Min Trumma

Det är skillnad på trumma och trumma. Jag har aldrig ägt en ”vanlig trumma” utan de trummor jag har är en förlängning av mig, när jag ”reser”. Det kallas för att resa när man med hjälp av trumljud sträcker ut sitt medvetande för att visserligen nå verkligheten, men  genom de andra dimensionerna.

Gangas Trumma

Det är idag som det eldas runt Vättern och vi är en grupp som kommer att träffas vid Stockelycke för att trumma och sjunga. Jag kommer antagligen att skriva om det imorgon. Så idag tänkte jag istället skriva lite mer om min trumma och berätta att du har möjlighet att prova på att ”resa” med trumma och att både  uppleva och få måla ditt kraftdjur. Det blir den 4 november på Naturum Tåkern. I samband med att vi, Rurik och Ganga har utställning där.
TRumman. Min förre man, Lars byggd den till mig, det är snart 20 år sen! (tack, tack, tack!!) Jag ville måla på den, men det tog faktiskt många ÅR innan bilden kom till mig.
Färgerna har bleknat med åren, men idag, eftersom det känns som en väldigt speciell dag har jag målat i bilden.
”man ser inte hur stor trumman är på bilden” säger Rurik. ”Du får ta en bild så man ser storleken.” När jag idag var inne i min bildgarderob – jag såg bilden….


En sorts bröllopsbild.  Från en ritual som jag och en vän ( Kram Pernilla!)  skapade. Jag gjorde en djup överenskommelse att jag vill leva sant, ”naket” och i min sanna kraft.Några av Shamanens symboler hittar jag när jag nu tittar på bilden. min Trumma – mitt stora Hjärta. Fjädrarna, som bär och lyfter  kraften, är insydda i slöjan.  Benknotorna,  det eviga, vårt innersta, bär jag i famnen.

Ganga (Anette) Kosmiskt Bröllop, Vårdagjämning år 2000

Efter den här ritualen ändrades livet snabbt. Jag kom till Indien för första gången och hade upplevelser som förändrade livet djupt.

Jag har använt trumman mycket, för att själv få hjälp, kraft och visdom. Men också för att hjälpa andra.
Det blir  minikurs på Naturum Tåkern fredagen den 2 november, mellan kl 13 -16   ”MÅLA DITT KRAFTDJUR” -med trumresa, måla och möt djur i den magiska verkligheten,
Du  behöver  ingen förkunskap, du kan vara helt ny i detta. Men du behöver vara öppen och nyfiken inför det.
Vi har beslutat att på alla de tre workshops som vi håller under utställningstiden ( se vidare under fliken kalendarium), så kommer vi att vara med bägge två. Vi är alltså två personer som kan stötta dig genom dagen.
Vi kommer att titta lite på hur Naturfolk och våra förfäder har avbildat  och förhållt sig till djur  och natur.
Vi provar en trumresa och du får själv  prova ”att resa” och hitta ditt kraftdjur.
Sen målar vi fritt och vilt ut hjärtat.
Du kan ta med eget målarmaterial eller köpa av oss till självkostnad. ( tjockare papp och akrylfärg, och lite annat)
Vi samlas vid disken på Naturum, men vi kommer antagligen att dra oss undan till närliggande byggnad så att vi får vara ostörda.
pris 300:- , ungdomar 200:- , familj 600:-
anmälan Naturum Tåkern tel 0144-535155
frågor , ring oss (Ganga och Rurik): 0143-20317

Vill du veta mer om vår utställning och  workshops på Naturum tåkern?

Ganga trummar för Omma.

Ikväll kommer det att brinna eldar runt hela Vättern, Kyrkklockor kommer att ringa.
Vi trummar  vid Stockelyckehamn. Jag tar visserligen med mig min stora trumma, men den är av naturskinn, de är känsliga. När det är fukt i luften brukar de snabbt tappa ton. Jag kommer att ta med min lilla trumma också, som är av syntet, då vet jag säkert att tonen bär.
Vi har bara den här jorden, vi har så det räcker till alla. vi kan gå varsamt på jorden. vi kan vara tacksamma. vi kan välja att leva naturligt. Vi kan leva i överflöd ialla fall. Vi kan leva storartat, alla. Hurra för livet.

Fiber genom trädgården!

Hurra! Snaart har vi super-internet. Nu kopplar vi ihop oss med dosan längre ner på vägen.

det är ett stort steg att få kabeln nedgrävd. På många sätt. vi började prata fiber på alvar förra hösten.

Då, förra hösten  var detta årets grödor redan sådda. Så vi har hållit oss lugna ända tills nu. Man vill hålla sig väl med grannarna.  Det är ett tungt grävjobb.Traktorn drar grävaren.

De jobbar intensivt och effektivt.

Vi trodde, efter samtal med VÖKBY, att vi visste hur tur ordningen var, då det gällde att få det installerat. Men det var bra mycket mer komplicerat. Mycket mer papper  och turer hit och dit. Bu, för VÖKBY  och kommunen som inte kunde ge klara, enkla besked.
Men nu är vi glada i alla fall. när väl grävaren kom, så var det gjort på några timmar.
Sista biten var känslig då den var i trädgården, en minigrävare hissades in på tomten.

De tar sig vant fram mellan rosor och syrener.

Efter grävaren går ännu en man, han lägger ner slangen som ska innehålla fiberoptiken. Över den slangen lägger han den blåa remsan, den innehåller metalltråd. ”Varför då” frågade jag. Det ser ju ganska onödigt ut. ”fiberoptik ser ut ungefär som de där mys-lamporna som ser ut som en stor bunt med plasttrådar  som lyser längst ut i ändarna.” Förklarar Rurik. Det är alltså ingen metalltråd i själva fiberoptiken. Det gör att man inte hittar den när man söker efter den i jorden. Den ligger där helt osynlig, kan man säga. Därför lägger man det blå bandet som gör den lätt att upptäcka.

Ända fram till huset. sista meter gräver Rurik för hand.
Vi tillhör inte de snabba typerna. Vi har våra funderingar på hur vi ska montera det i huset, vi vill ha flera uttag och även kunna använda det i ateljén. Helst till ett bra pris. vi vänder och vrider på lösningarna…. sen har vi ju det där med TV…. och hur snabbt internet behöver man egentligen?

Nya tider

Resväskan darrar, imorgon är det dags igen! Då bär det av  med hela Omkultur… så även du är välkommen på kulturresa, genom bloggen,  och genom Sverige med mål Öland. Men idag tar jag det verkligen lugnt. Tassar på nätta fötter. Även datorn vilar.

Men när man tittar ut genom fönstret så ser man… snart är det nya tider!

Där ute är grusen lagd åt sidan och markväven uppvikt. Vi förbereder för modernisering! Vi ska bli med fiber.
Det har varit en lång process. många prat med grannarna och sen har vi väntat tills åkrarna var skördade.


Snart kommer grävskopan, hoppas vi. Ja, efter helgen alltså. Vi ska till Öland först. Men det blir grävt längst vägen, sen till baksidan av tomten och in rakt över trädgården. Nu är vi beredda. Nu funderar vi på nästa fas… VÖKBY som dom heter bolaget som lägger ut fibern har ett Trippel Erbjudande.

Jag hukar. för jag är inte så glad i TV. Trippel betyder totalpris med TV, internet och telefon. Allt är väl OK utom TVn tänker jag och funderar desperat vad jag kan göra för att få Rurik på andra tankar. Rurik tittar mest på TV när han trixar i köket men får man 10 kanaler till – och med fantastisk bildkvalité så är det en utmaning…. Då är det lätt att fastna i soffan…. sappande fram och tillbaka…
Egentligen tycker jag att det är  roligare med det man finner genom internet. både vad som gäller information och nöjen. 10 minuter på youTube är liksom lagom för mig.
”du kanske ska ringa och prata med Tomas och fråga vad han tyckte om att få alla de där extra kanalerna? föreslår jag.

Man skulle nästan kunna tro att jag mutat honom. ”Fy va hemskt!” ”Bara skit man inte vill se, och inte nog med det. Kanalerna har synkat sig sins emellan! Om jag vill ta bort reklamen genom att klicka till annan kanal – så har de också reklam! Samtidigt! och väldigt ofta även samma reklam!” Så är det i valfrihetens rike!
Känns som det räcker bra med public-service kanalerna. Vi får se hur det går. Ialla fall får vi snart raketfars-internet. Tjohjej!

Vad hände? Datakurs?

Hihi, det är ju tur att man kan överraska sig själv!

20120913-133548.jpg
Datakurs. Informations smockad dag och sitter tätt med datorer.
Det är bra att ha kristaller runt datorn. Det neutraliserar mycket av strålningen.

20120913-133946.jpg
De har verkligen kristaller här. Både till försäljning och som hjälp i de olika rummen. Det är verkligen inte så tungt i heller som jag brukar uppleva det när jag går in i ett rum med många datorer. Det är mest ametistkluster, magnifika sådana, som de har här på Englagård.

20120913-134314.jpg
Tror faktiskt att det slutar med att jag åker hem och öppnar en webb-butik. Det verkar plötsligt helt möjligt!

Höstkväll

Det var en förunderlig kväll igår.

Vi vill inte riktigt gå in. Man vet inte, varma höstkvällar är små karameller. Vi vill vara kvar och njuta av skymningen.Vi eldade på i vår gamla tvättgryta och kröp ner i badet. En i taget. Det är ett litet badkar.

Mörkret la sig sakta, ljusets alla skiftningar smekte oss,omfamnade våra kroppar. Det var bara syrsornas ljud och lite plask från badkaret.Stjärnorna började tindra. Allt fler. Jag satt kvar ute medan Rurik badade.  Ombonad i min badrock. Varm. Det var som kroppen blev kvällen, ljuset, stillheten. Det finns med oss fortfarande dagen efter.

äntligen torsdag

Det var länge sedan det var en Torsdag…. en sån där tyst torsdag

 

traktorerna köra flitigt på åkrarna, fåglarna övar sina tonåringar att flyga i linje, getingarna tar sig an den nedfallna frukten, vinden rör sig, jag låter allt skölja igenom mig… som moln på himlen

Kålhuvud

Det här är den största KålRabbi jag någonsin sett!

KålRabbi brukar vara små söta saker. Den här har växt i vårt kålhus och heter ”Superschmelt”.  Det är en härlig kålväxt, lika god rå som i grytan. Jag har hört att de kan bli träiga när de är stora … men nej den är verkligen superschmelt!

 

Men frågan är… vilket är det största kålhuvudet?

Vardagsdramatik

En av anledningarna till att bara jag åkte till Indien den här gången var att det händer för mycket här hemma i trädgården  så här års. Det behövs en Rurik i trädgården.
Två veckor… man tror inte det är sant!! Jag känner knappt igen mig.

NUUU visar pumporna upp sin storhet. De tar över trädgården, de är till och med på väg att försöka växa över vårt kålpalats!

Synd bara att jag planterade dom lite sent…. vårens konstrunda tar sin tid…  pumporna hinner kanske inte bli så gigantiska som har potential till. Men det gör inte så mycket. blir pumporna för stora får man ju inte in dom i kylskåpet när man har öppnat dom.

Vårt böne-hus börjar göra skäl för namnet. Det syns kanske inte men vi har byggt det som ett litet nät-hus…. nu är det bön-beklätt. Det har verkligen växt så det knakat de här sista 14 dagarna!
Men det stora omskakande äventyret med att komma hem… var ändå i köket… jag fixade med en Indisk frukost, hörde hur det prasslade… drog ut nedersta luckan för bakplåtarna i spisen. Vad finner jag???

”När katten är borta dansar mössen på bordet”, säger man. ”När Ganga är borta bygger mössen bo i spisen!” -Gulligt med möss? Javisst, hjärtat smälter och paniken växer. Helst ska man ju ta ut dom och trampa ihjäl dom. Det är det mest skonsamma tycker jag, en snabb död, men varför har jag blivit så blödig. Dom vill livet lika väl som jag. Inte ett dugg kul med möss som springer i köket. Digerdöden har man ju hört talas om, små gnagare sprider läskigheter som man bör ta på största alvar. AAAANGEEEEEEL! Gör din plikt! du är katt!

Angel tittar nyvaket på dom. grannen startar gräsklipparn. Äta möss på befallning?
Fylld av Indiskt lugn inser jag att jag borde vara upprörd, men det lyckas liksom inte tränga upp till ytan. Åkrarna runt huset är tröskade, mössen myllrar där ute, Angel springer ut och hittar godsaker hela tiden. Helst ska hon ta in dom. När VI har tur blir de uppätna och vi hittar bara resterna iform av ett huvud eller tassar (urk).
När MÖSSEN har tur så smiter de och gömmer sig bakom något i huset. Sen tycks de kunna leva lyckliga under spisen! Hitta kärleken och bygga bo!! Nej dags för uppryckning i leden! Stängda dörrar, ljudbarriärer och Anticimex är vad vi diskuterar. För Angel lyckas vi inte dressera!
Men först måste vi ta en caffelatte i lugn och ro.
Shanti.

Medan jag är borta

…dansar mössen på bordet?  Kanske det. Det räcker att se på hur Angel fokuserar in under kylskåpet för att man ska fatta…

 

Tröskorna går runt huset, något har flytt från fältet, något har kilat in i huset och någon vill äta upp! Vår katt har fullt upp medan jag är borta. Kanske hon inte ens märker att jag rest bort…

I växthuset är det djungel. Men det är också en del som vi har rivit ut och satt nytt.  Små baby-koriander och baby-basilika har precis kommit på plats.  Det är mycket som ska vattnas och så är det alla sniglar och jordloppor som man måste hålla i tukt. Ojoj. Rurik har fullt upp. Men jag tror att han märker att jag har rest bort…

Från och med imorgon så är Ganga på resande fot. Först buss till Stockholm och dagen därefter flyg till Chennai. Jag hoppas att jag kan ordna med ett Indiskt sim-kort till telefonen. Iså fall blir det nog blogg som vanligt. Men inte vet jag….. Du får titta in här på  gangaochrurik och se vad som händer.

Jag är på healing-resa. Kommer att ta det väldigt lugnt och låta andra ta hand om mig. Vilar i det. Önska mig gärna lycka till. Den 23 augusti är jag i Sverige igen.

 

En till i huset!

Rurik och Ganga, vi är enstöringarna på landet.  Ella bor hos oss några dagar det är en stor händelse.

”Va, är det en ÖRN” vi är jättestolta att vi kan skryta med havsörnar, men så är det när man bor vid Tåkern.

Nu ska det slappas med stil! Vi ser och lär.

Man måste servera favoritmat, det är inte bara Ellas favorit utan även min. Kronärtkocka är något ädelt, gott och alldeles otroligt nyttigt! Tänk vilken tur!

sen sprang Rurik och gömde sig, för det blev kräftmassaker. Rurik är en 100% vegetarian, själv tycker jag fortfarande att skaldjur är lockande, ibland – och kräftor från Vättern… det är värdigt gäster från London.

Idag måste vi ha efterrätt! Det blev trendiga gubbar. Patrik, som är Ruriks bror tipsade om ”det senaste”
Värm upp grädde och häll i hackad vit choklad – och var inte snål med chokladen! Rör om.
Sen får man låta det hela svalna medan man vispar upp ny kall vispgrädde som man sedan vänder ner i  grädde-chokladblandningen.
Serveras med färska jordgubbar. Är det gott?

Grymt gott!!
Medan vi mumsade på, påminde vi oss om vårt ”gamla” sätt att högtidligen äta jordgubbar på; Ett stort fat med jordgubbar, häll vanlig kall grädde över, strö på socker, mosa med gaffel…. ät…. det är grymt gott det med.

Men godas av allt är allt familjen, det kan man kalla socker och grädde!!

Då måste ju Rurik vara min livs Jordgubbe ❤ ❤ ❤ Det gillar jag!
(tack Rita för bilden)