Gneeeeeel. gneeeel. Om du inte visste om det,  kan jag tala om att det er en aning beroendeframkallande att ha en blogg.

pricken….

Nu er vi i landet ”sleppa taget”. Det har varit en av dom besta skolor jag haft som vuxen.  Her far man alltid vara redo for forendringar, eller att saker tar tid. Det geller att njuta av det som er.
Undrar du over bilden? Sandelwood, ett gult streck , pa det en prick av rott Kum-kum.  En Indier ser Guds nervaro i detta enkla tecken. Symbolen er eldre en Hinduismen, det tillhor Dravid-kulturen och er hela tiden levande i sodra Indien.
Det gillar vi.

pa plats

En liten helsning fran en Indisk dator……

Vi er framme. Allt har gatt pa besta sett. Nu bor vi pa Santigiri hospital. Her finns inte wi-fi och har ennu inte hittat ett bra stelle ute pa stan. Kanske imorgon….. ner jag hittat wi-fi kan jag anvenda och blogga fran I-phonen. Tills dess blir det pa det her settet. hihi

Antagligen far vi ett simkort och ett Indiskt telefonnummer i morgon. Men allt er bra. Vi bor, eter och sover bra.

Tenker pa katten, hoppas ni har det bra med Angel. Speciell helsning till katthjeltarna Hovnert ❤

Ganga och Rurik

Vi gillar…

Ahhh, nu är vi påväg! Vi flyger med Qatarairways, de har fått pris flera år i rad som bästa flygbolag. Gott om plats i stolen, god mat och…. Vi drar fram en folder ur flygplansstolen och höjer på ögonbrynen!

20121208-192117.jpg
Flyghälsa i samarbete med Deepak Chopak – det var väl ändå ett nytt grepp! Vi öppnar folder och hittar tips på flygyoga och meditation.
För den som inte vet, är Deepak Chopak en riktig ikonfigur för att sprida Ayur Vedisk kunskap i väst. Indisk Ayur Vedisk och västerländskt utbildad läkare, bor i USA och har skrivit massor med bra böcker.

20121208-193103.jpg
Så läser vi vidare och blir påmindna om vikten av att dricka mycket – och flygdrinken är inget att rekommendera- den tar vätska från kroppen.

20121208-193944.jpg
Vi njuter tomatjuice och extra vatten. Sen blundar jag och mediterar, doctors order. 🙂

Dagens viktigaste

Idag är det Stockholm som gäller. Vi lyckades! Passutlämningen är avklarad.Det var absolut dagens viktigaste.

20121207-200345.jpg
Nu kan vi äntligen lugna ner oss. Vi firar med mat på Govinda, på Fridhemsplan. Govinda är ett av namnen på Gud och betyder ”den som älskar/beskyddar kor.

20121207-200651.jpg
Nu sitter vi här och kan inte riktigt se oss mätta på sötnosarna – dom ser verkligen ut som hälsan själv och får mig än mer tänka att jag behöver den här hälsoresan!

20121207-200900.jpg
Vi njuter av dagen i Stockholm med ett kort besök på Nationalmuseum . Eftersom Max, ritas kille är från Dalarna har vi numera extra Dalarna-medvetande. Carl Larsson, har målat stora fresker, med Svensk historia bl.a. Gustav Vasa.
Carl Larsson bosatte sig i Dalarna, på Sunborn och Gustav Vasa var en skidåkande Dalmas, sedmera kung.
Det är stooora väggmålningar. Vi imponeras.

20121207-201618.jpg
Jag fantiserar lite över hur Max skulle se ut i Dalaklippning. Men glömmer bort det när jag förnöjt får se min Bruno Matsson fåtölj som utställningsobjekt.

20121207-202046.jpg
Jag hade glömt hur mycket roligt och spännande det fanns att uppleva på Nationalmuseet. Sen fick vi en påminnelse hur mycket det finns att uppleva….

20121207-202539.jpg
Av konst, bara genom att åka tunnelbana.

Mot Indien

Nu bär det av! Vi packar det sista. Imorgon åker vi mot Stockholm och på lördag förmiddag flyger vi till Chennai.
Vi kommer såklart att blogga på så mycket vi kan, men jag vet att det brukar ta några dygn innan allt tekniskt fungerar.  Så ge inte upp! Vi kommer tillbaka!

tom resväska

 

Jaha, vad packar man med sig till Indien? Det här är en skrytbild. Rurik har packat ner sina shorts. Det är så här vi brukar säga – egentligen behöver man ingenting med sig. Bara pass ( med visum) och de homopatiska reseapoteket så att man klarar sig om magen krånglar.
Men som sagt, det här är bara skryt, efter en stund kommer vi på hundra miljoner bra-att-ha-saker. En del får följa med, som min näs-skölj, en bit choklad och en massa annat väldigt nödvändigt.

tantig väska

 

Sen kommer den fram…. min tant väska! Det brukar bli en sväng på myrorna för att hitta något som ser sådär lagom tråkigt ut. Jag vill hellre vara kompis med Indierna än se cool ut.  En för fin väska gör ju bara att man ser rik ut – och då kostar allt mycket mera.   Jag har heller sällan smycken, bara min radband. när jag är enkel så märker jag att jag lättare får kontakt med människorna, det gillar jag.

Uteliggar-djuren

Fina fröken Angel ( vår katt) tillhör verkligen inte uteliggardjuren – snö och kyla, då står hon och blänger på oss – som det var vårt fel att det är vinter. Hon gnäller på oss – sen går hon och lägger sig i finstolen igen.
Nu ska vi vara borta länge och projekt nummer ett är att Angel får det varm och skönt – både till kropp och själ. En helt underbar familj tar hand om henne, det tackar vi för.

Angel i bur

Det blev en sväng till veterinären så att hon får ordning på magen.
Sen har vi projekt hare. Eller – rädda de goda äppelträden. Ut i snön och fram med kycklingnätet!

Rurik nät

Förra gången vi åkte vintertid så var de här träden  så ätna att det verkligen var tveksamt om de skulle klara sig. Nu tar vi inga risker – det blir nät! Men även om vi vill  rädda träden från att bli avbarkade så vill …… jag  att hararna ska få mat. Det får bli en nödlösning. För att få på nätet, så klippte vi i de lägre grenarna, det får bli har-mat.

harmat

Sen kommer det som verkligen bekymrar oss….. fåglarna. Det är ju taskit att åka iväg när man vant fåglarna vid mat!

fågelmat

På naturum fick vi lära oss att det är nu, i november- december-januari som fåglarna behöver matningen mest. Dagarna är så korta och de bara somnar när det blir mörkt.  De somnar även om de är hungriga och det kan göra dem undernärda.
Hur gör man en fågelmatare som varar länge?

fågelmataren

Rurik fyller hela det uppmonterade plaströret med vår fågelfrömix. Hoppas nu att vi har rätt storlek på öppningen.

fågelmats mat

Grannarna matar också fåglarna har vi fått veta, så nu önskar vi God jul till våra flygande vänner.

utan Visa – ingen resa!

Det är faktiskt ganska många gånger vi åkt till Indien. första gången jag åkte, det var  år 2000, visste jag inte om att visum krävdes. Det talade de om för mig på resebyrån. Då beställde jag en resa med en veckas framförhållning. Jag ringde direkt till Indiska ambassaden och det ordnades med ordinarie postgång. Jag stod, resklädd och klar och tog emot mitt pass när det kom med lantbrevbäraren. snacka om is i magen! Fattar det knappt själv, nu, efteråt.

visum handlingar 2012Det har liksom inte blivit lättare med åren.  Man krävs på mer information och instruktionerna är inte helt lätta. Det gäller att hålla sig lugn och foglig.  För drygt tre veckor sedan skickade vi iväg Ruriks visumansökan. Det borde räcka mer än väl, tänkte vi.  Mitt visum gäller fortfarande från min förra resa. Jag fick det med posten efter fyra dagar. Nu är det ett annat företag som ska ”hjälpa” Indiska ambassaden med visumhanteringen.
Idag är det onsdag…. på fredag åker vi till Stockholm, planet till Indien går lördag förmiddag. Ruriks pass har inte kommit!

slita sig i håret

Vi har ju sett hur folk har sökt och kommit till vår blogg – ”Visum Indien, kommer inte, vad göra”.  Det är ju oroande – och tiden har gått. Igår började vi jaga vårt visum.
Steg ett: ringa Cox&Kings, företaget som sköter visumhandläggningen. Vad händer då? -Jo, utan pardon blir man skickad till telefoncentral – i Indien!! Man kan alltså inte nå Cox&Kings  Sverige kontor. snällt tog den unge engelsk talande mannen emot vårt telefonnummer för att vidarbefodra till Stockholmskontoret, för att ringa upp oss.
-Ringde de?  inte ett ljud!
mail

Samtidigt mailade jag till dem.
Fick jag svar? – inte en rad!
Jag fortsatte med Indiska ambassaden.
telefon suck

Inte helt lätt det heller. Men telefonsvararen meddelade att de hade ialla fall en telefontid senare på dagen för akutärenden.
Det var definitivt bara en enorm envishet som gjorde att jag fick svar på ambassaden. Jag hamnade på en tyst linje men väntade kvar i över fem minuter -då, äntligen, en Indisk-engelsktalande man tog passnummret och kunde konstatera att passet varit hos dom om lämnats tillbaka till Cox&Kings. När? Det ville han inte svara på.
relax

Men det var det faktum att Ritatösen studerar i Stockholm som blev lösningen.  Hon är numera helgonförklarad.  hon var ledig från skolan idag onsdag (vilket mirakel!!) och gick med på att åka in till Cox&Kings kontor på David Bagaresgata i Huvudstaden ( tack och lov!)
Snöstorm och tre timmars väntan. Så stod hon där med Ruriks pass i handen!! ( ännu ett mirakel!!)
pass bättre

Vi åker upp till Stockholm på fredag – det blir middag med Rita och Max och pass-utväxling. hurra!!

-men vänta…. passet låg på Cox&Kings… hur länge hade det legat där? När hade de tänkt att skicka iväg det? – jag tror allvarligt, att Rurik inte hade fått sitt pass i tid om inte Rita i fysisk person gått in på kontoret!
men vänta lite till!…. hur kunde Rita få ut Ruriks pass? Hon kunde visserligen legitimera sig. Men hur kan en person gå in och presentera sig som dotter till kvinnan som är gift med mannen som ska ha passet – och få ut passet i handen? (hon behövde inte legitimera sig)
OK killen på kontoret hade en svår match -”ska Rita gå dit?” sa Jenny, ”hon kommer tillbaka med 10 pass”. En ung kille står sig slätt mot en charmerande, vacker kvinna som vet att tala för sig. Men nog borde de ha rutiner för utlämnande av pass.
Vår tanke var, att om passet fanns kvar, att hon ialla fall skulle försöka stoppa dom från att posta det ( så det inte fastnade på posten) så att vi själva kunde ta ut det på fredagen. Jag var till och med rädd att de inte skulle lämna ut information över huvudtaget till henne!
Rita med pass

Så, ska vi ge ett omdöme om Cox&Kings? Det blir alla tummarna ner! Kära Indiska ambassaden, ta dom i örat och skaka dom. Det var bättre förr!
Förmildrande omständigheter? De är ju deras första månad här på sverigekontoret? Nix. dom borde sätta in mer resurser i början – och kunna ta emot frågor från undrande Indienresenärer. Jag vet, det är inte bara vi som har haft panik. hur många missar sin resa? Kära ambassaden, dra dom i andra örat också!!
Hälsningar Ganga och Rurik

mörka nätter

Det är spännande med mörker. Jag tillhör inte dom som tänder om jag går upp mitt i natten – jag känner mig fram i stället, tycker det är mysigt. Bor man i stan så har man nästan glömt vad mörker är. Men här, i livet med grusväg och utan gatubelysning – här blir det mörkt.

sttjärnan

Julstjärnan är rena revolutionen!
Det händer ju faktiskt att det är skönt att man kan se när man är ute…. när vi har gäster……. ska hämta ved….
Nu när vi snart har vårt jättesnabba bredband så har Rurik satt upp stolpar ut till ateljen för att vi även där ska kunna ha bredband (vi vill inte ha  trådlös!). Det är alltså tänkt att det blir en luftledning mellan huset – aha ! Som gjort för en ljusslinga!

utelys  mot huset

Ledljusen lyser ikapp med månen.  Vi tycker det är storslaget. Med all snön till, så sprider sig ljuset så vackert. Månen kryper försiktigt över taket. Ja, det är ju ingen amerikansk ljussättning precis,  inga ljus som blippar, eller snödroppsbelysning runt hela huset – vill liksom inte störa mörkret för mycket i heller…

utebelysning

När vi släcker belysningen lyser himlens stjärnor. Ju mindre störande ljus runt om, desto tydligare syns stjärnorna. dom nästan hörs. Vintergatan sveper över våra huvuden. Är det ett ålders tecken? Jag märker att jag fascineras allt mer av rymdens storhet, dess rörelse, rytmerna.
Sen kommer en morgon…soluppgång

Vill man se soluppgången, så kan man sova härligt länge så här års. Men det var länge sedan vi såg solen ändå, det har varit molningt. Men idag, en halvtimma, sträckte den ut sina strålar, innan dagens molntäcket bäddade in den igen…

Levande Vatten

Här står jag med en vattenflaska i min hand. Den har fått mig att fatta att våra plastflaskor som vi vanligtvis köper vatten i, om man köper vatten, dom är inte att lita på.

vattenflaska, glas

Debatten om plast pågår och  om man läser känns det som en hel djungel av koder, som ska visa vad slags plast det är och vad den kan användas till. På något vis känns det som att koderna är där för att lugna en, viss plast är skadlig, ”läcker” ämnen, medan annan är ok och kan användas vid matförvaring. Men det räcker att dricka vattnet ur den här glasflaskan för att inse att all plast läcker. det talar smaklökarna om.Om den ”säkra” plasten ger smak åt vattnet – då är det misstänkt.
Flaskan i glas, som jag håller,  är i extra hårt och tunt glas, den köpte vi i Malmö på Moderna Museet. Den är lätt,  har skön form och allt vatten vi stoppar i den smakar förvirrat rent och gott. Härmed tror jag inte på att livsmedelsplaster, som används i tex petplaskor är säkra. Det är bara en tidsfråga, så får vi veta hur de skadar oss. Det är min teori.
Något mer om flaskan? Den har en silikonkork. Den gillar vi inte.  Om man sätter på korken på en totalt torr flaskhals – och korken är helt torr inuti – ja, då sitter den säkert. Men har man druckit ur flaska, satt på korken, lagt ner den i väska bredvid mobilen – så kan man ge sig den på att  man har en vattenskadad oduglig mobil lite senare….
Flaskan är snygg, lätt och är betydligt naturligare än en plastflaska. Skitdyr, 90:-. Eftersom korken inte håller tätt så är den sorgligt nog inte prisvärd.

mot källan

Men när vi nu pratar vatten måste jag ju ta dig på utflykt i den Skånska skogen, på Hallandsåsen. Till en källa.  Vi följde med Martin Andersson och Anira Möller när de hämtade vatten vid en källa.

Eske Källa

Eske Källa ligger på Hallandsåsen, Laholms kommun. Det finns kartor där den är utmarkerad, om du vill hitta dit.  Vatten är något av det mest magiska vi har på vår planet. Det var Victor Schauberger,  omskriven i Olof Alexanderssons bok ”Det levande vattnet”  som fick mig medveten om vattnets storhet. Att vattnet kan vara dött – eller levande.

källanVatten som får mogna, dvs komma upp till ytan av sig själv har helt andra och mycket bättre egenskaper, än ett kranvatten.  Det tar ca 10 000år för ett vatten att mogna och komma upp som källvatten. då har den rört sig genom jordlagren, det har både renats och ”laddats”. Vattnets rörelse är viktig för mognaden.

Upp genom marken pressas vattnet i källan av sig själv. Vi njuter av stillheten, tittar på de dansande sandkornen på källans botten och dricker….   Anira och Martin har tagit med stora glasflaskor och en dunk som de nu fyller.

dricka källa

Vatten har minne….. jag tror vi kommer att få veta mycket om vatten framöver. Ännu är det mycket som man inte ”vill” veta -för det ändrar världsbilden, så att säga.  Vattnet har en inre struktur som man kan fotografera.  ”Vanligt” vatten, som är mer kaotiskt i sin struktur,vattnet välsignades av en Buddistmunk. Vattnets kristall struktur fotograferades före och efter välsignelse. Det senare foto av vattnet visade en  vackert och harmoniskt struktur.
Vill du veta mer kan du läsa Masaru Emotos bok “Vattnets Dolda Budskap“.  Han man att om man fryser vattnet så blir vattnets kristaller väldigt olika pga av vad man sagt till vattnet!!  Från en annan blogg, Gerts fotoblogg, kan du här se bilder och läsa lite mer om boken…..Helt otroligt, vilken känslighet!  Frysta kristaller på vatten som fått höra ord som ”I love you” eller motsattsen ”I hate you”……. ger skillnad från harmoni och skönhet  till kaos och oförmåga att bilda iskristaller över huvud taget.

Tänk sedan nästa tanke – att din kropp till största del består av vatten…. hur känslig är du? ….. för kärlek…… godhet……. eller negativitet? antagligen mycket mer än du tror….