kommer från Kina. Det är den som satte ränder i huvudet på Rurik.
Min tigerkärlek är den fantastiskt fint broderade tiger som jag stolt bar hem till Rurik från Indien. Jag tycker Tigern ska få, tigande, stolt och värdigt få smyga i djungeln. En broderad dito är mer värdig att ha på soffan.
Tänker på en bild jag såg för många år sen. Av en man som arbetade ute i tigerdjungeln. Självklart är det ett problem att människan i djungeln kan blir tigermat. Men tigern tycker inte om när maten tittar på den. Så han hade en mask med ögon på sig – där bak. Det såg alltså ut som han verkligen hade ögon i nacken, vilket gjorde att tigern inte anföll.
Ruriks tiger ligger bland kurbitsblommor. Även om just de här blommorna är från en annan bonad så får de bli slutknorren.
KURBITS var namnet på en växt, som omnämns i Biblen, (en gurka). Inte visste man här hur de såg ut. Därför hade konstnären full frihet.
Frihet måste naturligtvis utnyttjas på bästa sätt! Stora härliga frodiga fina blommor.
Nu går jag in i inre frihet. Kommer att ha 10dagars tystnad.
Så, tigrar på Övertorp tiger . Vi hörs den 13 november.
Vi tog det lite lugnt idag. Rurik trollade fram en Caffe Latte.
Jag drog fram soffan så vi kunde sitta och mysa framför brasan.
Det kommer att bli mörkare, jag vet. Detta är bara början. Men jag vet inte om jag någonsin vänjer sig. När vi var klara med vår latte, ja,ja, vi är inte snabba…
…så var dagen nästan över!! Så snopet!
Ska jag blogga mössen i bilen eller den gamla skolan?
”Nej, visa inte skolan” säger Rurik förskräckt. Jag funderar en stund och tänker, att jag skrivit så mycket om mössen här på landet att jag inte har lust att skriva om terroristerna – som vi inte har i huset just nu – men de tror att bilen är för deras komfort! Så det får ni inte veta. Det blir skolan:
Den såg nästan ut som en Herrgård då vi svängde av från 55:an. Stort och vitt. Förra gången det var till salu såldes det för en krona…. nu är priset betydligt högre (600 000:-), av någon anledning.
Det är nu jag ska ge nervtabletter till mina föräldrar – och mig själv. Stort hus har jag bott i och det var ett långdraget lidande innan det blev sålt! Men en annons gjorde oss nyfikna på vad skolan, på andra sidan om vägen, vid Hästholmen kunde vara för något. Jag lovar, vi ska inte köpa det.
Men stora hus har en fördel framför små – de är lättstädade! Det är lättare att hålla rent på 200 kvm än 75kvm, det är sanningen. Sanningen i vårat liv är också att vi har ateljé, men den är liten. Men vi bor i paradiset, så det ska mycket till för att vi ska flytta på oss.
Men att gå runt här, aktiverar en vision jag har, om hur jag vill ha det som gammal.
Titta! En liten gympahall… här kan man ha morgonyoga och pensionärsdisko! Jag har en vision om att stråla samman med sådär 5-10 andra , med ungefär samma livssyn och då köpa ett gemensamt ställe, (eller hur man nu ekonomisk/praktiskt löser ägandet.)
Om man går ihop så kan man själv anställa ev personal och besluta om vad slags mat och vård man vill ha.
Servera vegetarisk mat, som till största del är odlat av oss själv. Att där finns möjlighet till yoga, alternativbehandlingar,massage… Kanske man bokar tex en massör som kommer dit en gång i veckan. Att man varje dag vid en viss tid kan vara med på en gemensam meditation.
Det här huset hörde också till, det har varit fritids. Med stora ytor och fint kök.
Vissa människor är ju stenrika. Dom kan ju välja vilket boende och vård de vill.
Men vi andra, vi får det svårare – och vi blir utsatta. Speciellt nu, när det ekonomiska kalaset är över och allt stramas åt… då får man nog tänka till. Att slå sig ihop, tror jag kan vara en fin lösning. Gäller att hitta människor som man hamonierar med så man inte börjar fäktas med käppen. Och så gäller det att hitta något fastighet med bra placering- så där finns ro och inspiration.
Vi lever fortfarande i en kultur som hyllar aktivitet och ser ålderdom som nederlag. Men åldrandet är på någon nivå livets höjdpunkt. När aktiviteten avtar och närvaron och stillheten i nuet infinner sig kan det vara en kraft – som i det tysta sprider sig och påverkar positivt.
Eftersom det här är min vision, så ser jag framför mig att alla som bor där är upplysta och att de med sin närvaro och kärleken som lyser från deras hjärtan påverkar, så att bilarna som kör utanför på vägen kör i diket – av ren kosmisk lyckoupplevelse.
Ska man ha visioner så ska man ta i ordentligt.
”vänta” ropar Rurik. Han kommer med kameran, vill ta en bild. Efter alla år med mitt tjocka tovade hår myser jag i mössor. Nu har jag hittat ett ovanligt färgsprakande exemplar.
Sakta sjunker temperaturen, både inne och ute. Det är YLLE som gäller. Vilket underbart material, tänkt att det har varit ute och gått… ätit gräs och sagt bäää. Det är det enda material som blir varmt när det blir fuktigt, alltså ett par yllevantar på en småbarnshand blir inte iskall som syntet utan innehåller en naturlig förmåga att värma…. det är skönt även för stora händer. Sen har den även en fantastisk förmåga att stöta ifrån sig smuts! Yllekläder behöver man inte tvätta alls lika ofta – det är väl ekologi på hög nivå! sparar både vatten, tvättmedel och ström.
Den här mössan som inte som inte är blyg är köpt på Hemslöjden i Jönköping. Tovad ylle. Nu skuttar mössan omkring med mig i trädgården.
”Du får ta kort på strumporna med” säger jag när jag kommer in. För idag är DAGEN. Dagen för byte till vinterstass, det vill säga, dubbla långkalsonger. Allvarligt talat, jag är väldigt obekväm med syntetmaterial. Lyckligt tar jag på mig mina siden långkalsonger och på dom min vita yllelångkalsonger, som jag helt otippat fann på LIDEL!
Nu är jag rustad för Svenskt Sen-Höst-Klimat.
I uterummet syns det att det är höst. Minst sagt kaotiskt. Det har blivit inslussningslokal för våra krukväxter.
Det är en tuff omställning för krukväxterna vare sig de ska in eller ut. Men värst verkar det vara att komma in, efter att ha njutit av att stå ute eller vara i växthuset över sommaren. När de på försommaren ska ut, är det solen som är det jobbiga. Dom kan bli alldeles brända, precis som vi människor. På hösten då de ska in i huset måste de vänja sig vid mindre ljus och betydligt torrare luft. Jag har lärt mig att bli försiktigare med åren. först får de stå ett tag i uterummet, där är luften lite torrare men kallt på natten.Nästa steg är att ta in dom på natten och bära ut dom på dagen. så håller jag på ett tag. Sen brukar det gå bra att vara inne.
Jennys pelargonior, 6 år gamla
Men pelargoniorna som blommar hela sommaren behöver vila. Ser du Jenny, dom här fick jag av dig för minst 6år sen. De lever än! och jag älskar dom! Det är en brutal behandling de får när det är dags för vila. Men det funkar bra. Upp ur krukan, skaka av en del av jorden, på med plastpåse.
Pelargonior klara för vinterförvaring
Klipp ner den lite gran, bort med blommor. Sen knyter jag ett band runt påsen och hänger dom upp och ner…. längst in i gardroben.
Pelargoniorna i garderoben
Det ska vara mörkt och inga minusgrader. där hänger de och gulnar tills våren då jag sätter de i ny kruka. Då kommer de så snällt igen.
Doftpelargoniorna är inte alls som blompelargoniorna. Dom vill fortsätta sitt liv i kruka över vintern. De växer på, fast lite långsammare som det mesta på vinterhalvåret. De är spännande med sina kryddiga dofter som kommer fram så fort man rör bladen. Vi har flera sorter som vi stolt stulit sticklingar av från en känd trädgårdsanläggning. (man ska stjäla sticklingar, de växer bättre då). Doftpelargoniorna är ätliga. det hamnar ett blad i tekannan ibland. en del bakar kakor och tar i några blad.Det har vi aldrig provat.
doftpelargon i sovrummet
Men det är liksom bara något självklart att det ska stå en doftpelargon i sängkammaren. Titta på den här! Jag tycker den har ett helt underbar. Den är stark, stor och har ett luftigt växtsätt, bladen seglar! Växter är fantastiska luftväxlare. Dom förbättrar inomhus luften mycket. Den blir renare och friskare. I ett litet rum som sängkammaren där vi sover hela natten är det märkbart. Utan blommor så känns det som luften är slut på morgonen! Men inte bara det, de är helande. Låt en växt stå vid din säng. Medan du sover absorberar den mycket av den negativitet och stress som du samlat på dig på dagen. Likaväl som den andas in koldioxid och andas ut syre så andas den även in negativitet och andas ut lugn. Ta väl hand om din krukväxt, det är en fin vän!
Det är skillnad på trumma och trumma. Jag har aldrig ägt en ”vanlig trumma” utan de trummor jag har är en förlängning av mig, när jag ”reser”. Det kallas för att resa när man med hjälp av trumljud sträcker ut sitt medvetande för att visserligen nå verkligheten, men genom de andra dimensionerna.
Gangas Trumma
Det är idag som det eldas runt Vättern och vi är en grupp som kommer att träffas vid Stockelycke för att trumma och sjunga. Jag kommer antagligen att skriva om det imorgon. Så idag tänkte jag istället skriva lite mer om min trumma och berätta att du har möjlighet att prova på att ”resa” med trumma och att både uppleva och få måla ditt kraftdjur. Det blir den 4 november på Naturum Tåkern. I samband med att vi, Rurik och Ganga har utställning där.
TRumman. Min förre man, Lars byggd den till mig, det är snart 20 år sen! (tack, tack, tack!!) Jag ville måla på den, men det tog faktiskt många ÅR innan bilden kom till mig.
Färgerna har bleknat med åren, men idag, eftersom det känns som en väldigt speciell dag har jag målat i bilden.
”man ser inte hur stor trumman är på bilden” säger Rurik. ”Du får ta en bild så man ser storleken.” När jag idag var inne i min bildgarderob – jag såg bilden….
En sorts bröllopsbild. Från en ritual som jag och en vän ( Kram Pernilla!) skapade. Jag gjorde en djup överenskommelse att jag vill leva sant, ”naket” och i min sanna kraft.Några av Shamanens symboler hittar jag när jag nu tittar på bilden. min Trumma – mitt stora Hjärta. Fjädrarna, som bär och lyfter kraften, är insydda i slöjan. Benknotorna, det eviga, vårt innersta, bär jag i famnen.
Ganga (Anette) Kosmiskt Bröllop, Vårdagjämning år 2000
Efter den här ritualen ändrades livet snabbt. Jag kom till Indien för första gången och hade upplevelser som förändrade livet djupt.
Jag har använt trumman mycket, för att själv få hjälp, kraft och visdom. Men också för att hjälpa andra.
Det blir minikurs på Naturum Tåkern fredagen den 2 november, mellan kl 13 -16 ”MÅLA DITT KRAFTDJUR” -med trumresa, måla och möt djur i den magiska verkligheten,
Du behöver ingen förkunskap, du kan vara helt ny i detta. Men du behöver vara öppen och nyfiken inför det.
Vi har beslutat att på alla de tre workshops som vi håller under utställningstiden ( se vidare under fliken kalendarium), så kommer vi att vara med bägge två. Vi är alltså två personer som kan stötta dig genom dagen.
Vi kommer att titta lite på hur Naturfolk och våra förfäder har avbildat och förhållt sig till djur och natur.
Vi provar en trumresa och du får själv prova ”att resa” och hitta ditt kraftdjur.
Sen målar vi fritt och vilt ut hjärtat.
Du kan ta med eget målarmaterial eller köpa av oss till självkostnad. ( tjockare papp och akrylfärg, och lite annat)
Vi samlas vid disken på Naturum, men vi kommer antagligen att dra oss undan till närliggande byggnad så att vi får vara ostörda.
pris 300:- , ungdomar 200:- , familj 600:-
anmälan Naturum Tåkern tel 0144-535155
frågor , ring oss (Ganga och Rurik): 0143-20317
Vill du veta mer om vår utställning och workshops på Naturum tåkern?
Ganga trummar för Omma.
Ikväll kommer det att brinna eldar runt hela Vättern, Kyrkklockor kommer att ringa.
Vi trummar vid Stockelyckehamn. Jag tar visserligen med mig min stora trumma, men den är av naturskinn, de är känsliga. När det är fukt i luften brukar de snabbt tappa ton. Jag kommer att ta med min lilla trumma också, som är av syntet, då vet jag säkert att tonen bär.
Vi har bara den här jorden, vi har så det räcker till alla. vi kan gå varsamt på jorden. vi kan vara tacksamma. vi kan välja att leva naturligt. Vi kan leva i överflöd ialla fall. Vi kan leva storartat, alla. Hurra för livet.
Hurra! Snaart har vi super-internet. Nu kopplar vi ihop oss med dosan längre ner på vägen.
det är ett stort steg att få kabeln nedgrävd. På många sätt. vi började prata fiber på alvar förra hösten.
Då, förra hösten var detta årets grödor redan sådda. Så vi har hållit oss lugna ända tills nu. Man vill hålla sig väl med grannarna. Det är ett tungt grävjobb.Traktorn drar grävaren.
De jobbar intensivt och effektivt.
Vi trodde, efter samtal med VÖKBY, att vi visste hur tur ordningen var, då det gällde att få det installerat. Men det var bra mycket mer komplicerat. Mycket mer papper och turer hit och dit. Bu, för VÖKBY och kommunen som inte kunde ge klara, enkla besked.
Men nu är vi glada i alla fall. när väl grävaren kom, så var det gjort på några timmar.
Sista biten var känslig då den var i trädgården, en minigrävare hissades in på tomten.
De tar sig vant fram mellan rosor och syrener.
Efter grävaren går ännu en man, han lägger ner slangen som ska innehålla fiberoptiken. Över den slangen lägger han den blåa remsan, den innehåller metalltråd. ”Varför då” frågade jag. Det ser ju ganska onödigt ut. ”fiberoptik ser ut ungefär som de där mys-lamporna som ser ut som en stor bunt med plasttrådar som lyser längst ut i ändarna.” Förklarar Rurik. Det är alltså ingen metalltråd i själva fiberoptiken. Det gör att man inte hittar den när man söker efter den i jorden. Den ligger där helt osynlig, kan man säga. Därför lägger man det blå bandet som gör den lätt att upptäcka.
Ända fram till huset. sista meter gräver Rurik för hand.
Vi tillhör inte de snabba typerna. Vi har våra funderingar på hur vi ska montera det i huset, vi vill ha flera uttag och även kunna använda det i ateljén. Helst till ett bra pris. vi vänder och vrider på lösningarna…. sen har vi ju det där med TV…. och hur snabbt internet behöver man egentligen?
gangaochrurik 