Frukost på Ramanashram, oavsett vem vi är; kung eller tiggare. När vi bor på Ramana blir vi behandlade lika. Samma fina mat.
Idly, och kaffe m mjölk. Allt är nylagat och kommer direkt från köket. Barfota män i höftskynke kånkar spannarna med mat och serverar vant. De arbetar gratis här, seva, som ett sätt att tjäna det gudomliga.

Kolla tallriken! Så mycket kärlek i en enda tallrik!! Blad ihopsydda men törntaggar, som sen fått torka…

På gården utanför spatserar påfåglarna som vanligt och aporna verkar välmående. Feta och med babysar allihopa.

Nä, jag är ingen vän av aporna, dom e läskiga.
Idag tog jag promenaden, längst Arunachala, satt på en sten. Då dök det upp en apa- med 100procent focus på mig. Skitläskit, dom har världens ögon och viljestarka o oförskämda!

Det slutade med att han tog min vattenflaska och jag på snabba darriga ben tog mig därifrån.
Långt senare, när jag kände mig säker tänkte jag; att det var som att möta sitt eget vilda jag! Som ett inre oborstat ouppfostrat vild varelse. Vi har ju alla den kraften inom oss -och precis så rädda är vi för vår egen otämjda styrka!!
Det fick mig att le. Men det hjälper inte, nästa gång tar jag med mig en pinne, det är dom rädda för.

Några bilder från Arunachala blir det i alla fall… Ett långsiktigt projekt för att få mer skog att växa har gett resultat. Syrsorna är bedövande och stora fjärilar i flockar får en att tro man är i paradiset (aporna tar en tillbaka till verkligheten).

Bra att gå på förmiddagen för det blir hett. Går till grottan som Ramana satt och mediterade i, i 15 år! Man säger att meditera här, är att andas den luft som Ramana andats. Lite utspädd, men luftväxlingen inne i grottan är verkligen inte stor. Det är fint att sitta i meditation där.

Ormen är helig. Längst stigen går man förbi många kraftplatser.

Nedanför mig ligger ännu en gigantisk kraftplats, det stora templet. Ett av de mest kända och största.

Stigen slutar där, nära templet. Varm tar jag helt enkelt en rickshaw tillbaka.
Lägger mig på sängen och somnar. Det känns som Shiva tar över.

Vi startade kl 08.30 vid 14.30 anar jag siluetten…
Staden Thiruvannamalai ligger vid foten av BERGET. I Tibet finns berget Kailash, dit vallfärdar folk, för man säger att det är där Shiva bor. Men Arunachala… Hit vallfärdar människor för det ses som Shivas KROPP.
Det räcker att komma hit, man känner hur tankarna rör sig långsammare!

Jag bor på Ramanashram. Det är tredje gången jag bor där. För varje gång har det blivit bättre o bättre!

Som devoti bor man gratis i tre dagar och kan söka meditation o fördjupa sig i Ramanas visdom. Man tar emot donation men man ber aldrig om pengar -så även den fattige kan söka frid o stillhet…

Det brukar vara rum med väldigt enkel, men ren, standard. När jag öppnar dörren till mitt rum blir MIT leende brett, från öra till öra!
Så vackert. Svalt. Och ett badrum utan tio intensivt tvättande kineser.
Bara för mig!

Packar upp. Går ut.
Sitter på Hotel Auro Usha. I brist på Ruriks caffelatte beställer jag en icecoffi with icecream och en fruktsallad. Här finns gratis wi-fi.

Har en märklig känsla av att vara hemma – som det känns när man är nära sitt innersta.
Nu ska jag sätta mig o insupa Ramanashram och imorgon, tidigt ska jag vandra upp på Arunachala, det är min plan.
Vi ses.

Fest hela dagen. Efter fyra intensiva veckor skördar vi! Lyckliga!

Full kurs. Massor med människor och massor med känslor. Tårarna har sprutat och skratten har fått taket att lyfta. Alla awakend, med några få undantag som behöver några fler dagar innan det faller på plats.
Jag var tveksam till om det var möjlig. Men nu har jag ju själv gått igenom processen, upplevt den. Känner stor respekt och entusiasm.

Tänk att i djupet kunna ändra/öppna sinnet från inre o yttre stress till frid o acceptans. Resan mot ett med allt har börjat på allvar för alla. Oneness.

Ikväll är det fest. Efter lång tid med vår Ayur Vediskt designade kost är det kalas! Varm kväll med många kramar.

Här är en av vännerna. Hennes Divine gick ut hårt. Hon startade redan efter första övningen med ett förlösande vrålskratt. Sen skrattade o grät hon sig igenom hela Deepening. Däremellan satt hon med ett ljuvligt leende. Vivianni, från Brasilien. Det är många man kommer att minnas.

Kvällen blev sedan till ett utdraget packande. Eftersom vi ialla fall har tappert försökt vara i mauna och det nu är över…. Så var det mycket vi ville prata, fråga och visa. Under natten lämnade sedan den ena gruppen efter den andra för att åka till flygplatsen och vidare HEM.

Men Indien är lite hem, för mig. Stannar två veckor till. Om en timma går min taxi till Thiruvannamalai. Vi ses!

Ojoj här är varmt. Svettas som galet! Mot kvällen till är odören påtaglig, det måste vara detox det här, på alla plan. Eftermidagen åker vi buss till templet. Där är det ännu en omgång med undervisning (wao), ritualer (waaaao), och bajanDans (dans to the Divine!waooooo!!) svettas man?
Hehe, men nu hittade jag rosendoftande talk i Ammas shop, så nu dödar jag inte dom omkring mig i alla fall.
Den där myggbrickan runt halsen. Magnetremsan. Den funkar!! Jag ser hur andra smörjer sig och det sprayas. Men jag har gått fri från myggen! En amerikanska på flyget åt Malariatabletter -och mådde jättedåligt. Sånt slipper man om myggen inte biter!
(Fast, nu har jag faktiskt fått två bett, så den är inte 100 procent)

I salen vi har undervisning i finns ett altare. Där finns alla religioner representerade och lite till!
Bredvid finns ännu ett altare, för oss deltagare att lägga bilder på nära och kära som vi vill ge extra omtanke. Vilken mängd av kärlek där ligger. Ofta står någon där i rasterna och skickar Blessings.

Det där med maten är känsligt, eftersom vi är här så länge. Fyra veckor.
Förutom den vanliga maten, som är Indisk med inslag av Italiensk pasta, så finns här varje lunch salladsbar, smoothie och juicebar.möjlighet att köpa torkad frukt o nötter. Till och med en pizzabit från micron kan man köpa!!

Till och med glass finns här. Så det går ingen nöd på någon. Men jag tittar ändå med långa ögon efter kineserna. De har massa extra trix för sig hela tiden. Egna riskokare, gröna shushiblad, små paket med marinerade tofubitar. Riktiga finsmakare är dom!
Ja, kineser eller… Japaner eller, inte så lätt att se skillnad. Men seriösa är dom. Finns flera hela familjer. Med tonåringar, föräldrar, gamlemor o far. Alla ska bli uppvaknade!

Trots att vi är så många är här faktiskt fridfullt. Platsen andas en finstämd frid. De säger att det är bra med stora grupper eftersom energierna blir mer intensiva o kraftiga då.

Hela det här området ligger på en plats där Jordens energimeridianer möts och strålar ut. Vad som sker här påverkar det Globala medvetandet.
Många ljusvarelser och andra medvetande som hjälper människan i den här medvetandeprocessen finns här. Till och med stenarna är levande och en del upplever att de talar.
Många har fångat ljusvarelser med sin kamera när de nattfotograferar här. Jag får nog också gå ut en kväll och se vad jag kan fånga med kameran.
Ja, det var allt för idag.
Hur jag känner mig? -mitt inre känns som tjock varm mjölk…

Oneness University. Jag är här. Första dagen var bestod bara av oändliga köer.

Vi är många här och jag började fasa över att behöva köa i det oändliga i fyra veckor! Men när vi väl kom igång så har det flutit på.

Hela världen är här. Det är helt underbart. Det var ju faktiskt en stark drivkraft för mig att gå in i Oneness, att det gör skillnad, globalt.

Vi är över 1000 deltagare. Kursen är full. Det är verkligen helt imponerande att se hur alla går in så helt o fullt och ger allt. Det är ju inga lätta grejer vi håller på med. Storstädning i den inre garderoben.

300 deltagare från Kina. Det tycker jag är imponerande. Från ett land som på många sätt är så slutet. Och som fostrat bort all andlighet. Nu är de här i stora grupper för att, som vi andra få hjärtat att flöda, öppna upp för det gudomliga och möta vårt uppvaknande till ett högre medvetande.

Platsen börjar bli klar. Långa skydd att gå under, både vid sol och, när det är sådana tider, regn, de kan vara häftiga.
Planeringarna börjar bli lummiga och här blommar vackert. Lite Paradis känsla.
Känner di igen färgskalan på byggnaderna? Vi har målat vårt hus hemma i samma färgskala.

Undervisning varje morgon på engelska. Många har översättning o sitter med headset.
Kram
Nu är min tid med wifi ute
Love from
Ganga

Nä, lugn är man inte på Frankfurts flygplats -förrän man hittat sin gate. Pustar ut med en frukost bestående av wokade grönsaker. Andra tar en burgare…